Byggtraditionerna världen över skiljer sig starkt ifrån varandra, och ofta speglar materialtillgångarna på platsen hur man väljer att konstruera sina byggnader. Så är även fallet i större delen av mellanöstern där man nästan helt och hållet bygger sina hus i betong. Detta har blivit ett problem då betonghus kräver stora resurser för uppvärmning och nedkylning. För att förändra detta krävs enkla lösningar som människorna på plats kan ta åt sig av och börja tillämpa. Syftet med denna studie har därför varit att undersöka skillnader i energiförbrukning för villor i Kurdistan där man gör enkla tillägg i betongkonstruktionerna, alternativt byter ut betongen helt. Våra huvudfrågor har varit enligt nedan.Hur ser effektbehovet ut vad gäller uppvärmning och nedkylning, för ett typhus byggt i Kurdistan när husstommen består av: 1. Betong. 2. Lättklinkerbetong. 3. Betong och cellplast. 4. Betong och cellplast och tegel. Genom att skapa ett typhus samt ta fram olika konstruktionslösningar med de ovan nämnda materialen, har vi kunnat göra jämförelser i årsförbrukning av energi med hjälp av dataprogrammet VIP-Energy.Efter utförda analyser framgick det att betong, tegel och lättklinkerbetong absorberar värme. Detta är mycket negativt i varma klimat då det ökar villornas nedkylningsbehov. På grund av detta var konstruktionen med högst isoleringsförmåga inte den mest energisnåla. Resultatet av studien visar att cellplast är det mest effektiva tilläggsmaterialet med en energiförbrukning som sparar 22 848 kWh/år, i jämförelse med betonghuset.

Av den totala energianvändningen i Sverige och övriga EU så kommer 40 % från byggnadsbeståndet. Siffran blir alltmer omtalad och pressar automatiskt upp efterfrågan av energisnåla byggnader. Finns det enkla utföranden att sänka energiförbrukningen i byggnader på, genom att energieffektivisera byggnaden på olika sätt? Eller krävs det flera års erfarenhet samt en stor plånbok? Energimyndigheten sätter nya riktlinjer för att ett hus ska kunna kalla sig ett passivhus. Sverige delas in i tre klimatzoner och passivhus mindre än 200 m² i klimatzon III får idag högst ha en energiförbrukning på 30 kWh/m² uppvärmd yta och år. Samt 50 kWh/m² uppvärmd yta och år om passivhuset är större än 200 m². Denna rapport syftar till att jämföra två passivhusväggar i ett passivhus med samma energiprestanda och med en bruksarea på 183 m². Målet är att se hur väggarna skiljer sig i förhållande till material, energi, area och kostnad. Båda förslagen är byggda med förtillverkade isoleringselement, Besta-block respektive BBI Scandinavia element, där båda har bra energiegenskaper. Ett färdigprojekterat passivhus i norra Stockholm har en yttervägg som är 471 mm tjock, bestående av Besta-block. Passivhusväggen ersätts med en annan passivhusvägg med tjocklek 338 mm, uppbyggd med BBI Scandinavias element. Vilket resulterar till att passivhuset får en bruksarea som är 193 m2 vilket i sin tur leder till en 10,4 m2 sparad bruksarea. Samtidigt ger båda väggarna liknande energiförbrukning på 30,2 kWh/m2 bruksarea och år, respektive 30,3 kWh/m2 bruksarea och år. Energijämförandet mellan de båda väggarna är beräknade med hjälp av energiprogrammet BV2 samt Swedisols beräkningsmodeller för köldbryggor. En tredje passivhusvägg som är konstruerad med en traditionell träregelstomme jämförs också med de två andra väggtyperna men bara inom material och kostnad. Detta eftersom väggen i övrigt har liknande egenskaper som väggen försedd med Besta-block. U-värdet för alla tre exemplen är strax under 0,1 W/m2°C och relativt lika. Ändå bidrar ytterväggarna med olika stora areor, kostnad och material. Emissioner från material får inte ha en negativ effekt på dem som vistas i huset, därför är det viktigt att välja sunda material även om materialet i övrigt har bra egenskaper. En byggvarudeklaration åskådliggör en byggvaras relation till miljön i olika byggskeden. I projektet uppvisas en deklaration för en EPS-cellplast som bl.a. Besta-blocken består av. Undersökningar kan göras för att se hur mycket partiklar ett material avger till luften. Deklarationen påvisar att EPS-cellplasten avger ca 45 µg/m2h. I andra deklarationer påvisas att mineralull avger mindre än 20 µg/m2h och att linoleumgolv avger ca             110 µg/m2h.    Båda alternativen med förtillverkade isoleringselement har ett högt pris per m2 vägg, som båda kostar omkring 1600-1700 kr/m2. Den tredje passivhusväggen med träregelstomme kostar endast 422 kr/m2 och har en väggtjocklek på 483 mm.

This bachelor essay is divided into two parts, the first being a construction of a single-family house and the second an in-depth study of five different isolation materials, analysed from an energy perspective. The first part, the construction of the single-family house, has been created from knowledge acquired during three years of studying at KTH Royal institute of Technology in Stockholm, in the program Architecture and the Built Environment. The constructed house is a one-floor house of 137m 2with façade plaster, situated in Borlänge, Sweden. The house has a wooden frame which is built on a on sight cast concrete foundation, on the ground. The house’s roof is a gable roof, which has an angle of 24 degrees. The roofing is tile. The house is heated by underfloor heating connected to a geothermal heating pump and the ventilation is controlled by a FTXsystem. A specific energy requirement was set up so secure that an energy efficient construction was chosen. The reason for the topic of the study (isolation materials), is due to the increase of demands put on the energy economizing and climate aware, both from the building industry and society at large. The purpose was to investigate whether there are better alternatives than the traditional mineral wool isolation, when looking at energy efficiency. The depth study was based on both literatures on the subject and product information. From this a comparison of the five materials was made. The premises considered where: energy efficiency; price i.e. investment costs; energy release from manufacturing the material, and energy consumption during 25 years of a mortar phase. The comparison is divided between energy comparison and a calculation of the costs. The comparison was further divided by first looking at a scenario where the wall structures U-value is constant and a varying isolation thickness; and then the isolation thickness was constant and the U-value was varied. From this conclusions about the suitability of the materials were drawn. Stone wool was the material found most suitable when calculations where finished, and therefore it was chosen to be the isolation in the constructed single-family house.

Bygg-och fastighetssektorn står för en stor del av Sveriges klimatpåverkan. Av de material som används inom bygg-och anläggningssektorn utvinns en stor del från ändliga naturresurser, till exempel olja och berg. Vilken typ av material som används och hur det används är viktiga faktorer i att minska både mängden utsläpp av växthusgaser och mängden avfall (Boverket, 2021).  Syftet med detta examenarbete är att undersöka vad det finns för material och lösningar med låg klimatpåverkan som kan ersätta cellplast som lättfyllnadsmaterial. Produktionen av cellplast medför höga utsläpp av växthusgaser. För att undersöka alternativen till cellplast utförs en fallstudie på en vägramp i Stadsgårdsleden i Stockholm. Vägrampen ska fyllas med en stor mängd cellplast. Ett material med mindre utsläpp av växthusgaser skulle därför medföra en drastisk minskning av vägrampens klimatpåverkan. Anledningen till att fallstudien av Stadsgårdsleden är intressant att titta på är att vägrampen har höga tekniska krav och kräver specifika anpassningar på grund av att den byggs inom ett stort infrastrukturprojekt i innerstadsmiljö.  För att undersöka möjliga alternativ till cellplast i fallstudien har en multikriterieanalys konstruerats. Analysen har i uppdrag att ta fram lämpliga alternativ och utvärdera dem på ett strukturerat och objektivt sätt. Multikriterieanalysen baseras på linjär additiv metod och innebär att ett antal alternativ tas fram som sedan utvärderas utifrån ett antal framtagna kriterier. Alternativen poängsätts för varje kriterium och kriterierna viktas. Poängsättningen och vikterna vägs sedan samman i ett slutbetyg.  I multikriterieanalysen togs det fram fyra möjliga alternativ. Alternativ 1, ett nollalternativ som följer projekteringen där cellplast av typen XPS används. I alternativ 2 används en återvunnen cellplast av typen EPS. I det tredje alternativet fylls vägrampen med skumglas och i alternativ 4 används materialet lättklinker. Fem kriterier togs fram för att utvärdera alternativen: emission, återvunnet material, tid, kostnad och risk. Emission utvärderades utifrån utsläpp från materialet förväntade utsläpp av transporter från fabrik till arbetsplats. Återvunnet material baseras på den mängd råvara som består av återvunnet material. Tidkriteriet uppskattar tiden för utläggning av materialet och kostnadskriteriet jämför kostnaden för material och transport för de olika alternativen.  Multikriterieanalysens resultat visar att alternativ 3 med skumglas är det mest optimala alternativet och materialet för vägrampen i fallstudien. Alternativet presterar bäst i kriterierna emission, återvunnet material och tid samt näst bäst i kostnadskriteriet. Gällande risk finns det en oro för arbetsmiljön på grund av det kvartsdamm som skumglaset ger ifrån sig. Risken som kvartsdammet medför bör dock kunna åtgärdas genom bevattning av materialet och användning av friskluftsutrustning. / The construction industry contributes to a large part of Sweden’s climate impact and emission of greenhouse gases. Among the materials used within the sector a considerable part is extracted from natural resources such as oil and rock. The type of material and the way it is used are important factors in reducing both the amount of waste and the amount of greenhouse gas emissions (Boverket, 2021).  The purpose of this thesis is to investigate what type of materials and solutions with low climate impact can replace cellular plastic as light weight fill material. Parts of the road in Stadsgårdsleden will be filled with a large volume of the material. A material with less emission of greenhouse gas would entail a significant reduction in the climate impact of the road. The justifcation for placing the case study at Stadsgårdsleden is due to the high technical requirements on the construction. Furthermore, it requires specific adjustments because of the location in the inner city of Stockholm and because it is a part of a large and complex infrastructure project.  Four possible alternatives were created. Alternative 1 which follow the original plan of cellular plastic. The second alternative consist of a recycled cellular plastic of another type. The third alternative consist of foam glass and the fourth of lightweight clay aggregate. Five types of criteria were decided upon: emission, recycled material, time, cost and risk. Emission evaluates the emission of greenhouse gases originating from the material as well as the transport of the material, from the manufacturing plant to the construction site. Recycled material evaluated how much of the raw material of the product consist of recycled material. The time criteria estimate the time for putting the material into place and the cost criteria evaluate the cost of material and transport of the alternatives compared to each other.  The multi-criteria analysis estimated that alternative 3 with the use of foam glass is the most optimal alternative for the case study. The alternative performs the best for the criteria emission, recycled material and time. Furthermore, it is the second-best option in regard to cost. There is a concern regarding the quartz dust being an issue for the workplace environment. The risk which the dust entail is however possible to adjust by watering the material and using fresh-air equipment.

Högpresterande isolering är en typ av material som finns tillgängligt men inte används på den svenska marknaden i den utsträckning som de bör göra. I denna rapport kommer det högpresterande isoleringsmaterialet PIR att ligga i fokus och det jämförs främst med det traditionella isoleringsmaterialet cellplast men paralleller dras även till mineralullen. PIR- isoleringen har 40 % bättre värmekonduktivitet än cellplasten och detta innebär att materialet har bättre isoleringsförmåga som bidrar till tunnare konstruktioner. Isoleringen är därför idealiskt att använda för passiv-, lågenergi och nollenergihus. En annan egenskap som utmärker PIR- isoleringen är dess brandegenskaper som uppfyller en högre brandklass än cellplasten, trots att det är ett plastmaterial. PIR- isoleringen är ett dyrare material, dock sparas pengar in redan vid produktion då fukt- och vindskydd kan uteslutas i en konstruktion. Om högre energikrav ska uppfyllas kan pengar även sparas in på sikt genom lägre energikostnader. / High performance insulation is a type of material that is available but has not been used at the Swedish market as it should have. In this rapport the high performance insulation material PIR will be the major subject. This material will be compared to the traditional insulation material cellular plastic; parallels will also be drawn to the mineral fiber. PIR- insulation has 40 % better thermal conductivity than the cellular plastic and means that the material has a better insulation ability, which leads to a thinner construction. This insulation is therefore ideal for use in passive-, low-energy- and zero-energy houses. Another property that makes PIR- insulation stand out is its fire resistant capacity which fulfill a higher fire class than the cellular plastic, despite that it also is a plastic material. PIR-insulation is a more expensive material; however, money can be saved during production when moisture and wind protection can be excluded. If a building has a higher energy requirement money can be saved over time trough lower energy costs.

Rapporten är en jämförelse av tre olika isoleringsmaterial för ytterväggar, mineralull, cellulosaisolering och cellplast. Jämförelsen fokuserar på materialens kostnad och egenskaper för brand, fukt och miljöpåverkan. Rapportens resultat är att mineralull är det isoleringsmaterial som rekommenderas, men cellulosaisolering kan vara ett bra alternativ i vissa avseenden. Cellplast rekommenderas ej till isolering av ytterväggar. / This paper is written as a thesis project at Linköping University. The environment is one of the main issues in society today, and the construction industry must contribute as well, in order to achieve sustainability. Insulation is an essential part when building a house, and the production process often demands a high amount of raw material and energy. Therefore it is important to choose the kind of insulation which makes as little impact on the environment as possible. In addition to the environment, there are other important aspects to consider as well. How the materials can withstand moisture in different ways, how they react in case of a fire and what the cost is to purchase and install. The purpose of this paper is to compare the two most common insulation materials today, mineral wool and expanded polystyrene, with cellulose insulation, which is often marketed as a more environmentally friendly alternative, and find out which type of insulation is the best, based on these aspects. The paper is written as a review study of previous papers, literature on the subject and information from manufacturers and trade organizations. The main parts of the paper consist of the third chapter Teori which describes the different insulation materials, and the fourth chapter Empiri which describes the fire and moisture properties, environmental impact and cost of the materials. The result of the paper is that mineral wool is the best insulation material for walls in most cases. Mineral wool is the cheapest, has good fire properties and has the lowest carbon dioxide emissions of the compared board materials. Cellulose insulation can be a good alternative from an environmental standpoint as it is possible to recycle instead of depositing, but in that case you should choose loose fill insulation which is made from circulated newspapers. Expanded polystyrene is not recommended as insulation for walls as it has the highest carbon dioxide emissions and has poor fire properties. / <p>Examensarbetet är utfört vid Institutionen för teknik och naturvetenskap (ITN) vid Tekniska fakulteten, Linköpings universitet</p>

År 2022 genomfördes en plockanalys på Biomedicinskt centrum, BMC, i Uppsala för att bland annat studera mängd och sorts plast som behandlas vid källsortering. Fastighetsägaren Akademiska Hus har som övergripande mål att nå klimatneutralitet år 2035 och arbetar mot detta med andra lokala aktörer i fokusgruppen Jakten på plasten. Fokusgruppen är ett forum där olika aktörer kan mötas för att öka uppmärksamhet kring källsortering och återvinning. Plockanalysen visade att det finns möjlighet till förbättring kring återvinningen av plast. Denna rapport ämnar studera hur källsorteringssystemet ser ut idag och vilka orsaker som ligger till grund för att plast sorteras ut felaktigt. I slutsatserna från plockanalysen lyftes frigolit fram som särskilt problematisk. Den skickas enligt instruktion som restavfall, vilket beror på frigolitens skrymmande egenskaper och bristande möjligheter till liknande komprimering som övrigt plastavfall. I containern för restavfall finns en komprimator som lämpar sig bättre för frigolit. I rapporten har extra fokus lagts på just frigoliten och alternativa lösningar till återvinning har studerats utifrån deras klimatnytta.  I en enkätundersökning framkom det att medarbetare på BMC i hög utsträckning tycker att källsortering av plast är viktigt men att det inte alltid är tydligt hur plasten ska sorteras ut. Både när det kommer till riktlinjer från BMC men också utifrån osäkerhet kring vilken typ av plast det är och därav hur den ska sorteras. Förslag på lösningar till detta är att öka informationen genom att se till att all information finns tillgänglig på både svenska och engelska och grundligare information skulle kunna finnas att tillgå via exempelvis en QR-kod på sopkärlen. Om man vill förnya det visuella systemet kring återvinning skulle loggorna kunna uppdateras utifrån ett standardiserat nordiskt system som Avfall Sverige varit med att ta fram. Om frigolit skickas till materialåtervinning istället för energiåtervinning skulle klimatnyttan bli cirka 400 kg koldioxidekvivalenter per år. Transporten har en relativt liten inverkan på klimatnyttan medan återvinningen av frigoliten spelar större roll. Därför kan det finnas intresse av att skicka frigolit till materialåtervinning, även om detta inte kan göras lokalt likt energiåtervinning. Kostnader för de olika alternativen har ej jämförts men en komprimeringsmaskin skulle kunna minska frigolitens volym med upp till en faktor 50. En sådan maskin skulle troligtvis kosta mer jämfört med att, som nu, sortera ut frigoliten i restavfall. Med alternativet att komprimera frigolit skulle transportutgifter kunna minskas.  Som framtida steg skulle djupare samarbeten mellan producenter, användare och återvinnare kunna utvecklas för att hitta lösningar som fungerar för samtliga aktörer i kedjan. Jakten på plasten lämpar sig för detta där Akademiska Hus kan knyta band till andra företag med liknande behov för att tillsammans hitta kostnadseffektiva lösningar på exempelvis uppsamling och transport av frigolit för att öka attraktiviteten kring materialåtervinning jämfört med energiåtervinning.

One purpose of this work was to examine if a modification of the exterior insulation finishing system can lower the number of outer walls damaged by damp. The modification is the cut of the cellular plastic which is 45 degrees instead of a horizontal cut. One other purpose was; is cellular plastic or mineral wool better as insulation to minimize the dampness in this type of outer walls? A third purpose was to examine if there is any difference of dampness in the outer walls if using a gravel bed or concrete stones next to the outer wall. To examine these three purposes a laboratory experiment with three test walls with an exterior insulation finishing system was built. The difference between the three walls was the insulation. One wall was built with mineral wool with a horizontal cut, one with cellular plastic with a horizontal cut and the third with cellular plastic with a cut of 45 degrees. Simulations of pelting rain and measurements of dampness were carried out for 21 days. The measurements were taken at the same time every evening. After 21 days small samples of tree from the walls was weight, dried in an oven and then weight again to get the quantity of moisture in the samples before they were dried. A diffusion calculation of two outer walls, one with cellular plastic and one with mineral wool, was completed to examine the difference between the relative humidity in the walls. An identical calculation without a plastic film was executed too. The result of the calculations showed a minimal difference in the walls built with a plastic film. When the film was removed the result presented critical values. The result of the laboratory experiment indicates that the test wall with the cut of 45 degrees is better than the walls with a horizontal cut of the insulation. The differences were minimal but possible to read. Some critical, too high, values regarding the moisture content in wood were found and they came from the sills in the walls that had insulation with horizontal cuts. Of the two insulation types the result of calculations and laboratory experiment shows a minimal difference but they both indicates a better result for the mineral wool. The conclusion of this work indicates that cellular plastic with a 45 degree cut is slightly better than the horizontal cut. The comparison of cellular plastic and mineral wool indicates that the mineral wool is better. Another conclusion of this work is that the material on the ground next to the outer wall did not alter the dampness in the wall.

Introduction: There is a housing shortage in Sweden and the green space factor must be taken into account when building. The green space factor includes living façades that have a positive effect on people and society. The company Butong, in which the work has been done in collaboration, has patented solutions within living façades. The company currently mounts the façade solutions on a prefabricated concrete sandwich wall, but lacks a solution for mounting on a half sandwich wall. The purpose of a solution with a half sandwich wall was to avoid unnecessary material consumption, reduce environmental impact, and reduce the thickness of the wall. The work examined a half sandwich wall with three insulation materials: cellular plastic, PIR and Kooltherm. Method: The chosen method for the study was design research methodology, which contains a total of seven steps. The first two steps were used in this study. The first step consisted of a literature study. The second step was supplemented with empirical data in form of interviews and further literature studies. Calculations for carbon dioxide equivalents were performed by calculating the footprint of each material. The calculations were based on the material thickness of 1 m2 wall area. Data were obtained from environmental product declarations for construction products (EPDs) based on factors A1-A3.   Results and Analysis: For all half sandwich walls, a roofboard in stone wool was chosen as the utmost layer. This was based on conditions for fire safety for the materials cellular plastic and PIR, and based on attachment for the material Kooltherm. The use of a polypropylene plastic mat to obtain an air gap was decided for all materials based on moisture safety. Furthermore, the results showed three possible fastening methods for mounting Butong's façade solution on a half-sandwich walls: cast plastic profiles (SFS-profiles), vertically cast L-profiles and horizontally cast L-profiles. The result also reported that replacing a full sandwich wall with a half sandwich wall reduces material consumption, and reduces emissions of carbon dioxide equivalents by up to 31%. This is based on the EPD factors A1-A3 where a comparison of the half sandwich wall was made with a full sandwich wall.  Discussion: The thickness of the walls could be reduced by 60-80 mm when a full sandwich wall was replaced with a half sandwich wall. The variation depended on insulation material. The insulation material Kooltherm resulted in the thinnest wall. The material PIR varied in fire classification. The reason was discussed to be the difference in supply of products in different countries. The choice of attachment method was reported to be dependent on the situation. Cellulose showed the lowest emissions of carbon dioxide equivalents. Both with regard to the production phase, and with regard to the percentage reduction when comparing full sandwich walls and half sandwich walls. In conclusion, the choice of insulation material depends on individual preferences. Cellular plastic should be used when prioritizing at least emissions of carbon dioxide equivalents. Kooltherm is suitable when prioritizing the degree of utilization, considering that the wall is thinnest. / Introduktion och syfte: Det är bostadsbrist i Sverige och det måste tas hänsyn till grönytefaktorn vid bebyggelse. I grönytefaktorn ingår levande fasader som påverkar människor samt samhälle positivt. Företaget Butong, som arbetet har skett i samarbete med, har patenterade lösningar för levande fasader. Företaget monterar idag fasadlösningarna på ett helsandwichelement, men saknar lösning för att montera på ett halvsandwichelement. Syftet med halvsandwichelement var att undvika onödig materialåtgång, minska miljöpåverkan, samt erhålla en tunnare tjocklek på elementet. Arbetet undersökte ett halvsandwichelement utifrån tre ingående isoleringsmaterial: cellplast, PIR och Kooltherm. Metod: Vald metod för arbetet var design research methodology som totalt innehåller sju steg. De två första stegen användes i studien. Första steget bestod av en litteraturstudie. Det andra steget kompletterades med hjälp av empiri i form av intervjuer och fortsatta litteraturstudier. Beräkningar för koldioxidekvivalenter utfördes genom att beräkna respektive materials avtryck. Beräkningarna utgick från materialets tjocklek på 1 m2 väggyta. Data hämtades från miljövarudeklarationer för byggprodukter (EPD:er) utifrån faktorerna A1-A3. Resultat och Analys: För samtliga halvsandwichelement valdes en takboard av stenull som yttersta skikt. Detta utifrån brandsäkerhet för materialen cellplast och PIR respektive utifrån infästning för materialet Kooltherm. Användning av platonmatta för att erhålla en luftspalt bestämdes för samtliga material utifrån fuktsäkerhet. Vidare visade resultatet tre möjliga infästningsmetoder för att montera Butongs fasadlösning på ett halvsandwichelement: ingjutna plastprofiler (SFS-fästen), vertikalt ingjutna L-profiler samt horisontellt ingjutna L-profiler. Resultatet redovisade även att ersätta helsandwichelement med halvsandwichelementet minskar materialåtgång, samt minskar utsläpp av koldioxidekvivalenter med upp till 31%. Detta utifrån EPD-faktorerna A1-A3 där en jämförelse av halvsandwichelementet gjordes med ett helsandwichelement utifrån samma funktionsvärde.  Diskussion: Tjockleken på elementen kunde minskas med 60-80 mm med den nya lösningen. Variationen var beroende av isoleringsmaterial. Isoleringsmaterialet Kooltherm resulterade i tunnast element. Materialet PIR varierade i brandklassning. Anledningen diskuterades vara skillnaden i utbud av produkter i olika länder. Val av infästningsmetod redovisades vara beroende av situation. Cellplast visade lägst utsläpp av koldioxidekvivalenter. Både avseende produktionsfasen, samt med hänsyn till procentuell minskning vid jämförelse av helsandwichelement och halvsandwichelement. Avslutningsvis kunde slutsatsen konstateras att val av isoleringsmaterial beror på individuella preferenser. Cellplast bör användas vid prioritering inom minst utsläpp av koldioxidekvivalenter. Respektive Kooltherm är lämpligt vid prioritering av utnyttjandegrad, då elementet är tunnast.

Purpose: The global concrete consumption amounts to 25 gigatons annually, making it the most widely used building material (Petek Gursel, et al. 2014). The continued increasing world population in connection with urbanization will lead to a greater demand for cement. The problem with the increased manufacturing process of cement is that carbon dioxide emissions in 2020 will account for 10-15 % of global CO2 emissions, compared with the values measured in 2016, which only reached 5-8 % (Habert &amp; Ouellet-Plamondon, 2016). The aim of the thesis is to analyse stages in the manufacturing process of prefabricated concrete from an environmental point of view with consideration to CO2 emissions. This will later result in providing concrete improvement measures or alternatively only provide useful knowledge for the concrete industry’s future. The stages that will be analysed are transport, concrete, rebar (reinforcement) and cellular plastic production. Method: The methods chosen for the implementation of the thesis were Literature Studies and Interviews. The purpose of the literature study was to educate the authors on the subject and collect various results from current research. The interviews contributed to the necessary information to be able to carry out the analyses at work. Findings: The thesis has resulted in a total amount of CO2eq emissions in four different stages in the concrete manufacturing process. Cement proved to be the biggest contributing factor to CO2eq emissions. There are several different measures to reduce CO2eq emissions in the concrete manufacturing process. The measures discussed the most frequently concern the cement production, which is favourable for the concrete production as a whole. The discussion also highlights measures taken in action at a concrete factory level. Implications: This study shows that cement accounts for the majority of the total CO2 emissions for concrete production. Therefore, much focus placed on improving the cement production with consideration to CO2 emissions is necessary. This does not mean that less focus should aim on research for green transport, insulation production and steelmaking. All productions stages have potential for improvement. Hence, it is important to continue the research to reduce the total CO2 emissions in the production of prefabricated concrete elements. Limitations: The study was limited to the manufacturing process of prefabricated concrete. A specific project HUS F was analysed for CO2 emissions in four production stages; concrete, reinforcement, insulation materials and transport. / Syfte: Den globala betongkonsumtionen uppgår årligen till 25 gigaton vilket gör den till det mest använda byggnadsmaterialet (Petek, Masanet, Horvath &amp; Stadel, 2014). Den fortsatt ökande världspopulationen i samband med urbaniseringen kommer att leda till en större efterfrågan av cement. Problemet med den ökade tillverkningsprocessen av cement är att koldioxidutsläppen år 2020 kommer att stå för 10-15 % av de globala CO2-utsläppen, jämfört med värdena uppmätta år 2016 på cirka 5–8 % (Habert &amp; Ouellet-Plamondon, 2016). Målet med examensarbetet är att analysera skeden i tillverkningsprocessen av prefabricerad betong ur miljösynpunkt med avseende på CO2-utsläpp för att sedan kunna komma med konkreta förbättringsåtgärder alternativt enbart bidra med nyttig kunskap för betongindustrins framtid. Skedena som analyseras är transporter samt betong-, armering- och cellplasttillverkning. Metod: Metoderna som valdes för genomförandet av examensarbetet var Litteraturstudie samt Intervju. Litteraturstudien gjordes i syfte att fördjupa författarna i ämnet samt insamling av diverse resultat från aktuell forskning. Intervjuerna som genomfördes bidrog till nödvändig information för att kunna genomföra analyserna i arbetet. Resultat: Examensarbetet har resulterat i totala CO2-utsläpp i fyra olika skeden i betongtillverkningsprocessen. Cement visade sig vara den absolut största bidragande faktorn till CO2-utsläpp. Det finns flera olika åtgärder för att minska CO2-utsläppet i betongtillverkningsprocessen. De åtgärder som diskuteras flitigast berör cementtilllverkningen vilket är gynnsamt för betongtillverkningen som helhet. Diskussionen framhäver även åtgärder som kan vidtas på en betongfabriks nivå. Konsekvenser: Det konstaterades i denna studie att cement står för majoriteten av det totala CO2-utsläppet i betongproduktionen. Därför bör mycket fokus läggas vid förbättring av cementtillverkningsprocessen med avseende på CO2-utsläpp. Detta innebär inte att mindre fokus skall läggas vid forskning för miljövänligare transport, isolering- och stålproduktion. Samtliga områden bör förbättras och potential finns definitivt att hämta vid alla produktionsskeden. Begränsningar: Studien avgränsades till tillverkningsprocessen av prefabricerad betong. Ett specifikt projekt HUS F analyserades med avseende på CO2-utsläpp i fyra tillverkningsskeden; betong, armering, cellplast samt transport.