Bakgrund Demens är en progredierande sjukdom där den kognitiva nedsättningen påverkar patientens förmåga att förmedla och uttrycka smärta. Hos patienter med långt framskriden demens är underbehandling av smärta ett problem och skapar ett lidande för patienten. För sjuksköterskan kan det upplevas komplext att bedöma smärta och smärtbehandla patienter med demens. Syfte Denna litteraturöversikts syfte är att utforska sjuksköterskans upplevelser vid bedömningav smärta hos patienter med demenssjukdom. Metod En strukturerad litteraturöversikt med inslag av den metodologi som används vid systematiska översikter enligt riktlinjer av Högskolan Dalarna. Analysen genomfördes i steg för en innehållsanalys. Resultat Sjuksköterskans erfarenheter av smärtbedömning hos patienter med demens belyser en komplex process där observationsstrategier, erhållandet av information från anhöriga om tidigare smärtbeteenden samt inhämtandet av dokumentation utgör grunden i smärtbedömningen. Den komplexa processen påverkas även av organisatoriska strukturer med upplevd tidsbrist, teamsamarbetets prövningar och attityder samt betydelse av kunskap och erfarenhet vilka inverkar på smärtbedömningens process och utfall i smärtbehandlingen hos patienter med demens. Slutsats Att bedöma smärta hos patienter med demens är för sjuksköterskan en komplex uppgift med många faktorer som påverkar bedömningen. En ej tillförlitlig bedömning orsakar lidande för patienten, osäkerhet för sjuksköterskan, en påverkad arbetsmiljö samt kostnader för samhället. / Background Dementia is a progressive disease in which the cognitive impairment affects the patient's ability to mediate and express pain. In patients with advanced dementia, undertreatment of pain is a problem and creates suffering for the patient. For the nurse, assessing pain and pain treating patients with dementia can be complex. AimThe aim of this literature review is to explore the nurse's experiences in assessing pain inpatients with dementia. Method A structured literature review with elements of the methodology used in systematic reviews according to guidelines from Dalarna University. The analysis was carried out insteps for a content analysis according to Friberg (2017). Results The nurse's experience of pain assessment in patients with dementia highlights a complex process where observation strategies, obtaining information from relatives about previous pain behaviours and obtaining documentation form the basis of the pain assessment. The complex process is also influenced by organizational structures with perceived lack of time, the trials and attitudes of team collaboration, and the importance of knowledge and experience that affect the pain assessment process and outcomes in pain treatment inpatients with dementia. Conclusions Assessing pain in patients with dementia is for the nurse a complex task with many factors that influence the assessment. An unreliable assessment causes suffering for the patient, uncertainty for the nurse, an affected work environment and costs for society.

Bakgrund: Djurintervention är ett samlingsbegrepp för när djur används i människans tjänst. Kognitiv sjukdom är en irreversibel progressiv sjukdom. Förlusten av förmågor och självständighet, orsakar lidande för personen med kognitiv sjukdom vilket skapar ett stort behov av icke-farmakologiska behandlingsalternativ. Teoretiska ramen för aktuell litteraturöversikt är Erikssons perspektiv på vårdande.  Syfte: Syftet är att undersöka effekter av djurintervention som hälsofrämjande åtgärd för personer med kognitiv sjukdom. Metod: Studien har en deskriptiv design med kvantitativ induktiv ansats och gjorts i form av allmän litteraturöversikt. Litteratursökning genomfördes i PubMed och CINAHL. Kvalitetsgranskning utfördes utifrån granskningsmallar av Forsberg och Wengström.  Resultat: Totalt 22 artiklar inkluderades i den allmänna litteraturöversikten. Signifikant effekt av djurintervention på BPSD påvisades i 3/6 studier och i de som undersökte effekterna på agitation påvisades signifikant effekt i 2/5 studier. Det var 7/12 studier som påvisade signifikant effekt över minskade depressiva symtom. Gällande fysiska förmågor var det 2/2 studier som visade signifikant effekt avseende balans, 1/2 på fysiska aktivitet och 0/1 på gångförmåga samt 2/5 studier som påvisade signifikant effekt på ADL. Signifikant effekt avseende livskvalité påvisades i 5/7 studier. Inom engagemang och kommunikation var det 2/3 studier som påvisade signifikant effekt.  Slutsats: Djurintervention som hälsofrämjande åtgärd för personer med kognitiv sjukdom visade sig utifrån de 22 studieartiklarna ha bäst effekt avseende livskvalité, fysiska förmågor avseende balans, depressiva symptom samt engagemang och kommunikation. Inom resterande områden var resultatet varierat. Således behövs vidare forskning för att belägga signifikanta orsakssamband. / Background: Animal-assisted intervention is a collective term for when animals are used for the benefit of humans. Dementia is an irreversible progressive disease. The loss of abilities and independence causes suffering for the persons with cognitive disease which creates a great need for non-pharmacological therapy alternatives. The theoretical model for the current general review is Eriksson’s perspective on caring.Aim: The aim of this study is to explore the health promotion effects of animal assisted intervention on people with dementia.Method: The study has a descriptive design with a quantitative inductive approach and is made in the form of a general review. The search for literature was done in PubMed and CINAHL. The quality was reviewed by using the checklist from Forsberg and Wengström. Result: A total of 22 articles were included in this general review. Significant effect of animal intervention on BPSD was demonstrated in 3/6 studies and in those examining effects of agitation 2/5 studies could show significant effects. There were 7/12 studies that demonstrated a significant effect on reduced depressive symptoms. Regarding physical abilities, there were 2/2 studies that showed a significant effect regarding balance, 1/2 on physical activity and 0/1 on walking ability, and 2/5 studies that showed a significant effect on ADL. Significant effect regarding quality of life was demonstrated in 5/7 studies. Within commitment and communication, 2/3 of the studies demonstrated a significant effect. Conclusion: Based on the 22 study articles, animal intervention as a health-promotion for people with dementia was shown to have the best effect regarding quality of life, physical abilities regarding balance, depressive symptoms as well as commitment and communication. In the remaining areas, the results were varied. Thus, further research is needed to prove significant causal relationships.

Bakgrund: Demens är ett samlingsbegrepp av symtom som karaktäriserar minnesförlust, beteendeförändringar, förlust av kognitiv förmåga och sociala funktioner som orsakas av hjärnpåverkade sjukdomar. Antalet personer som drabbas av demens kommer att öka då den äldre befolkningen ökar. Musikinterventioner används som vanliga icke-farmakologiska interventioner för att behandla patienter med demens.  Syfte: Syftet var att belysa hur musikinterventioner påverkar patienter med demens ur vårdarens perspektiv.  Metod: En strukturerad kvalitativ litteraturöversikt med inslag av den metodologi som används för systematiska översikter. 7 vetenskapliga artiklar ingick i studien. Resultat: Sex teman identifieras: (1) förbättrat humör, (2) minskad rörlighet på grund av ett ökat fokus, (3) ökad interaktion och kommunikation med andra människor, (4) ökad fysisk rörlighet, (5) att återfå minnen och självuppfattning och (6) att orsaka agitation.Slutsats: Musikinterventioner påverkar patienter med demens både positivt och negativt. Dels kan patienterna få ett förbättrat humör, dels kan de bli irriterade.

Bakgrund: Antalet personer som har någon form av demenssjukdom bedöms till 130 000-150 000 i Sverige. Nio av tio personer med demenssjukdom drabbas av beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom (BPSD). Symtomen vid BPSD kan till exempel vara agitation eller ångest. Motiv: Antalet personer med demenssjukdom ökar och därigenom även BPSD. Forskning visar att omvårdnadsåtgärder och personcentrerad vård vid BPSD har positiva effekter för både patient och vårdpersonal. Syfte: Att beskriva omvårdnadspersonalens erfarenheter av att arbeta personcentrerat med omvårdnadsåtgärder i vården av personer med BPSD. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ metod med individuella semistrukturerade intervjuer med åtta deltagare. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar att omvårdnadspersonalen har en positiv inställning till omvårdnadsåtgärder vid BPSD och fokuserar på att ge personcentrerad vård, samtidigt som de erfar brist på resurser för att utföra detta. Två huvudkategorier identifierades; Se personen bakom sjukdomen och Balanserar omvårdnadsåtgärder utifrån engagemang och organisatoriska begränsningar. Till dessa identifierades fem subkategorier; Utgår från personens levnadsberättelse, Arbetar kreativt för att anpassa omvårdnadsåtgärder efter personen, Ser nyttan av individuellt anpassade omvårdnadsåtgärder vid BPSD, Brinner för omvårdnad och är stolt över sin kompetens i vårdteamet och Hanterar organisatoriska begränsningar. Konklusion: Omvårdnadspersonalen tillämpar personcentrerade omvårdnadsåtgärder i vården av BPSD. Brist på resurser är dock ett hinder i utförandet. Kunskap om omvårdnadspersonalens erfarenheter kan påverka utvecklingen av personcentrerad vård vid BPSD. Insatser som förbättrar välmående för personer med BPSD och stödjande insatser till omvårdnadspersonal behövs och bör implementeras för att gynna framtidens demensvård. / Background: The number of people who have some form of dementia is estimated at 130,000-150,000 in Sweden. Nine out of ten people with dementia will suffer from behavioral and psychological symptoms of dementia (BPSD). BPSD can be, for example, agitation or anxiety. Motive: The number of people with dementia is increasing and thus also BPSD. Research shows that nursing interventions and person-centered care of BPSD have positive effects for both patient and healthcare professionals. Aim: To describe the nursing staff's experiences of working person-centered with nursing interventions in the care of persons with BPSD. Methods: The study was conducted using a qualitative method with individual semi-structured interviews with eight participants. The data was analyzed with qualitative content analysis. Results: The result shows that the nursing staff have a positive attitude towards nursing interventions in the care of BPSD and focuses on providing person-centred care, while experiencing a lack of resources to do this. Two main categories were identified; Seeing the person behind the illness and Balance nursing interventions based on commitment and organizational limitations. Five subcategories were identified for these; The person's life story, Working creatively to adapt nursing interventions to the person, Sees the benefit of individually adapted nursing interventions in the care of BPSD, Passionate about nursing and takes pride in their competence in the care team and Manages organizational limitations. Conclusion: Nursing staff applies person-centered nursing interventions in the care of BPSD. However, a lack of resources is an obstacle in the execution. Knowledge of the nursing staff's experiences can influence the development of person-centred care of BPSD. Interventions that improve the well-being of people with BPSD and supportive interventions for nursing staff are needed and should be implemented to benefit the future of dementia care.

Demenssjukdom är något som ökar i samhället relaterat till att befolkningen lever längre och på så sätt ökar även medellivslängden. Syftet med denna litteraturstudie var att från ett inifrånperspektiv beskriva personers upplevelser av att leva med Alzheimers sjukdom i ett tidigt stadie. Efter litteratursökningen och kvalitetsgranskningen valdes 11 artiklar ut, dessa analyserades med manifest induktiv kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i sju slutkategorier; Att förlora sig själv, Att ha svårigheter att acceptera sjukdomen och behålla sin värdighet, Att minnet blir sämre, Att osäkerhet leder till isolering, Att vilja vara fysiskt aktiv, Att bli beroende av anhöriga och vänner och Att det är svårt att se en framtid. Slutsatsen i denna litteraturstudie var att personer som lever med Alzheimers sjukdom med hjälp av en personcentrerad vård och hjälp av tidiga insatser lättare kan nå upp till Aaron Antonovskys teori om KASAM (känslan av sammanhang).

Bakgrund: Tidigare forskning har visat att anhöriga önskar att närstående med demenssjukdom vårdas personcentrerat genom att se hela människan och personen bakom sjukdomen. Sjuksköterskan ansvarar för att vårda personcentrerat för att lindra lidande och främja hälsa.Personer med demenssjukdom upplever ofta sig själva som en belastning för människor i närheten samt de uppger att de betraktas som en diagnos. Forskningen visar att anhöriga upplevde att sjuksköterskor  hade brist på tid, resurser och kunskap vilket medförde avsaknad av personcentrerad vård. Syfte: Att beskriva sjukstöerskors erfarenheter av personcentrerad vård vid demenssjukdom. Metod: En allmän litteraturöversikt med 10 vårdvetenskapliga artiklar av kvantitativ, kvalitativ och mixad ansats. Resultat: Tre teman identifierades som påverkade sjuksköterskor att arbeta utifrån ett personcentrerat förhållningssätt. Brist på kunskap och utbildning resulterande till att sjuksköterskor vidtog andra åtgärder än de förstahandsåtgärder som används inom en personcentrerad vård. Högre ålder och längre arbetslivserfarenhet hos sjuksköterskorna resulterande till en bättre personcentrerad vård. Bristen på tid och resurser hindrade sjuksöterskor att arbeta personcentrerat med personer med demenssjukdom. Slutsats: Sjuksöterskor behöver tid, resurser, utbildning, kunskap och erfarenhet för att kunna arbeta personcentrerat vid vård av person med demenssjukdom.

Bakgrund: Demens drabbar en stor del av den äldre befolkningen och antalet insjuknade väntas stadigt stiga. Det finns i dagsläget ingen sjukdomsbotande behandling och etiologin är oklar. Hypotalamus-hypofys-binjurebark (HPA)-axeln är ett neuroendokrint system som aktiveras vid exponering för endo- respektive exogena stressorer. Aktivering leder till frisättning av glukokortikoider från binjurebarken. Cirkulerande glukokortikoider (kortisol) påverkar kognitiva funktioner och verkar ha effekt på plasticiteten vid hippocampus, som är en region viktig för minnesfunktioner. Förhöjda kortisolhalter har korrelerats med snabbare kognitiv nedgång och pågående Alzheimers sjukdom. HPA-axeldysfunktion och förhöjda kortisolhalter har föreslagits vara en möjlig bidragande orsak till kognitiv funktionsnedsättning och demens. Syfte: Undersöka om HPA-axeldysfunktion med förhöjda kortisolhalter bidrar till demensutveckling. Metod: Systematisk litteratursökning med på förhand implementerade inklusions- respektive exklusionskriterier. Sökningar utfördes på databaserna Pubmed och Web of Science med sökorden ”dementia”, ”Alzheimer’s”, ”longitudinal”, ”cortisol”. Resultat: Av sex granskade artiklar kunde fem korrelera förhöjda kortisolhalter med senare nedsatt kognitiv förmåga eller demens. Resultaten varierade beroende på vilka effektvariabler som användes i samband med analys. Slutsats: Inkluderade studier uppvisade viss ökad förekomst av HPA-axeldysfunktion och förhöjda kortisolhalter i samband med senare demens eller kognitiv funktionsnedsättning. Det går dock inte att utesluta att förhöjda kortisolhalter orsakas av patofysiologiska förändringar i samband med det begynnande sjukdomsförloppet. / Background: Dementia affects a large part of the elderly population, and the incidence is expected to keep rising. However, there is no available disease-curing treatment nor is the etiology yet fully understood. The hypothalamus-pituitary-adrenal (HPA) axis is a neuroendocrine system that is activated under exposure to endo- and/or exogenous stressors. Activation leads to the release of glucocorticoids from the adrenal cortex. Circulating glucocorticoids (cortisol) affects cognitive functions including hippocampal plasticity. Elevated cortisol levels have been associated with ongoing Alzheimer’s disease and a more rapid cognitive decline. Thus, HPA axis dysfunction with elevated cortisol levels have been suggested as a possible contributor to cognitive impairment and dementia. Objective: To investigate if HPA axis dysfunction and elevated cortisol levels are a contributing cause of dementia. Method: Systematic literature search with pre-implemented inclusion and exclusion criteria. Searches were carried out on Pubmed and Web of Science using the words "dementia", "Alzheimer's", "longitudinal", "cortisol". Results: Associations between elevated cortisol levels and later cognitive decline or dementia was made in five out of six reviewed studies. The results varied depending on the effect variables used in connection with the analysis. Conclusion: Reviewed studies showed some degree of associations between high cortisol levels and later cognitive decline or dementia. It is however impossible to rule out the possibility of elevated cortisol levels as part of the initial disease progression, rather than a cause of disease.

Bakgrund: Alzheimers demens är idag den vanligaste sorten av demens med succesiv försämring av minne, orienteringsförmåga och kognitiv svikt. Effekterna av Alzheimers demens har negativ inverkan på anhöriga kring den drabbade. Syfte: Belysa anhörigas upplevelser av att leva med och vårda en partner som har Alzheimers sjukdom i dagligt liv. Metod: Litteratursökningen gjordes i databaserna MEDLINE och CINAHL och de vetenskapliga artiklarna som valdes ut var baserade på det valda syftet. Efter en genomgång av 111 artiklar valdes till slut 13 artiklar ut. En litteraturöversikt med kvalitativ ansats gjordes baserat på Fribergs (2017) femstegs modell. Resultat: Översikten genererade tre huvudteman och åtta subteman: Upplevelsen av förändrig (frustration och strategier); Osäkerhet kring framtiden (oförutsägbar framtid, försämrad ekonomi, skuld och skam); Förändrade relationer (från livskamrat till främling, isoleras och övergiven, att få hjälp från vården). Slutsats: Det är inte lätt att ta hand om en partner med Alzheimers sjukdom och känslan av frustration och otrillräcklighet är mycket vanlig. Relationer förändras och framtiden man innan kunde planera är nu fylld av oro och osäkerhet. Vi inom vården har en skyldighet att bemöta och stötta de anhöriga med empati, och därigenom visa förståelse för att de ska känna sig sedda. / Background: Among the various forms of dementia Alzheimer's disease is the most common with successive degeneration of memory, orientation and cognitive ability. The effect of Alzheimer disease har a negative influence on the spouse and family member of the patient. Aim: The purpose of the study was to highlight the experience of spouses living with a partner that har Alzheimer disease. Method: The literature search was performed in the databases MEDLINE and CINAHL. The scholarly articles that were selected were based on the purpose of the review. After reviewing 111 articles, 13 articles were selected. The review was a qualitative literatur review which was based on Friberg (2017) five stages model. Result: It generated three main caegories and eight subcategories: The changed experience (frustration and strategies); Uncertainty about the future (unpredictable future, deteriorated economy, guilt and shame); Changed relationship (from life partner to stranger, isolated and abandoned, helg from healthcare). Conclusion: It's not easy taking care of a partner with Alzheimer's. Experiences of frustration, changes in relationships, and feelings of uncertainty about the futur as a result of the disease. The helthcare partitional have a responsibility to meet and support the relatives and patients with empathy, understanding and compassion.

Bakgrund: Demenssjukdom påverkar personers kognitiva förmågor som kan skapa minnessvårigheter och förmågan att urskilja och begripa omvärlden. Att utföra god demensvård ställer krav på vårdpersonalens erfarenheter och kunskaper. Ett gott samarbetet mellan vårdpersonal och anhöriga har även betydelse för äldre demenssjuka personers vård. Syfte: Syftet var att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av måltidssituationen för äldre personer med demenssjukdom inom äldreomsorgen. Metod: En allmän litteraturöversikt genomfördes med utgångspunkt från tio vårdvetenskapliga artiklar åtta artiklar med kvalitativ ansats, en artikel med mixad metod både kvalitativ- och kvantitativ ansats samt en artikel med kvantitativ ansats. Använda databaser var CINAHL plus och PubMed. Resultat: I resultatet framkom det tre relevanta teman, betydelsen av individanpassad vård, betydelsen av vårdpersonalens förutsättningar och miljöns betydelse för måltidssituationen. Första temat beskriver vårdpersonalens erfarenheter av att individanpassa måltidssituationen utifrån äldre demenssjuka personers behov. Andra temat beskriver betydelsen av vårdpersonalens förutsättningar för att främja en god måltidssituation. Tredje temat beskriver vårdpersonalens erfarenheter av miljöns betydelse under måltidssituationen. Slutsats: Måltidssituationen förbättras när vårdpersonalen har möjligheten att arbeta individanpassat utifrån äldre demenssjuka personers behov.

Syftet med denna litteraturstudie var att hitta olika omvårdnadsåtgärder som kan ersätta eller reducera läkemedelsbehandling hos dementa patienter. Den medicinska behandlingen syftade på neuroleptika, lugnande och antidepressiva läkemedel. Studien baserades på tio artiklar från tre olika databaser. I resultatet framkom att många omvårdnadsåtgärder minskar agitation/aggressionsbeteenden men också graden av depression. Interaktionen mellan patient och vårdgivare förbättrades genom ökad kommunikation, vilket gav ett förbättrat stämningsläge. Studien visade att patient och anhörig tidigt behöver stöd och rådgivning. Det framkom även ett ökat behov av mer utbildning för vårdpersonal i sättet att arbeta med dementa patienter. Slutsatsen blev att många av de funna omvårdnads- åtgärderna gav ökat välbefinnande, minskad oro och agitation. Detta skulle kunna leda till minskat behov av mediciner. Det har också framkommit att det finns ett fortsatt behov av fler studier inom ämnet. / The purpose of this literary study was to find different care measures that can replace or reduce drug treatment for patients with dementia. The medical drugs referred to neuroleptica, sedatives and antidepressants. The study was based on ten articles from three different databases. In the result it was found that many care measures decrease agitation and aggressive behaviour as well as the degree of depression. The interaction between patient and caregiver improved through increased communication, which resulted in better mood levels. The study showed that patients and their families need support and guidance at an early stage. It was also shown that working with patients with dementia requires more training for the caregiver. The conclusion was, that many of the nurse and care treatments found, increased well-being, reduced anxiety and agitation. This may lead to less medication. It was also noted that there is a need of further studies on the subject.