Bakgrund: När en person drabbas av demenssjukdom förändras hela vardagen för den drabbade men även för de anhöriga. Invanda mönster och rutiner ändras och de drabbade tvingas hitta ett nytt sätt att leva på. En demenssjuk person kräver mycket tillsyn och stöd och den anhöriga måste hela tiden finnas till hands. För anhöriga kan det innebära att de försummar sina egna behov och får mindre tid till egentid utanför hemmet. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva anhörigas upplevelser av att vårda en demenssjuk i hemmet. Metod: Detta är en litteraturstudie där åtta studier med kvalitativ forskningsmetod har analyserats. Studierna togs fram via databaserna CINAHL, PubMed samt Scopus och kvalitetsgranskades därefter. Resultat: Att vara anhörig till någon som drabbas av demenssjukdom är en stor omställning för alla nära anhöriga. Olika upplevelser visar sig såsom förändring i relationen till partnern, känslan av ensamhet och sorg och hur det är att ta hand om någon som drabbats av demenssjukdom. Det finns olika sätt att hantera denna förändring och det har visat sig att stöd från familj och vänner är en viktig del i att kunna hantera acceptera sjukdomen och livets förändringar. Konklusion: Resultatet visar att anhöriga som vårdar en demenssjuk upplever rollförändringar samt att det behövs mer information till de anhöriga.

<p>Patienter med demens är en växande grupp inom vården. Demenssjukdomens symtom bidrar till att patienten får svårigheter och behöver hjälp för att klara av sitt dagliga liv, exempelvis stöd vid måltiden. Vårdpersonal beskriver att de har svårt att tolka patientens signaler och veta hur de ska handla i matsituationen. Syftet med litteraturstudien är att beskriva vårdpersonalens omvårdnadsarbete, med fokus på matning av patienter med demens, vilka faktorer underlättar och försvårar matningen? Metoden som användes var litteraturstudie. I resultatet ingår 11 granskade artiklar. Resultatet redovisas utifrån i tre kategorier; vårdaren, miljö och organisation med tillhörande underkategorier. Vårdarens kunskap och förhållningssätt påverkar matningen av patienter med demens liksom utformningen av måltid, social samvaro och musik. Andra faktorer som påverkade matningen var brist på tid, kontinuitet i matningen samt sjuksköterskan som förebild.</p>

Bakgrund: I Sverige finns omkring 160 000 personer med någon form av demenssjukdom. Att insjukna i sjukdomen drabbar även partnern vars livssituation förändras drastiskt då denne dagligen lever nära sjukdomen. Genom att belysa upplevelser av att vara partner till en person med demenssjukdom kan detta bidra med ökad förståelse och kunskap till sjuksköterskan. Syfte: Syftet var att belysa upplevelser av att vara partner till en person med demenssjukdom. Metod: Metoden var en systematisk litteraturstudie. Sökningar utfördes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycInfo. Nio artiklar kvalitetsgranskades och analyserades Resultat: Resultatet presenterades i fyra kategorier; Partnerns upplevda känslor i samband med demenssjukdomens förlopp, påverkan på parrelationen, påverkan på partnerns “normala” liv samt Partnerns känslor relaterat till framtiden. Ett övergripande tema framträdde; Känslor och upplevelser av en förändrad livssituation. Många partners upplevde sorg och förlustkänslor. Ett ökat ansvar resulterade i brist på kontroll, isolering, sömnproblem och att egna behov fick åsidosättas. Parrelationen förändrades och mindre närhet upplevdes vilket gav minskad gemenskap, ensamhet och kommunikationssvårigheter inom relationen. Känslor för framtiden bestod av rädsla och oro. Slutsats: Många av partnerna genomgick en drastisk livsförändring i takt med att demenssjukdomen fortskred. Personerna med demenssjukdom blev allt mer beroende av partnerns omvårdnad vilket resulterade i en känslomässig och social påverkan för partnern. Med en ökad insikt i partnerns livsförändring kan sjuksköterskan tidigt i sjukdomsförloppet uppmärksamma partnerns behov av stöd och stödjande åtgärder kan ges.

Bakgrund: Demenssjukdomar är ett samlingsbegrepp för ett antal sjukdomar som drabbar hjärnan. Symptomen kan skilja sig åt mellan individer men beteendeförändringar, oro, glömska, irritation och aggressivitet är vanliga. Antalet patienter som är drabbade av demens kommer att fördubblas till år 2050, detta leder till en ökad påfrestning för vårdarna då demenssjuka kräver stora vårdinsatser.Syfte: Syftet med studien var att undersöka undersköterskors upplevelser av fysiskt våld inom den patientnära omvårdnaden av demenssjuka. Metod: Studien var deskriptiv med en induktiv utgångspunkt. Den genomfördes som en kvalitativ intervjustudie baserat på fem intervjuer. Resultat: Studien resulterade i två huvudkategorier, Hinder i vårdarbetet och Resurser att hantera våld. De redovisas i subkategorierna Reaktioner på våld, Förståelse och förklaring, Påverkan bortom arbetstiden, Stöttning i arbetet, Att utvecklas genom utmaning samt Negativ påverkan på arbetsklimat. Att bli utsatt för våld av en demenssjuk var för informanterna en komplex upplevelse, både fysiskt och psykiskt. Deltagarna i studien upplevde att empati för de demenssjuka och stöd från arbetskamrater var viktigt för att kunna hantera våldsamma situationer med dementa brukare. Slutsatser: Upplevelser av våld inom demensvården är ett mångfacetterat, subjektivt fenomen. Våldsamma situationer ledde oftast till utmattning, oro och frustration men kunde ibland även vara lärande erfarenheter både för vårdare och arbetslag.

Bakgrund: Demografiska förändringar som förväntas ske de kommande decennierna innebär en kraftig ökning av antalet äldre personer i samhället. Demenssjukdomar och smärta är vanliga i dessa åldersgrupper vilket ställer vården inför en utmaning att förse dessa människor med lämplig vård. Afasi hos demenssjuka personer försvårar smärtbedömningsarbetet. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors upplevelse av att bedöma smärta hos demenssjuka personer med afasi.  Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats genomfördes med semistrukturerade intervjuer. 12 sjuksköterskor, som arbetar inom geriatrisk vård intervjuades. En av intervjuerna har exkluderats. Insamlad data analyserades med hjälp av manifest innehållsanalys. Resultat: Tre kategorier identifierades med tio tillhörande subkategorier under dataanalysen: Samverkan, Smärtbedömning samt Kunskap och kompetens. Konklusion: Denna studie ger en inblick i vilka redskap sjuksköterskor kan ha i smärtbedömningsarbetet på en geriatrisk akutvårdsavdelning. Användning av närstående, personal på äldreomsorg, teamet på avdelningen, Abbey Pain Scale, teoretisk kunskap och klinisk erfarenhet kan leda till en effektivare smärthantering hos demenssjuka personer. Mer utbildning, ökad kunskap om smärta, demenssjukdom och afasi samt ett mer specifik smärtbedömningsinstrument behövs för att kunna tillgodose dessa patienters komplexa vårdbehov. / Background: Demographic changes in the coming decades imply a substantial increase in the number of elderly in society. Dementia and pain are common in this groups, therefore health care system facing a challenge to provide this people with appropriate health care. Aphasia in dementia patients further complicate the pain assessment. Aim: To describe the nurses’ experiences of pain assessment in dementia patients with aphasia. Method: A qualitative interview study with an inductive approach was conducted. Data was collected through semi-structured interviews and analyzed through a manifest content analysis. Twelve nurses working in geriatric care were interviewed. Results: Three categories were identified with ten associated sub categories during the data analysis: Collaboration, Pain Assessment, and also Knowledge and Competence. Conclusion: The study provides insight into the tools nurses may use in the pain assessment at a geriatric emergency unit. Utilization of Abbey Pain Scale, nursing staff at nursing home residence, healthcare team at the unit, theoretical knowledge and clinical experience can lead to more effective pain management in people with dementia. More education, increased knowledge about pain, dementia and aphasia and a more specific pain assessment instrument are necessary to meet the complex care needs of these patients.

Bakgrund: Musik upptäcktes tidigt vara ett bra redskap att arbeta med iomvårdnaden. Det har visat sig lindra bland annat smärta och agitation hospatienter. Varje år ökar antalet personer med demenssjukdom i Sverige. Allamänniskor har en relation till musik och med denna studie vill författarna se hurmusik påverkar personer med demens (PMD).Syfte: Syftet var att undersöka vårdares upplevelser av hur patienter meddemensdiagnos påverkas av musik.Metod: Nio vetenskapliga artiklar inkluderades. Artiklarna granskades,analyserades med inspiration av innehållsanalys och sammanställdes sedan till ettresultatResultat: De flesta vårdare upplevde att musik hade en påverkan påkommunikationen och att initiativ till samtal ökade hos PMD. Känslor som glädje ochlugn infann sig och samspelet mellan vårdare och patient stärktes. Musik ökadegenerellt den sociala interaktionen och upplevdes som en positiv aktivitet där allakunde delta. Vårdare upplevde även att PMD kognition och rörelse stärktes.Konklusion: Musik gav många positiva fördelar hos PMD. Musik är ett enkelthjälpmedel vid omvårdnad av personer med demens som kan användas på flera olikasätt.

<p>Lindrig kognitiv störning (eng. Mild Cognitive Impairment, MCI) betecknar ett tillstånd av försämrad kognitiv funktion, som inte uppfyller kriterierna för demens. MCI tycks innebära en ökad risk att utveckla Alzheimer och andra demenssjukdomar. Syftet med studien var att förutsättningslöst undersöka antal och typer av subgrupper till MCI som bäst överensstämmer med kognitiva testresultat samt att undersöka utvecklingsförlopp för subgrupperna. En klusteranalys utfördes med testresultat från 287 MCI patienter som utretts på Huddinge sjukhus. Fyra kluster bildades, ett med normal kognitiv funktion (n=114), ett med episodminnesstörning (n=76), ett med språkstörning (n=55) och ett med spatial störning (n=42). Resultatet överensstämmer inte med tidigare föreslagna subgrupper. Att det bildades ett kluster, vars testresultat visade på en normal kognitiv funktion tyder på brister i diagnostiseringen. Detta kluster hade också en låg konverteringstakt till demenssjukdomar och en stor andel förbättrades kognitivt. Övriga kluster hade ungefär samma konverteringstakt till demens sjukdomar.</p>

<p>Demenssjukdomar drabbar i högre grad en åldrande population. Med detta</p><p>följer ett antal komplikationer och problemskapande beteenden som påverkar</p><p>omvårdnaden. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa musikens betydelse för att minska agitation hos personer som drabbats av demenssjukdom. Metoden som valdes var en systematisk litteraturstudie som omfattade 12 vetenskapliga artiklar. Vid granskningen av artiklarnas resultat bildades tre teman, vilka var; musikens påverkan på agiterande beteende, musiken betydelse för kommunikation och socialt samspel samt betydelsen av musikval. Resultatet visade att musik kan ha positiv effekt på agiterade beteenden. Bäst effekt har den individuellt anpassade musiken som valts ut efter varje individs enskilda smak och resultatet bör utvärderas i varje enskilt fall. I diskussionen konkluderades det bland annat att musik kan antas förbättra välbefinnandet hos personer med demenssjukdom och därmed underlätta såväl omvårdnadsarbetet för vårdaren, som välbefinnandet för personer som drabbats av demenssjukdom.</p>

<p>Demenssjukdom hör till de vanligaste folksjukdomarna. ...</p>

<p>Patienter med demenssjukdom utgör i dag en stor patientgrupp</p><p>som kommer att öka i framtiden. Demenssjukdomar har under</p><p>senaste årtionden uppmärksammats som ett växande hot mot</p><p>folkhälsan. I mötet med en patient med demenssjukdom finns</p><p>det en rad svårigheter bland annat svårigheten i att kommunicera</p><p>för att dessa patienter ska bli förstådda och bekräftade i omvårdnaden</p><p>krävs det att personalen har den kunskap motivation</p><p>och kraft som behövs för att förstå patienten. Syftet med</p><p>litteraturstudien var att belysa strategier som underlättar</p><p>kommunikationen. Arbetet är en litteraturstudie baserat på 11</p><p>vetenskapliga artiklar inom området. Resultatet visar att</p><p>strategier för att underlätta kommunikationen både verbalt och</p><p>icke-verbalt mellan sjuksköterskan och patienten med</p><p>demenssjukdom har en stor betydelse för ett bra</p><p>omhändertagande av patienten. Där kunskap om hur</p><p>sjuksköterskan ska kommunicera med patienten på bästa sätt är</p><p>centralt. Resultatet visar återkommande att en bekräftande</p><p>attityd, kroppsspråket, ögonkontakten, röstvolymen, beröring,</p><p>och ett tillåtande klimat är viktiga faktorer som gör att patienten</p><p>trots graden av demenssjukdom ökar sitt självförtroende så pass</p><p>mycket att en ömsesidig interaktion är möjlig och det ger också</p><p>patienten en chans till att bli förstådd och bekräftad. För att</p><p>kunna bemöta patienter med demenssjukdom behövs en</p><p>gemensam värdegrund och riktlinjer för omhändertagandet.</p><p>Framtida forskning föreslås handla om att utveckla bra strategier</p><p>i kommunikationen som bygger på den kvarvarande kognitiva</p><p>förmågan som patienten har.</p>