Bakgrund: Demens är en sjukdom som inte tillhör det normala åldrandet och påverkar inte bara den som drabbas av en demenssjukdom men också alla i dess närhet. En stor del av den vård som sker av en demensdrabbad person sker i hemmet av en närståendevårdare. För att ge en optimal vård är det viktigt att kommunicera med de närstående och inkludera dem i vården såväl hemma som inneliggande på sjukhus eller på vårdboende. Syfte: Syftet med denna kvalitativa litteraturstudie var att belysa hur närståendevårdare till personer med demensdiagnos upplever vårdkontakten genom sjukdomsförloppet. Metod: Kvalitativ litteraturöversikt Resultat: Närstående upplevde att de inte fick de stöd de efterfrågade från hälso- och sjukvårdspersonal under sjukdomsförloppet. Hälso- och sjukvårdspersonal förnekade de observationer närstående hade gjort av den demensdrabbade personen vilket förlängde diagnosprocessen. Efter diagnos och under sjukdomsförloppet upplevde närstående att det fanns både bristande information och kommunikationsproblematik med vården, men när kommunikationen och samarbetet fungerade väl mellan närstående, den demensdrabbade och sjukvården upplevdes det som en lättnad och minskad börda.Konklusion: En demensdiagnos påverkar inte enbart personen som är primärt drabbad men även personer i dennes närmaste sociala nätverk. Närstående till demensdrabbade personer behöver stöd från hälso- och sjukvårdspersonal såväl före som efter diagnos och i de beslut som behöver fattas under sjukdomsförloppet. Studiens resultat visar att närstående till personer med demensdiagnos upplever att stödet som ges från sjukvårdspersonal inte tillfredsställer de behov de närstående har i alla situationer. / Background: Dementia is a disease that is not part of the normal ageing process and affects not only the person with the dementia diagnosis but also everyone close to that person. A big portion of the care surrounding the person with dementia is executed in their home by a relative. In order to provide optimal care, it is important to communicate with the relatives of the patient and include them in the care both at home, at the hospital and in a residential home setting.Aim: This literature review aims to review how relatives to persons with dementia experience contact with health care services through the course of the disease.Method: Qualitative literature reviewResults: Relatives felt they did not receive the support they asked for and needed from the health care services through the course of the disease. Health care personnel rejected the observations made by relatives which caused the process of getting a diagnosis to extend. After the diagnosis and through the course of the disease the relatives experienced a lack of information and communication with the health care services, however when the communication and cooperation worked between the health care, the relatives and the person with the dementia this resulted in feelings of relief and a reduced caregiver burden.Conclusion: A dementia diagnosis naturally affects the person who gets the diagnosis primarily but also has an impact on the people close to the person. Relatives need support from the health care services both before the diagnosis and after as well as in the decision making through the course of the disease. The results of this review establish that the relatives of people with dementia experience a lack of support in relation to the support they need in every step of the disease.

Bakgrund: Personer med demenssjukdom kan komma att få nedsatta kognitiva funktioner. Personer som insjuknar i en demenssjukdom kan få svårigheter med att sköta sin allmänna dagliga livsföring. En följd till detta kan vara ett behov av hjälp och stöd i vardagen. En utav sjuksköterskornas kärnkompetenser handlar om att synliggöra den hela människan. Vården ges utifrån varje unik person där delaktighet mellan sjuksköterskor och personer med demenssjukdom är centralt. Syfte: Syftet är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att ge personcentrerad vård till personer med demenssjukdom. Metod: En kvalitativ litteraturstudie samt att en beskrivande analys tillämpades i studien. Resultat: Det förekom att sjuksköterskor erfor tids och kunskapsbrist vid arbete med personer med demenssjukdom. Att se till den unika individen samt tillämpandet av levnadsberättelsen var något som sjuksköterskorna kunde ta hjälp av vid formandet av en personcentrerad vård för personer med demenssjukdom. Slutsats: Sjuksköterskor hade både positiva och negativa erfarenheter av att ge personcentrerad vård till personer med demenssjukdom. / Background: The cognitive functions of people diagnosed with dementia may become impaired. People that fall ill with a dementia disease may have difficulties performing activities on a daily basis. Individuals with any of these particular diseases will be in need of more help and support in their everyday lives. Being able to make the patient visible is one of the cores of the nursing competency. To incorporate the patient and to shape the care for each unique individual is central. Aim: The aim of this study was to describe nurse’s experiences on providing person-centered care to people with dementia. Method: A literature study with a qualitative approach was used in this study and a descriptive analysis method was used. Result: Nurses experienced there was a lack of time and knowledge when treating patients with dementia disease. Nurses also found it helpful to see each individual's unique life story when approaching each patient to provide them with the most suitable care that fit each individual. Conclusion: The nurses encountered multiple experiences that were not only on the positive side, but several on the negative side of experiences.

Ett växande problem inom sjukvården idag är hot och våld riktat mot omvårdnadspersonal och omvårdnadspersonal som arbetar inom demenssjukvård på särskilda boenden tillhör en av de verksamheter som i störst utsträckning drabbas. I denna studie har omvårdnadspersonalens erfarenheter av metoder som förväntas kunna förebygga eller hantera hot och våld vid vårdande av människor som drabbats av en demenssjukdom studerats. Studien genomfördes som en litteraturöversikt där genom sökning i Cinahl och Medline åtta stycken artiklar av god kvalitét togs fram varav fem av kvalitativ ansats respektive tre av kvantitativ ansats. Resultatet visade att personcentrerad vård är något alla är eniga om är ett bra sätt att förebygga hot och våld. Risken är högre vid patientnära vård, felaktigt bemötande och bristande kommunikation. Frustration kopplat till konsekvenserna av demenssjukdomens förlopp miljörelaterade faktorer kan vara orsaker till en förhöjd risk. Att omvårdnadspersonalen känner till dessa är till fördel för att kunna anpassa och strukturera arbetet. Delade meningar råder kring användandet av lugnande vid behovsmedicinering samt fysiska restriktioner, tvångsåtgärder och isolering vid en hotfull eller våldsam situation. Avledning genom kommunikation och distraktion genom miljöombyte är metoder som kan förhindra ett eskalerande förlopp. Reflektion kollegor emellan, reflektion med chefer och ledning samt avvikelserapportering är indirekta åtgärder som kan leda till förbättring genom exempelvis utbildning och strukturella förändringar. Anledningen till problemet kan grunda sig i att personcentrerad vård i mindre utsträckning tycks kunna utövas till följ av tidsbrist, nedskärningar, brist på specifik utbildning samt organisatoriska faktorer.

No description available.

Bakgrund: Demens är ett samlingsnamn som inte betraktas som en sjukdom utan som en diagnos beroende på vilka delar i hjärnan som är drabbade. Tidsuppfattning, språk, svårt att orientera sig, oro, nedstämdhet och beteendeförändringar är exempel på symtom som kan yttra sig vid demens. Att hamna på sjukhus kan medföra att personernas symtom vid demens förvärras vilket sjuksköterskan måste kunna hantera. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av att vårda personer med en demensdiagnos inom slutenvården.Metod: En litteraturöversikt genomfördes med kvalitativ design, 12 artiklar granskades med kvalitetsprotokoll och användes till resultatet. Tre huvudkategorier och åtta underkategorier skapades. Resultat: Resultatet framställs av 12 stycken artiklar. Resultatet innefattar tre huvudkategorier samt åtta subkategorier. Huvudkategorierna är; behov av kommunikation, vårdandet är en utmaning och det samskapande teamet.Slutsats: Mer kunskap och utbildning behövs bland sjuksköterskor för att minska osäkerhet och negativa attityder. Slutenvården kommer kanske aldrig bli helt optimal för personer med demens men den behöver förbättras för patienternas och sjuksköterskornas välbefinnande. / Background: Dementia is not a disease but a collective name for different diagnoses, depending on which parts of the brain that are affected. Perception of time, language, difficulties to orientate, worrying/unrest, depression and personality changes are examples symptoms that can occur in dementia. Being hospitalised can lead to the symptoms worsening for the individual and the nurse must be able to handle those situations.Purpose: The aim of this study was to describe nurses experiences of caring for people with diagnosed dementia in inpatient care. Method: A literature review was implemented with a qualitative design/approach, 12 articles were reviewed with a quality protocol, which was then used for the result. Three main categories and eight subcategories were established.The result: The result is produced from 12 articles. The result includes three main categories and eight subcategories. The main characters follows; The need of communication, the care is a challenge and the unified team. Conclusion: More knowledge and education is needed for nurses to reduce insecurities and negative attitudes. Inpatient care might never be completely adapted to the needs of people with dementia, but it needs to be improved for both the patients and the nurses well-being.

Bakgrund: Demens är en sjukdom där den kognitiva funktionen ochminnesfunktionen sätts ned och försämras med tiden. Personer meddemenssjukdom utvecklar ofta beteendemässiga och psykiska problem när derasbehov inte blir tillfredsställda. Det uttrycker sig som aggressivitet, oro, ångest ochirritabilitet samt försämrad minnes- och orienteringsförmåga. För de personerna ärdet viktigt att befinna sig en miljö som är anpassad för dem och som minskarrisken för uppkomsten av symptomen. Hälften av de som diagnostiserats meddemenssjukdom flyttar till särskilt boende inom 2,5-3 år. I nuläget är detvårdinrättningar som är traditionellt storskaliga som är dominerande. Den fysiskavårdmiljön kan bli en resurs i omvårdnaden om den är rätt utformad och det börjarbli mer och mer vedertaget med en sådan design. Det är den legitimeradesjuksköterskans ansvar att planera och genomföra så att de behov som finnsuppfylls och att vårdtagaren får den omvårdnad som behövs för att få en godlivskvalitet. Syfte: Syftet är att belysa vårdgivarens uppfattning om hur den fysiska vårdmiljönpåverkar måendet hos personer med demenssjukdom. Metod: Litteraturstudien grundar sig i tio vetenskapliga artiklar av kvalitativstudiedesign och innefattar 222 vårdpersonal, inkluderat sjuksköterskor. SBU’small (2013) användes för kvalitetsgranskning. Sex av artiklarna ansågs vara avmedelhög kvalitet och fyra av artiklarna erhöll hög kvalitet. Resultat: Tre teman med fem tillhörande underteman skapades: Utemiljö,Orientering och lokalisering inne och ute, hinder och möjligheter vårdmiljönskapar avseende vårdleveransen.Konklusion: Ett småskaligt vårdboende som har tillgång till utomhusmiljö och äranpassat efter vårdtagarens behov minskar beteendemässiga psykiatriskasymptom och ökar livskvaliteten hos personer med demenssjukdom. / Background: Dementia is a disease in which cognitive function and memoryfunction are reduced and deteriorate over time. People with dementia oftendevelop behavioral and psychological symptoms when their needs are not met. Itmanifests itself as aggression, anxiety, worry and irritability along with loss ofmemory and orientation capability. For these people, it is important to find anenvironment that is suitable for them and that reduces their symptoms. Half ofthose diagnosed with dementia move to special housing within 2.5-3 years. Atpresent, it is traditionally large-scale care facilities that are dominant. Thephysical care environment can become a resource in nursing if it is properlydesigned and this is starting to become more and more accepted. It is the licensednurse's responsibility to plan and implement that these needs are met and that thecare recipient receives the care needed to have a good quality of life. Aim: The aim is to shed light on the caregiver's perception of how the physicalcare environment is affected by people with dementia. Method: The literature study is based on ten scientific articles of qualitative studydesign and includes 222 nursing staff, including nurses. SBU's template (2013)was used for quality review. Six of the articles were considered to be of mediumquality and four of the articles received high quality. Results: Three themes with five associated sub-themes were created: Access tothe outdoor environment, orientation/location inside and out, obstacles andopportunities the care environment creates regarding care delivery.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av att använda välfärdsteknik för personer med demens. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med 13 arbetsterapeuter och insamlad data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Arbetsterapeuterna erfarenheter visade att välfärdsteknik som en intervention skapar möjlighet till delaktighet i vardagliga aktiviteter för personer med demens. Ett personcentrerat arbetssätt beskrevs som väsentligt i arbetet med välfärdsteknik för personer med demens. Välfärdstekniken ansågs ha stor betydelse och inverkan på aktivitet men krävde en komplex matchning mellan personens förutsättningar och behov utifrån att sjukdomen progredierar. Samarbete med personen med demens, anhöriga och omvårdnadspersonal beskrevs ligga till grund för att skapa en hållbar intervention. Organisatoriska förutsättningar för välfärdsteknik påverkade arbetsterapeuternas arbete. Tillgången till förskrivningsbar välfärdsteknik var begränsad och beskrevs vara svårmatchad mot personens föränderliga behov. Ansvarsfördelning och lagar för att arbeta med välfärdsteknik beskrevs vara otydligt. Välfärdsteknik ansågs kräva ständig kompetensutveckling i flera led vilket i dagsläget beskrevs saknas. Slutsats: Studien visade att välfärdsteknik behöver utgå från ett personcentrerat arbetssätt för att underlätta för personen och för att insatserna ska vara hållbara över tid. Studien visade dock utmaningar kring detta i form av organisatoriska förutsättningar och brist på kompetens, vilket påverkar möjligheten till jämlik vård. / Aim: The aim of this study was to describe occupational therapists’ experience of using welfare technology for clients with dementia. Method: Semi-structured interviews were conducted with 13 occupational therapists and the collected data was analyzed with a qualitative content analysis.Result: Occupational therapists' experience showed that welfare technology as an intervention creates the opportunity for participation in everyday activities for people with dementia. A person-centred approach was described as essential in the work on welfare technology for people with dementia. Welfare technology was considered to be of great importance and impact on activity but required a complex match between the person's conditions and needs based on the disease’s progression. Cooperation with the person with dementia, relatives and nursing staff was described as the basis for creating a sustainable intervention. Organisational conditions for welfare technology affected the work of occupational therapists. Access to prescribable welfare technology was limited and was described as difficult to match to the person's changing needs. The division of responsibilities and laws for working with welfare technology were described as unclear. Welfare technology was considered to require constant competence development in several stages, which is currently described as lacking.Conclusion: The study showed that welfare technology needs to be based on a person-centered way of working to make it easier for the person and for the efforts to be sustainable over time. However, the study showed challenges around this in terms of organizational conditions and lack of competence, which affects the possibility of equal care.

Demens är en av landets största sjukdomar, och i Sverige beräknas mellan 130 000– 150 000 personer ha demenssjukdom. Varje år insjuknar 20 000 - 25000 personer i Sverige. Under 2015 drabbades ungefär 47 miljoner av världens äldre befolkning. Kommunikationsförmågan påverkas av demenssjukdomen och kommunikationen mellan patienten och vårdpersonalen är komplex och omfattar olika dimensioner. Syftet med studien var att belysa kommunikationen mellan sjuksköterska och patienter med demenssjukdom boende i vårdhem. Resultatet baseras på tio vetenskapliga artiklar som granskades och tre teman skapades. vilka var: Kunskapens betydelse, Sjuksköterskors upplevelse av kommunikationsutbildning, Kommunikationens betydelse för relation mellan sjuksköterskan och patienter. Resultatet visar att kunskap om kommunikation mellan sjuksköterska och patienter med demenssjukdom behövs för att sjuksköterskor ska kunna möta patienten med demenssjukdom i olika vårdsituationer. Det behövdes dessutom utbildning för vårdpersonal om olika kommunikationsstrategier vid demenssjukdomar / Dementia is one of the country's biggest diseases, and in Sweden between 130,000–150,000 people are estimated to have dementia. Every year, 20,000 - 25,000 peoplefall ill. In 2015, approximately 47 million of the world's elderly population wereaffected. The ability to communicate is affected by dementia and the communicationbetween the patient and the care staff is complex and encompasses differentdimensions.The purpose of the study was to shed light on the communication betweennurses and patients with dementia nursing homes. The study was conducted, and theresults were based on ten articles which were reviewed, and tree themes were created;the importance of knowledge for nurses with dementia patients, the importance ofcommunication for the relationship between the nurse and patients and nursesexperience of communication education.The results showed that knowledge and adeeper relationship are required of nurses to be able to treat patients with dementia inthe best possible way in different care situations. Education for healthcareprofessionals on different communication strategies for dementia are necessary andcrucial for nurses

Background: 130,000 - 150,000 people in Sweden suffer from dementia and the patient group is growing all over the world. The disease affects a person's ability to communicate. The cognitive difficulties of these patients present challenges for correct pain assessment. Aim: The purpose of the study was to investigate challenges, and which methods and instruments the nurse uses to identify and relieve pain in dementia patients. Method: A literature review of ten original articles. Results were analyzed qualitatively.  Result: Two main themes with sub-themes have been identified. Challenges for correct pain assessment in patients with dementia, with sub-themes Disease symptoms that complicate pain assessment and Organizational factors and the need for more knowledge. The second main theme is Identifying pain in patients with dementia, with sub-themes Meeting and interpreting the patient's expression of pain and Pain assessment tools and pain relief. Conclusion: There are challenges for the nurse in assessing pain in people with dementia. What complicates pain assessment is the patients inability to express themselves verbally. More knowledge among staff is needed to increase quality. This also includes clearer guidelines for pain assessment, as well as resources/time. / Bakgrund: I Sverige lider 130 000 – 150 000 personer av demenssjukdom. Patientgruppen är växande både i Sverige och världen. Sjukdomen påverkar en persons förmåga att kommunicera. Denna patientgrupps kognitiva svårigheter innebär utmaningar för korrekt smärtskattning. Syfte: Syftet var att undersöka utmaningar, och vilka metoder och instrument sjuksköterskan använder, för att identifiera och lindra smärta hos patienter med demens. Metod: Litteraturöversikt med tio originalartiklar vars resultat analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: För att besvara syftet har två huvudteman med underteman identifierats- Utmaningar för korrekt smärtbedömning hos patienter med demens, med underteman Sjukdomssymtom som försvårar smärtbedömning samt Organisatoriska faktorer och behovet av mer kunskap. Andra huvudtemat är Att identifiera smärta hos patienter med demens, med underteman Att möta och tolka patientens uttryck för smärta och Smärtbedömningsinstrument och smärtlindring. Slutsatser: Det finns stora utmaningar för sjuksköterskan att bedöma smärta hos personer med demenssjukdom, trots befintliga metoder/smärtskattningsinstrument. Det som primärt försvårar smärtbedömning hos patientgruppen är när den kognitiva försämringen påverkar patientens förmåga att uttrycka sig verbalt. För att öka kvalité inom området behövs större kunskap hos personal, tydligare riktlinjer för hur smärtskattningen ska genomföras samt resurser och tid.

Bakgrund: Demenssjukdom drabbar allt fler individer globalt varje år. Antalet demensdiagnostiserade individer förväntas dessutom öka kraftig som en konsekvens av ökad livslängd. Demenssjukdom är obotligt och individen blir progressivt sämre under sjukdomsförloppet. Sjuksköterskor inom slutenvårdskontext kan hamna i svåra omvårdnadssituationer med demensdiagnostiserade patienter. Därtill kan sjukdomssymtom som identitetsförlust, förvirring och kommunikationssvårigheter medföra ytterligare svårigheter till omvårdnadssituationerna. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda personer med demenssjukdom inom somatisk slutenvård. Metod: För genomförandet av denna litteraturstudie användes kvalitativ studiedesign samt innehållsanalys för analysering av data. Tolv vetenskapliga artiklar, alla med kvalitativ ansats, utgjorde studiens resultat. Samtliga artiklar var funna på Cinahl och PubMed samt kvalitetsgranskade med SBU:s kvalitetsgranskningsmall för kvalitativa studier. Resultat: Två huvudteman identifierades av studiernas resultat; ”Upplevelsen av ökad arbetsbelastning” och ” Organisatoriska brister”. Ur huvudtemana framstod således följande underteman; ”Känslan av frustration och av att inte vara tillfreds”, ” Ökade arbetskrav och stress”, ”Bemanning och tid”, ”Opassande vårdmiljö”, ” Behov av kunskap” och till sist ” Att få rätt information om patienten”. Konklusion: Sjuksköterskorna upplevde ofta svårigheter vid omvårdnadssituationer av demensdiagnostiserade patienter. Svårigheterna visade sig bli mer markanta vid otillräcklig tid och bemanning under vårdsituationerna. Därutöver visades miljöanpassning och kunskapsförbättring vara nödvändigt för att minska förändring av demenspatientens extroverta beteende och öka möjligheterna till att kunna utföra personcentrerad vård. / Background: Dementia affects more and more individuals globally every year. The number of individuals diagnosed with dementia is also expected to increase considerably because of the increased life expectancy of the population. Dementia is incurable and the individual progressively worsens during the disease. Nurses in the inpatient care context can end up in difficult nursing situations with dementia patients. In addition, disease symptoms such as loss of identity, confusion and communication difficulties can lead to additional difficulties in the nursing  situations. Aim: This literature study aims to explore nurses’ experiences of caring for people with dementia in somatic hospital care.                 Method: For the execution of this literature study, a qualitative study design and integrated content analysis were used for analysis of data. Ten scientific articles, all with a qualitative approach, constituted the results of the study. All articles were found on Cinahl and PubMed and were reviewed for quality with SBU's quality review template for qualitative studies. Results: Two main themes were identified by the results of the studies; "The experience of increased workload" and "Organizational shortcomings". From the main themes thus emerged the following sub-themes; "The feeling of frustration and of not being satisfied", "Increased work demands and stress", "Staffing and time", "Inappropriate care environment", "Need of knowledge" and "Getting the right information about the patient". Conclusion: The nurses often experienced difficulties in nursing situations of dementia-diagnosed patients. The difficulties proved to be more pronounced with insufficient time and staffing during the care situations. In addition, environmental adaptation and knowledge improvement were shown to be necessary to reduce changes in the dementia patient's extroverted behavior and increase the opportunities to be able to perform person-centered care.