Bakgrund: Diagnosen demens förekommer världen över och i framtiden förutses antalet drabbade stiga i takt med att livslängden ökar. Demens är en diagnos som innefattar olika symptom. Symptom uppkommer i samband med sjukdomar eller skador i olika delar av hjärnan och den drabbade kan uppleva problem med att hantera sin tillvaro. Några av symptomen vid demenssjukdom kan vara glömska, svårigheter med fysiken och motoriken, svårigheter att orientera sig samt rastlöshet och irritabilitet. Sjuksköterskan skall kunna arbeta ensam eller tillsammans med andra för att bedöma, diagnostisera, planera, genomföra, och utvärdera omvårdnadsarbetet. Utvecklingen av teknik inom vården ställer sjuksköterskor inför nya krav och uppgifter. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av tekniska hjälpmedel inom demenssjukvården. Metod: Beskrivande litteraturstudie där kvalitativa artiklar användes. Totalt inkluderades 11 artiklar. Databasen MEDLINE via PubMed användes för att söka upp samtliga artiklar. Resultat: Sjuksköterskor hade både positiva och negativa erfarenheter. Det ansågs vara viktigt med ett gott samarbete tillsammans med rutiner för implementering och användning av tekniska hjälpmedel. Kunskap om teknologin och ett personcentrerat förhållningssätt var en grundläggande del av omvårdnaden med tekniska hjälpmedel. Sjuksköterskornas erfarenheter visade även att etiken var ett viktigt område att ha i åtanke vid arbetet med tekniska hjälpmedel. Slutsats: Rutiner, teamarbete, kunskap och utbildning är grunden för att arbeta kvalitetssäkert med tekniska hjälpmedel. Den tekniska utvecklingen går hela tiden framåt och teknik i vården är något alla sjuksköterskor någon gång kommer att möta. Det är viktigt att vi tar vara på de erfarenheter som redan finns för att sjuksköterskeyrket och omvårdnadsarbetet skall kunna växa i takt med tekniken. / Background: The diagnosis dementia exists all over the world and the occurrence is expected to rise in the future, as the life span increases. Dementia is a diagnosis that includes different symptoms. Symptoms occurrences is associated with diseases or damages in different parts of the brain and the affected can experience difficulties with handling their existence. Some of the symptoms of dementia can be forgetfulness, difficulties with physics and motor skills, difficulties in finding their way, restlessness and irritability. Nurses shall be able to work alone or with others to assess, diagnose, plan, implement and evaluate the nursing work. The development of technology in health care settings introduces nurses to new demands and tasks. Aim: The aim of the literature study was to describe nurses’ experiences with assistive technology when caring for people with dementia. Method: Descriptive literature study using qualitative articles. A total of 11 articles was included. The database MEDLINE through PubMed was used when searching for articles. Main results: Nurses experiences with assistive technology was both positive and negative. It was crucial that all the professions were working together with routines for the implementation and application of assistive technology. Knowledge of the technology and a person-centered approach was a key-point in the work with assistive technology. The nurses experiences showed that the ethics was an important subject to consider when talking about and using the technology. Conclusion: Routines, teamwork, knowledge and education is the foundation of quality assured care with assistive technology. The technical development is constantly moving forward and technology in health care is something every nurse is eventually going to face. That is why it is important to take care of the existing experiences so that the nursing profession and work can grow alongside the technology.

No description available.

There are 18 000 cases of hip fracture in Sweden every year. Dementia is the strongest risk factor for hip fractures in the age of 60 to 90-year. According to current research, the most common method to assess pain is VAS (Visual Analogue). However, VAS is unreliable in assessing pain in patients with dementia or impaired communication disorders. The elderly experience pain in the same way as younger people. Inadequate pain relief is a risk factor for general health. An important cause of misinterpretation and/or underestimation of pain among the elderly is cognitive impairment and cognitive loss, which is relatively common in this age group. The work of an ambulance nurse is complex with ever shifting environments and situations. At the same time, the ambulance personnel have to make several independent decisions and carry them out. The aim of this study was to describe the treatment of pain in patients with suspected hip fracture within the ambulance care context. The method used was retrospective case control study with record analysis. Data were collected from a quality record regarding the “Hip track” in a midswede County. Two groups were created, the study group included patients with suspected dementia/ confusion and known dementia. The control group were patients where the record stating fully aware. The data were analyzed, accordance with quantitative descriptive and analytic design to answer the study questions. The study questions were how pain relief varied in relation to the patient's mental status and how the assessment of VAS differs in relation to the patient's mental status. The results showed that patients with suspected or known dementia received pain relief equally to cognitively intact patients. Likewise did the dosing of pain medication not differ significantly between the two groups. The usage of VAS in assessment and monitoring of pain was significantly lower in patients with suspected/known dementia compared to patients with intact cognition. The administration of pain relief to patients undergoing Xrays was limited in both groups, even though these patients rated high on VAS. In particular, the patients in the control group received small amounts of pain relief in relation to their assessed VAS.
 In conclusion, for patients with hip fractures the first medical contact is often the ambulance nurse. In patients with dementia/suspected dementia/confusion, the assessment using VAS occurs to a lesser extent compared to cognitively intact patients. There is room for improvement in the assessment of pain in patients with dementia due to difficulties in assessing VAS. Partly to confirm that pain is present, but also to assess its intensity in order to provide satisfying analgesia through the continuum of care, where the ambulance nurse is responsible for the patient. To the same extent, patients with hip fracture receive analgesia in the ambulance regardless of their mental status or whether pain assessment is performed in accordance with VAS. This might indicate that the ambulance nurse has the knowledge and skills to foresee the pain that the hip fractured patient is exposed to.

Varje år i Sverige insjuknar det uppemot 25 000 personer i en demenssjukdom. Demenssjukdom är en av vår tids snabbast växande folksjukdomar relaterat till att befolkningen blir allt äldre. Demenssjukdom är en komplex sjukdom med såväl fysiska som psykiska symtom och det kräver att sjuksköterskor har kunskap inom flertalet olika områden för att kunna ge god omvårdnad. Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelse av förutsättningar och kunskapsbehov vid omvårdnad av personer med demenssjukdom. Hur är sjuksköterskor inom demensvård rustade för att möta detta växande omvårdnadsbehov för personer med demenssjukdom? Metodvalet var litteraturöversikt. Med mål att skapa en översikt gällande aktuell forskning inom det valda ämnesområdet. Vid bearbetning av materialet valdes en integrerad analys, för att skapa en ny helhet av de inkluderade artiklarna. Artiklarna till litteraturöversiktens resultat söktes via databaser. Resultatet påvisar att det finns ett behov av ökade kunskaper hos sjuksköterskor oavsett verksamhet som möter personer med demenssjukdom men även behov av organisatorisk utveckling. Under arbetets gång utkristalliserades fokusområden där mer kunskaper krävs. Områdena var brist på organisatoriskt stöd, bristande kunskap - om demenssjukdom samt att omvårdnaden ska vara och bygga på evidens, tydliga riktlinjer, multiprofessionella team och tidsbrist. Slutsats är att den personcentrerade vården bör stå i centrum vid vård av personer med demenssjukdom. För att kunna tillgodose detta behövs fördjupade kunskaper inom demensvård. Det framkom att det finns ett kunskapsbehov i den kliniska verksamheten där sjuksköterskor möter personer med demenssjukdom. / Each year in Sweden is up to 25 000 people are affected by dementia. Dementia disease is one of the fastest growing population diseases of today, related to the aging of the population. Dementia disease is a complex disease with both physical and mental symptoms and it requires that nurses have knowledge in several different areas to provide good care. The aim was to illuminate the nurse's experience of the conditions and knowledge needs in nursing people with dementia. How are nurses in dementia prepared to meet this growing nursing need of people with dementia? The methodology was a literature review. With the aim of creating an overview of current research within the chosen subject area. When processing the material, an integrated analysis was chosen to create a new whole of the included articles. The articles of the literature review were searched through databases. The results show that there is a need for increased knowledge of nurses regardless of occupation that meet people with dementia but also the need for organizational development. During work, focus areas were crystallized where more knowledge is required. The areas lacked organizational support, lack of knowledge - about dementia, and that nursing should be based on evidence, distinct guidelines, multiprofessional teams and lack of time. The conclusion is that the person-centered care should be in focus of the care of people with dementia. To be able to see this, you need in-depth knowledge of dementia. It emerged that there is a need for knowledge in the clinical occupation where nurses meet people with dementia.

Demens är ett komplext sjukdomstillstånd som medför försämring av sociala, psykiska och fysiska förmågor, vilka ofta förvärras i takt med att sjukdomen framskrider. Ett vanligt symtom vid demenssjukdom är nedsatt kommunikationsförmåga. Hur en person påverkas av sin sjukdom beror till stor del på hur andra reagerar. Då personalen ser bortom symtomen kan möten, närmanden och interaktionen underlättas i omvårdnaden. Syftet med detta arbete var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att interagera med personer med demenssjukdom.  Metoden för arbetet var en litteraturöversikt, med målsättning att skapa en konkluderad bild av valt ämnesområde. Inkluderade artiklar söktes via databaserna CINAHL Complete och Pubmed. Sammanlagt inkluderades 15 vetenskapliga artiklar i studien efter kvalitetsgranskning. Resultatet visar fyra kategorier för att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att interagera med personer med demenssjukdom: ”Att kunna tyda och förstå interaktionen med personer med demenssjukdom”, ”Metoder och strategier för interaktion och kommunikation med personer med demenssjukdom”, ”Möjligheter och utmaningar för en god interaktion med personer med demenssjukdom” samt ”Interaktionens följder och effekter”. I resultatet framkom att sjuksköterskor upplever interaktionen med personer med demenssjukdom som komplex, interaktionen beskrivs såväl givande som utmanande. Positiva erfarenheter baserar sig på förståelse, såväl att förstå dessa personen som att som sjuksköterska göra sig förstådd.  Som slutsats kan konstateras att sjuksköterskor har såväl positiva som negativa erfarenheter av att interagera med personer med demenssjukdom. Dessa erfarenheter leder även till följder beroende av upplevelsen. Förbättringsområden och kompetensområden för att trygga en god interaktion mellan sjuksköterskor och personer med demenssjukdom påvisas utifrån sjuksköterskors upplevelser. Förståelse för varandras uttryck kan bidra med såväl förhöjd upplevd livskvalitet som delaktighet hos personer med demenssjukdom. Samtidigt som denna förståelse kan bidra med känslan av en kvalitativ omvårdnad och välbefinnande i arbetet hos sjuksköterskan. Detta kan göra yrket attraktiv då vi står inför framtida utmaningar inom omsorgen av personer med demenssjukdom, där antalet demensdrabbade spås öka drastiskt globalt. / Dementia is a complex disease state involving impairments in social, psychological and physical abilities, which are often exacerbated as the disease advances. A common symptom in dementia is a reduced communication capability. How a person is affected by the disease largely depends on how other people react. When professionals see beyond the symptoms it makes meetings, approaches and interactions easier in nursing. The aim of this study was to describe nurses’ experiences of interacting with people with dementia. The method of the work was a literature review, with purpose to make a concluded view of the chosen subject area. Included articles where searched in the databases CINAHL Complete and Pubmed. Totally 15 scientific articles were included in the study after quality review.  The results shows four categories to describe nurses experiences of interacting with people with dementia: ”To be able to decipher and understand the interaction with people with dementia”, ”Methods and strategies for interaction and communication with people with dementia”, ”Possibilities and challenges for a good interaction with people with dementia” and ”The interactions consecutions and impacts”. In the results appears that nurses experience the interaction with people with dementia as complex, the interaction is described rewarding as well as challenging. Positive experiences are based on understanding, to understand these people as well as to make yourself understood as a nurse. The conclusion was that nurses have as well positive as negative experiences of interacting with people with dementia. These experiences also cause consequences depending on the experience. Areas of improvement and competence to ensure a good interaction between nurses and people with dementia where shown based on nurses’ experiences. Understanding for each other’s expressions can contribute to additional experienced quality of life and participation among people with dementia. Whilst this understanding can contribute to the feeling of qualitative nursing and comfort within work for the nurse. That can make the profession attractive as we have future challenges ahead in the care for people with dementia, where the number of people with dementia is expected to rise drastically globally.

I takt med en åldrande befolkning insjuknar allt fler i demens. För diagnosen demens finns det idag inget botemedel och personer med demens kan leva med sjukdomen i flera år. Då kommunikation är en av de fyra hörnstenarna inom palliativ vård kan det uppstå svårigheter för sjuksköterskan att möta dessa patienter. Målet var att öka författarnas kunskap om sjuksköterskans upplevelser och erfarenheter av att vårda personer med demens ur ett palliativt perspektiv.  Syftet var att belysa sjuksköterskans upplevelser och erfarenheter av att ge palliativ vård till personer med demens. Metoden som användes för att besvara studiens syfte var en icke systematisk litteraturöversikt. För att få fram resultatet gjordes sökningar av vetenskapliga artiklar i databaserna PubMed och CINAHL, där 15 artiklar valdes ut med hjälp av Kristenssons (2014) integrerade analys.   Resultatet visade att sjuksköterskor upplevde utmaningar med att vårda personer med demens som var i behov av palliativ vård. Detta på grund av många aspekter; förståelse för personerna och dess sjukdom, symtomskattning, samarbete med övriga teamet samt närstående. Samtliga aspekter relaterades till okunskap inom palliativ demensvård.  Slutsatsen var att personer som levde med långt gången demens gynnades av att tillhandahållas palliativ vård. För att sjuksköterskan skulle kunna hantera en rad olika situationer som kunde uppstå i vården krävdes utbildning och riktlinjer till både sjuksköterskor och teamet. / In an aging society more and more people are developing dementia. There is, at present, no cure for dementia and it is classified as a life-limiting disease. Palliative care needs of persons with dementia often not fully addressed. People with dementia can live with the disease for several years, which places demands on nursing care provided.  The aim was to highlight the nurses’ experiences of providing palliative care to persons with dementia. The method used to answer the aim of this study was conducted via a non-systematic literature review. To obtain the result, searches of the scientific articles were made in the databases PubMed and CINAHL, where 15 articles were selected using Kristensson's (2014) integrated model. The results showed that nurses faced challenges in caring for persons with dementia who were in need of palliative care. This was due to many aspects; having an understanding for the persons and their disease, symptom assessment, collaboration with the rest of the team and the family. All aspects were related to lack of knowledge in palliative dementia care. The conclusion was that people living with advanced dementia benefited from being provided with palliative care. In order for the nurse to manage different clinical care situations that could arise, training and guidelines for both nurses and the team were required.

No description available.

Malnutrition är vanligt förekommande hos personer med demenssjukdomar och för denna utsatta grupp är det av vikt att fokusera på nutrition och omvårdnadsåtgärder. Syftet med ddenna litteraturstudie är att belysa malnutrition och riskfaktorer ho dementa personer samt beskriva vad sjuksköterskan bör vara uppmärksam på i sitt arbete för att förebygga malnutrition och hur bättre nutritionsstatus kan uppnås. Metoden i arbetet är en litteraturstudie i vilken 9 kvantitativa artiklar och 1 kantitativ/kvalitativ studie granskats ur ett vetenskapligt perspektiv. Resultatet presenteras utifrån tre huvudområden: nutritionsproblem och tillhörande faktorer,utbildning samt interventioner. Tillsammans visar de på förekomst av malnutrition och att det via utbildning och åtgärder går att påverka nutritionsstatus hos dementa personer. Slutsats är att det är väsentligt att det i sjuksköterskans omvårdnadsarbete läggs vikt på nutritionsfrågor både vad gäller riskbedömning och interventioner. Nutritionens betydelse behöver belysas starkare både i omvårdnads arbete men också under pågående utbildning. / Malnutrition is common among elderly with dementia and it is vital to focus on nutrition and care for this exposed group of individuals. The aim of this literary review is to illustrate malnutrition and risk factors among demented patients and describe what nurses should be observant of to prevent malnutrition and how to obtain better nutrition status. The method is a literary review in which 9 quantitative articles and 1 quantitative/qualitative article has been review with regard to scientific quality. The result is presented on the basis of three themes: nutrition problem and related factors,education and interventions. Altogether these three themes show presence of malnutrition and that it is possible through education and intervention to promote better nutrition status among patients with dementia. The conclusion is that it is important in nursing care to focus on nutrition issues both with regard to risk assessment and to interventions. The significance of nutrition needs to be illuminated both in nurse caring as well during the educational period.

Bakgrund: Varje år insjuknar cirka 25 000 personer i Sverige i någon form av demenssjukdom, och antalet personer med demens i Sverige beräknas 2014 vara cirka 160 000 personer (Socialstyrelsen, 2014). I omvårdnaden av personer med demens ställs sjuksköterskan inför etiska dilemman där hen hamnar i kläm mellan rättsligt läge, och sin skyldighet att bevara vårdtagarens värdighet och integritet (Lejman et al, 2013). Syfte: Att undersöka etiska dilemman sjuksköterskan upplevt i samband med att vårdtagare med demens motsatt sig omvårdnad. Studien avsåg även undersöka om situationer fanns då sjuksköterskan ansåg tvång vara berättigat, om strategier användes för att övertyga vårdtagare med demens som motsatte sig omvårdnad samt om strategier användes för att förekomma detta.Metod: En studie med kvalitativ ansats gjordes, bestående av sex semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor som arbetade inom demensvård, alternativt hade en konsultativ roll inom demensvård i Malmö stad. En modifierad version av Burnards (1991) metod för innehållsanalys gjordes.Resultat: Ett tema, komponenter för en etiskt god omvårdnad, tre kategorier och sju underkategorier framkom i resultatet. Kategorin anhöriga innefattade underkategorierna anhöriga som del av teamet och när meningar går isär. Kategorin samarbete innefattade underkategorierna samverkan med arbetskamrater och andra professioner och behov av kunskap. Kategorin att göra gott och inte skada innefattade underkategorierna att handla mot vårdtagarens vilja, vårdtagarens självbestämmande och personcentrerad vård.Konklusion: I omvårdnaden av personer med demens hamnade sjuksköterskan ofta i etiskt svåra situationer. Dessa underlättades av en personcentrerad omvårdnad, ett tillåtande arbetsklimat samt en god relation med anhöriga. Etiskt svåra beslut försvårades då anhörigas åsikt gällande omvårdnad skiljde sig från den medicinska bedömningen. Behov av kunskap om demens ansågs finnas. Lagar ansågs inte alltid vara tillämpbara i verkligheten. Vårdtagarens självbestämmande förbisågs då denne utsatte sig själv eller andra för skada. / Background: Every year about 25 000 individuals in Sweden develop some form of dementia, and the number of people living with dementia in Sweden 2014 is estimated to be 160 000 (Socialstyrelsen, 2014). When caring for persons with dementia, nurses faces ethical dilemmas and get caught between the law and the obligation to preserve the care recipients’ integrity (Lejman et al, 2013).Aim: To examine ethical dilemmas nurses faced when caring for persons with dementia in connection to situations where care recipients opposed themselves to care. The study also aimed to examine whether situations occurred when nurses felt that coercion was justified, if strategies were used in situations where people with dementia opposed themselves to care, and if strategies were used to prevent those situations.Method: A qualitative study design was applied, consisting of six semi-structured interviews with nurses who were practicing in dementia care, or had a consultative role in dementia care, within the city of Malmö. A modified version of Burnard’s (1991) data analysis was used.Results: An overall theme, components of ethically good nursing, three categories and seven subcategories emerged. The category relatives contained the subcategories; relatives as part of the team and difference of opinion. The category collaboration contained the subcategories collaboration with colleagues and other health care professions and need for knowledge. The category to do good and not harm contained the subcategories to act against the care recipients’ will, care recipients’ self-determination and person-centred care.Conclusion: The study revealed that nurses in dementia care often experienced ethical dilemmas. Decision making in ethically difficult situations was facilitated by person-centred care, a permissive working climate and good relation with relatives. Ethically difficult decisions were complicated when the relatives’ opinion regarding nursing differed from the medical assessment. Respect for the care recipients’ self-determination was overlooked when the care recipients’ subjected himself or others to harm. A need for knowledge about dementia was identified among other health professions and government officials. Laws were not always considered to be applicable in reality.

Kognitiva sjukdomar är ett samlingsnamn för olika sjukdomar som framför allt påverkar en persons kognitiva funktioner men även till exempel kroppen och personens beteenden. Omkring 55 miljoner personer i världen beräknas ha en kognitiv sjukdom och i Sverige är siffran mellan 130 000–150 000. En stor andel av dessa bor hemma och ofta finns anhöriga som tar ett stort ansvar kring vården. Att vara anhörigvårdare kan upplevas som givande men det är ofta sammankopplat med en hög nivå av stress. Syftet med den här studien är att beskriva anhörigas upplevelser av att vårda en person med kognitiv sjukdom. Metoden för att svara på syftet är en allmän litteraturstudie, där data från 15 vetenskapliga artiklar analyserats och sammanställts. Resultatet delas in i två teman med tillhörande subteman: ”En omkullkastad tillvaro” och ”Att behöva anpassa sig till livsförändringen”. Slutsatsen blir att situationen som den anhörige hamnar i när en närstående får en kognitiv sjukdom ofta är mycket påfrestande. Det påverkar de flesta delar av livet, så som exempelvis vardagen, den egna hälsan, relationer och så vidare. Det finns ofta ett behov av stöd, både från människor i ens närhet och insatser från samhället. Den anhöriga behöver hitta strategier för att hantera den nya livssituationen för att motverka sådant som en låg upplevd livskvalitet och psykisk ohälsa. / Neurocognitive disorders are a group of different disorders that mainly affect a person ́s cognitive functions, but also domains as the physical body and the person ́s behavior. An estimated number of 55 million persons globally are diagnosed with some kind of neurocognitive disorder and the number in Sweden is among 130 000–150 000. The majority of the persons with a neurocognitive disorder live at home and in many cases they have a family member or friend who is responsible for the caregiving, an informal caregiver. The role of the informal caregiver can be rewarding, but it often comes with a high level of strain. The aim of this study is to describe the informal caregiver ́s experience of taking care of a person with neurocognitive disorder. The method that is used is a general literature review that contains data from 15 scientific papers. The data has been analyzed and compiled. The result was categorized in two themes and sub-themes: ”When life is turned upside down” and ”Having to adapt to the life change”. The conclusion is that the situation of being an informal caregiver is very stressful. It affects almost all aspects of one ́s life, including the everyday life, one ́s own health and relationships. The informal caregiver is in need of support from family and friends as well as formal support. The informal caregiver must find constructive coping strategies to deal with the new situation to avoid mental illness or low level of perceived quality of life.