Syftet med denna studie var att undersöka vad sjuksköterskor som arbetar med demenssjuka personer uppfattar som viktigt för att den demenssjuke ska få ett gott välbefinnande i det dagliga livet. För att undersöka detta genomfördes en kvalitativ studie med en deskriptiv  design, tio legitimerade sjuksköterskor på demensboenden i en medelstor svensk stad intervjuades. Studien genomfördes med semistrukturerade intervjuer. Av huvudresultatet framkom att sjuksköterskorna ansåg att vården alltid ska utgå från den demenssjukes dagsform, sjukdomsbild, dess tidigare liv och se till den demenssjukes friska sidor. Att miljön är lugn och tydligt utformad beskrevs som viktigt för att öka den boendes välbefinnande och självständighet. Olika faktorer som påverkar välbefinnandet beskrevs och kunde delas in som kognitiv stimulering, sinnesstimulering, fysisk aktivitet och sysselsättning. En lugn och enkel kommunikation beskrevs vara viktig, även sång beskrevs som en väl fungerande kommunikationsväg. Den demenssjuke bör alltid bemötas lugnt, med respekt och med kärlek. Även avledning, det multiprofessionella teamet och handledning över yrkeskunskapsgränserna beskrevs som viktiga delar i demensvården. Det finns gott om kunskap om hur demensvården bör bedrivas både i tidigare forskning och bland de intervjuade sjuksköterskorna. Sjuksköterskan inom verksamheten måste därför se till att den befintliga kunskapen kommer ut till övriga medarbetare och används i den dagliga vården på demensboendet. / The aim of this study was to investigate what nurses, working with dementia patients, consider being important to give their patients a good well-being in their daily life. A qualitative study with descriptive design was used. Ten registered nurses in nursing homes for people with dementia in a medium sized Swedish city were interviewed with semi-structured questions. The main result showed that a good care should begin with the patient’s current status, health condition, former life and abilities. A calm and clearly structured environment in order to increase the patient’s well-being and independence was also described. Different factors that affect the well-being were described to be used. They can be categorised as: cognitive stimulation, sense stimulation, physical activity and pursuit of different occupations. A calm and simple communication was described to be important, even singing was described to be a good way to communicate. The person with dementia should always be met in a calm manner, with respect and love. Even derivation, the multi-professional team and the continuous exchange of information/experience between members of different professional background were described to be important parts in the care. There exists a large amount of knowledge of how dementia care should be organized both in earlier studies and among the interviewed nurses. The nurse in the nursing home should therefore inform other staff and incorporate the current knowledge into the daily work at the nursing home.

Befolkningen i dagens samhälle blir allt äldre. Många individer drabbas av någon typ av demens, exempelvis Alzheimers sjukdom, då denna sjukdom är starkt knuten till hög ålder. En demenssjukdom för med sig många svårigheter, däribland drabbas minne, språk samt kommunikation. I Sverige idag finns många yrkesgrupper representerade kring den som har insjuknat i demens men sällan finns någon som har djupgående kunskaper om de språkliga och kommunikativa svårigheter som en individ, till följd av sjukdomen får. I början av Alzheimers sjukdom är de språkliga förändringarna knappt märkbara men med tiden tilltar de språkliga svårigheterna. Den yrkesgrupp som har särskild kompetens inom området språk- och kommunikationsstörningar är logopeder. Syftet med föreliggande arbete var att undersöka hur den svenska logopedens arbete kan te sig idag vad gäller arbetet med personer med demens. Syftet var också att kartlägga några av de i litteraturen beskrivna metoder gällande språklig kognitiv intervention av personer med demens. Resultatet visade att få logopeder arbetar med kommunikationsproblem vid demens i Sverige idag men det finns dock goda exempel där logopeden är involverad både i utredningsarbetet för en diagnos samt i rådgivning till den drabbade och de anhöriga. Resultatet visade också att det i litteraturen finns metoder både för direkt och indirekt intervention gällande denna patientgrupp. Några av de metoder som svenska logopeder redan idag använder, såsom exempelvis Supported Conversation for Adults with Aphasia, (SCATM ) eller Alternativ och Kompletterande Kommunikation (AKK) kanske går att använda i arbetet med individer med demens. Slutsatsen är att det är få logopeder som arbetar inom den svenska demensvården och att det finns arbetsmetoder beskrivna i litteraturen, både för direkt samt indirekt intervention, som kan användas av logopeder vid arbete med personer med demens/Alzheimers sjukdom. Metoder som Spaced Retrieval training (SR-träning), Reminiscence samt ?The Breakfast Club? är exempel på metoder som är evidensbaserade. För att fortsätta utveckla metoder och utvärdera dess effekt på individer med demens, behövs vidare studier både kring de idag befintliga arbetsmetoderna, samt ett utprövande av nya. / The population in today´s society is getting older. A lot of people suffer from some kind of dementia, including Alzheimer´s disease, as this disease is strongly associated with old age. Dementia brings many difficulties, including difficulties with memory, language and communication. Many professions are represented around the person with dementia in Sweden today, however there is rarely any professional person with a thorough knowledge of the language and communication difficulties which the sick individual gets. In early Alzheimer´s disease the linguistic changes are barely noticeable, but as the disease gets worse, major linguistic difficulties will show. The occupational group that is already in the field of language and communication disorders is the speech therapist. The purpose of this study was to identify the Swedish speech therapists work today regard working with people with dementia and to map some of the methods described in the literature concerning cognitive communicative intervention of people with dementia. The results of this study showed, that few speech therapists are working with people with communication problems of dementia in Sweden today. There are still good examples though, where the speech therapist is involved in both diagnosing and advising the person with dementia and their relatives. The results also showed that in the literature there are methods for both direct and indirect interventions regarding this patient group. Perhaps some of the methods that Swedish speech therapists use today, like Supported Conversation for Adults with Aphasia (SCATM ) or Augmentative and Alternative Communication (AAC) can be used with patients with dementia. The conclusion is that there are few speech therapists that exist in the Swedish dementia care and that there are methods for working with this group of patients described in the literature, both for direct and indirect interventions, which can be used by speech therapists when working with people with dementia/Alzheimer´s disease. Spaced Retrieval training (SR-training), Reminiscence and “The Breakfast Club” are examples of some evidence based methods. To continue to develop methods and to assess its effect on people with dementia, further studies are needed both on the currently existing methods as well as testing of new ones.

Demens är en sjukdom som ökar i samhället till följd av att den äldre populationen ökar. Sjukdomen innebär ofta en försämrad livskvalitet för den drabbade samtidigt som det leder till samhällsekonomiska konsekvenser.  Vanligt förekommande beteendeförändringar är exempelvis oro, aggressivitet samt depression. Läkemedel är en vanlig förekommande åtgärd vid beteendeförändringar, men innebär ofta negativa konsekvenser såsom oönskade bieffekter samt onödiga kostnader. Musik är därför ett alternativt sätt till läkemedel för att lindra beteendeförändringar, då musiken skapar en lugn atmosfär och en meningsfull tillvaro. Syftet med litteraturstudien var därför att beskriva musikens påverkan på personer med demenssjukdom. Resultatet visade en lindring av oro, fysisk- och verbal aggressivitet samt depression efter det att personer med demens lyssnade på musik. Musiken gav även en bättre livskvalitet samt välbefinnande, främjade kommunikationen och förbättrade den sociala interaktionen med andra. Musiken hade även en positiv effekt på personernas rörelseförmåga samt lockade fram deras kreativitet. Musiken hade såväl en direkt som en fördröjd effekt på beteendeförändringarna. / Dementia is a disease which is increasing in the elderly population. Various specific behaviors such as anxiety, aggression and depression are often seen in people with dementia. Medicines are often used to moderate the symptoms but lead to negative consequences such as side effects and unnecessary costs. Music is an alternative to drugs to alleviate negative behaviors. Music can create a tranquil atmosphere and a meaningful life for people suffering of dementia. Therefore the purpose of this literature study was to describe the influence of music on people with dementia. The results showed that listening to music alleviated anxiety, physical- and verbal aggression, and depression in people with dementia. The music also provided a better quality of life and well-being, stimulated communication and improved the social interaction with others. The music also had a positive effect on the person’s ability to move and brought out their creativity. The music was found to have both a direct and a delayed effect on negative behavior patterns.

BAKGRUND: Demenssjukdom är vanligt förekommande hos äldre. Med ökat antal äldre i samhället kommer andelen demenssjuka personer också att öka. Det är vanligt med Beteendestörningar och Psykiska Symtom vid Demens (BPSD) och dessa kan påverka de demenssjukas livskvalitet negativt samt orsaka stort lidande. Omvårdnadsåtgärder för att minska förekomsten av BPSD beskrivs och kan sökas i aktuell omvårdnadsforskning. SYFTE: Studiens syfte var att, utifrån aktuell omvårdnadslitteratur, beskriva omvårdnadsåtgärder, vid BPSD, som distriktssköterskan kan använda i arbetet med demenssjuka personer på ordinärt eller särskilt boende. METOD: En allmän litteraturstudie baserad på 21 vetenskapliga artiklar genomfördes. RESULTAT: Resultatet visade att vissa förutsättningar för omvårdnadsåtgärder vid BPSD fanns. Omvårdnadspersonalen bör ha kunskaper om BPSD och omvårdnaden bör grundas på individanpassad vård med professionellt bemötande. Demenssjuka personers sinnen kan stimuleras för att hantera BPSD (musik-hörsel, beröring-känsel, ljus-syn). Fysisk aktivitet kan användas för att hantera BPSD. SLUTSATS: Det är oftast inte bara en omvårdnadsåtgärd som kan vara lämplig vid BPSD utan de kan med fördel användas tillsammans. Grunden bör dock utgöras av goda kunskaper om BPSD samt individanpassad vård. / BACKGROUND: Dementia is common in the elderly. With the increasing number of elderly people in the community, the proportion of people with dementia will also increase. Behavioral and Psychological Symptoms in Demented individuals (BPSD) are common and these can affect the quality of life negatively and cause great suffering. Nursing interventions to reduce the prevalence of BPSD are described and can be found in current nursing research. OBJECTIVE: The study aimed to describe nursing interventions for BPSD, such as the district nurse can use in the work with individuals with dementia in ordinary and special housing. METHOD: A literature review based on 21 scientific articles was implemented. RESULTS: The results showed that there are certain prerequisites for nursing interventions in BPSD, the nursing staff should have knowledge of BPSD and care should be based on individualized care with a professional approach. Senses in individuals with dementia can be activated to manage BPSD (music-hearing, touch- sensory, light-vision). Physical activity can be used to manage BPSD. CONCLUSION: It's usually not just one nursing intervention that may be appropriate for BPSD, they can be used together. The foundation should consist of knowledge of BPSD and individualized care.

Alzheimers sjukdom är vanlig sjukdom i Sverige och övriga världen där symptombilden har en negativ inverkan på personens livssituation. Syftet med studien var att belysa vilka positiva effekter fysisk aktivitet har hos patienter med Alzheimers sjukdom. Studien genomfördes som en litteraturstudie och var grundad på 15 vetenskapliga artiklar. Resultatet indelades i tre huvudkategorier, påverkan på sinnesstämning, förbättrade kognitiva funktioner och förbättrad fysisk förmåga. Genom att utöva fysisk aktivitet förbättrades sinnesstämningen hos patienterna vilket visade sig genom att de blev mindre rastlösa, agiterade och oroliga. Psykofarmakaförbrukningen reducerades och patienterna kände sig mindre nedstämda efter att ha deltagit i fysiska övningar. Den kognitiva funktionen hos patienterna förbättrades, likaså förmågan att utföra den allmänna dagliga livsföringen. Genom fysisk träning blev patienterna rörligare, flexiblare, starkare, snabbare och de fick bättre balans. Resultatet visade att utövandet av fysisk aktivitet har olika positiva effekter hos patienter med Alzheimers sjukdom. Vidare forskning skulle kunna inrikta sig på vilken betydelse regelbunden träning har för att uppnå en positiv effekt av träningen. Patienter med Alzheimers sjukdom har lika stort behov av fysisk aktivitet som övriga befolkningen, det är därför betydelsefullt att patienternas behov av aktivitet uppmärksammas av sjuksköterskan. / Alzheimer´s disease is a common disease in Sweden and in rest of the world. The symptoms have a negative impact on the person's life situation. The purpose of this study was to investigate the positive impact of physical activity in patients with Alzheimer's disease. The study was conducted as a literature review and was based on 15 scientific articles. The results were divided into three main categories, the effect on mood, improved cognitive function and improved physical ability. The patients’ moods were improved by participation in physical activities and they became less restless, agitated and anxious. The consumption of psychotropic drugs was reduced and the patients felt less depressed after taking part in physical exercises. The cognitive function of patients improved, likewise the ability to perform the activities of daily living. The patients who participated in physical exercises became more mobilized, more flexible, stronger, faster, and they improved their balance. The results showed that physical activity has different positive impacts on patients with Alzheimer´s disease. Additional research could focus on what impact adherence has for achieving a positive effect of physical activity. Patients with Alzheimer’s disease have equal needs of physical activity as other people, therefore it´s important that nurses are aware of the patients’ needs for activity.

Bakgrund: Eftersom risken för att drabbasav demenssjukdom ökar med stigande ålder och antalet äldre i Sverige ökar kanman även förvänta sig att antalet anhörigvårdare ökar. Sjukdomen framtvingarrollförändringar som ger stora påfrestningar på familjen. Anhörigvårdaren ärett stort och viktigt stöd inte bara för den demenssjuke utan också församhället. De utför ett betydande arbete som kommunen annars hade behövtutföra. Syfte: Syftet är att beskriva anhörigasupplevelser av att vårda en person med demenssjukdom. Metod: Studien är en litteraturstudiebaserad på vetenskapliga artiklar med både kvalitativ och kvantitativ metod.Elva artiklar har analyserats enligt Fribergs analysmodell. Analysenresulterade i fyra huvudkategorier: En annorlunda arbetsfördelning i hemmet,Ett ansvar som sträcker sig över dygnets alla timmar, En sorg att förlora enanhörig samt Anhörigvårdarens sätt att finna tid till återhämtning.  Resultat: Resultatet visar attanhörigvårdare genomgått en rollförändring från att vara en jämlik partner tillatt få ge upp det mesta av det egna livet och istället vara en omhändertagandevårdare. Att vårda en partner är ett ansvar som sträcker sig över dygnets alla24 timmar. Anhörigvårdarna upplevde sorg, förluster och känslorav otillräcklighet, men mitt i lidandet fanns också känslor av glädje ochnärhet. Diskussion:Flertalet anhörigvårdare menar att desaknade adekvat information från sjukvården om demenssjukdom, symtom ochsjukdomsförloppet, både skriftligt och muntligt. Eftersom många äldretolkar förändringarna som ett tecken på normalt åldrande eller som någotövergående som kan kopplas till tidigare livserfarenheter finns ett stort behovav kunskap om demenssjukdomar hos äldre.

Demenssjukdom är en sjukdom som drabbar flera funktioner i hjärnan. Den medför också betydande påfrestningar hos anhöriga. Varje år insjuknar 25 000 personer i Sverige och antalet dementa kommer att öka efter hand som befolkningen blir allt äldre. Sjukdomen tar stor plats i de anhörigas liv och oftast är det en make eller maka som blir vårdare. Syftet var att beskriva anhörigas upplevelser av att vårda och leva med en demenssjuk make eller maka i hemmet. Metoden som användes var en kvalitativ litteraturstudie. En innehållsanalys utfördes på sex vetenskapliga artiklar och tre kategorier framkom; Livet är inte som det en gång var, Den tunga bördan och Tro, hopp och kärlek. I resultatet framkom det att makarna upplevde att livet hade förändrats då deras anhörige hade drabbats av demenssjukdom. De hade inte längre någon självständighet och hemmet var inte som det en gång var. Makarna kände stor sorg och saknad över den som deras anhörige en gång var. Att vara vårdare var påfrestande och de upplevde att andra inte såg det arbete de utförde, men trots det tyckte de inte synd om sig själva.

Sammanfattning   Bakgrund: Demenssjukdomar är vanligt förekommande hos äldre, vid 90 års ålder är cirka 50 procent drabbade av demenssjukdomar. Demenssjukdomar leder till beteende- och kommunikations svårigheter, vilket kan försvåra omvårdnadsarbetet och interaktionen mellan vårdpersonal och personer med demens. Syfte: Belysa faktorer som främjar respektive hindrar en god interaktion mellan vårdpersonal och personer med demens. Metod: En systematisk litteraturstudie baserad på tio vetenskapliga artiklar. Resultat: Omvårdnaden av personer med demens påverkas av interaktionen mellan dem och vårdpersonalen. Interaktionen i sin tur påverkas av olika främjande respektive hindrande faktorer. En central faktor var kommunikationens betydelse hos både vårdpersonal och personer med demens. Det framkom att både vårdpersonal och personer med demens kan påverka interaktionen, men det är vårdpersonalen som har det största ansvaret. Slutsats: Med en ökad kunskap om hur främjande respektive hindrande faktorer hos vårdpersonal och hos personer med demens påverkar interaktionen ökar möjligheten att tillgodose patienternas behov och samtidigt få dem att känna sig unika och värdefulla.

Bakgrund: Personer med demens har en försämrad förmåga att förstå och kommunicera med omgivningen och därför kan det vara svårt och krävande att vårda personer med demens. Agitation är ett vanligt beteendeproblem vid demenssjukdom och är påfrestande för såväl personen med demens, som för vårdgivaren. Personer med demens behandlas främst farmakologiskt trots de biverkningar som läkemedelsbehandlingen orsakar och därför behövs andra behandlingsstrategier och omvårdnadsåtgärder för att öka välbefinnandet och minska deras lidande. Syfte: Att beskriva musikens inverkan på människor med demenssjukdom och deras vårdgivare. Metod: En systematisk litteraturöversikt av fjorton kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar som sedan analyserades och sammanställdes i ett resultat. Resultat: Musik visade sig ha en övervägande positiv inverkan på personer med demenssjukdom och deras vårdgivare. De demenssjuka personernas agitation minskade, deras möjlighet att kommunicera förbättrades och de fick en ökad livskvalitet. Vårdgivarnas samarbete med den demenssjuka personen förbättrades och de blev mer närvarande i omvårdnaden. Slutsats: Musiken inverkade på ett övervägande positivt sätt i omvårdnaden av demenssjuka personer och gav även en positiv inverkan på de demenssjuka personernas vårdgivare. Resultatet visar att musik kan vara användbart för att förbättra vården av personer med demens och kan förmodligen fungera som en icke-farmakologisk behandling i omvårdnaden. / Background: People with dementia have an impaired ability to understand and communicate with their environment and it can be difficult and demanding to care for people with dementia. Agitation is a common behavior problem in dementia and this is stressful for both the person with dementia, as for the caregiver. People with dementia are treated primarily pharmacological despite the many side effects that drug therapy induced and therefore requires other treatments strategies and nursing interventions to improve wellbeing and to reduce their suffering. Aim: To describe the impact of music on people with dementia and their caregivers. Method: A systematic literature review of fourteen qualitative and quantitative research articles that then were analyzed and summarized in the result. Results: Music was found to have a predominantly positive impact on people with dementia and their caregivers. The dementia person’s agitation decreased, their ability to communicate improved and they had an improved quality of life. The caregiver’s cooperation with the dementia persons was improved and they became more present in the care. Conclusion: The music had a mainly positive impact in the care of persons with dementia and also gave a positive impact on the caregivers. The results show that music probably can be useful for improving the care of people with dementia and can act as a non-pharmacological treatment in the care.

<p>Demenssjukdom är en sjukdom som drabbar flera funktioner i hjärnan. Den medför också betydande påfrestningar hos anhöriga. Varje år insjuknar 25 000 personer i Sverige och antalet dementa kommer att öka efter hand som befolkningen blir allt äldre. Sjukdomen tar stor plats i de anhörigas liv och oftast är det en make eller maka som blir vårdare. Syftet var att beskriva anhörigas upplevelser av att vårda och leva med en demenssjuk make eller maka i hemmet. Metoden som användes var en kvalitativ litteraturstudie. En innehållsanalys utfördes på sex vetenskapliga artiklar och tre kategorier framkom; Livet är inte som det en gång var, Den tunga bördan och Tro, hopp och kärlek. I resultatet framkom det att makarna upplevde att livet hade förändrats då deras anhörige hade drabbats av demenssjukdom. De hade inte längre någon självständighet och hemmet var inte som det en gång var. Makarna kände stor sorg och saknad över den som deras anhörige en gång var. Att vara vårdare var påfrestande och de upplevde att andra inte såg det arbete de utförde, men trots det tyckte de inte synd om sig själva.</p>