Ett rum att minnas är ett examensarbete inom informationsdesign och rumslig gestaltning. I studien undersöks vilka rumsliga egenskaper som är viktiga för att skapa tydlighet vid utformning av den fysiska miljön för personer med demens. För att sedan undersöka hur ett multifunktionellt rum kan utformas för att stärka förståelsen av rummet och dess olika funktioner. Projektet är ett samarbete med Stureby- vård och omsorgsboende i Svedmyra i Stockholm och det som legat till grund för studien är verksamhetens aktivitetslokal Tussudden. Lokalens utformning stödjer i dagsläget inte verksamhetens- eller de boendes behov. För att svara på frågorna har teorier om kognition kopplat till design, färg och formuppfattning hos dementa studerats. Empiri har samlats in genom en rumsanalys i två delar och en gruppintervju. Slutligen har det insamlade materialet resulterat i ett gestaltningsförslag för Tussuddens aktivitetslokal. Gestaltningsförslaget består av flexibla lösningar som genom färg, form och ljus tydliggör rummets varierade funktioner.

Introduktion: I Sverige finns drygt 160 000 personer med demenssjukdom och en förekomst av sömnstörning på 44 % rapporteras i populationen. Sömnstörning medför risk för fall och höftfraktur, försämrad fysisk funktion och kognition, ökad dödlighet, försämrad livskvalitet och ökat vårdbehov. Nittio procent av dem som lever med en demenssjukdom får även beteendemässiga och psykiska symtom vid demens (BPSD) och i dessa symtom ingår störd dygnsrytm och störd sömn. Trots att icke-farmakologisk behandling rekommenderas som första hands alternativ är läkemedelsbehandling mycket vanligt.Syfte: Att undersöka om utomhusaktivitet kan påverka sömn och dygnsrytm samt hälsorelaterad livskvalitet hos personer med demenssjukdom som bor på särskilt boende.Metod: Experimentell, single case metod med en interventionsgrupp och en kontrollgrupp. Strukturerade frågeformulär, sömndagbok och aktigraf användes. Interventionen bestod av 30 minuters utomhusvistelse, fem dagar i veckan.Resultat: Huvudresultatet indikerar att icke-farmakologiska åtgärder kan påverka sömn, dygnrytm och hälsorelaterad livskvalitet, även BPSD påverkades. Resultatet är delvis motstridigt men överensstämmer väl med vad som beskrivs i litteraturen.Diskussion: Deltagarnas kognitiva svikt medför både metodologiska och etiska problem. Dessa utgör en stor utmaning och gör området angeläget att beforska.Konklusion: Utifrån de risker sömnstörning medför bör vården förebygga, behandla och organisera för bättre sömn och sjuksköterskan har en central roll i detta arbete. Mer fokus behövs på mätmetoder, omvårdnadsåtgärder och utbildning på alla nivåer eftersom kunskap saknas, även organisationsförändringar kan vara nödvändiga / Introduction: In Sweden approximately 160,000 people live with dementia and the prevalence of sleep disturbances within this population is reported as 44 %. Sleep disturbances are associated with a higher risk of falling and hip fractures, physical and cognitive decline, a higher mortality rate, a lower quality of life and increased health care needs. Behavioral and psychological symptoms of dementia (BPSD) affects 90 % of the population and disturbed sleep and sleep/wake rhythm are a part of BPSD. Despite the fact that non-pharmacological treatments are recommended as the best treatment option, pharmacological treatment is very common.Purpose: To explore the effect that outdoor activities have on sleep, the sleep/wake rhythm and health-related quality of life in with persons with dementia living in assisted facilities.Method: Experimental single case design with one intervention and one control group. Questionnaires, sleep diaries and actigraphy were used as measures and the intervention consisted of 30 minutes of outdoor activity, five days a week.Results: The results indicate that it is possible to influence sleep, the sleep/wake rhythm and health-related quality of life by engaging in outdoor activities, in addition BPSD seemed to be affected. The results are partly contradictory but correspond well with the literature.Discussion: The cognitive decline of the participants raised methodological and ethical issues and can pose a great challenge to research within this area, but these findings also elucidates the need for furthermore knowledge.Conclusion: Considering the potential risk of sleep disturbances, health care should aim to prevent and treat these issues while also organizing for better sleep. Registered nurses can play an important role in this treatment. More focus is needed on assessment, nursing treatment options and education, on all levels, since there is little knowledge in this area. Organisational changes may also be needed.

Bakgrund: Demens är ett samlingsnamn för en grupp olika sjukdomar som drabbar hjärnan och dess funktioner. Terapidjur används för att lugna och förbättra livskvaliteten hos personer med demenssjukdomar. För att undvika problem som allergier, kostnader för skötsel och skador som kan uppstå vid användandet av levande djur har därför robotdjur utvecklats. Syfte: Att sammanställa aktuell forskning som beskrivit effekter och erfarenheter av robotdjur inom demensvården. Metod: En litteraturöversikt grundad på 15 vetenskapliga artiklar, publicerade mellan åren 2013 och 2018. Resultat: De flesta studierna visade på positiva effekter på social interaktion och att intervention med robotdjur kunde främja psykiskt välbefinnande och reducera ensamhet hos äldre med demenssjukdom. Resultatet från de olika studierna visade att med hjälp av ett robotdjur kunde isolering och avskärmning brytas. Inverkan på aggression och utåtagerande beteende varierade vid interaktion med robotdjur. Slutsats: Resultatet av denna studie visade att användande av robotdjur kan ha positiv effekt på social interaktion och livskvalitet. Vidare kan användande av robotdjur ha en lugnande inverkan och dämpa agitation samt reducera nedstämdhet hos äldre personer med demenssjukdom. / Background: Dementia is an umbrella term which involves a number of diseases that effects the brain and its functions. Animal assisted therapy is being used to calm and enhance the overall quality of life for people who suffers from dementia. To avoid problems like allergies and costs that involves care for the animals and for the damages that they might cause, the development of the robotic animal has begun. Aim: To compile current research, which highlights the effects and experiences of using robotic animal in the care of people who suffers from dementia. Method: Literature review based upon 15 scientific studies, published between the years 2013 and 2018. Results: Most studies pointed towards a positive effect upon social interaction and that intervention with a robotic animal could promote mentaly well-being as well as reducing loneliness in elderly people suffering from dementia. The result from the studies showed that using a robotic animal could help break isolation among the participants. The effects on aggression and extroverted behaviour when using an robotic animal showed a varying result. Conclusion: The results of this study shows that the use of robotic animals could have positive effects on social interaction and quality of life. A robotic animal could also have a calming impact on agitation and reduce depression in people who suffers from dementia.

Bakgrund: Demenssjukdomar drabbar hjärnan och leder till försämring av minne och kognitiva funktioner. Demenssjukdomar förekommer främst hos äldre och eftersom antalet äldre blir fler ökar samtidigt förekomsten av demenssjukdomar. Sjukhusvårdens struktur och miljö är sällan utformad efter dementa patienters behov, vilket oftast leder till att äldre patienters funktioner försämras under vårdtiden. Sjuksköterskorna som vårdar dementa patienter upplever att de saknar rätt kunskaper för att kunna ge en god vård samt att vården av dementa är påfrestande och kräver mer engagemang och tid.   Syfte: Syftet var att belysa hur patienter med demenssjukdom upplever att vårdas på sjukhus. Metod: Kvalitativ litteraturstudie utifrån sju vetenskapliga originalartiklar. Artiklarna analyserades enligt Evans (2002) beskrivande syntes. Resultat: Tre teman relaterade till patienters upplevelse av vårdmiljön, bemötande från sjuksköterskor och tankar inför framtiden identifierades. Slutsats: Dementa patienter upplevde sjukhusvistelsen negativt överlag. En vårdmiljö som inte utformats efter dementa patienters behov och oengagerat eller nedlåtande bemötande kunde leda till ökad oro. Däremot en vårdmiljö utformad efter dementa patienters behov och ett gott bemötande ökade upplevelsen av trygghet. Mer kunskap om demenssjukdomar och reflektion över förhållningssättet skulle kunna hjälpa sjuksköterskor att utforma vårdmiljön och bemöta dementa patienter på ett sätt som tillgodoser deras behov och leder till god demensvård.

Syftet med denna studie är att undersöka hur en social robot kan användas inom svensk demensvård och vilka effekter den har på patienterna. Roboten som används är Paro, en japansk sälrobot som har tagits fram för att kunna ge samma effekter som levande djur i djurterapi. Kontakt med djur medför ofta aktivitet och vardagsglädje vilket även är viktiga begrepp i vård av människor med demens. Studien genomfördes som en fem veckors fallstudie på ett vårdhem. Det empiriska materialet utgjordes av direkta observationer av de boendes interaktion med Paro samt halvstrukturerade intervjuer med personalen. Observationerna nedtecknades som fältanteckningar. Resultatet pekar på att sälen, i likhet med riktiga djur, kan tillföra aktivitet och välmående för vissa individer samt stimulera en grupp till samtal och ökad social kontakt. Dock har personalen jämfört sälen med en betydligt enklare leksak och funnit att de hade liknande effekter vilket tyder på att dess proaktiva beteende och funktioner för taligenkänning inte är sofistikerade nog, alternativt hade kunnat uteslutas helt. Slutsatsen blir därför att Paro i viss utsträckning motsvarar förväntningarna men att nyttan av en avancerad robot ändå kan ifrågasättas.

Det finns ett stort intresse för omega-3 idag på grund av dess många hälsogivande egenskaper. Brist på vissa typer av fett i kosten kan vara en viktig faktor för kognitiv nedsättning, demens och Alzheimers sjukdom. Dokosahexaensyra (DHA) är den dominerande omega-3-fettsyran i hjärnan. Det finns många faktorer som förklarar varför fettsyraintaget kan påverka kognitiva funktioner och risken att bli dement. Obduktionsstudier visar att patienter med Alzheimer har mindre mängd DHA i hjärnan än kognitivt intakta individer. Dessutom är serumkoncentrationerna av DHA reducerade i relation till sjukdomens svårighetsgrad. Vad som är orsak och verkan i denna process är dock inte klart. Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka i vilken utsträckning omega-3 kan förebygga demens hos friska medelålders eller äldre (> 50 år) personer. Av de sex studier som inkluderades var två randomiserade kliniska prövningar (RCT), tre longitudinella och en tvärsnittsstudie. Två av mina utvalda studier stödjer hypotesen att omega-3 skyddar mot demens hos friska äldre, två av studierna hittar inga bevis för att omega-3 skyddar mot demens. De två randomiserade kontrollerade försök som jag hittat undersöker inverkan av omega-3 på den kognitiva förmågan och det ena försöket hittar ingen generell effekt av omega-3 på den kognitiva förmågan och det andra försöket kommer fram till att omega-3 utövar positiva effekter på den kognitiva förmågan hos friska äldre. Inga näringsrekommendationer är möjliga att ge med hjälp av denna studie.

Bakgrund: Idag drabbas cirka 25 000 personer av demens i Sverige varje år. Symtomen varierar beroende på vilken del av hjärnan som drabbats och beror på vilket typ av demenssjukdom personen har. I samtliga fall försämras minnet allt mer och leder till att den drabbade får allt svårare att kommunicera, och förlorar slutligen förmågan att äta och gå. Det finns i dagsläget inget botemedel för demens och sjukdomen leder tillslut till döden.  Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva upplevelser av att vara närstående till en person med demens som får palliativ vård samt beskriva de inkluderade artiklarnas datainsamlingsmetoder.  Metod: En litteraturstudie med beskrivande design som består av 11 artiklar med kvalitativ ansats. Samtliga artiklar söktes i databasen PubMed.  Huvudresultat: Denna litteraturstudie visade att upplevelserna varierade bland närstående till personer med demens som fått palliativ vård. Stora påfrestningar beskrevs och kunde kopplas till deras bundenhet till den demenssjuke. Flertalet beskrev att sjukvårdens insatser gav dem möjlighet att få återgå till sina liv igen, medan en del kände sig misslyckade i samband med detta.  Slutsatser: I denna litteraturstudie framkom det att närstående besitter mycket kunskap om den demenssjuke och är ett viktigt redskap för vårdpersonalen när den palliativa vården bedrivs. Vårdarrollen kan vara väldigt påfrestande och det är därför viktigt att sjuksköterskan inte bara stöttar den demenssjuke, utan även dennes närstående. Det är av stor vikt att sjuksköterskan möjliggör närståendes delaktighet i vården av den demenssjuke för att förebygga negativa upplevelser gällande hjälp från sjukvården. / Background: In Sweden, approximately 25 000 people a year receive a dementia diagnosis. Symptoms vary depending on what part of the brain that’s affected, which depends on what type of dementia it is. In all cases the memory gradually deteriorates, they have more difficulty communicating, and eventually they lose their ability to eat and walk. There’s no cure for dementia and eventually leads to death.  Aim: The aim of this literature study was to describe caregiver’s experiences of being relative to a person with dementia who receives palliative care, and to describe the included articles data collection.  Methods: A literature study with descriptive design that contains 11 articles with qualitative approach. All articles were sought through the database PubMed.  Main results: This literature study showed that the experiences varied among relatives to people with dementia who received palliative care. Great strains were described and was linked to them being pledged to the person with dementia. The majority reported that the healthcare professionals help enabled them to return to their lives, while others felt like they had failed.  Conclusions: This literature study revealed that caregivers possess great knowledge about the person with dementia, and are an important tool to healthcare professionals during palliative care. The caregiver roll can be very demanding; it is therefore important that the nurse supports both the person with dementia, and her relatives. By enabling the caregiver’s involvement in the care, the nurse can prevent negative experiences regarding receiving help from healthcare professionals.

Introduktion: Hunden har kallats "människans bästa vän" kanske är den också det. Vårdhunden har blivit vanligare på såväl sjukhus som i kommunal vårdmiljö och kan vara ett icke-farmakologiskt komplement i omvårdnaden för personer med demenssjukdom.Syftet: Att granska vilken inverkan vårdhunden har för personer med demenssjukdom.Metod: Litteraturstudie i 9-steg enligt Polit & Beck (2012) med datainsamling i databaserna PsycINFO, PubMed och CINAHL. Kvalitetsgranskning av artiklarna gjordes enligt Polit & Beck (2012) med granskningsmall för kvalitativa och kvantitativa studier. De artiklar som kvarstod i urval 3 var 11till antalet och dessa presenterades i tre teman.Resultat: De teman som framträdde var, Själslig påverkan Relationell påverkan och Kroppslig påverkan.Slutsats: Vårdhund har en relativt kortvarig men signifikant inverkan på livskvaliteten för personer med demenssjukdom, samt i omvårdnaden av dessa. Det behövs ytterligare forskning inom området och den personcentreradevård som möjliggörs genom vårdhundmöten. Detta då icke- farmalogiska alternativ för personer med demenssjukdom är ett åsidosatt om än så viktigt område att bedriva forskning inom.

Bakgrund I Sverige lever runt 160,000 människor med demens, vilket är ett neurologiskt tillstånd där hjärnvävnad förtvinat. Detta leder till att fysiologiska och kognitiva funktioner försvagas. Omvårdnadsåtgärder relaterade till en person med demens fokuserar på att lindra symtom och tillhandahålla assistans gentemot den funktionella nedsättningen. Detta kan appliceras vid nutritionsintag då måltidssituationer kan bli en komplex uppgift för personer med demens, dessa åtgärder kan utföras ur ett personcentrerat spektra för att tillgodose individen. Syfte Syftet med litteraturöversikten var att utforska personcentrerade omvårdnadsåtgärder som en sjuksköterska kan applicera till olika omständigheter för att optimera nutritionsintaget hos personer med demens. Metod En litteraturöversikt sammanställd genom 11 stycken vetenskapliga artiklar. Resultat Fem omvårdnadsåtgärder som främjade nutritionsintag hos personer med demens var att under måltid lyssna till musik, erhålla personlig assistans för att underlätta måltidsintag, muntlig uppmaning som stöd, hur maten presenterades, träningsprogram vid måltid. Konklusion Ur denna översikt har omvårdnadsåtgärder framkommit som är till fördel för personen med demens i samband med nutritionsintag. När inte omvårdnadsåtgärder appliceras för måltidssituationen kan tillståndet hos personen med demens förvärras drastiskt genom exempelvis sjukdom och orörlighet, vilket ger försämrad livskvalitet. De omvårdnadsåtgärder som presenteras skulle genom enkla tillvägagångssätt kunna tillhandahållas av vårdgivare och anhöriga. / Background In Sweden, around 160,000 people live with a dementia diagnosis, which is a neurological condition where brain tissue has faded. This will lead to a decrease in physiological and cognitive abilities. Nursing interventions related to a person with dementia focus on relieving symptoms and providing assistance towards the functional decrease. These interventions can be applied to nutritional intake since meal situations can be a complex task for people with dementia. To accommodate the individual, these actions can be performed from a person-centered spectra. Aim The aim of the literature review was to explore person-centered nursing measures that a nurse can apply for various factors to optimize nutrition intake in people with dementia. Method An overview compiled of 11 scientific articles. Findings Five interventions that benefited the nutritional intake for people with dementia were listen to music during the meal, receive personal assistance to aid food intake, verbal prompting as support, how the food was presented, training programs at mealtime. Conclusion From this overview, interventions have been identified that are beneficial to the person with dementia in connection with nutritional intake. When no interventions are applied to meals, the condition of the person with dementia could be worsened dramatically through, for example, disease and immobility, resulting in deterioration in quality of life. The interactions presented could be provided by caregivers and relatives through simple approaches.

Sväljsvårigheter uppstår hos individer med avancerad form av demens som en del av sjukdomsprocessen. Det ställer krav på hälso- och sjukvården att bemöta dessa symtom när individen själv saknar den kognitiva förmågan att fullt hävda sin autonomi avseende nutritionsbehandling. Frågan om sondnäring via sond eller PEG är en adekvat behandling för dessa patienter aktualiseras. Även om det rent utav är ett övergrepp och omvårdnaden istället bör ta en palliativ riktning. Sjuksköterskan betraktar ofta sin kunskap inom området som egna personliga preferenser och inte något som kan hänvisas till i ett kliniskt vårdsammanhang. Syftet med denna studie var att utforska sjuksköterskans etiska medvetenhet kring administrering av sondnäring till individer med avancerad form av demens. Studien genomfördes utifrån en kvalitativ design med en empiriskt utformad intervju, en litteraturöversikt samt en etisk analys utifrån sjuksköterskans möjliga handlingsalternativ i beslutandeprocessen. Slutsatser av denna studie består till en del av att sjuksköterskan bör agera som advokat för individens upplevda bästa och önskemål, ej stödja läkares beslut om administrering av sondnäring till dessa patienter samt bidra till en värdig död inom den palliativa domänen för individen med minsta möjliga lidande som resultat. / Swallowing difficulties occur as a part of the disease process in individuals with advanced dementia. Demands is set on the healthcare-staff to meet with these symptoms when the individual due to loss in cognitive function, lack a complete ability to claim autonomy regarding nutritional treatment. The issue arises regarding enteral feeding by PEG or NG-tube as a viable treatment option for these patients. Even if it is an encroachment and that the care instead should be performed from a palliative point of view. Registered nurses view their knowledge within the area as personal preferences that they cannot refer to in a clinical setting. The aim of this study was to explore the nurse´s ethical awareness regarding enteral nutrition to individuals with advanced dementia. The study was conducted from a qualitative approach with an empirical interview, a literature review and an ethical analysis concerning the nurse’s possible actions’ in the decision making-process. Conclusions of this study consists to a part of that the nurse should act as the patient’s advocate regarding from what’s perceived to be the best for the patient and the patient’s wishes. Also, not supporting the doctor’s decision of tube feeding to these patients’ and to contribute to a dignified death within the palliative domain, with least possible suffering as a result.