Det finns ungefär 160 000 personer med demenssjukdom i Sverige. Demenssjukdomar går inte att bota, och leder successivt till funktionsnedsättningar som påverkar den sjuke och dess närstående under många år. För att må bra behöver vi människor känna oss hemma i vår kropp, tillsammans med andra människor och i tillvaron som vi befinner oss i. Avsaknad av eller påverkan på dessa känslor i form av exempelvis sjukdom kan leda till ett lidande. För en person med långt framskriden demenssjukdom kan detta lidande beskrivas som ”att inte känna sig hemma” då demenssjukdomen gör att personen tappar känslan för sig själv både i jaget och i samvaron med andra. Att ge tröst blir kärnan i omvårdnaden av en person med långt framskriden demenssjukdom. Syftet var att belysa tröst i mötet med personer med demenssjukdom utifrån legitimerad personals perspektiv.  Denna kvalitativa studie bygger på sex intervjuer med legitimerade sjuksköterskor, arbetsterapeuter och fysioterapeuter, där data analyserats enligt kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Enligt informanterna är tröst när jag som medmänniska genom att bekräfta, närvara eller genom olika metoder tillgodoser de behov som den som är ledsen eller lider har, så att denne upplever lindring eller ett minskat lidande, en slags harmoni och acceptans, även om situationen är svår och obegriplig. Informanterna beskrev att de i mötet med personen med demenssjukdom befann sig som i ett gränsland mellan motpolerna lidande och tröst, och att situationen utvecklades utefter de förutsättningar, den inställning, den kunskap och de metoder som användes.  Det som tydligast framkom vid intervjuerna var hur viktigt det var att personalen i mötet med personer med demenssjukdom i första hand hade mod och vilja att se behoven som fanns, men sedan också utrymmet att finnas till, närvara i både kropp och tanke, så att man genom anpassning kunde styra och hantera situationen så att lidandet minskade. För att lyckas var det också en förutsättning att personalen hade insikt om att behov av tröst var kontinuerligt för den demenssjuke och därmed måste återupprepas, ibland flera gånger om dagen.   Studien påvisar faktorer som har betydelse för om en tröstsituation uppstår eller inte. Inställningen till begreppet tröst särskiljer sig från person till person vilket till viss del kan kopplas till tidigare erfarenheter både på det personliga planet men också i den yrkesmässiga rollen. Att minska lidande anses vara en självklarhet både som medmänniska och som professionell, men att ge tröst för att minska lidande visade sig inte vara lika självklart för alla. Samtidigt beskriver litteraturen att de två begreppen är sammanflätande vilket visar på det komplexa i begreppet tröst. Då det finns en tendens att ge tröst på samma sätt som man själv vill bli tröstad på är det viktigt att skapa en medvetenhet om detta för personal, då man i mötet med personer med demenssjukdom skall arbeta personcentrerat, alltså möta den demenssjuke på ett för denne individuellt anpassat sätt. BPSD-registret kan då vara ett stöd för personal att identifiera synliga och osynliga behov vilket kan leda till att personen med demenssjukdom upplever en bättre livskvalitet, värdighet och också blir tröstad. / There are approximately 160,000 people with dementia in Sweden. Dementia can not be cured and will gradually lead to disabilities affecting the ill and their relatives for many years. To feel good, we humans need to feel at home in our own bodies, along with people around us and in the world we live in. Lack of or influence on these feelings in the form of, for example, diseases can lead to suffering. For a person with advanced dementia the suffering can be described as "not feeling at home" as dementia causes the person to lose their sense of self both in themselves and in connection with others.Providing consolation is the essence of nursing care of a person with advanced dementia. The purpose was to illuminate consolation in the meeting with people with dementia from a registered staff’s perspective. This qualitative study is based on six interviews with registered nurses, occupational therapists and physiotherapists, where the data has been analyzed according to content analysis with inductive approach. According to the informants consolation occurs when I, as a fellow human being by affirming, attending or through various methods cater to the needs of those who are sad or suffering, so that he/she is experiencing the alleviation or reduction of suffering, a kind of harmony and acceptance, although the situation is difficult and incomprehensible. The informants described that they felt like being in a borderland between the opposite poles suffering and consolation in the meeting with the person with dementia, and that the situation developed by how the conditions, the attitude, the knowledge and the methods were used. What clearly emerged during the interviews was how important it was that the staff in the meeting with people with dementia had the courage and the will to see the needs that existed, but then also the space to be present in both body and mind, so that they by adaptation could control and manage the situation which led to a decreased suffering. To succeed, it was also essential that the staff had insight of that the need of consolation was continuously for people with dementia and therefore must be repeated, sometimes several times a day. The study demonstrates factors that are important for if a consoling situation occurs or not. The approach to the concept of consolation distinguishes itself from person to person, which to some extent can be linked to previous experiences both on a personal level but also in the professional role. Reducing suffering is considered a matter of course, both as a fellow human being and as a professional, but to give consolation to ease suffering proved to be not as obvious to everyone. The literature describes that the two terms are intertwined which demonstrates the complexity of the concept of consolation. Since there is a tendency to give consolation in the same way that you yourself want to be consoled in, it’s important to create an awareness of this among the staff. This since in the meeting with persons with dementia you should work person-centered, meaning to give a care that is individually adapted just for him/her. The BPSD-registry can support the staff to identify visible and invisible needs, which can lead to that the person with dementia experience a better quality of life, dignity, and also will be consoled.

Bakgrund Relaterat till en förbättrad medicinsk sjukvård beräknas 22 procent av världens befolkning år 2050 vara 60 år eller äldre vilket innebär en ökad belastning på hälso- och sjukvården. Personer över 65 år har en ökad risk att utveckla demens och 2030 beräknas miljontals människor ha någon form av demensdiagnos. Personer med intellektuell funktionsnedsättning löper dubbelt så stor risk att utveckla demens jämfört med resterande befolkning. Symtomen på demens beter sig annorlunda hos personer med någon form av intellektuell funktionsnedsättning vilket försvårar diagnostiseringen och flertalet symtom missas. Syfte Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa sjuksköterskors och omvårdnadsteamets erfarenheter av att vårda personer med intellektuella funktionsnedsättningar och demens. Metod Vald design var en litteraturöversikt, sammansatt av 17 kvantitativa och kvalitativa artiklar publicerade mellan åren 2005-2020 granskade utifrån bedömningsmall tillhandahållen av Sophiahemmets Högskola. Artikelsökningen genomfördes i de vetenskapliga databaserna Public Medline [PubMed], Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature [CINAHL], PsycINFO samt manuell sökning. Den insamlade datan analyserades med stöd av Whittemore och Knafls (2005) modell för dataanalys. Resultat Resultatet delades in i tre teman Sjuksköterskors och omvårdnadsteamets erfarenheter samt attityd och bemötande, Sjuksköterskor och omvårdnadsteamets behov av utökad utbildning samt Personcentrerad vård och tre subteman Omvårdnadens fysiska och psykiska påverkan på omvårdnadsteamet, Bristande resurser, kunskap och information inom omvårdnadsteamet samt Dementia Care Mapping - Ett omvårdnadsverktyg för demens och intellektuell funktionsnedsättning. Resultatet visade på att sjuksköterskor och personal inom omvårdnadsteamet hade erfarenheter i varierande grad inom omvårdnad av personer med intellektuell funktionsnedsättning och demens. Slutsats Resultatet visade att kunskapen hos sjuksköterskorna och omvårdnadsteamet var varierande och att endast ett fåtal sjuksköterskor upplevde sig ha erfarenheterna som krävdes för att vårda personer med intellektuell funktionsnedsättning och demens. Resultatet visade även att behovet av ökad utbildning och kunskap ansågs vara överhängande för att kunna garantera god vård. / Background Related to improved medical care, 20 percent of the world's population is estimated to be 60 years of age or older by 2050. This means an increased burden on accessible health care. People over the age of 65 have an increased risk of developing dementia and by 2030 millions of people are considered to have a dementia diagnosis. People with intellectual disabilities are twice as likely to develop dementia compared to the remaining population. The symptoms of dementia are expressed differently in people with some kind of intellectual disability, which complicates the diagnosis and results in symptoms being overlooked. Aim The aim was to illustrate nurses and nursing staff's experiences of caring for people with intellectual disabilities and dementia. Method A literature review based on 17 articles of quantitative and qualitative design, published between 2005-2020 and quality assessed to ensure the article¶s scientific quality. The article search was performed using the scientific databases Public Medline [PubMed], Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature [CINAHL], PsycINFO as well as a manual search. The collected data was analyzed with the support of Whittemore and Knafl's (2005) model for data analysis. Results The collected results were divided into three themes Nurses' and nursing sWaff¶s experiences, attitudes and treatment, Nurses' and nursing staffs need for increased education and Person-centered care. The three subthemes were The physical and psychological impact of nursing on the nursing staff, Lack of resources, knowledge and information within the nursing staff and Dementia Care Mapping - A nursing tool for dementia and intellectual disability. The results showed that nurses and nursing staff had varying degrees of experience in caring for people with intellectual disabilities and dementia. Conclusions The results showed that the knowledge within the nursing staff varied and that only a few nurses felt that they had the experience required to be able to care for people with intellectual disabilities and dementia. The results also illustrated that the need for increased education and knowledge was considered to be essential to ensure good care.

Demens är en obotlig sjukdom som leder till döden. En stor andel personer som bor i permanenta särskilda boendeformer i Sverige lider av demenssjukdom. Det ligger ett stort ansvar för omvårdnaden av personer med demenssjukdom på sjuksköterskan, som bland annat informerar och samtalar med närstående när livet hos den demenssjuke närmar sig slutet. Identifiering av hinder och förutsättningar för genomförande av dessa samtal bidrar till en bättre förståelse och utveckling av detta område. Syftet med denna studie var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att samtala med närstående till personer med demenssjukdom i samband med övergången till sen palliativ fas på särskilda boenden.En kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer genomfördes, där sju sjuksköterskor som arbetade vid demensenheter inkluderades. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultatet utgörs av 8 kategorier: vårdplanering, personcentrerad vård, information och kommunikation, kunskap och utbildning, övergång till sen palliativ fas, teamarbete, LCP och att dö hemma.Denna studie påvisar hinder som kan uppstå i genomförande av brytpunktsamtal med närstående till personer med demenssjukdom. Några av dem är bristande kunskaper om demenssjukdomar hos närstående, brist på tidig planering av vården vid den sista tiden och osäkerhet bland sjuksköterskorna kring att hantera svåra samtal. Vidare presenteras förbättringsförslag som kan öka tryggheten och säkerheten i vården och på så sätt kan förbättra situationen för sjuksköterskor vid brytpunktssamtal. De två viktigaste förbättringsförslagen är dels att skapa en bättre kontinuitet i omvårdnadsarbetet och dels att organisera kontinuerliga utbildningar för att höja kompetensen hos omvårdnadspersonalen. / Dementia is an incurable disease that leads to death. A large proportion of people living in nursing homes in Sweden have dementia. Nurses have a great responsibility for the care of people with dementia since they, among other things, carry out informative communication with the family when the resident approaches the end of life. Identification of barriers and facilitators for such communication could lead to a better understanding and development of this matter. The purpose of this study was to illuminate nurses’ experiences of conversations with families of people with dementia in the transition to end-of-life care in nursing homes.A qualitative study with semi-structured interviews was conducted, where seven nurses, working in nursing homes specialized in dementia, were included. A qualitative content analysis with an inductive approach was performed. The result consists of 8 categories: planning of care, person-centred care, information and communication, knowledge and education, transition to end-of-life care, teamwork, LCP and to die home.This study identified challenges that might hinder breakpoint communication with families of people with dementia. Some of them are families’ lack of knowledge about dementia, lack of early planning of end-of-life care and uncertainties among nurses on how to handle difficult conversations. Furthermore, improvement suggestions are presented that can increase the safety in care and improve the situation for the nurses in breakpoint communication. The two most important suggestions are the creation of a better continuity in the nursing and to organize continuous educations to increase the competence among staff.Keywords:

The study aimed to investigate the working methods of nursing home managers in orderto facilitate self-determination for elderly individuals with dementia. Eight managers were interviewed in a qualitative interview study. The focus of the study was on the triad: "nursing home managers – care staff – elderly persons with dementia." The results showed that difficulties related to the values of different groups within the triad and contradictory legislation could constitute obstacles to the self-determination of persons with dementia. In general, nursing managers' working methods were about reaching consensus on self-determination issues within the triad. Consensus could be achieved through dialogue and sustainable relationships, where the empathy ability was needed.The role of nursing home manager, based on the study results, can be described as acreator of consensus and values and as an agent of change. The other strategies that emerged in the study results can be regarded as typical for the context “nursing home” and those are the following: to increase the participation of persons with dementia, break isolation and adapt housing routines and physical environment to the needs of persons with dementia. The result was interpreted using the interactionist perspective / Uppsatsen syftade till att undersöka boendechefers arbetssätt för att främjasjälvbestämmande för äldre med demens. Åtta chefer för särskilda boenden intervjuades i en kvalitativ intervjustudie. Studiens fokus låg främst på triaden: ”boendechefer –omsorgspersonal – de dementa.” Resultatet visade att svårigheter relaterade till olika gruppers värderingar, och motsägande lagstiftning kunde utgöra hinder för de dementas självbestämmande. Generellt sett handlade boendechefers arbetssätt om att åstadkommasamförstånd i självbestämmandefrågor inom triaden. Samsynen kunde uppnås genomdialog och hållbara relationer, där boendechefens empatiförmåga var nödvändig. Utifrån studieresultatet kan boendechefsrollen beskrivas som samförstånds- ochvärdeskapande samt som en förändringsagent. De andra strategierna som kom fram istudieresultatet kan ses som typiska för sammanhanget ”särskilt boende” och ärföljande: att öka de dementas delaktighet, bryta isolering samt anpassa boenderutineroch fysisk miljö till de dementas behov. Resultatet tolkades med hjälp av detinteraktionstiska perspektivet

Bakgrund: Allt fler personer förväntas leva med demenssjukdom i framtiden. Att leva med demenssjukdom innebär att personen erhåller en känsla av att tappa sin identitet och demenssjukdomen medför även en svårighet att själv kunna tillgodose sina behov, vilket betyder att personen blir sårbar. Vårdpersonal har därför en viktig uppgift i att tillgodose och bemöta dessa behov. Ett personcentrerat förhållningssätt är grunden i de nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom och för att veta vad en enskild individ behöver bör personcentrerad vård vara kärnan i vården. Specialistsjuksköterskan har en betydelsefull roll i att säkra kvalitén och vara ett stöd i demensvården. Syfte: Att belysa undersköterskors erfarenheter av att bemöta personer med demenssjukdom. Metod: Som metod valdes en kvalitativ design. Studien baserades på nio intervjuer med undersköterskor som arbetar på särskilt boende med inriktning mot demens. Intervjuerna analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom två kategorier: Möta personen i dennes värld och Samarbete och kunskapens betydelse för personens bästa. Båda kategorierna var uppbyggda av tre underkategorier vardera. Slutsats: Att arbeta inom demensvården är en komplex uppgift och för att kunna bemöta personer med demenssjukdom på bästa sätt behövs kunskap, både om personen och dennes bakgrund, personcentrerat bemötande och om demenssjukdomar. Sjuksköterskan och specialistsjuksköterskan har en viktig funktion att stötta och handleda vårdpersonal, speciellt i komplexa vårdsituationer, där det upplevs vara särskilt svårt att bemöta personer med demenssjukdom. / Background: More and more people are expected to live with dementia in the future. Living with dementia means that the person gets a feeling of losing their identity and dementia also entails a difficulty in being able to meet their own needs, which means that the person becomes vulnerable. Therefore nursing staff have an important task in satisfying and responding to these needs. A personcentred approach is the basis of the national guidelines for health and social care in dementia and to know what an individual needs, person-centred care should be the core of the care. The specialist nurse has an important role in ensuring quality and being a support in dementia care. Aim: To shed light on associate nurses’ experiences of treating persons with dementia. Method: A qualitative design was chosen as the method. The study was based on nine interviews with associate nurses who work in nursing homes with a focus on dementia care. The interviews were analyzed according to qualitative content analysis. Result: In the result, two categories emerged: Meeting the person in their world and Collaboration and the importance of knowledge for the good of the person. Both categories were made up of three subcategories each. Conclusion: Working in dementia care is a complex task and in order to treat persons with dementia in the best way, knowledge is needed, both about the person and their background, person-centred treatment and about dementia. The nurse and the specialist nurse has an important function to support and supervise nursing staff, especially in complex situations, where it is perceived to be particularly difficult to treat persons with dementia.

Bakgrund Flertalet äldre personer med demenssjukdom bor på särskilt boende för att få behoven av tillsyn och hjälp med dagliga aktiviteter tillgodosedda. Många bor inte på demensboenden vilket kan påverka personernas välbefinnande. Sjuksköterskan på särskilt boende ansvarar för att omvårdnaden ges utifrån ett personcentrerat förhållningssätt. Syfte Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att ge omvårdnad till äldre personer med demenssjukdom på särskilt boende. Metod Designen var en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Analysmetoden var manifest innehållsanalys. Resultat Dataanalysen resulterade i kategorierna personens behov som utgångspunkt och relationer med personen i fokus, samt totalt sex underkategorier. Vikten av att se personens behov, ha ett gott bemötande samt anpassa omvårdnaden utifrån personen lyftes. Faktorer som bristande kunskap och erfarenhet kunde påverka omvårdnaden negativt. Att vårdmiljön på olika sätt inte var anpassad för personer med demenssjukdom påverkade förutsättningarna för att ge en god omvårdnad. Samarbetet med andra yrkeskategorier var betydelsefullt och det förekom delade erfarenheter av att stötta och involvera anhöriga. Slutsats Det kan vara både utmanande och givande att ge omvårdnad till äldre personer med demenssjukdom på särskilt boende. Genom teamarbete, utbildning och kompetensutveckling samt anpassningar i vårdmiljön kan personerna få sina behov tillgodosedda utifrån ett personcentrerat förhållningssätt på särskilt boende. / Background Several older people with dementia are living in nursing homes in order to have the needs of supervision and help with daily activities met. Many do not live in special care units, which can affect their well-being. The nurse at nursing homes is responsible for the care being provided based on a person-centred approach. Aim To describe nurses' experiences of providing care to older people with dementia in nursing homes. Method The design was a qualitative interview study with an inductive approach. The method of analysis was manifest content analysis. Results The data analysis resulted in the categories the person's needs as a starting point and relationships with the person in focus, and a total of six subcategories. The importance of seeing the person's needs, having a good approach and to adjust the care based on the person was highlighted. Factors such as lack of knowledge and experience could have a negative impact on the provided care. The fact that the care environment in various ways was not adapted for people with dementia affected the conditions for providing good care. Collaboration with other professional categories was important and there were shared experiences of supporting and involving relatives. Conclusions It can be both challenging and rewarding to provide care to older people with dementia in nursing homes. Through teamwork, education and skills development, as well as adaptations in the care environment, people can get their needs met based on a person-centered approach in nursing homes.

No description available.

Bakgrund Det uppskattas att 50 miljoner människor världen över lever med demens och år 2030 förväntas siffran stiga till 82 miljoner människor. Hos majoriteten av dessa förekommer beteendemässiga och psykiska symtom vilket orsakar lidande, sänkt livskvalitet och tidigare institutionalisering för personen. För personer med beteendemässiga och psykiska symtom ska icke-farmakologiska, personcentrerade omvårdnadsåtgärder prioriteras. Musiklyssnande är en relativt enkel icke-farmakologisk omvårdnadsåtgärd som kan utföras av allmänsjuksköterskan på såväl sjukhus som omsorgsboende.  Syfte Syftet var att beskriva hur musiklyssnande som omvårdnadsåtgärd påverkar personer med beteendemässiga och psykiska symtom vid demens.  Metod Metoden som användes var icke-systematisk litteraturöversikt. Resultatet baserades på 15 vetenskapliga artiklar av kvantitativ metod. Databaserna som användes för inhämtning avartiklarna var Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature och PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskades utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag. Resultatet sammanställdes genom integrativ analysmetod där resultatet delades in i lämpliga kategorier.  Resultat Musiklyssnande sågs ha en påverkan på flera av de beteendemässiga och psykiska symtomen samt välbefinnandet hos deltagarna. Majoriteten av studierna visade på en positiv påverkan. De mest framkomna resultaten var minskad agitation och ökat välbefinnande. Musiklyssnande hade oftast en omedelbar påverkan och det förekom även långsiktig påverkan i vissa studier.  Slutsats Sammanställningen av studierna visade att musiklyssnande kan ha positiv påverkan på personer med demens genom att minska beteendemässiga och psykiska symtom och öka välbefinnandet för personen, i synnerhet om musik används ur ett personcentrerat perspektiv. Det finns behov av vidare empiriska studier av kvalitativ metod för att få en djupare förståelse för ämnet, samt litteraturöversikter som inkluderar artiklar där valet av mätinstrument i studierna är mer konsekvent. / Background  It is estimated that 50 million people live with dementia worldwide, and by 2030, the number is expected to rise to 82 million people. Most people with dementia experiences behavioural and psychological symptoms which causes suffering, lowered quality of life and earlier institutionalisation for the person. Non-pharmacological, person-centered care is prioritized for people with behavioural and psychological symptoms of dementia. Music listening is a simple non-pharmacological act of care which can be executed by nurses in hospitals as well as nursing homes. Aim The aim was to describe how music listening as an act of care affects people with behavioural and psychological symptoms of dementia. Method The method was a non-systematic literature review. The result was based on 15 scientific articles of quantitative methods. The databases used for data collection were Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature and PubMed. The quality of the articles were assessed using Sophiahemmet Högskolas quality assessment tool. The result was compiled using integrative analysis where the result was divided into appropriate categories. Results Music listening affected several of the behavioural and psychological symptoms and well-being. The majority of the studies showed a positive impact. The most emerging results were decreased agitation and increased well-being. Music listening had an impact on the person immediately. A long-term impact was measured in some studies. Conclusions The compilation of the studies implied that music listening has a positive impact by decreasing behavioural and psychological symptoms and increasing well-being for people with dementia, especially when used from a person-centered perspective. There is a need for empirical studies of qualitative methods to gain a deeper understanding, as well as further literature reviews including studies that use the same assessment tools.

Syftet med undersökningen är att se hur filmen The Father (2020) av Florian Zeller gestaltar en subjektiv upplevelse av demenssymtom och ifall de gestaltningsmetoderna kan leda till att åskådarna lättare relaterar till huvudkaraktärernas subjektiva upplevelse. Undersökningen är en fallstudie av scen 2 ur filmen eftersom denna scen visar på störst temporal dissonans mellan story och plot. Scen 2 analyseras kvalitativt baserat på teorier om filmtekniker och koncept som cirkulerar kring ämnena tid och förvirring. Resultatet visar att The Father använder sig av empuzzlement, deceptive continuity, analeps, proleps, repetitiv förekomst, déjà vu, likvärdighet mellan karaktärer, kopian och ihopblandning av personer för att sätta åskådaren i samma situation som huvudkaraktären befinner sig i vilket kan leda till ökad kognitiv empati för huvudkaraktären. Diskussionen föreslår starten för användningen av begreppet “Incertuleps” för obestämda tidshopp i narratologi och diskuterar också hur vidare forskning bör använda sig av att intervjua personer som sett The Father. / This thesis aims to see how the movie The Father (2020) by Florian Zeller visualizes a subjective experience of the symptoms of dementia and if these ways of visualizing it can result in the audience more easily relating to the main character's subjective experience. The method for this study is a case study of scene 2 in the movie since it shows the biggest temporal dissonance between the story and the plot. Scene 2 is analyzed qualitatively based on theories of filmmaking techniques and concepts revolving around time and confusion. The result shows that The Father uses empuzzlement, deceptive continuity, analepsis, prolepsis, repetitive occurrance, déjà vu, equivalence between characters, the copy and the mixing of people to place the audience in the same situation as the main character which then can lead to the audience having more cognitive empathy for the main character. The diskussion proposes the start of using the term “Incertulepsis” for undefinable jumps in time in narration and also discusses how future research should use interviews on people that have watched The Father.

Demenssjukdomar drabbar i allt högre grad en åldrande population. Med dettaföljer ett antal komplikationer och problemskapande beteenden som påverkaromvårdnaden. Syftet var att undersöka på vilket sätt olika typer av musik kan haen positiv effekt på demenspatienter och därmed underlätta och förbättraomvårdnadsarbetet. Metoden som valdes var en litteraturstudie. Som teoretiskreferensram valdes Katie Erikssons omvårdnadsteori. Analysen resulterade iföljande teman: Effekten av musik vid agiterade beteenden hos demenspatienter,musikens form i omvårdnaden av demenspatienter och musikens effekter vidmåltidssituationer. Resultatet visade att musik kan ha positiv effekt på agiteradebeteenden samt underlätta för födointag vid måltidssituationer. Bäst effekt harmusik som framförs live. Musiken bör också vara anpassad efter varje individsenskilda smak och resultatet bör utvärderas i varje enskilt fall. I diskussionenkonkluderades det bland annat att musik kan antas förbättra välbefinnandet hospatienter med demenssjukdom och därmed underlätta såväl omvårdnadsarbetet förvårdaren som välbefinnandet för patienten. / Dementia afflicts increasing numbers of an aging population. A number ofcomplications follows, such as different unwanted behaviours that affect thequality of care. The aim was to investigate in which way different types of musicmight have positive effects on patients suffering from dementia, and therebysimplify and improve caring. The chosen method was a literature review. Thechosen theoretical frame of reference was Katie Eriksson´s theory of caring. Theanalysis resulted in three themes: The effect of music with agitated behaviours onpatients suffering from dementia, the type of music in caring of patients sufferingfrom dementia and a theme concerning the effects of music in mealtime situations.The results revealed that music might have a positive effect on agitatedbehaviours and also on food intake in dinner situations. Music that is performedlive has the best effect. The music should be suited according to each individual’sspecific musical preference and each result should be evaluated separately. In thediscussion has been concluded that music can be assumed to increase thewellbeing of patients suffering from dementia and thereby improve caring.