Bakgrund: Demens är ett permanent tillstånd som drabbar en stor del av en alltmer åldrande befolkning i Sverige. Patienter med demens lider ofta av kommunikationssvårigheter, bristande insikt, aggressivt beteende samt personlighetsförändringar vilket kan upplevas svårt att hantera av såväl anhöriga som vårdpersonal. Forskning har visat att musik kan ha positiv inverkan på välbefinnandet och användas i omvårdnaden. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva musikens effekter för patienter med demenssjukdom. Metod: En litteraturstudie baserat på tio vetenskapliga artiklar, tre kvalitativa och sju kvantitativa. Resultat: Resultatet presenterades utifrån två teman. Dessa var Hälsoeffekter som främjar välbefinnandet hos patienter med demenssjukdom och Hälsoeffekter som främjar interaktion mellan patienter med demenssjukdom och vårdpersonal. Musikens hälsoeffekter innefattade känslor av välbehag och trivsel, minskad ångest, lugn miljö där aggression och agitation kunde minska, ökad kognitiv förmåga, förbättrad kommunikation och ett ökat samspel. Slutsats: Musikens positiva hälsoeffekter för patienter med demenssjukdom kan utvecklas till en hälsofrämjande process som skapar möjligheter både för den demenssjuke patienten och vårdpersonalen. Att medvetandegöra och lyfta fram musikens effekter bland vårdpersonal som arbetar i demenssjukvården är ett sätt att ta ansvar för en god omvårdnad. Inte minst, när orden hos patienten inte räcker till att kommunicera med. Klinisk betydelse: Musik kan vara ett verktyg i omvårdnadsarbetet. Genom att implementera musik som en metod i omvårdnaden för patienter med demenssjukdom kan både ett ökat välbefinnande och en bättre interaktion mellan patient och vårdpersonal befrämjas. / Background: Dementia is a permanent condition that affects a large part of an increasingly aging population in Sweden. Patients with dementia often suffer from communication difficulties, lack of insight, aggressive behaviour and personality changes, which may be perceived as difficult to manage by both relatives and healthcare professionals. Research has shown that music can have a positive impact on well-being and be used in the care of the patient. Aim: The aim of this study was to describe the effects of music for patients with dementia. Method: A literature study based on ten scientific articles, three qualitative and seven quantitative. Result: The result was presented based on two themes. These were Health effects that promote well-being in patients with dementia and Health effects that promote interactions between patients with dementia and caregivers. Music's health benefits included feelings of pleasure and satisfaction, reduced anxiety, calm environment where aggression and agitation could decrease, increased cognitive performance, improved communication and the relationship between patients with dementia and caregivers. Conclusion: The music's positive health effects for patients with dementia may develop into a health promotion process that creates opportunities for both the dementia sufferer patient and medical staff. Awareness and highlight the music's effect among health professionals working in dementia care is a way to take responsibility for good care. In particular, when the words of the patient is not sufficient to communicate with. Clinical implications: Music can be a tool in nursing. By implementing music as a method of caring for patients with dementia may both increased well-being and a better interaction between patients and health workers promoted. / <p>Röda Korsets sjuksköterskeförening stipendium januari 2016</p>

Bakgrund: De allra flesta äldre personer med demens drabbas någon gång under sin sjukdomstid av beteendemässiga eller psykiska symtom vilket kan innebära ett stort lidande för personen i fråga. Studier har visat att kontakt med hundar kan minska dessa symtom. Idag utbildas vårdhundar i Sverige för att exempelvis arbeta med personer med demenssjukdom. Syfte: Syftet är att belysa omvårdnadspersonalens erfarenhet av insatser med vårdhund för äldre personer med demens. Metod: Studien hade en kvalitativ ansats. Tretton individuella och semistrukturerade intervjuer genomfördes med omvårdnadspersonal på fyra särskilda boenden i södra Sverige. En av dessa intervjuer exkluderades och ingick inte i resultatet. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera materialet. Resultat: I analysen framkom fyra kategorier, att vårdhunden skapar glädje och harmoni, framkallar en positiv stämning som varar, väcker positiva minnen och färdigheter till liv samt skapar kontakt och närhet. Slutsats: Studien indikerar att då äldre personer med demens drabbas av beteendemässiga eller psykiska symtom kan vårdhunden öka välbefinnandet genom att skapa glädje, harmoni och närhet samt genom att få personen att minnas. Mer forskning behövs för att nå en ökad kunskap om vårdhundens betydelse för äldre personer med demens. / Background: Most elderly people who lives with dementia, suffer in some point during the time of their disease from behavioural and psychological symptoms, which could mean much suffering for the person in question. Studies have shown that contact with dogs can decrease these symptoms. In Sweden today, dogs are trained to work with persons who suffers from dementia. Purpose: The purpose of the study is to illuminate nursing staff´s experience of working with dog- assisted therapy and elderly persons who suffer from dementia. Method: The study had a qualitative approach. Thirteen individual semistructured interviews with nursing staff were performed at four nursing homes in southern Sweden. Qualitative content analysis was used to analyse the material. Result: In the analysis four categories emerged, dog-assisted therapy creates joy and harmony, evokes a positive lasting atmosphere, bring back positive memories and skills and also creates contact and closeness. Conclusion: The study indicates that, when elderly people with dementia suffers from behavioural and psychological symptoms, dog- assisted therapy can increase their well- being, by creating joy, harmony and closeness and by making the person remember. More research is needed to reach an increased knowledge about the meaning of dog-assisted therapy for elderly people with dementia.

Syftet med studien var att undersöka och analysera undersköterskors uppfattning om vilka faktorer som påverkar möjligheten att främja fysisk aktivitet hos personer på demensavdelning. Individuella intervjuer genomfördes och det insamlade materialet bearbetades med kvalitativ innehållsanalys och resulterade i nio underkategorier samt fyra kategorier; undersköterskans personliga egenskaper, undersköterskans yrkesroll, yttre faktorer samt personen med demens.Resultatet visar att personliga egenskaper, såsom attityd till fysisk aktivitet, engagemang och initiativförmåga spelar stor roll. Undersköterskans sätt att bemöta personen med demens upplevs som en avgörande faktor för att övervinna hinder skapade av demenssjukdomen och en bra fysisk miljö upplevdes stimulera personerna med demens till aktivitet. Samarbetet mellan undersköterskor och fysioterapeuter respektive arbetsterapeuter kan förbättras och demensboendet behöver ha tillräckligt hög bemanning för att undersköterskan ska ha möjlighet att ta tiden som krävs för att främja fysisk aktivitet. / Nursing assistants´ perception of promoting physical activity for people living in care-homes specialized in dementia. The purpose of the study was to investigate the perception of nursing assistant to promote physical activity in people with moderate and severe dementia living in care-homes specialized in dementia. Nine individual semistructured interviews were conducted. The collected material was analyzed using qualitative content analysis and resulted in nine subcategories that formed four categories; the personal qualities of the nursing assistant, the professional role of the nursing assistant, external factors, and the person with dementia.The result shows that personal qualities, such as attitude to physical activity, commitment and initiative, play a major role in the experience of promoting physical activity. The nursing assistant way of treating and acting towards the person with dementia is perceived as a determining factor and a good physical environment was experienced as stimulating the persons with dementia to activity. Furthermore, the result suggests that cooperation between nursing assistant and physiotherapists as well as occupational therapists can be improved and dementia housing needs sufficient staffing to enable the nursing assistant to use the time required to promote physical activity. Keywords: dementia, personcentered-care, movement, qualitative content analysis.

Bakgrund: I Sverige kommer antalet personer med demenssjukdom att öka och nästan 25 000 personer dör varje år till följd av sjukdomen. I samband med demenssjukdom kan beteendemässiga och psykiska symtom (BPSD) uppträda. Musik och musikterapi anses ha positiva effekter som kan bidra till att lindra oro och kan erbjudas i samband med olika behandlingar inom vården. Syfte: Syftet var att belysa musikens och musikterapins effekter hos patienter med beteendemässiga och psykiska symtom vid demens. Metod: Studien är en litteraturöversikt baserad på tio vetenskapliga artiklar, nio av kvantitativ design och en kvalitativ. Dessa hittades genom sökningar i två databaser, PubMed och PsycINFO och begränsades till publikationer mellan 2011–2018. Resultat: Resultatet sammanfattades i två teman: effekter av musik och musikterapi i grupp vid BPSD och effekter av individuell musik och musikterapi vid BPSD. Resultatet visade att individuell musik och musikterapi i grupp minskar BPSD, exempelvis vid oro och agitation. Även välbefinnandet förbättrades hos personer med demenssjukdom samt kommunikation och relation mellan patient och vårdare. Diskussion: Det övergripande resultatet i litteraturöversikten tyder på att musik och musikterapi är en metod som kan minska beteendestörningar och visar på positiva effekter under BPSD. Detta arbetssätt behövs uppmärksammas för att ge stöd åt vårdarna som idag arbetar med dessa patienter. Studiens resultat diskuteras av författarna utifrån Jeans Watsons två valda karativa omvårdnadsfaktorer i resultatdiskussionen. Watson betonar vikten av att tillfredsställa individens fysiska, psykosociala, psykologiska och andliga behov ur en holistisk helhetssyn. / Background: In Sweden, the number of people with dementia will increase and nearly 25,000 people are dying each year because of the disease. In connection with dementia, behavioural and mental symptoms (BPSD) may occur. Music is considered to have positive effects that can help relieve anxiety and can be offered in conjunction with various treatments in healthcare. Aim: The aim was to illustrate the effects of music and music therapy in patients with behavioural and mental symptoms in dementia. Method: The study is a literature review based on ten scientific articles, nine of quantitative design and one qualitative. These were found through searches in two different databases, PubMed and PsycINFO and is limited to publications between 2011-2018. Results: The result was summarized in two themes: effects of music and music therapy in group at BPSD and effects of individual music and music therapy at BPSD. The results showed that individual or group music and music therapy reduces BPSD for example, in anxiety and agitation. Well-being improved in people with dementia as well as communication and relationship between the patient and carers. Discussion: The overall outcome of the literature review suggests that music and music therapy is a method that can reduce behavioural disturbances and show positive effects under BPSD. This work method is needed to pay attention to the careers who are currently working with these patients. The result of the study is discussed by the authors based on Jeans Watson's two chosen charitable factors in the outcome discussion. Watson emphasizes the importance of satisfying the individual's physical, psychosocial, psychological and spiritual needs from a holistic view.

Bakgrund: Andelen som insjuknar i någon typ av demenssjukdom ökar och förväntas ha fördubblats år 2050. Således stiger även antalet anhöriga till personer med demenssjukdom. Att inta en vårdande roll är naturligt för många anhöriga, men allt eftersom sjukdomen fortskrider övergår vårdandet ofta till en börda och ett särskilt boende kan bli aktuellt. Syfte: Att beskriva anhörigas upplevelser av att en familjemedlem med demens flyttar till särskilt boende. Metod: Litteraturöversikt som inkluderade kvalitativa artiklar. Sökningar utfördes i databaserna CINAHL, PsycInfo och PubMed. Analysen genomfördes utifrån en innehållsanalys. Resultat: Två huvudkategorier identifierades; “Upplevelser under tidsperioden före flytt” med två tillhörande subkategorier “En ohållbar situation”, “Att ta steget till beslutet”, samt “Upplevelser under tidsperioden efter flytt” med tre tillhörande subkategorier “Att vara åtskild från sin familjemedlem”, “Att inte kunna släppa taget”, “Att ha funnit en acceptans”. Anhöriga upplever det svårt att handskas med processen som sker när deras familjemedlem flyttar. Om stöd erbjuds i tid från vårdpersonal kan processen underlättas. Slutsats: Flytten innebär en transition över tid för anhöriga. För att anhöriga ska kunna acceptera situationen bör sjuksköterskan utveckla förståelse kring begreppet transition, samt kunna urskilja var i processen anhöriga befinner sig och erbjuda stöd därefter.

The aim of this study was to get an increased understanding regarding how carers relate to consent while working with people who has dementia. The study asks the following questions: How does the carers understand the concept of consent associated with giving care to people with dementia? What is considered by the carers in connection to consenting to caregiving by people with dementia? And lastly, how does consent mediate between carers and people with dementia? It had a hermeneutic and qualitative scientific approach. The data was collected through three focus groups with carers and then analyzed according to Jens Rennstam and David Wästerfors (2015) method of analysis. The theoretical analysis was performed with three different theoretical aspects called: Scope for action and relationship, Being a client and relational power. The authors of the theoretical aspects were Kerstin Svensson, Eva Johnsson and Leili Laanemets (2014), Roine Johansson (2007), Katarina Jacobsson, Joakim Thelander and David Wästerfors (2010) and also Mats Franzén (2010). The main conclusion of this study was that the carers used body language and had to phrase their questions well towards the people with dementia regarding if they consented to let them help or not. The relationship between carers and the people with dementia was vital - without it consent was very hard to reach.

Bakgrund: Demens är ett samlingsnamn för flera sjukdomar som drabbar hjärnan. Då människan uppnår allt högre ålder beräknas antalet personer med demenssjukdom öka, sjuksköterskor kommer att möta allt fler patienter med demens inom sjukhusvården. Symptomen skiljer sig åt mellan de olika demenssjukdomarna, nya miljöer kan förvärra symptom som förvirring och ångest. Personcentrerad vård är den vårdform som förespråkas för personer med demens och syftar till att öka en persons livskvalité. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda personer med demens i sjukhusmiljö. Samt att beskriva de inkluderade artiklarnas datainsamlingsmetoder. Metod: Föreliggande studie är en litteraturstudie med deskriptiv design där tolv kvalitativa artiklar analyserats. De inkluderade artiklarnas datainsamlingsmetod sammanställdes. Huvudresultat: Sjuksköterskorna upplevde att anhöriga till personer med demens var en viktig vårdresurs som skulle bejakas. Vidare upplevdes patienternas kommunikationssvårigheter försvåra sjuksköterskans symptomlindring. Slutligen upplevdes kontexten sjukhusmiljö inte vara anpassad för att ge god omvårdnad till personer med demens och tidsbrist hindrade utförandet av god vård. Sammanställningen av artiklarnas datainsamlingsmetod visade att intervjuer och fokusgrupper användes. Slutsats: Det visade sig vara komplext för sjuksköterskor att vårda personer med demens i sjukhusmiljö. Tidsbrist och en icke-demensanpassad miljö gjorde vården mer sjukdomsorienterad och tillät inte sjuksköterskan att vårda utifrån etiska värderingar och ett personcentrerat synsätt. Anhörigas resurser främjade omvårdnaden. Då sjuksköterskor upplevde svårigheter i att kommunicera med personer med demens behövs mer kompetens och utbildning i att vårda personer med demens för att öka sjuksköterskors arbetstillfredsställelse och skapa bättre förutsättningar för personer med demens som befinner sig på sjukhus. / Background: Dementia is an umbrella term for several diseases that affect the brain. The number of people with dementia is estimated to increase as human life expectancy increases, which means that nurses will meet more and more patients with dementia in hospital care. The symptoms differ between the different dementia diseases, new environments can exacerbate symptoms such as confusion and anxiety. Person-centered care is the form of care advocated for people with dementia and aims at enhancing a person's quality of life. Aim: The aim of the study was to describe nurses' experiences of caring for people with dementia in hospital environments. Also, to describe the included articles' data collection methods. Method: The present study is a literature study with descriptive design where twelve qualitative articles have been analyzed. The collected articles' data collection method was compiled. Main results: Nurses experienced that relatives of people with dementia were an important health care resource which should be welcomed. Furthermore, the patient's communication difficulties experienced complicating the times when pain should be treated. Finally, the context of the hospital environment was not adapted to provide good care to people with dementia and lack of time prevented the execution of good care. The compilation of the articles' data collection method showed that interviews and focus groups were used. Conclusion: It turned out to be complicated for nurses to care for people with dementia in a hospital environment. Lack of time and a non-suitable environment for people with dementia made the healthcare more disease-oriented and did not allow nurses to care for ethical values and a person-centered approach. Relatives' resources promoted nursing care. Since nurses experienced difficulties in communicating with people with dementia, more skills and education in caring for people with dementia are needed to increase nurses' job satisfaction and create better conditions for people with dementia in hospitals.

Bakgrund: Personer med demens har kognitiva nedsättningar. De får svårt att sköta sin egen munhygien, detta leder till en förvärring av den kroniska sjukdomen. Bemötandet är avgörande då de behöver känna tillit personen som hjälper till med munvården. Hinder uppstår vid kunskapsbrist och motstånd. Senior alert är hjälpmedel där dålig munhälsa kan identifieras. Syfte: Att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av att främja munhälsan hos personer med demens. Metod: Litteraturöversikt med kvantitativ och kvalitativ ansats. Resultat: Två teman uppkom: Kunskap ger kompetens som innebär att kunskap om demens symtom, munhygien samt munvård är viktiga delar till en god munvård. En god kommunikation med gott samarbete personal emellan samt gentemot patienter är även detta viktiga delar. Hinder ger känsla av obehag innefattar när munvården blir svår att utföra då personal upplever organisatoriska hinder som tidsbrist och otillräcklig personal tillsättning samt hinder från patienter som verbalt och fysiskt motstånd. Konklusion: Kunskap om demens och munvård är viktigt för att kunna bibehålla en bra munhälsa där utbildning är nyckeln till kunskapen. Denna bör ges under utbildningen men även under arbetstiden. Även ges kontinuerligt då det sker personalomväxlingar och forskning går framåt.

Med en allt äldre befolkning ökar insjuknandet i demenssjukdomar och allt tyder på en fortsatt kraftig ökning. Symtom som uppstår vid demens påverkar individen fysiskt, psykiskt och socialt. Det finns inget botemedel mot demenssjukdom men det finns läkemedel som lindrar symtom. Humor har visat sig vara användbart inom omvårdnaden för sjuksköterskor och patienter. Studiens syfte var att belysa humorns betydelse vid demenssjukdom, ur de demenssjukas, informella och formella vårdgivares perspektiv. Metoden som användes var en litteraturstudie där resultatet grundades på tolv resultatartiklar varav nio var kvalitativa och tre var kvantitativa. Resultatet visade på att humor i omvårdnad vid demens kan bevara vårdtagarens unika människovärde. Genom att stärka kommunikationen och relationen mellan demenssjuk och vårdare, främjas positiva känslor för både de med demens och deras vårdare, underlättar anpassningen till den nya situationen som demens innebär för de med demens och deras vårdare och lyfter fram det personliga och individuella. Sjuksköterskor och övrig vårdpersonal kan använda humor i omvårdnaden av patienter med demens. Det behövs dock ytterligare forskning inom området som kan ligga till grund för utbildning och användning av humor i vårdandet av personer med demenssjukdom. / With an aging population, the onset of dementia is increasing and all indicates a continued significant increase. Symptoms that occur in dementia affect the individual physically, psychologically and socially. There is no cure for dementia but there are medicines that relieve symptoms. Humor has proved useful in nursing care for nurses and patients. The purpose of the study was to highlight the importance of humor in dementia, from the perspective of individuals living with dementia, informal caregivers and formal caregivers. The method was a literature study where the result was based on twelve articles, of which nine qualitative and three quantitative. The result showed that humor in nursing in dementia can preserve the healthcare provider's unique human dignity. By strengthening communication and the relationship between dementia and caregivers, promoting positive feelings for both those with dementia and their caregivers, facilitates the adaptation to the new situation that dementia imply for those with dementia and their caregivers and highlighting the personal and individual. Nurses and other healthcare professionals can use humor in nursing patients with dementia. However, further research is needed in the area that can be used as a basis for education and use of humor in the care of people with dementia.

Bakgrund: Palliativ vård är vård som ges när bot inte är möjlig och där inriktningen blir stödjande med fokus på helhetsvård enligt de fyra hörnstenarna: symtomlindring, teamarbete, närståendestöd och kommunikation. Demens är ett samlingsnamn för diagnoser som orsakas av hjärnskador. Demens delas vanligen in i tre faser. Den tredje fasen beskrivs som svår och den sjuke närmar sig livets slutfas varför palliativ vård bör vara den inriktning vården ska ha för att lindra symtom och öka livskvalitet för denna patientgrupp. Vården av personer med demenssjukdom bör ske med ett personcentrerat förhållningssätt där livsberättelsen hjälper sjuksköterska och omsorgspersonal att göra omvårdnaden mer personlig. Syfte: Syftet med studien var att undersöka och beskriva sjuksköterskors roll och erfarenheter av att vårda personer med demenssjukdom i livets sista tid. Metod: Metoden som valdes var en kvalitativ intervjustudie med deskriptiv design. Nio sjuksköterskor intervjuades med hjälp av en semi-strukturerad frågestruktur och materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys Resultat: Resultatet från intervjuerna utmynnade i två kategorier. sjuksköterskan har en stödjande roll och sjuksköterskan och teamarbetet och redovisades utförligt genom åtta sub-kategorier där sjuksköterskornas erfarenheter beskriver att de ser sig som stödjande och uppfinningsrika. Men också att det är roligt, ansvarsfullt och svårt. Diskussion: Delar av resultatet har diskuterats utifrån aktuell forskning och McCormack &amp; McCance´s (2006) mid-range theory för personcentrerad omvårdnad. I resultatet framkom att sjuksköterskornas erfarenheter av att vårda utgår mycket ifrån ett personcentrerat arbetssätt. / Background: Palliative care is a care provided when cure is not possible and the focus will be supportive, focusing on holistic care according to the four cornerstones, symptom relief, teamwork, support to caregivers and communication. Dementia is a collective name and a diagnosis of a number of symptoms caused by brain damage. Dementia is usually divided into three phases where the third is described as severe and when the sick approaches the final phase of life, and palliative care should be the obvious focus on care to relieve symptoms and increase the quality of life for this patient group. The care of the dementia should be done with a person-centered approach where the life story help nurses and caregivers to make nursing more personal. Aim: The purpose of the study was to investigate and describe nurses' role and experiences of caring for persons with dementia in the last days of life. Method: The method chosen was a qualitative interview study with descriptive design. Nine nurses were interviewed using a semi-structured questionnaire and the material was analyzed with qualitative content analysis. Results: The outcome of the interviews resulted in two categories of The nurse has a supporting role and the nurse and teamwork, and were detailed in eight sub-categories where the nurses experience describes that they regard themselves as supportive and inventive. But also that it is fun, responsibly and difficult. Discussion: Parts of the result has been discussed based on current research and McCormack &amp; McCance's (2006) mid-range theory for person-centred nursing. The result was that the nurses' experiences of caring are based on a person-centred approach.