Bakgrund: Demenssjukdom är en samling av sjukdomar som kopplas till minnesstörning, nedsatt tanke- och kommunikationsförmåga på grund av någon form av hjärnskada. Demenssjukdom är en av de största folksjukdomarna i Sverige. Personcentrerad vård är en viktig aspekt inom omvårdnad för personer med demenssjukdom och innebär att det inte bara är sjukdomen som ställs i centrum, utan istället ses även människan som en aktiv samarbetspartner varspersonliga unika upplevelser och personlighet sätts i fokus. Sjuksköterskan har en viktig roll för optimering av personcentrerad omvårdnad för personer med demenssjukdom. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva hur sjuksköterskor kan bidra till en personcentrerad omvårdnad för personer med demenssjukdom inom vård och omsorg. Metod: Studien är en allmän litteraturöversikt som grundas på en analys av elva vetenskapliga artiklar med kvantitativ och kvalitativ design. Resultat: Personcentrerad omvårdnad hos demenssjuka personer skapas genom att sjuksköterskan med hjälp av olika åtgärder, bland annat att öka vårdpersonalens kunskap inom demensvård, tillvarata patientens livsberättelser, utforma vårdmiljön samt utföra meningsfulla aktiviteter som är anpassade till personens individuella förmåga Slutsats: Personcenterad omvårdnad hos demenssjuka personer ökar deras livskvalitet och välbefinnande genom att inte bara se en person som lever med demenssjukdom utan att se hela människan med sina unika förmågor och behov samt bidrar till att omvårdnaden blir individuellt anpassad. Vårdpersonalens kunskap, den demenssjuka personens livsberättelser, meningsfulla aktiviteter och personsanpassad vårdmiljö är de resurser som personcenterad omvårdnad handlar om i stort sett vilket i sin tur resulterar i att personens upplevelser av välmående ökar. / Background: Dementia is a collection of diseases related to memory disorder, reduced thought and communication skills due to some form of brain injury. Dimentia as a disease is growing rapidly nowadays and is one of the largest public diseases in Sweden. Personcentered care is an important aspect of nursing care for people with dementia, which means that it is not only the disease at its core, but also the human being is seen as an active partner whose personal unique experiences and personality are put in focus. Nurse has an important role in optimizing of person-centered care for people with dementia. Aim: The purpose of this literature study is to describe how nurses can contribute to a personcentered care for people with dementia in the health care system. Method: The study is a literature review based on an analysis of eleven scientific articles with quantitative and qualitative design. Results: Person-centered care of demented persons is created by the nurse with the help of various measures including increasing of knowledge of care skills, taking care of the patient's life stories etc., which allows to design the healthcare environment and to perform meaningful activities which are adapted to the individual's unique ability. Conclusion: Person-centered nursing of demented people increases their quality of life and well-being by not only seeing a person as a person living with dementia but also by seeing the whole person with his/her unique abilities and needs, as well as it contributes to the care being individually adapted. Healthcare professionals' knowledge, person's life stories, meaningful activities and personally adapted healthcare environment are the resources that person-centered nursing is about, which in its turn results that people with dementia feel increasing of wellbeing.

Bakgrund: Demenssjukdom kan innebär förlust av identitet och hinder i det dagliga livet. Hinder i det dagliga livet beskrivs genom att bli allt mer beroende av omvårdnadspersonalen, inte kunna göra omvårdnadspersonalen förstådda eller att inte få ta egna beslut. Vård och omsorg bör ges utifrån personcentrerad omvårdnad för att bemöta personer på ett värdefullt sätt. Personcentrerad omvårdnad anses vara medmänsklig moral, humaniskt sätt att vara mot andra.  Syfte: Att beskriva omvårdnadspersonalens upplevelser av personcentrerad omvårdnad till personer med demenssjukdom.  Metod: Systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats enligt Evans.  Resultat: Förtrogenhet upplevs genom att se personer genom livsberättelser och att synliggöra personer i omvårdnaden. Förtroende var betydelsefullt för att skapa relation med personer, och även samarbetet med omvårdnadspersonalen. Påfrestning upplevdes genom att förstå personerna och att ta sig tid.  Slutsatser: Personcentrerad omvårdnad har stor inverkan på att arbeta med personer med demenssjukdom. Personcentrerad omvårdnad är ett viktigt redskap för att kunna fullfölja och genomföra en god och personcentrerad omvårdnad. Omvårdnadspersonalen bör ha vetskap om personcentrerad omvårdnad. Dess inverkan på personer med demenssjukdom kan leda till att personerna kan leva det livet de gjort innan sjukdomen, uppleva välbefinnande, känna sig trygg och ha tillit.  Nyckelord: Demens, erfarenheter, kvalitativa studier, omvårdnadspersonal, personcentrerad omvårdnad.

No description available.

Antalet med en demenssjukdom ökar i världen och siffran drabbade förväntas stiga till 132 miljoner år 2050. Kartläggning av riskfaktorer är en viktig del av det preventiva arbetet. Vissa studier har visat att socioekonomisk status och utbildning har ett samband med risk för att drabbas av demenssjukdom. I denna studie undersöktes relationen mellan utbildning, yrkesbaserad socioekonomisk status och risk för demenssjukdom, samt ifall utfallet ser olika ut för män respektive kvinnor. Ett stickprov med 489 personer från ett longitudinellt forskningsprojekt i Umeå undersöktes varav 70 personer var drabbade av demenssjukdom. Låg yrkesbaserad socioekonomisk status visade sig mer än fördubbla risken att insjukna i en demenssjukdom jämfört med de som hade en hög yrkesbaserad socioekonomisk status. Inget signifikant samband identifierades mellan utbildningslängd och demensinsjuknande, däremot observerades en interaktionseffekt mellan kön och utbildningsnivå där kvinnor med längre utbildning verkade få ett ökat skydd mot att insjukna i demens. Resultaten går till viss del i linje med kognitiv reservteori som bland annat menar att ett högstatusyrke med mer kognitiv stimulans under livet gör individer mer motståndskraftiga mot ett demensinsjuknande. Det är även möjligt att faktorer tidigt i livet, såsom socioekonomisk status under barndomen och kognitiv förmåga, medierar associationen mellan socioekonomisk status och demens. Detta undersöktes dock inte i denna studie men skulle kunna vara av intresse att inkludera i framtida och större longitudinella studier. / The prevalence of dementia in the world is rising and is expected to reach 132 million in the year 2050. Investigating risk factors is an important part of preventive efforts. Some studies have shown that socioeconomic status and education is associated with an increased risk of dementia. This study investigated the association between education, occupational socioeconomic status and dementia. Furthermore, outcomes for men and women were investigated. A sample of 489 people from a longitudinal study in Umeå, Sweden, was examined and 70 people in the sample was afflicted by dementia. Low occupational socioeconomic status was shown to more than double the risk of being afflicted by dementia compared to those with a high occupational socioeconomic status. No significant association could be identified between the length of education and dementia but an interaction between gender and length of education was identified where more years of education had a protective effect for women. The findings are partially consistent with the cognitive reserve theory, which states that having an occupation with higher status and more cognitive stimulation during life will postpone dementia onset. It is also possible that early life circumstances like childhood socioeconomic status and cognitive ability mediates the association between socioeconomic status and dementia which makes this an interesting area of exploration for future research.

Bakgrund: Undernäring är ett utbrett problem hos patienter med demenssjukdom på äldreboenden. De flesta får i sig för lite energigivande näringsämnen och ligger därmed i riskzonen för att utveckla undernäring. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att ge omvårdnad till demenssjuka patienter med ätsvårigheter på äldreboenden. Metod: Kvalitativa intervjuer med tio sjuksköterskor i en stor stad i mellersta Sverige, informanter valdes ut genom ett strategiskt urval. Intervjuerna har bearbetats med en kvalitativ innehållsanalys utifrån Graneheim och Lundman (2004; 2008). Resultat: Sjuksköterskorna upplevde att de först behövde kartlägga patienternas problem och behov. Genom att ge extra näringstät mat, konsistensanpassa maten och minska fastan kunde sjuksköterskorna påverka patienternas näringsintag. Det var viktigt att måltiderna sågs som en trevlig stund och att det var något patienterna kunde se fram emot. Slutsats: Sjuksköterskorna kunde påverka patienternas matintag genom att vara delaktiga i situationen kring matintaget. Att lyfta nutritionen i en organisation, att måltidens betydelse lyftes som en aktivitet, kunde bidra till en generell förbättring av patienternas undernäring och/eller ätsvårigheter. / Background: Undernourishment is a widespread problem in patients with cognitive failure and dementia at the retirement homes. Most elderly people who live in special homes are fed up with some energy-generating nutrients and thus risk the development of malnutrition. Aim: To describe nurses' experience of giving nursing care to dementia patients with eating disorders at the retirement homes. Method: Qualitative interviews with ten nurses in a large city in central Sweden, informants were selected through a strategic selection. The interviews have been processed with qualitative content analysis based on Graneheim and Lundman (2004; 2008). Result: Nurses felt that they first needed to chart the patients' problems and needs. By providing extra nutritional food and tailoring food, nurses can influence the nutritional intake of patients. It was important that the meals were seen as a nice moment and that it was something the patients could look forward to. Conclusion: Nurses could influence patients' food intake by participating in the food intake situation. Raising nutrition in an organization that lifting the meal's importance as an activity could contribute to a general improvement in patient malnutrition and/or eating disorders.

Bakgrund: Antalet personer med demenssjukdom i Sverige är omkring 130 000– 150 000 och 20 000 - 25 000 personer uppskattas insjukna varje år. Den basala demensutredningen utförs av hälso- och sjukvården, oftast inom primärvården och av en sjuksköterska på uppdrag från läkaren. Livslängden i Sverige ökar, demenssjukdom blir allt vanligare och personer med denna sjukdom bor kvar i eget boende med behov att vårdas av närstående eller hemtjänst. Det ställs allt högre krav på primärvård att arbeta personcentrerat och att möjlighet finns till tidig demensdiagnos. Syfte: Utforska sjuksköterskors upplevelser och av att arbeta med utredning och uppföljning av personer med demenssjukdom inom primärvård.  Metod: Kvalitativa individuella intervjuer genomfördes för att utforska upplevelsen hos åtta sjuksköterskor i primärvården. Insamlade data bearbetades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i tio underkategorier som sedan utmynnade i följande fyra kategorier: ”Att se helheten av personen”, ”Vikten av diagnos för ett gott omhändertagande”, ”Att sträva efter partnerskap” och ”Att ha organisatoriska förutsättningar”. Slutsats: Det finns behov av att lyfta patienten och närståendes upplevelse i samband med demensutredningen samt sjuksköterskans behov av stöd vid svåra situationer i primärvården. / Background: The number of people with dementia in Sweden is about 130,000150,000 and 20,000-25,000 people are estimated to be diagnosed each year. The basic dementia examination is performed by the health and medical service, usually in primary care and by a nurse on behalf of a physician. Life expectancy in Sweden is increasing, dementia becomes increasingly common, and people with this disease live in their own homes with the need to be cared for by a related or home help. There is an increasing demand for primary care to work personcentered and that there is an opportunity for early dementia diagnosis. Aim: Explore nurses´ experiences of working with investigation and follow-up of persons with dementia in primary care. Method: Qualitative individual interviews were conducted to explore the experience of eight primary care nurses. Collected data was processed using a qualitative content analysis with inductive approach. Result: The analysis resulted in ten subcategories, these led to four categories: "See the entirety of a person", "The importance of diagnosis for a good care", "To strive for partnership" and "Having organizational conditions".  Conclusion: There is a need to lift the patient's and relatives' experience in connection with the dementia investigation and the nurse's need for support in difficult situations in primary care.

<p>Validerat; 20120710 (anonymous)</p>

Nilsson, I & Sämfors, N. Sjukvårdspersonals upplevelser av att smärtskatta äldre patienter med demenssjukdom. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoängMalmö universitet: Fakulteten för Hälsa och samhälle, Institutionenför vårdvetenskap, 2019.Bakgrund: Antalet människor som har en demenssjukdom i Sverige ökar. Demenssjukdomar orsakar kognitiva och kommunikativa nedsättningar som kan leda till svårigheter när sjukvårdspersonal ska smärtskatta dessa patienter, som kan finnas i många olika typer av vårdinrättningar. Dessa svårigheter kan leda till att dessa patienters smärta blir felaktigt bedömd och i förlängningen felaktigt behandlad, vilket i sin tur innebär onödigt lidande och minskad livskvalitet för dem. Syfte: Att beskriva och undersöka sjukvårdspersonals upplevelser av att smärtskatta äldre patienter med demenssjukdom.Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats. Litteratursökningar gjordes i databaserna PubMed och CINAHL. Valda studier kvalitetsgranskades med SBU:s granskningsmall för kvalitativa studier. Studierna som bedömdes vara av medelhög eller hög kvalitet analyserades utifrån Fribergs (2012) beskrivning av kvalitativ innehållsanalys.Resultat: Den största utmaningen som sjukvårdspersonal upplevde när det kom till att smärtskatta patienter med demens var den bristande kommunikationen med patienten. Andra metoder såsom att observera kroppsspråk och beteendeförändringar användes utöver det verbala. Även observationer från anhöriga visade sig vara ett användbart komplement. Mer erfarna sjuksköterskor och ett väl fungerande samarbete inom arbetsgruppen upplevdes påverka smärtskattningen positivt. Mer tid med patienten, mer kunskap och standardiserade riktlinjer efterfrågades av sjuksköterskorna.Konklusion: Patienter med demenssjukdom utgör en utmaning för sjukvårdspersonal när det kommer till smärtskattning. I mötet med dessa patienter är det viktigt att det finns tillräckligt med tid för att utföra smärtskattningen på ett bra och säkert sätt. Bättre utbildning, tydliga riktlinjer och standardiserade mätmetoder bör implementeras på vårdinrättningarna för att förbättra möjligheterna för smärtskattning / Nilsson, I & Sämfors, N. The experiences of healthcare personnel when assessing pain in elderly patients with dementia. A literature review. Degree Project in nursing 15 credit points, Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Care Science, 2020. Background: The number of people with dementia is increasing in Sweden. Dementia leads to cognitive and communicative impairments that can lead to difficulties for healthcare personnel when it comes to making pain assessments on these patients, who are present in many different types of healthcare facilities. These difficulties can lead to these patients being incorrectly assessed and therefore incorrectly treated, which in turn leads to unnecessary pain and diminished quality of life for them. Aim: To describe and examine healthcare personnels experiences of assessing pain in elderly people with dementia.Method: A literature review with a qualitative approach. The search for literature was made with the databases PubMed and CINAHL. The studies that were selected were reviewed for quality using SBU:s template for reviewing qualitative studies. The studies that were of medium or high quality were examined with Fribergs (2012) method for content analysis.Results: Nurses experienced that the biggest challenge when it comes to assessing pain in patients with dementia was the problems with communication with the patient. Other methods such as observing body language and changes in behaviour was used as an addition to verbal communication. Observations from relatives were also shown to be a useful complement. More experienced nurses and functioning cooperation within the team was perceived to affect the pain assessment positively. More time with the patients, more knowledge and standardised guidelines was requested by the nurses.Conclusion: Patients with dementia present a challenge for the nurses when it comes to pain assessment. When meeting these patients it’s important that there is enough time to perform the pain assessment in a proper and safe manner. Better education, clear guidelines and standardised methods of measurement should be implemented at the health care facilities to improve the possibilities of pain assessment.

Bakgrund: I takt med den ökade andelen äldre personer i befolkningen, förväntas även antalet personer med demenssjukdom växa. Uppemot nio av tio av personerna uppvisar beteendemässiga och psykiska symtom (BPSD) där bland annat agitation är vanligt förekommande. Med tanke på de problematiska symtomen samt att den kommunikativa förmågan sjunker gradvis hos en person med demenssjukdom behöver vårdpersonalen kompetens och medvetenhet hur kommunikationen ska användas för att kunna ge bäst möjliga vård. Syfte: Belysa vårdpersonalens erfarenheter av kommunikation med personer som har beteendemässiga och psykiska symtom vid demens. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats. Utifrån de bärande begreppen i forskningsfrågan med sökblock som sökstrategi utfördes en litteratursökning i tre databaser. Då relevans- och kvalitetsgranskningen hade utförts återstod tio artiklar som därefter analyserades. Resultat: Vårdpersonalen visade på erfarenheter av att både kommunicera verbalt och icke-verbalt men även i att förs ka förstå det personen kommunicerar genom aspekter som närvaro, tid och kunskap och erfarenhet. Konklusion: Att ha kunskap, dels om personen med demens men även om BPSD och kommunikationsmetoder har visat sig vara en essentiell och gynnande aspekt när det gäller kommunikationen. Dessutom har det framkommit att bara genom att vårdpersonalen är närvarande och avsätter tid med personen med demens främjas förståelsen och kommunikationen underlättas. / Background: In line with the increased proportion of elderly people in the population, the number of people with dementia is also expected to increase. Up to nine out of ten exhibit behavioural and psychological symptoms (BPSD), where for example agitation is common. Considering the problematic symptoms and that the communicative ability gradually decreases in a person with dementia, the caregivers need competence and an awareness of how communication should be used to provide best care. Aim: Illuminate the caregivers’ experiences about the communication with people who have behavioural and psychological symptoms of dementia. Method: A literature review with a qualitative approach. Based on the bearing concepts in the research question with block search strategy, a literature search was conducted in three databases. When the relevance and quality review had been carried out, ten articles remained that later were analysed. Result: The caregivers demonstrated the experiences of communicating both verbally and on-verbally, but also the experiences of trying to understand what the person with dementia were communicating through aspects of presence, time and knowledge and experiences. Conclusion: Having knowledge, partly about the person with dementia but also about BPSD and communication methods has proved to be an essential and beneficial aspect of communication. In addition, it has been found that if caregivers are present and allocating time to the person with dementia, understanding is promoted, and communication facilitated.

Bakgrund: En sjuksköterska kommer någon gång under sitt arbetsliv att möta patienter med demens och att bemöta de beteendemässiga och psykiska symtom som kan uppkomma är både en utmanande och svårhanterlig uppgift för sjuksköterskan. Etiska dilemman uppstår lätt i situationer där sjuksköterskan kan behöva gå emot patientens egen vilja för att ge en optimal omvårdnad. Syfte: Att belysa sjuksköterskans bemötande till patienter med demens som uppvisar beteendemässiga och psykiska symtom.Metod: En litteraturstudie baserad på 12 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats från sökning i CINAHL och PubMed. Samtliga artiklar har genomgått en kvalitetsgranskning och tematisk analys. Resultat: Efter granskning av artiklarna utvecklades fem teman: miljö, kommunikation, kunskap, personcentrerad vård och omvårdnadsstrategier. Inom varje tema identifierades olika kategorier som kunde knytas till bemötande av demenssjuka patienter som uppvisade symtom på beteendemässiga och psykiska symtom. Konklusion: För att sjuksköterskan ska ha de bästa förutsättningarna att hantera svåra situationer med patienter som uppvisar symtom på BPSD är kunskap, förmågan att kommunicera, ett personcentrerat synsätt och omvårdnadsstrategier viktiga faktorer. / Background: Nurses will at some point during their working life meet patients with dementia and approaching the behavioral and psychological symptoms that can occur is both a challenging and difficult task for the nurse to handle. Ethical dilemmas can easily arise in situations where the nurse may have to work against the patient’s own wishes to be able to provide optimal care. Aim: To elucidate nurse’s approach towards patients with dementia presenting behavioral and psychological symptoms.Method: A literature review based on 12 scientific articles with a qualitative approach from the search made in CINAHL and PubMed. All articles presented have undergone a quality review and thematic analysis.Results: After review of the articles, five themes were developed: environment, communication, knowledge, person-centered care and care strategies. Within each theme, different categories were identified and then linked to the approach towards patients with dementia presenting behavioral and psychological symptoms. Conclusion: In order for the nurse to have the best prerequisite in handling difficult situations with patients presenting symptoms of BPSD, knowledge, ability to communication, a person-centred approach and care strategies are factors that are important.