No description available.

Tras la Revolución Industrial la máquina fue adoptada como epicentro de las prácticas artísticas del siglo XX. Esta fusión con lo popular creó la ecuación arte = vida y, con ello, lo somático se transformó en una manera de reflexionar sobre las repercusiones que la técnica infligía en el cuerpo así como su papel en la sociedad. La Segunda Guerra Mundial silenció este capítulo hasta que ciertos sectores intelectuales se negaron a aceptar un contenido cultural desideologizado. A finales de la década de 1950 se reemprendió la acción corporal en la práctica artística como un lenguaje necesario para atacar la ideología burguesa. Llegamos al año 1968, fecha en la que se despertó la conciencia social contra el totalitarismo y en la que el cuerpo recuperó su categoría. La performance se transformó en el lenguaje apropiado para representar los nuevos valores. Poco a poco se consolidaba un concepto de arte sociológico que defendía la integración del cuerpo en el proceso creativo surgiendo así el Body Art. Sin embargo, algunos y algunas artistas adoptaron elementos configuradores de la corporeidad tales como vestidos, complementos y objetos de diversa naturaleza. Aquel interés que la vanguardia mostró por la tecnología se había transformado en otra de distinta naturaleza que cumplía las mismas funciones que la máquina adquirió a principios de siglo XX: la de "extensión corporal". / Albero Teijeiro, A. (2010). Extensiones corporales en el contexto del Body Art. Revolución del deseo [Tesis doctoral]. Universitat Politècnica de València. https://doi.org/10.4995/Thesis/10251/8496

Det övergripande syftet med föreliggande studie är tudelat. För det första syftar den till att på teoretisk väg etablera en dialog mellan queerteoretisk och socialpsykologisk teoribildning om aktörer och aktörsskap med utgångspunkt i en kritisk läsning av Judith Butler och George Herbert Mead. För det andra syftar den till att på empirisk väg utveckla och fördjupa denna dialog i syfte att demonstrera och resonera kring de möjligheter som uppstår i spänningen mellan dessa teoretiska perspektiv. På detta sätt är avsikten att föra ett bidrag till såväl den queer- och genusteoretiska debatten som dess socialpsykologiska motsvarighet. Ambitionen är att detta sammantaget kan utgöra ett ramverk i vilket möjligheterna med en queer socialpsykologi skisseras. I jämförelsen mellan dessa teoretiska perspektiv fokuseras på frågan om hur människor antas bli till som aktörer och under vilka villkor och genom vilka processer detta äger rum. I centrum för denna diskussion positioneras relationen mellan deras respektive antagande om struktur och aktör samt hur denna relaterar till och förutsätts vara uppburen genom något slags praktik. För det andra diskuteras individens möjlighet att omförhandla sitt förvärvade aktörsskap och genom vilka processer och praktiker detta eventuellt kan göras möjligt. Avhandlingen är uppdelad i fyra delar. Den inledande delen (del 1: Inledande ord) introducerar studiens övergripande bakgrund, teoretiska position, syfte, material och de metodologiska överväganden som har gjorts under forskningsresans gång. Den andra delen (del 2: Teoretiska interventioner) utvecklar i tre kapitel den diskussion om spänningen mellan queerteori och socialpsykologi som påbörjades i avhandlingens första och inledande kapitel. I ett första kapitel fokuseras på Judith Butler för att ringa in och granska några centrala argument och faktorer i hennes tänkande. I ett andra kapitel diskuteras George Herbert Mead för att, i likhet med föregående kapitel, presentera hans övergripande argument och huvudsakliga tankegångar. Avslutningsvis avrundas avhandlingens andra del med ett kapitel som syftar till att summera och utveckla den spänningsrelation som hittas mellan dessa två teoretiker samtidigt som en diskussion förs om de möjligheter en empirisk utveckling av den teoretiska problematiken skulle kunna bidra med. Den teoretiska spänning som lokaliseras mellan Mead och Butler kretsar i första hand kring deras förståelse av relationen mellan aktör och praktik och med utgångspunkt i denna formuleras arbetsbegreppen transaktör och transpraktik som genomgående används i presentationen av det empiriska materialet. Avhandlingens tredje del (del 3: Empiriska nedslag) är i första hand av empirisk karaktär och är uppdelad i två kapitel. I det första av dessa förs en diskussion om hur de självreflexiva genuslekarna inbegriper formulerandet av ett särskilt transgenus och på vad sätt det är möjligt att förstå iscensättandet av genus som en i första hand självkommunikativ praktik. Gradvis demonstreras hur det går att utläsa en önskan om att iscensätta genus tillsammans med andra människor och därför kretsar det följande kapitlet kring en diskussion om betydelsen av social interaktion för detta iscensättande. Med andra ord går det att utläsa en rörelse från självkommunikation till (önskad) social interaktion och detta är ett tema som tydligt ringar in en stor del av den teoretiska problematik som genomsyrar denna studie. I den fjärde och avslutande delen (del 4: Avslutande reflektioner) knyts i tre kapitel de resonemang som hittills har presenterats och diskuterats ihop. Det inledande kapitlet för en teoretiskt orienterad diskussion om den föregående genomgången av det empiriska materialet. I ett därpå följande kapitel fokuseras på olika aspekter av självreflexiva genuslekar i relation till den klädda kroppen för att visa hur den tidigare presenterade praktik- och aktörsproblematiken är avhängig den klädda kroppens genusprägling. I detta sammanhang visas hur det är möjligt att upprätta en relation mellan självets framväxt, subjektivitet och den klädda kroppen. Avslutningsvis förs ett kortfattat resonemang kring avhandlingens huvudsakliga argumentationslinjer och vilka möjligheter ett tänkande inspirerat av queer socialpsykologi för med sig. / <p>Med sammanfattning på engelska</p>

GADELHA, José Juliano Barbosa. Masculinos em mutação: a performance drag queen em Fortaleza. 2009. 265f. Dissertação (Mestrado em Sociologia) – Universidade Federal do Ceará, Departamento de Ciências Sociais, Programa de Pós-Graduação em Sociologia, Fortaleza-CE, 2009. / Submitted by nazareno mesquita (nazagon36@yahoo.com.br) on 2011-12-04T12:26:24Z No. of bitstreams: 1 2009_Dis_JJBG.pdf: 1841154 bytes, checksum: a26999f3f7c6335f1314b720d00a868a (MD5) / Approved for entry into archive by Maria Josineide Góis(josineide@ufc.br) on 2012-01-05T10:25:27Z (GMT) No. of bitstreams: 1 2009_Dis_JJBG.pdf: 1841154 bytes, checksum: a26999f3f7c6335f1314b720d00a868a (MD5) / Made available in DSpace on 2012-01-05T10:25:27Z (GMT). No. of bitstreams: 1 2009_Dis_JJBG.pdf: 1841154 bytes, checksum: a26999f3f7c6335f1314b720d00a868a (MD5) Previous issue date: 2009 / This dissertation shows how the drag queen experience present in the city of Fortaleza, located in the Northeastern region of Brazil, consists of a ritualistic and performative experience which challenges the limits of the binary of gender and sex and also narrows what we understand as the world of arts and the everyday life. The field research is based on direct observations in the places where the drag queen performances happen in Fortaleza such as nightclubs, bars and other cabaret entertainment clubs, as well as on the collection of data in more than 50 interviews in life-story model recorded between the years 2004 and 2007 with drag queens, transformists, transsexuals and transvestites in this city. The ritualistic and performative aspects of the drag queen experience is evidenced through an analysis of what these characters name “montagem” (cross-dressing), the author can conclude that an becoming-artist can be found by the drag queens in the form of certain liminalities. The theoretical scope of this work is based on the anthropology of the ritual, the ethno-aesthetics, the Performance Studies, the Queer Theory and the sociology of agency. The methodology follows the steps of a meta-etnography in dialogue with the cartography experience, developed by Gilles Deleuze and Félix Guattari. / Esta dissertação demonstra como a experiência drag queen ocorrente na cidade de Fortaleza, situada no nordeste brasileiro, constitui uma experiência ritual e performática que desafia os limites dos binarismos de gênero e sexo além de aproximar o que temos como sendo o mundo das artes ao que entendemos como sendo o mundo cotidiano. O trabalho de campo se fundamenta em observações diretas nos locais que dão passagem a performance drag queen em Fortaleza tais como boates, bares e outras casas de show bem como na coleta de mais de 50 entrevistas, no estilo história de vida, gravadas entre os anos de 2004 e 2007 com drag queens, transformistas, transexuais e travestis residentes na aludida cidade. Ao revelar o caráter ritual/performático da experiência drag queen por meio de uma análise daquilo que essas personagens denominam montagem, o autor conclui que um devir-artista é encontrado pelas drag queens sob o trajeto de certas liminaridades. O escopo teórico do trabalho se fundamenta na antropologia dos rituais, na etnoestética, nos Performance Studies, na Queer Theory e na sociologia da agência. A metodologia segue os rumos de uma metaetnografia em diálogo com a experiência cartográfica, desenvolvida por Gilles Deleuze e Félix Guattari.

abstract: This project examines the intersections between sexual/cultural cross-dressing and un/documented immigration from the point of view of folklore and immigration studies using Sui Sin Far's short story collection Mrs. Spring Fragrance and Karen Tei Yamashita's novel Tropic of Orange. Using the lenses of folklore theory and cross-dressing highlights aspects of immigration (and its intersection with gender and race) that are otherwise missed; it is necessary to examine the evolving ways in which fictionalized cross-dressers re-craft and occupy the spaces from which they are barred in order to address and redress questions of immigration today. Incorporating anthropology, history, folkloristics, and gender studies, this project shows that historical forms of cross-dressing and immigration lead to the development of unstable identities and pressures to "re-dress" and return to one's original space. More recent studies about gender, however, reveal a historical change in how cross-dressers negotiate their identities and the space(s) they inhabit. Therefore, it is crucial to inspect cross-dressing and immigration as both historical and contemporary phenomena. While Mrs. Spring Fragrance (published in 1912) represents more conventional ideas of cross-dressing and immigration, Tropic of Orange (published in 1997) offers alternative ways to navigate borders, immigration, and identity by using these concepts more playfully and self-consciously. Although sexual/cultural cross-dressing and un/documented immigration are not the same in every case, there are enough similarities between the two to warrant investigating whether some of the solutions reached by modern cross-dressers and gender-ambiguous people might not also help un/documented immigrants to re-negotiate their status, identities, and spaces in the midst of an unstable and at times hostile environment. In fact, an examination of such intersections can address and redress immigration by changing the perceptions of how, and the contexts in which, people view immigration and borders. Thus, this project contends that it is the combination of folkloristics, gender and immigration studies, Mrs. Spring Fragrance, and Tropic of Orange together that precipitates such a reading. / Dissertation/Thesis / M.A. English 2013

La vie et l’œuvre de Jane Dieulafoy offrent un témoignage original de la complexité des rapports socio-sexués à la fin du XIXe siècle. Par ses voyages, son travestissement occasionnel, puis permanent, son apport au savoir architectural et archéologique ou encore son rapport à l’écriture, cette femme a remis en cause la frontière sociale entre les sphères privée et publique, sans tenir pour autant un discours subversif ou même féministe. L’étude de La Perse, La Chaldée et la Susiane tente de suivre au plus près les oscillations d’un être à la recherche d’une libération du corps, du mouvement et de l’écriture, mais encore souvent respectueux des contraintes et représentations léguées par l’éducation, la culture et la société. Les transgressions nécessaires à l’accomplissement du but fixé n’en sont pas moins réfléchies et demeurent à l’intérieur du cadre social de l’époque. Il est cependant possible de comprendre les contradictions apparentes de Jane Dieulafoy – et notamment l’union de qualités masculines et féminines - comme une recherche de totalité, rappelant par certains côtés le mythe de l’androgyne. / The life and work of Jane Dieulafoy provide original evidence of the complexity of the gender role relationships at the end of the nineteenth century. Through her journeys, her occasional, then permanent cross-dressing, her contribution to the architectural and archaeological knowledge or her writing style, this woman has challenged the social boundaries between the private and public spheres without resorting to a subversive or even feminist speech. Studying La Perse, la Chaldée et la Susiane allows to closely follow the oscillations of a being in search of the liberation of the body, of freedom of movement and writing, but still often respectful of the constraints and representations inherited from her education, culture and society. The transgressions necessary for her to accomplish this goal are nonetheless well thought-out and remain within the social context of the time. However, it is possible to understand the apparent contradictions of Jane Dieulafoy - particularly the union of masculine and feminine features - as a search for wholeness, recalling in some ways the myth of the androgyne.

No description available.

<p>  </p> <p>Gender, anxiety, identity, and Gawain’s impossible choice have long been identified and examined as worth studying in the fourteenth-century alliterative poem <em>Sir Gawain and the Green Knight</em>. By focusing on the different states of dress that Gawain finds himself in, the gendered behaviors he engages in, and the fact that he takes on and wears a piece of woman’s clothing as his own before his final encounter, it becomes clear that Gawain begins to utilize and slip into a gender fluid state of identity. His behaviors in Haut Desert cross gendered lines, but also the lines of private and public identity: Gawain’s fault is revealed at the Green Chapel, when the Green Knight reveals himself to be Bertilak as well as his knowledge of Gawain’s girdle. By taking up the green girdle, Gawain cross-dresses and gains access to alternative courses of action and paths towards virtue and survival. Upon returning to his court, his community must take on the girdle as a token of Gawain himself and integrate it in a way that allows for his gender fluidity to become enclosed within the borders of the chivalric community. Gawain’s survival and the benefit which he brings his court are materially represented by the girdle which stands for both the honorable and shameful, the knightly and the monstrous, and the feminine and masculine. </p>

Caryl Churchill, the most widely performed female dramatist in contemporary British theatre, is a playwright preoccupied with the dissection of the traditional relations of power. She challenges social and dramatic conventions through her innovative exploration of the male gaze, the objectification of women, the performativity of gender, and women as objects of exchange within a masculine economy. In so doing, Churchill locates her concerns in the area of `materialism and gender'. Churchill explicates a socialist-feminist position by pointing directly at the failure of liberal feminism. The lack of a sense of community among women, highlighted by Churchill's portrayal of women such as Marlene in `Top Girls', forms a critical aspect of Churchill's work. Her drama re-iterates how meaningful change is impossible while women continue to oppress one another, and while economic structures perpetuate patriarchy. Altered consciousness, aligned to socio-political re-structuring, is necessary for both the oppressors and the oppressed, in a society where too much emphasis has been placed on individualism. The outspoken hope for a transgression of the conventional processes of identification and other omnipresent, oppressive socio-political phenomena, is a strong aspect of Churchill's work. Her plays reveal how signs create reality rather than reflect it, and she uses Brechtian-based distancing methods to induce a critical examination of gendered relations. Time-shifting, overlapping dialogue, doubling and cross-casting are used by Churchill to manipulate the sign-systems of the dominant order. Cross-gender casting, Churchill's most widely reviewed dramatic device, is employed to destabilise fixed sexual identities determined by dominant heterosexual ideology. She calls into question the traditional sign `Woman' - which is constructed by and for the male gaze - and addresses the marginality of the female experience in a non-linear framework. Although dealing with serious issues, Churchill's plays are often executed in a style that is at once amusing and thought-provoking to exclude the possibility of didacticism. With her skilful use of language and innovative techniques as her highly effective instruments, Churchill accomplishes her broader purpose with originality. In its originality and complexity, her drama is in itself a `new possibility' for different forms. / English Studies / M. A. (English)

Der Begriff Maskerade unterscheidet sich trotz etymologischen Verwandschaft vom Begriff Maske. Unter Maskerade werden vor allem Strategien der Inszenierung von Geschlechtsidentitäten verstanden, weshalb synonymisch häufig von Geschlechtermaskerade die Rede ist. Das Konzept hat in den Theater-, Film- und Literaturwissenschaften sowie in der Philosophie und der Psychologie Einzug gehalten. In den Gender Studies etablierte sich der Begriff in den 1990er Jahren, maßgeblich beeinflusst durch psychoanalytische und poststrukturalistische Theoriebildung. Mit der Maskerade können sehr verschiedene Phänomene bezeichnet werden, von der Pseudonymität weiblicher Autor_innenschaft bis hin zu alltagskultureller Performance und Körperinszenierung, etwa im Transvestitismus.