Bakgrund: När en person drabbas av Alzheimers sjukdom sker en drastisk förändring i både personens och anhörigas livssituation. Anhöriga tar på sig rollen som anhörigvårdare och träder in i en främmande livsvärld som präglas av lidande. För att lindra detta lidande krävs det att sjuksköterskan har stor kunskap och bättre förståelse för hur de anhöriga upplever den förändrade livssituationen. Syfte: Syftet med denna studie är att belysa hur anhörigas upplevelser av att vårda en närstående med AS porträtteras i spelfilm. Metod: En empirisk kvalitativ ansats med direkta och ostrukturerade observationer av tre filmer har gjorts. Fältanteckningar har förts och analyserats med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Anhörigas upplevelser av att vårda en närstående med AS framförs i fyra teman: när livsvärldsmönstret brister; sorg; förlust av frihet; att släppa taget. Slutsats: Anhöriga känner att det är deras ansvar att vårda sin partner. Att bli anhörigvårdare innebär en förlust av frihet, social isolering och en känsla av ensamhet. De känslomässiga upplevelserna är främsta orsaken till lidandet. Filmerna som har använts i studien är ett kraftfullt medium som kan användas i utbildningssyfte. / Background: When a person is diagnosed with AS, a drastic change takes place in both the patient's and the relatives' lives. The relatives become an informal caregiver, they enter into a foreign world of suffering. In order to alleviate this suffering, the nurse must have greater knowledge and a better understanding of how the relatives experience their changed lifeworld. Aim: The aim of this study is to explore how relatives experience taking care of a partner with AS portrayed in films. Methods: An empirical qualitative approach with direct and unstructured observations of three films has been used. The material consisted of field notes which were analyzed with the help of a qualitative content analysis. Results: Relatives' experiences of caring for a partner with AS are presented in four themes: when the lifeworld texture ruptures; sorrow; loss of freedom; letting go. Conclusion: Relatives feel a responsibility to care for their partner. Becoming an informal caregiver means a loss of freedom, social isolation and a feeling of loneliness. The emotional experiences are the main cause of the suffering. The films used in this study are a powerful medium that can be used for educational purposes.

Bakgrund: Allt fler människor kommer att drabbas av någon form av demenssjukdom vilket bland annat leder till förlust av kognitiva förmågor. Detta innebär ökat behov av vård- och omsorgsboende för de personer som drabbats. Det centrala för personer med demenssjukdom är att vården är personcentrerad samt att den fysiska vårdmiljön är anpassad efter deras behov. Syfte: Att beskriva den fysiska vårdmiljöns betydelse för omvårdnad av personer med demens på vård- och omsorgsboende. Metod: En litteraturöversikt som grundades i kvalitativa (n=12), kvantitativa (n=1) samt mixade (n=2) studier. Studierna hade fokus på den fysiska vårdmiljöns betydelse för omvårdnaden av personer med demenssjukdom. Artiklarna kvalitetsgranskades, analyserades och indelades fyra huvudkategorier med sju underkategorier. Resultat: Resultatet visade att den fysiska vårdmiljön påverkade personer med demenssjukdom. Genom anpassning av måltidsmiljö, utomhusmiljö och inomhusmiljö främjades livskvalitén för personer med demenssjukdom. Att vårdmiljön utformades hemlik med välbekanta föremål gjorde det lättare för personer med demenssjukdom att göra sig hemmastadda och trivas på sitt nya boende. Detta påverkade självbestämmande och självständighet likväl som livskvalité och trygghet. Slutsats: Personer som diagnostiseras med demenssjukdom drabbas olika då det finns många varierande symtom och begräsningar. Forskning indikerar att det rör sig om kognitiv nedsättning vilket kan påverka personens integritet, självbestämmande och autonomi. Resultatet visar på att anpassning av den fysiska vårdmiljön kan minska konsekvenserna av kognitiv nedsättning för personer med demenssjukdom, samt ge en känsla av att vara hemma och frihet. Detta kan bidra till lugn, trygghet och autonomi för de som bor på vård- och omsorgsboendet. / Background: An increasing number of people will become suffering from dementia which means loss of cognitive abilities. Aging populations means an increased need for residential care. The most important thing for people with dementia is that the care is person-centered and the environment adapted to their needs. Purpose: To describe the importance of the physical care environment for caring of people with dementia in nursing homes. Methods: A literature review based on qualitative (n = 12), quantitative (n = 1) and mixed (n = 2) studies. The studies focused on the meaning of the physical care environment for the care of people with dementia. The articles were quality checked, analyzed and divided into four main categories with seven sub-categories. Results: Persons who are diagnosed with dementia are affected differently because there are many varying symptoms and limitations. By adapting the meal environment, the outdoor environment and the indoor environment the quality of life for people with dementia was promoted. When the care environment was designed home-like with familiar objects it made it easier for people with dementia to feel like home and enjoy their new home. This was shown to affect selfdetermination and independence as well as quality of life and security. Conclusions: People who suffer from dementia are not affected in the same way, there are many different symptoms and limitations. Research indicates that in all cases it is a cognitive impairment which affects the person's capability of integrity, self-determination and autonomy. The results show that adapting the physical care environment can promote cognitive decline for persons with dementia, and also give a feeling of being at home and freedom. This can contribute to tranquility, security and autonomy for those living at the nursing home

Bakgrund: Demens är ett samlingsbegrepp av olika sjukdomar som angriper hjärnan, i Sverige insjuknar det ca 25 000 personer per år i demenssjukdom. Det kan innebära svårigheter att vårda personer med demens på grund av bland annat kommunikationssvårigheter och aggression. Vården av personer med demens ska genomföras med fokus på en personcentrerad omvårdnad. Detta kan göras genom att implementera sällskapsdjur inom vården. Sällskapsdjur inom vården implementerades redan under 1790-talet i England för att behandla psykiskt sjuka personer, i Sverige år 2016 fanns 150 aktiva hundar i tjänst i 40 olika kommuner. Syfte: Syftet är att sammanställa kunskap om sällskapsdjurs effekt på omvårdnad för personer med demenssjukdom. Metod: Litteraturöversikt med kvalitativ, kvantitativ och mix method ansats där den teoretiska referensramen fokuserats på ett personcentrerat förhållningssätt. Artiklarna har analyserats utifrån Fribergs trestegsmodell. Resultat: Sällskapsdjur påvisades ha positiv inverkan på omvårdnad av personer med demens inom tre kategorier; fysiskt mående, psykiskt mående samt sociala interaktioner. Fallrisk kunde minskas genom att den fysiska kapaciteten ökade. Sällskapsdjuren förmedlade även ett lugn vilket bidrog till ett förbättrat sömnmönster samt ökad aptit. Depressionen förbättrades liksom den kognitiva förmågan samt att aggressioner ofta blev färre. Att umgås med sällskapsdjur bidrog även till att den sociala förmågan förbättrades, vårdpersonal och deltagare kunde skapa en relation. Effekterna av sällskapsdjur underlättade omvårdnaden av personer med demens. Slutsats: Sällskapsdjur hade effekt på omvårdnad av personer med demenssjukdom, vilket underlättade omvårdnaden för vårdpersonalen. Genom att implementera sällskapsdjur inom demenssjukvården kan vårdpersonalen skapa en relation med personer med demens, utöva personcentrerad omvårdnad och identifiera individuella behov. / Background: Dementia is a collective concept of various diseases that attack the brain. In Sweden, about 25,000 people per year suffer from dementia. It can be difficult to care for people with dementia due to communication difficulties and aggression, among other things. The care of people with dementia should be implemented with a focus on personcentered care, part of which may be to implement pets. Pets in health care were implemented in England already in the 1790s to treat mentally ill persons. In Sweden 2016, 150 dogs were employed in health care in 40 different municipalities. Aim: The aim of the study is to compile knowledge about the effect of pet animals on the care of people with dementia. Method: A literature review from a qualitative perspective, quantitative perspective and mix method perspective with a theoretical frame of reference based on a person-centered care approach. The articles have been analyzed based on Friberg's three-step model. Results: Pets have been shown to have a positive impact on the care for people with dementia in three categories; physical, mental and social interactions. The risk of falling could be reduced by increasing physical capacity. The pets also conveyed a calm, which contributed to an improved sleep pattern and increased appetite. Depression improved just as cognitive ability and aggressive behaviour often decreased. The socializing also helped to improve the participants social skills, healthcare professionals and participants were able to create a relationship. The effects of pets facilitated the care of people with dementia. Conclusion: The results indicate that pets have an effect on the care of people with dementia. By implementing pets in dementia care, healthcare professionals can create a relationship with people with dementia, practice person-centered care and identify individual needs. These effects facilitated the care of people with dementia for the healthcare professionals.

Bakgrund: Demenssjukdom är en progressiv försämring av hjärnans nervceller som leder till att kognitiva funktioner blir nedsatta. Antal människor som drabbas av en demenssjukdom ökar konstant och kommer att ha fördubblats till år 2050. Sjuksköterskan har en viktig roll och det är att leda och ansvara för omvårdnadsarbete. Sjukdomen förvärras över tid och leder till att personer med demens får svårt att klara sig hemma, därför finns särskilda boenden. Tidigare forskning pekar på att sjuksköterskor inte har den kunskap eller utbildning som krävs för att vårda personer med en demenssjukdom. Syfte: Syftet med litteraturöversikten är att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda personer med demenssjukdom på särskilt boende. Metod: Föreliggande studie är en litteraturöversikt där femton kvalitativa artiklar analyserats från databasen CINAHL. Alla artiklar är granskade och godkända av en etisk kommitté. Artiklarna är kvalitetsgranskade och är av hög kvalitet. De inkluderade artiklarnas resultat analyserades och sammanställdes för att besvara studiens syfte.  Resultat: I resultatet framkom fem kategorier som var relevanta utifrån studiens syfte. Dessa var upplevelser av skapa en god relation, upplevelse av kommunikation, upplevelse av etiska dilemman, upplevelse av tidsbrist och social arbetsmiljö samt upplevelse av kunskapsbrist.  Slutsats: Det visade sig vara komplicerat att vårda personer med demens. Sjuksköterskan upplevde brister om kunskap att kunna kommunicera med personer med demens. Sjuksköterskorna upplevde även en tidsbrist vilket resulterade i etiska dilemman. Att skapa en god relation med hjälp av patientens livshistoria och anhöriga kan främja patientens resurser. / Background: Dementia is a progressive deterioration of the brain's nerve cells, leading to impaired cognitive functions. The number of people suffering from dementia are constantly increasing and will have doubled by 2050. The nurse has an important role and that’s to lead and be responsible for nursing work. The disease getting worse over time and makes it difficult for people with dementia to manage at home, therefore there are special residential care. Previous research shows that nurses do not have the knowledge or education required to care for people with dementia. Aim: The aim of the study is to describe nurses' experiences of caring for people with dementia in residential care. Method: The present study is a literature review where fifteen qualitative articles were analyzed from the CINAHL database. The articles are reviewed and approved by an ethics committee. The articles are quality checked and are of high quality. The results of the included articles were analyzed and compiled to answer the purpose of the study. Main results: Five categories emerged that were relevant based on the purpose of the study. These were experiences of creating a good relationship, experience of communication, experience of ethical dilemmas, experience of lack of time and social work environment and experience of lack of knowledge. Conclusion:  It turned out to be complicated to care for people with dementia. Especially when it was about shortcomings and knowledge of communication. The nurses felt that if there was a lack of knowledge and a shortness of time for the patients, this could result in ethical dilemmas. Creating a good relationship using the patient's life history and relatives can promote the patient's resources.

Bakgrund: Demenssjukdomar drabbar ungefär 50 miljoner människor i världen och den vanligaste formen av demens är Alzheimers sjukdom (AD). Det finns inte någon behandling som botar AD utan endast läkemedel som ska lindra symtomen som till exempel acetylkolinesteras-hämmare. Symtomen vid AD kommer smygande och börjar oftast med amnesi och övergår gradvist till språksvårigheter, förståelsesvårigheter och svårt att utföra vardagliga sysslor. Svår AD omfattar även symtom som depression, hallucinationer och vanföreställningar. Orsaken bakom AD är förlusten av neuroner och synapser och det finns teorier till varför detta sker. En teori är amyloidkaskadprincipen som beskriver uppkomsten av peptiden beta-amyloid som är svår att bryta ner och kan därför ackumuleras och bilda plack som förstör neuronen. Andra faktorer som är länkade till AD är hyperfosforylering av tau proteinet, mutationer på apolipoprotein E-genen samt mutationer på preseinilin-genen. En annan teori bakom orsaken till AD är oxidativ stress som uppkommer i samband med elektrontransportkedjan då det bildas reaktiva föreningar som kan interagera med lipider, proteiner, polysackarider och nukleinsyror i form av oxidativa reaktioner. Detta leder till bildandet och ackumulering av beta-amyloidplacken och neurofibrilla trassel och i sin tur till att neuroner dör. Antioxidanter är molekyler som motverkar oxidativ stress genom att interagera med de reaktiva ämnena så att de blir neutrala. Vitamin E är en antioxidant som kan neutralisera oxidation av molekyler i cellerna och är en vitamin som det har visat sig vara brist på hos patienter med AD. Det har därför gjorts studier på vitamin E som behandling vid AD. Syfte: Syftet med arbetet var att undersöka om vitamin E har någon effekt som behandling vid AD. Utifrån syftet ställdes frågorna 1: Har vitamin E någon effekt på AD? 2: kan vitamin E hejda utvecklingen av AD? 3: kan en kombination med nuvarande behandling och vitamin E bidra till bromsning av AD-utveckling? Metod: Arbetet är ett litteraturarbete och baseras på 5 vetenskapliga artiklar varav 4 behandlar AD och 1 artikel behandlar Down syndrom. Resultat: Endast en av de fem studierna visade en statistiskt signifikant skillnad för vitamin E i försämringen av symtom hos patienterna i jämförelse med placebo och deltagarna i studien behandlades samtidigt med acetylkolinesterashämmare vilket indikerar att en kombination med vitamin E kan hjälpa med att hejda utvecklingen av AD. Resultatet från de andra fyra studierna visar dock att vitamin E inte har en signifikant effekt på AD eller för att hejda utvecklingen. Slutsats: Eftersom biverkningsprofilen från studierna visar att det inte fanns allvarliga biverkningar bör patienterna inte avrådas från att ta vitamin E.Vitamin E har ytterst minimal effekt på AD och fungerar inte som behandling för att stoppa sjukdomsförloppet. / Background: Dementia affects approximately 50 million people in the world and the most common form of dementia is Alzheimer's disease (AD). There is no treatment to cure AD, only treatments to relieve the symptoms, one of them being acetylcholinesterase inhibitors. The symptoms of AD are recognized stealthily and often begin with amnesia and gradually transition to language difficulties, comprehension difficulties and difficulties to perform everyday chores. Severe AD also includes symptoms such as depression, hallucination, and delusions. The cause of AD is loss of neurons and synapses and there are different theories of why this happens. One theory is the amyloid cascade principle which describes the occurrence of the beta-amyloid peptide that is difficult to metabolize and can accumulate and form plaques which leads to the death of neurons. Other factors linked to AD are hyperphosphorylation of the tau protein, mutations in the apolipoprotein E-gene and mutations in the preseniline gene. Another theory behind the cause of AD is oxidative stress that occurs because of the electronic transport chain when reactive compounds are formed that can interact with lipids, proteins, polysaccharides, and nucleic acids and form oxidative reactions. This leads to the formation and accumulation of the beta-amyloid plaque and neurofibrillary tangles and in turn the loss of neurons. Antioxidants are molecules that counteract oxidative substances by interacting with the reactive substances so that they become neutral. Vitamin E is an antioxidant that can neutralize the oxidation of molecules in the cells and is a vitamin that has been shown to be deficient in patients with AD. Objective: The aim of this study was to investigate whether vitamin E has any effect in treating AD. Based on the objective, three questions were set. 1: what effect does vitamin E have in AD? 2: Can vitamin E stop the development of AD? 3: Can a combination with current treatment and vitamin E slow down the development of AD? Method: This study is a literature study and is based on 5 scientific articles of which 4 are based on AD and 1 is based on Down syndrome. Results: Only one of the five studies showed statistical significance for vitamin E in slowing down the process of symptoms in AD compared to placebo. Participants being treated concomitantly with acetylcholinesterase inhibitors indicated that combining with vitamin E may help halt the development of AD. However, the results from the other four studies indicate that vitamin E does not have a significant effect on AD. Conclusion: The data on adverse events in the studies show that there were no serious side effects, therefore patients should not be advised not to take vitamin E but it should be known that vitamin E has extremely minimal effect on AD and does not work as treatment to stop the disease process.

SAMMANFATTNING Bakgrund: I Sverige insjuknar 25 000 personer i någon form av demenssjukdom varje år och denna siffra förväntas öka tillsammans med den åldrande befolkningen. Den ökande befolkningsmängden kommer bidra till att fler personer som erhåller en demenssjukdom kommer att söka och vara i behov av sjukhusvård. Långa sjukhusvistelser och sjukhusmiljön kan förvärra de symtom som personer med demens har. Då det inte finns något botemedel för demens är omvårdnaden en central del.    Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av vilka omständigheter som påverkar omvårdnaden av personer med demenssjukdom på sjukhus.    Metod: Föreliggande studie är en beskrivande litteraturstudie som baseras på tio kvalitativa originalartiklar. Resultatanalysen av artiklarna utgick från Graneheim och Lundmans modell av innehållsanalys.      Resultat: Avsaknad av kunskap anses påverka vårdandet av personer med demenssjukdom negativt vilket leder till utmattning och frustration bland personal. Tidsbrist påverkar omvårdnaden då personer med demens kräver både arbetskraft och tid. Oroliga personer lugnas om personalen lyssnar och tar sig tid.Vidare upplevs det viktigt att lära känna patienten och bilda en patient- och sjuksköterskerelation.Kommunikation på en nivå som patienten förstår upplevs som viktigt.    Slutsats: Det finns flera omständigheter som påverkar omvårdnaden av personer med demenssjukdom som är inneliggande på sjukhus. Strategier behövs för att optimera vården för personer med demenssjukdom på sjukhus. Omständigheterna i denna studie ger en inblick i vad som krävs för att demenssjuka patienter ska få en välfungerad och värdig omvårdnad. / ABSTRACT Background: In Sweden, 25,000 people suffer from some form of dementia every year and this figure is expected to increase together with the aging population. The increasing population will contribute to more people receiving a dementia illness to seek and be in need of hospital care. Long hospital stays and the hospital environment can exacerbate the symptoms of people with dementia. Since there is no cure for dementia, nursing is important.   Aim: The aim was to describe the nurse´s experiences of the circumstances that affect the care of people with dementia in hospital wards.    Method: The present study is a descriptive literature review based on ten qualitative original articles. The analysis of the articles was based on Graneheim and Lundman´s model of content analysis.    Results: Lack of knowledge is considered to have a negative impact on the care of people with dementia, leading to fatigue and frustration among staff. Lack of time affects nursing as these people with dementia require both labor and time. Worried people calm down if the staff listens and takes time. Furthermore, it is considered important to get to know the patient and to form a patient and nurse relationship. Communication at a level that the patient understands is considered important.   Conclusion: There are several circumstances that affect the care of people with dementia who are hospitalized. Strategies are needed to optimize care for people with dementia in hospitals. The circumstances of this study provide an insight into what is required for dementia-sick patients to receive a well-functioning and dignified care.

Bakgrund: Demenssjukdomen drabbar delar av hjärnan och följder av sjukdomen kanbland annat bli kommunikationshinder och svårigheter i att förklara sina behov, vilket kanleda till svårigheter vid smärtidentifiering och smärtlindring. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av attidentifiera och lindra smärta hos personer med demens. Metod: Litteraturstudie baserades på åtta studier utförd med kvalitativ design. Studiernaåterfanns i två databaser. Urvalet av artiklar genomfördes i tre steg. Inklusionskriteriernavar bland annat artiklar som var etisk godkända och innefattade vårdpersonal mederfarenhet av att arbeta med personer med demens och smärta. Inkluderade artiklarkvalitetsgranskades enligt Olsson & Sörensens bedömningsmall för kvalitativa studier. Devalda studierna analyserades med Fribergs femstegsmodell. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier och sju underkategorier. Kategorierna sompresenteras var: ”att skapa relationer”, ”att möta utmaningar” och ”att seförbättringsåtgärder”. Underkategorierna presenterade goda relationer, utmaningargällande smärtidentifiering och smärtlindring, samt behov av utbildning och tid. Konklusion: Vårdpersonal behöver ytterligare utbildning i smärtidentifiering förpersoner med demens. Personcentrerad vård är viktig för att på bästa möjliga sätt lindrasmärta hos personer med demens. För att uppnå personcentrerad vård ska det finnas engod relation till personen med demens, vilket fortsatt forskning bör fokusera på. / Background: The dementia disease affects parts of the brain and consequences of thedisease can include communication barriers and difficulties in explaining the needs, whichcan lead to difficulties in pain assessment and pain relief. Aim: The aim of this literature study was to explain healthcare professionals’ experiencesof identifying and relieving pain in dementia patients. Method: This study was based on eight qualitative studies, attained from two databases.The included studies were ethically approved and concerned the aim of the literaturestudy. The quality of the studies was reviewed using Olsson & Sörensen’s assessmenttemplate for qualitative studies. Lastly, the articles were analysed using Friberg’s five stepmodel. Results: The analysis resulted in three categories and seven sub-categories. Thecategories presented were: ”creating relations”, ”meeting challenges”, and “identifyingimprovement measures”. The sub-categories concerned patient-worker relations, obstaclesregarding pain assessment and pain relief and lack of time, as well as the need foreducation. Conclusion: Healthcare professionals need additional education in pain assessment forpatients with dementia. Person-centered care is important to effectively relieve pain indementia patients. To achieve person-centered care, good relations with the patient shouldbe established, which further research should focus on.

Bakgrund: Demenssjukdom är ett samlingsnamn för symtom orsakade av någon form avhjärnskada. Beroende på var skadan sitter, kan sjukdomsbild variera. Några symtom viddemenssjukdom kan försämring av minne, oro, agiterat beteende och depressiva symtom.Dessa behandlas ofta med läkemedel. Alternativa behandlingar, såsom musik, har visat siganvändbara inom både demensvården och övriga vården och givit positiva effekter på hälsan. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vad musik kan ha för effekt gällande beteende hosäldre personer med demenssjukdom, enligt den vetenskapliga litteraturen. Metod: Beskrivande kvantitativ litteraturöversikt. Resultat: Av tio studier studerade åtta musikenseffekt på agiterat beteende, varav fem av dessa kunde påvisa en minskning. Tre studierundersökte musikens effekt på oro, samtliga redovisade minskad oro. Två studier studeradeom musik hade effekt på depressiva symtom. I en av dem minskade detta efter interventionermed musik. Slutsats: Genom att tillämpa musik inom vården för äldre personer meddemenssjukdom kan det bidra till positiva effekter på hälsan såsom minskat agiterat beteende,minskad oro och minskade depressiva symtom. Det ska dock tas hänsyn till att musiken ivarje enskild studie haft en varierad effekt på beteendemässiga och psykiska symtom. Trotspositiva resultat behövs mer forskning kring musik som en alternativ behandling dåforskningen inom området är begränsad. Det läsaren kan ha i åtanke är att musik inte skadar,därför uppmuntras personer i demenssjukas närhet att spela musik - en insats som sannoliktkan medföra positiva följder för alla inblandade. / Background: Dementia is a general term for symptoms caused by abnormal brain changes.Depending on where the changes are located, the clinical picture varies. Symptoms ofdementia could be memory loss, anxiety, agitated behaviour and depressive symptoms.These are frequently treated with medication. Alternative treatments, such as music, havebeen proven to be useful in both dementia care and other health care sectors and have hadpositive effects on health. Aim: The aim of this study was to describe what effect music canhave regarding the behaviour of aged people with dementia, according to the scientificliterature. Method: A descriptive quantitative literature review. Result: Eight articles studiedthe effect of music on agitated behaviour, five demonstrated a decrease. Three studiesexamined the effect of music on anxiety, all decreased anxiety. Two studies examined theeffect of music on depressive symptoms, one reported decreased depressive symptoms. Conclusion: By applying music in dementia care, it can contribute to positive effects onhealth such as reduced agitated behaviour, anxiety and depressive symptoms. However, itmust be considered that the music interventions in each study had a varied effect onbehavioural and psychological symptoms. Despite positive results, more research on music asan alternative treatment is needed, as research in the area is limited. The reader should keepin mind that music does not harm, therefore people in the vicinity of elderly with dementiaare encouraged to play music - an effort that is most likely to have positive consequences foreveryone involved.

Background: In Sweden there are approximately 130 000 to 150 000 people suffering from dementia and according to research this number may double by the year 2050. Dementia is a chronic disorder meaning it is irreversible and those suffering from dementia will deteriorate with time, therefore patients often need specialist care. Knowledge and experience within the field of the various dementia disorders is necessary to provide effective care and ensure quality of life for these patients. According to patients, and relatives of those suffering, the quality of care depends on the relationship between the nurse and patient, and whether nurses have specialist training in dementia care and person centred care (PCC). Aim: The aim of this literature study is to describe nurses' experience of caring for people with dementia. Method: A literature study with descriptive design was conducted based on twelve scientific articles from three different databases: PubMed, Cinahl and PsycINFO. Main results: Through thematic analysing of the twelve chosen scientific articles three main headings emerged along with eight subheadings describing nurses experiences of caring for people with dementia. Theme number one described the importance of individual care in terms of examination, communication, activities and environmental factors. Theme number two focused on relationships that according to the nurses affected the quality of care they provided for the patients. The third theme described nurses' experiences of how resources such as further education as well as better organisation of work and staffing affected their quality of care for patients suffering from dementia. Conclusion: The literature study shows that nurses within dementia care need further education and practical experience to deliver good quality PCC. To make this possible well organised staffing and work structuring from a higher level of management is necessary to create a secure and caring environment where both nurses and patients are satisfied. / Bakgrund: I Sverige finns det mellan 130 000 till 150 000 personer som lider av en demenssjukdom och enligt rapporter kan detta antal komma att fördubblas till år 2050. Demenssjukdomar är kroniska och innebär att tillståndet hos patienten försämras med tiden. Detta innebär att dessa patienter kräver en allt mer anpassad och specialiserad omvårdnad där kunskap och erfarenheter kring demenssjukdom spelar en vital roll för patienternas välmående och livskvalité. Vårdkvalitén enligt patienter och anhöriga avgörs beroende på relationen mellan sjuksköterska och patient samt sjuksköterskornas utbildning och kunskap gällande personcentrerad vård (PCV). Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter kring omvårdnaden av människor med demenssjukdom. Metod: En beskrivande litteraturstudie där tolv artiklar från databaserna PubMed, Cinahl och PsycINFO står för litteraturstudiens resultat. Huvudresultat: En tematisk analys av de tolv utvalda artiklarna resulterade i tre huvudteman samt åtta underteman där sjuksköterskors upplevelser kring omvårdnaden av människor med demenssjukdom beskrevs. Det första temat fokuserade på individanpassning av vård i form av undersökning, kommunikation, aktiviteter och miljö. Tema nummer två fokuserade på relationer som enligt sjuksköterskorna påverkade kvalitén av omvårdanden av patienterna. Det sista och tredje temat beskrev hur sjuksköterskors erfarenheter av varierande resurser i form av utbildning och organisation av deras arbete och personal påverkade deras omvårdnad för patienter med demenssjukdom. Slutsats: Resultatet av litteraturstudien visar att sjuksköterskor inom demenssjukvården behöver ytterligare specialistutbildning samt praktisk erfarenhet för att möjliggöra god kvalitativ vård i form av PCV. Detta kräver att organisationen kring omvårdnadsarbetet förbättras och stöds på en organisatorisk nivå som resulterar i en trygg och säker arbets- och omvårdnadsmiljö där både sjuksköterskor och patienter trivs.

Bakgrund: I Sverige lider cirka 130 000 –150 000 personer av en demenssjukdom och i världen är siffran cirka 47 miljoner. Med en demenssjukdom följer kognitiva nedsättningar såsom bortfall av närminne, orientering, förståelse och språk men även beteendemässiga symtom, exempelvis ångest, hallucinationer och vanföreställningar. Den globalt ökande åldern resulterar i fler åldersrelaterade sjukdomar som exempelvis demenssjukdomar. Allt fler personer vårdas en längre tid i hemmet, ofta av äldre släktingar. Formella vårdare förklarar vikten av att förstå patientens upplevelser och behov och av att fokusera på patientens resurser och kapacitet. Att vårda en person med demenssjukdom är tungt både psykiskt och fysiskt för utbildad vårdpersonal och kan således vara en tung börda för närstående som blir vårdare till en anhörig med en demenssjukdom. Syfte: Syftet var att beskriva närståendes upplevelser av att vårda en anhörig med demenssjukdom. Metod: Litteraturöversikten har genomförts av resultatet från tolv kvalitativa vetenskapliga artiklar som hämtats från databaserna Cinahl Complete och PubMed. Sökning kombinerades av ämnesord och fritextsökning som svarade till valt syfte. Valda artiklars resultat bearbetades och analyserades. Resultat: I resultatet redovisas två huvudteman som vardera har underteman. Det första huvudtemat (1); Rollen som vårdare, med fem underteman; Att anpassa livet, Relationen till den anhöriga, Ensamhet, Ansvar och Oro inför framtiden. Det andra huvudtemat (2); Behov av stöd, med fyra underteman; Information, Stödgrupper, Avlastning och Familj och vänner. Slutsats: Resultatet visar att närstående som vårdar anhöriga med demenssjukdom har ett stort behov av information, stöd och avlastning, både psykisk och fysisk. De närstående måste få bättre förståelse, information och stöd från samhället och den formella vården för att få verktygen att försöka bibehålla sin egen och den anhörigas hälsa och livskvalitet. / Background: In Sweden, approximately 130,000 –150,000 people suffer from dementia and the figure is approximately 47 million globally. With dementia comes cognitive impairments such as loss of short-term memory, orientation, comprehension and language, there are also behavioral symptoms, such as anxiety, hallucinations and delusions. The increasing age of the world population results in more age-related diseases such as dementia. More people are being cared for at home for a longer period of time, often by older relatives. Formal caregivers explain the importance of understanding the patient's experiences and needs and of focusing on the patient's resources and capacity. Caring for a person with dementia is a heavy burden both mentally and physically for trained care staff and can thus be a heavy burden for relatives who become caregivers for a family member with dementia. Aim: The aim of this study was to describe relatives' experiences of caring for a family member with dementia. Method: The literature review has been carried out on the results of twelve scientific articles with a qualitative approach, retrieved from the Cinahl Complete and PubMed databases. Searches were combined with subject words and free text searches that corresponded to the aim of the study. The results of selected articles were processed and analyzed. Results: The result reports two main themes, each with sub-themes. The first main theme (1); The role of caretaker, with five sub-themes; Adapting life, the relationship with the relative, loneliness, responsibility and anxiety for the future. The second main theme (2); Need for support, with four sub-themes; Information, Support Groups, Relief and Family and Friends. Conclusion: The results show that family caregivers who care for relatives with dementia have a great need for information, support and respit, both mentally and physically. The relatives must receive better understanding, information and support from society and formal care to get the tools to try to maintain their own and the relative's health and quality of life.