Bakgrund: Många äldre personer drabbas av olika former av demenssjukdomar. Om personerna inte drabbas av annan dödlig sjukdom kommer demenssjukdomen i sig slutligen leda till döden. Palliativ vård är ofta förknippat med cancer- och hjärt- och kärlsjukdomar men allt mer börjar den palliativa vården introduceras även för patienter med demenssjukdom. Då demens ofta leder till kommunikationssvårigheter uppstår det problem i att ge en god personcentrerad vård i livets slutskede. Syfte: Syftet var att belysa vårdpersonals erfarenheter i det palliativa vårdandet av patienter med demenssjukdom inom äldreomsorgen. Metod: En litteraturöversikt har genomförts utifrån sökningar på databaserna CINAHL complete, Pubmed och Ageline. De utvalda artiklarna bestod av åtta kvalitativa studier och två tvärsnittsstudier. Analysen genomfördes utifrån Fribergs analysmetod. Resultat: I resultatet beskrivs Tillämpning av palliativ vård för patienter med demenssjukdom, vårdpersonalens upplevelse av symtomlindring, vikten av god kommunikation och hinder och möjligheter för god palliativ vård. Det framkom att det kunde upplevas svårare att bedöma när en patient med demenssjukdom är i behov av palliativ vård än vid andra sjukdomstillstånd. Detta resulterade även i att vårdrelationen mellan patient och vårdpersonal var av stor betydelse för igenkänning av symtom. Vårdpersonal upplevde att det fanns brister i det emotionella stödet efter att ha vårdat en patient med demenssjukdom palliativt. Diskussion: I metoddiskussionen diskuteras metodens fördelar och nackdelar, valet av artiklar och varför vissa begränsningar har utförts. I resultatdiskussionen diskuteras det framkomna resultatet i relation till den teoretiska utgångspunkten De 6 s:n. Kopplingar till personcentrerad vård belyses i resultatdiskussionen. / Background: A great amount of elderly people suffer from different forms of dementia and unless these individuals suffer from another terminal disease the dementia will by its nature lead to death of the patient. Palliative care is often associated with cancer and cardiovascular diseases, however the palliative care is beginning to see the introduction of treatment for people with dementia. Aim: The aim was to highlight nursing staffs' experiences of patients suffering from dementia within gerontological care in end of life. Method: A literature review has been done based on search results from databases CINAHL complete, Pubmed and Ageline. The selected articles consisted of eight qualitative studies and two cross-sectional studies. The authors have based the analysis on Friberg's method of analysis.   Results: In the result describes Introduction of palliative care for the people suffering from dementia, nursing staffs´experience of symptom relief, the importance of good communication as well as hindrance and possibilities for good palliative care. It was discovered that it can be perceived as harder to judge when a patient suffering from dementia is in need of palliative care compared to patients with other medical conditions. This also resulted in the caring relationship between patient and nursing staff is of high importance for the recognition of symptoms. Nursing staff perceived there were flaws in the emotional support after having nursed a patient with dementia. Discussion: In the method discussion pros and cons regarding the chosen method is discussed, as well as the choice of articles and why some restrictions have been made. In the result discussion the result in relation to the theoretical entry points 6 S:s  is discussed. Correlations to person-centered care is discussed through the discussion of the result.

Aim: To describe staffs experiences of challenges when nursing people with dementia and BPSD.   Design: A qualitative study with interviews of focus groups. Eleven persons from two nursing homes in the north of Sweden were interviewed. Results: The analysis emerged into three categories that describes staffs experiences and challenges:  To aim for seeing the person behind the illness, the importance of colleagues, it is difficult to be sufficient. Staff wanted to meet the person behind the dementia but meet difficulties in their work. The staff had a demanding job and faced challenges as an effect of not giving the right care that the staff wanted to give. The consequence of this was stress and bad conscience. The result marked the importance of having colleagues to communicate with, who wants to work in a team and after the same goals.   Conclusion: The challenges in nursing care of people with dementia and BPSD are many. Superiors can learn from these difficulties to provide staff what they need to give person centered care to people with dementia and BPSD. That can lead to more job satisfaction among healthcare staff  so they can keep on taking care of the people who needs them. / Syfte: Att beskriva vårdpersonalens upplevelser av utmaningar i stödet av personer drabbade av demenssjukdom och BPSD   Design: En kvalitativ intervjustudie i fokusgrupper. Totalt intervjuades elva personer från två vård- och omsorgsboenden i Norrbotten.   Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier som beskriver personalens upplevelser och utmaningar: Att vilja möta personen bakom sjukdomen, Att behöva sina kollegor, Att det är svårt att räcka till. Personal strävade efter att möta personen bakom sjukdomen men mötte olika hinder i sitt arbete. Flera krav på personalen belystes samtidigt som resultatet visade på konsekvenserna av att inte kunde erbjuda den vård eller det bemötande personalen ville ge. Detta ledde till stress och dåligt samvete. Resultatet visade vilken betydelse kollegor hade i arbetet gällande kommunikation, teamarbete och att arbeta efter samma mål.   Slutsatser: Resultatet visade att utmaningarna i omvårdnaden av personer med demenssjukdom och BPSD är många. Genom att som arbetsledare ta del av dessa svårigheter kan de ge vårdpersonal de förutsättningar som krävs för personcentrerad vård till personer med demenssjukdom och BPSD. På så vis kan förhoppningsvis fler som arbetar med personer med demens vara nöjda med sitt arbete och fortsätta ta hand om de människor som behöver dem på bästa sätt.

Bakgrund: Demens är en samlingsterm för sjukdomar som drabbar människors kognitiva funktioner i hjärnan. Demenssjukdomar degenererar långsamt och är en irreversibel sjukdom. När sjukdomen pågått en tid blir det svårt för personerna med demens att orientera sig i tid och rum, att minnas, sköta sin hygien och att äta blir vardagliga problem. Den kognitiva försämringen leder till kommunikationssvårigheter som ofta medför att personer med demens lätt blir agiterade och kan upplevas motsträviga av omgivningen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva effekter av musik som omvårdnadsåtgärd för personer med demens. Metod: En allmän litteraturstudie med induktiv ansats har genomförts. Resultat: Tio vetenskapliga artiklar från databaserna CINAHL, PubMed och PsycINFO användes i litteraturstudien. Musik i olika former bidrar till emotionella effekter som goda relationer mellan personer med demens och sjuksköterskor och positiva känslor. Musik ger även kognitiva effekter som bibehållet minne och förbättrad kommunikation. Konklusion: De mest anmärkningsvärda effekterna av musik som framkommer i litteraturstudien är den ömsesidiga glädjen mellan personen med demens och sjuksköterskan. Denna ömsesidiga glädje bidrar till god relation, ökat välmående och meningsfullhet. / Background:Dementia is an umbrella term for diseases that affect human cognitive functions in the brain. Dementia slowly degenerates and is an irreversible disease. When the disease has been going on for a while, it becomes difficult for the person with dementia to orient themselves in time and space, to remember, take care of their hygiene and to eat becomes everyday problems. The cognitive impairment leads to communication difficulties that often mean that person with dementia are easily agitated and can be experienced reluctantly by the environment. Aim:The aim of the study was to describe the effects of music as a nursing measure for person with dementia.Method:A general literature study with inductive approach has been carried out. Result:Ten scientific articles from the databases CINAHL, PubMed and PsycINFO were used in the literature study. Music in various forms contributes to emotional effects such as good relationships between person with dementia and nurses and positive emotions. Music also provides cognitive effects such as retained memory and improved communication. Conclusion:The most notable effects of music emerging from the literature study are the mutual joy between the person with dementia and the nurse. This mutual joy contributes to good relationship, increased well-being and meaningfulness.

Bakgrund: Antalet personer med demenssjukdom ökar i Sverige och i övriga världen. Sjukdomen har stor påverkan på den drabbade personens liv, livskvalitet och autonomi. Det finns ännu ingen behandling som botar sjukdomen, men det finns mycket att göra för att öka livskvaliteten och stödja personer med demenssjukdom. Generellt sett har utevistelse visat sig ha stor betydelse för personers välmående. Men beroende på den ofta begränsade utemiljöns tillgänglighet och tidsbrist hos omvårdnadspersonalen så kommer många personer med demenssjukdom mer sällan ut än de som självständigt kan sörja för sin utevistelse. Därför är det av vikt att beskriva kunskap om utevistelse för personer med demenssjukdom boende på vårdhem. Syfte: Syfte är att sammanställa kunskap om utevistelsens betydelse för personer med demenssjukdom boende på vårdhem. Metod: En litteraturöversikt grundad på 13 vårdvetenskapliga artiklar, av kvantitativ och kvalitativ ansats. Resultat: Utevistelse i olika typer av trädgårdar, aktiviteter utomhus och att vistas ute i dagsljus har positiva effekter på personer med demenssjukdom, som ökat välbefinnande, minskat behov av läkemedel, ökad funktionell och kognitiv förmåga. Omvårdnadspersonal och anhöriga har kunskap i att utevistelse kan påverka personer med demenssjukdom positivt, och det är viktigt att möjliggöra utevistelse och erbjuda aktiviteter utomhus som är individuellt anpassade efter behov och förmåga. Slutsats: För personer med demenssjukdom ansågs utevistelsen som positivt, samt en bidragande faktor till att personer med demenssjukdom kände ökad livskvalitet. Aktiviteterna bör vara individanpassade för störst effekt på deras välbefinnande. / Background : The number of people with dementia is increasing in Sweden and the rest of the world. The disease has major impact on life itself, quality of life and autonomy for the affected person. There is still no treatment that cures the disease, but much can be done to increase the quality of life and support for people with dementia. In general, outdoor stay has proven to be of great importance to well-being. However, due to the often restricted outdoor environment's availability and lack of time from the healthcare professionals, many people with dementia rarely outweigh those who can independently provide for their own ability for outdoor stay. Therefore, it is important to describe the knowledge of outdoor stay for people with dementia living at nursing homes. Aim: The purpose is to put together knowledge about the meaning of outdoor stay for people with dementia living at nursing homes. Method: A literature review based on 13 scientific articles, quantitative and qualitative. Result: Outdoor stay in the form of different types of gardens, outdoor activities and exposure of daylight have positive effects on persons with dementia disease, as increased well-being and physical and cognitive function, and need of medication. Health care professionals and family members have knowledge about positive effects of outdoor stay for people with dementia disease, and it is important to make outdoor stay possible and offer activities outdoors that are individually adapted by need and ability. Conclusions: For people with dementia outdoor stay had positive results and as a contributing factor to people with dementia disease feeling increased quality of life. The outdoor activities should be individually adapted to the greatest effect on their well-being.

Background: Dementia is often called the illness of relatives because the whole family is affected and they are forced to take on new roles and adapt to a new life situation. More than half of people with dementia live in ordinary living, many with a relative.  Objective: The purpose of this study is to elucidate relatives' experiences of caring for a relative with dementia in the home. Method: The study was conducted with a qualitative approach with semi-structured interviews. Eight relatives attended, of which one man and seven women who cared for a relative with dementia in the home participated. The material was analyzed based on a qualitative content analysis. Outcome: Relatives saw it as a matter of course to take care of their relatives after being affected by dementia. The interviewees described feelings of loyalty, duty, and love and that their relationship was still characterized by closeness and concern for each other. At the same time, the lives of the relatives who were now facing new difficulties and challenges changed. The study's results eventuated in two main categories: relating to a new life situation and support and strategies, with five subcategories: changing roles, loss of one's life partner, deteriorating health and quality of life, support from the surroundings and own resources. Conclusion: The experience of caring for a close relative with dementia had both positive and negative aspects. They were cared for in love and loyalty. At the same time, many relatives experienced a loss and a feeling of being alone even though the loved one remained alive. In order to cope with their everyday lives, different support and strategies were important. / Bakgrund: Demenssjukdomen kallas ofta för de anhörigas sjukdom. Hela familjen drabbas och tvingas ofta inta nya roller och anpassa sig till en ny livssituation. Mer än en halv miljon personer med demens lever i ordinärt boende, många gånger med en närstående. Syfte: Syftet med studien är att belysa anhörigas upplevelser av att vårda en närstående med demenssjukdom i hemmet. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer. Åtta anhöriga deltog i studien, varav en man och sju kvinnor som alla vårdade en anhörig med demenssjukdom i hemmet. Materialet analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: De anhöriga såg det som en självklarhet att ta hand om sina närstående efter att de drabbats av demenssjukdom. Informanterna beskrev känslor av lojalitet, plikt och kärlek och deras relation präglades fortfarande av närhet och omtanke till varandra. Samtidigt förändrades livet och man stod inför nya svårigheter och utmaningar. Resultatet mynnade ut i två huvudkategorier; Att förhålla sig till en ny livssituation och Stöd och strategier samt fem underkategorier vilka var; Förändrade roller, Förlust av sin livskamrat, Försämrad hälsa och livskvalitet, Stöd från omgivningen och Egna resurser. Slutsats: Upplevelsen av att vårda en närstående med demens hade både positiva och negativa aspekter. Man vårdade av kärlek och lojalitet. Samtidigt upplevde många anhöriga en förlust och en känsla av att vara ensam trots att den närstående fanns kvar i livet. För att klara vardagen framkom olika stöd och strategier som var viktiga.

Syftet med föreliggande litteraturstudie var att beskriva vanligt förekommande problem samt faktorer som påverkar beslutsfattandet i vården av personer med demens i livets slutskede inom slutenvården. Artikelsökningen i databaserna Cinahl och Medline via PubMed resulterade i inkludering av 15 vetenskapliga artiklar. Resultatet visade att problem med näringsintag och komplikationer som pneumoni, feber och smärta var vanligt förekommande för personer med demens i livets slutskede. Flera drabbades av trycksår och rörelsehinder som exempelvis sänggrindar och bälten användes ofta. Det fanns brister i kommunikationen mellan vårdpersonal och anhöriga. Vårdpersonalen hade dåliga kunskaper om demens som sjukdom med tillhörande symtombild. Sjukdomsutveckling av demens var svår att förutsäga vilket komplicerade planeringen för den sista tiden i livet. Målet för omvårdnaden vid livets slut var välbefinnande. En uppfattning om hur livskvalitén var för de demenssjuka hade stor betydelse för hur vårdpersonal och anhöriga beslutade om vården. Anhöriga värdesatte i sitt beslutsfattande om personer med demens hade skrivit ner sina egna önskemål, angående vård vid livets slut, innan de försämrats i sjukdomen. Synen på döden påverkade både vårdpersonalens och anhörigas vilja att planera för vård vid livets slut. Det är viktigt att reflektera över hur vården av personer med demens i livets slutskede ser ut och det underlättas av att det finns kunskap om vanligt förekommande problem och faktorer som påverkar beslutsfattandet i vården. / The aim of this study was to describe common problems and factors affecting decision making in the care of people with dementia in the final stages of life in residential homes. Search for articles in databases Cinahl and Medline via PubMed resulted in the inclusion of 15 scientific articles. The results showed that problems with nutritional intake and complications such as pneumonia, fever and pain were common for people with dementia in the final stages of life. Several suffered from pressure sores and physical disabilities such as bed rails and belts were often used. There were deficiencies in communication between health care professionals and relatives. Health care professionals had poor knowledge about dementia as a disease and its symptoms. Disease development of dementia was difficult to predict which made it difficult to plan for the final stages of life. The aim of nursing care at the end of life was well-being. An idea of how the quality of life was for the persons with dementia was important to how health care professionals and relatives decided on nursing care. In their decision-making relatives gave great importance if the persons with dementia had written down their wishes, regarding care at the end of life, before they deteriorated in the disease. The attitudes towards death affected both nursing staff and relatives wish to make plans for the end-of-life care.  It is important to reflect on how the care of people with dementia in the final stages of life is like and this is facilitated by the existence of knowledge about common problems and factors affecting decision making in nursing care.

Det övergripande syftet med avhandlingen var att belysa innebörden i interaktionen mellan personer med demens och så kallat störande beteende och deras vårdare. I delstudierna I och II deltog en kvinna med frontallobsdemens och störande beteende (Ruth) respektive en kvinna med schizofreni, demens och störande beteende (Alice) och deras vårdare. Fjorton respektive 30 deltagande observationer samt sex respektive sju reflekterande samtal med vårdare genomfördes. Texterna tolkades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. I delstudie III gjordes narrativa intervjuer med sex vårdare och i delstudie IV genomfördes 10 informella samtal med tre personer med demens och störande beteende. Dessa texter tolkades med hjälp av fenomenologisk hermeneutisk metod. Innebörden i interaktionen mellan personerna med demens och störande beteende och deras vårdare handlar om att befinna sig i kaos och pendla mellan motsatser: att känna sig hemlös och hemma och att ”vara herre ”och ”vara slav”. Vårdarna upplever konflikter mellan att göra gott för individen och/eller kollektivet samt mellan de demensdrabbades beroende och önskan om självbestämmande. Såväl personerna med demens och störande beteende som deras vårdare pendlar mellan att känna sig hemlösa och hemma. Ruth lever i en fragmenterad värld där hon slåss för att skydda sitt revir. Hon kämpar också för att bli bekräftad samtidigt som hon bekräftar andra. Vårdarna bekräftar henne genom att möta henne i hennes värld. Alice lever i en tudelad värld där hon pendlar mellan ”himmel och helvete”. Hon misstror vårdarnas avsikter och slåss för sitt liv men hon visar också sin uppskattning och bekräftar vårdarnas ansträngningar. Även vårdarna upplever en tudelad värld. Innebörden i att leva med demens och störande beteende på institution handlar om att vara omgiven av oordning, fångad av begränsningar, satt åt sidan men också räknad med. Vårdarna befinner sig också i kaos och förstår inte vad det störande beteendet betyder. De upplever att de är fråntagna initiativet och känner sig utmattade och hjälplösa. Då och då upplever de att de har kontroll och känner sig dugliga och accepterade. Vårdarna pendlar mellan att ”vara herre” och ”vara slav”. Dialektiken mellan herre och slav handlar om kampen för ömsesidig bekräftelse. När vårdaren möter den demensdrabbade i sin egen (vårdarens) värld reduceras personen med demens till ett objekt. Därmed objektifierar vårdaren också sig själv. När vårdaren möter personen med demens i hans eller hennes värld, betraktar vårdaren den demensdrabbade som en betydelsefull person vars existens är viktig att bekräfta. Därmed känner sig också vårdaren betydelsefull. I hemmastaddheten bekräftas både personen med demens och vårdaren och kampen mellan herre och slav övergår i en Jag- Du relation. Störande beteenden är beteenden som inte bekräftar den andre. När vårdarna inte blir bekräftade upplever de personerna med demens vara störande och när personerna med demens inte blir bekräftade upplever de vårdarna vara störande. Bekräftelse uppstår i interaktioner som präglas av hemmastaddhet medan störande beteende visar sig i interaktioner som kännetecknas av hemlöshet.

The purpose of this study was to examine how the design of the wards, at Björnkulla nursing home, affects the residents’ wayfinding ability and autonomy. Thus, the aim has been to make a design proposal that, trough color and design can increase the residents’ chance to independent mobility. Since the study aimed to examine how the environment affect and can support people with dementia, qualitative methods were used. Observations of the two dementia wards were carried out as a starting point, and as a means to compare the different design of the two wards. The observations were complimented by two informant interviews, with people linked to the nursing home, the head of unite and the occupational therapist. The result show that staff, in most cases, guides the residents between the common room and the residents own apartments. In addition, the residents ask for help when they need to visit the toilet and often remain seated in the same place throughout the day, with the exception of those who exhibit wandering behavior. The results clearly state that people suffering from dementia are dependent on the spatial design in order to orient themselves independently. The results also show the benefit of an open floor plan with almost immediate visual access to main destinations. The major weakness, of the wards current design, concerns the ability of the residents to independently find their way from the common room back to their own apartment. Mainly because the doors do not distinguish themselves from each other. This would suggest that the most important design feature, for a person suffering from dementia, is transparency. In the meaning direct view of the destination. Complimented by clear and distinct landmarks. The design proposal therefore supports aiming as a wayfinding strategy. As a result it contains a color-coding system, that distinguish the residents doors, and additional landmarks that facilitate wayfinding from one decision point to the next, when the doors are not directly visible. Also included in the design proposal is a concept that can help minimize wandering. / Avsikten med studien har varit att undersöka hur utformningen av avdelningarna, på Björnkulla äldre- och demensboende, påverkar de boendes orienterbarhet och självständighet. Därmed har syftet varit att finna ett gestaltningsförslag som via färg och form kan ge de boende större möjligheter till självständig rörlighet. Eftersom studien syftar till att utreda hur miljön påverkar och kan stödja personer med demens, har kvalitativa metoder använts. Som utgångspunkt utfördes observationer på boendets två demensavdelningar, eftersom dessa skiljer sig åt i sin utformning. Observationerna lade grunden för informantintervjuer med två personer som är knutna till boendet; enhetschefen och arbetsterapeuten. Resultatet visar att personalen i de flesta fall följer med de boende mellan de gemensamma utrymmena och den egna lägenheten. Dessutom ber de boende om hjälp när de ska till toaletten och blir ofta sittande på ett och samma ställe i de gemensamma utrymmena. Undantaget är de personer som uppvisar vandringsbeteende. Resultaten påvisar tydligt att de dementa är beroende av miljöns utformning för att kunna orientera sig självständigt. De visar också styrkan i den öppna planlösningen och en nästan omedelbar visuell tillgången till avgörande platser. Bristerna, i de befintliga avdelningarnas utformning, finns framförallt när de boende ska ta sig tillbaka till de egna lägenheterna eftersom dörrarna inte särskiljer sig från varandra. Det talar för att de viktigaste aspekterna för att stödja en dement person att orientera sig och hitta självständigt på en avdelning, är visuell transparens och tydliga, distinkta landmärken. Gestaltningsförslaget stödjer på grund av detta wayfinding strategin aming. Det innehåller därför ett färgkodningssystem, som särskiljer de boendes dörrar. Färgkodningssystemet kompletteras också med ytterligare landmärken som kan stödja orientering från beslutspunkt till beslutspunkt, när dörrarna inte är direkt synliga. Dessutom ingår, i gestaltningsförslaget, ett koncept som kan hjälpa till att stimulera till mindre vandringsbeteende.

Antalet personer insjuknade i demenssjukdom stiger, från 25 miljoner år 2000 till vad som beräknas uppgå till 63 miljoner år 2030. Demens kan beskrivas som en global störning av intellektuella funktioner där den kognitiva förmågan inklusive kommunikation är påverkad. Högtekonologiska hjälpmedel som kommunikativt stöd för personer med demens är i nuläget ett outforskat område med begränsad evidens där få studier har genomförts.Syftet med föreliggande studie var att kartlägga vilka samtalsfenomen som förekom mellan en person med demens och dennes samtalspartners med och utan surfplatta med applikationen Book Creator. Ytterligare ett syfte var att undersöka en av samtalspartnernas upplevelse av att kommunicera med personen med demens. Studien genomfördes på ett boende för personer med demenssjukdom där sammanlagt nio samtal spelades in, sex samtal utan surfplatta med applikationen Book Creator och tre samtal med surfplatta med applikationen Book Creator. Materialet omfattade 2 h och 25 min och transkriberades enligt samtalsanalytiska principer med fokus på specifika samtalsfenomen. Fem fenomen identifierades; initiativtagande, gemensam grund, koherens, ofullständig gemensam grund och icke-koherens. Frekvensen av dessa förekommande fenomen kalkylerades i procent i förhållande till det totala antalet talarturer.Resultaten visade att de samtalsfenomen som inbegrep ofullständig gemensam grund och icke-koherens med en marginell skillnad förekom i mindre frekvens i samtal med applikationen Book Creator. Personen med demens tog initiativ i lika hög utsträckning i samtal med och utan applikationen och det föreföll slutligen inte föreligga några skillnader avseende gemensam grund och koherens mellan deltagarna i samtalet med respektive utan applikationen. Det kunde även urskiljas att personen med demens kunde hantera applikationen Book Creator på egen hand med visst stöd. Samtalspartnerns upplevelser av kommunikativa svårigheter hos personer med demens, strategier för att bemöta dessa och ett behov av ökad utbildning om kommunikativt bemötande ligger i linje med tidigare forskning. / The number of people who are affected by dementia is expected to increase, from 25 million in the year 2000 to approximately 63 million in the year 2030. Dementia can be described as a global disorder of intellectual functions, where the cognitive ability including communication is affected. High technological communication aids that support people with dementia in their communication are currently an underexplored area with limited evidence. The aim of the present study was to identify interactional phenomena occurring in interaction involving one person with dementia with and without a tablet with the application Book Creator. A further aim was to examine how the conversation partner experienced the communication of the person with dementia. The study was conducted in a residential care facility for people with dementia where a total of nine conversations were recorded, six conversations without the application and three conversations with the application. The material comprised 2 hours and 25 minutes and was transcribed according to Conversation Analytic principles. Five phenomena were identified: initiative, common ground, coherence, incomplete common ground and non-coherence. The frequency of occurrence of these phenomena was calculated in percentage of their occurrence in relation to total number of turns.The result in the present study indicated that the interactional phenomena involving incomplete common ground and non-coherence occurred in a reduced frequency in conversations with the application Book Creator. The person with dementia took the initiative to the same extent in interactions with and without the application. There appeared to be no differences regarding common ground and coherence between the participants in the conversation with and without the application. The analysis also revealed that the person with dementia could handle the tablet with the application Book Creator on her own with some support. The results are in accordance with research regarding communicative difficulties in people with dementia, strategies to address these difficulties and the need of increased training in communicative treatment in dementia.

No description available.