I den aktuella kommun där studien genomförts har stora satsningar gjorts på att fortbilda vårdpersonal i demensvård under många år. Trots detta har det visat sig att det finns svårigheter för vårdarna att omsätta kunskaperna i det vardagliga arbetet. Under 2005-2008 pågår Kompetensstegen, en stor nationell satsning för att förbättra vården och omsorgens inre kvalitet i äldreomsorgen. Jag ville därför med mitt examensarbete undersöka effekterna av en så stor utbildningssatsning. Syftet var att undersöka vårdpersonalens uppfattningar av lärandet och de nya kunskaper som de fått genom Kompetensstegens demensutbildningar och vilka möjligheter eller hinder som finns för ett fortsatt lärande efter utbildningen. Som undersökningsmetod användes en allmän kvalitativ ansats och jag valde att göra intervjuer med öppna frågor i fokusgrupper. Resultatet visade att kunskapen om demensvård och förståelsen för personer med demensjukdom ökat, men för att kunskaperna skall implementeras i vardagen och ge ett fortsatt lärande behöver vården struktureras på ett bra sätt och forum för handledning och reflektion måste finnas. Nyckelord Demensvård, vårdpersonal, reflektion, uppfattning, lärande, Kompetensstegen, utbildning i arbetslivet The municipality where the study has taken place has under a large number of years concentrated on educating their caregivers in dementia care. In spite of this, the caregivers have had difficulties in putting into practice the knowledge that they have acquired. During the years 2005-2008 there has been, and is, a large national campaign to improve the inner quality of care within the elder care system. I wanted therefore with my examinations paper to study the effects of such a large educational drive. The purpose of the paper was to examine the caregiver’s perception of the teaching and the new knowledge that they acquired through the “Kompetensstegens” dementia education, and the possibilities or impediments for further learning after the educations ended. The examination method that was used was a general quality approach where I chose to interview with open questions in focus groups. The results showed that the knowledge of dementia care and understanding for people with dementia had increased, but that the care system must be structurised in such a way that leaves scope for guidance and reflection. This is important so that knowledge can be implemented in everyday use and give further learning. Keewords Dementia care, caregivers, reflection, perception, teaching, “Kompetensstegen”, education in working life.

Bakgrund: Sveriges befolkning lever allt längre och därmed ökar antalet äldre. Då den största riskfaktorn för att utveckla demenssjukdom är hög ålder, beräknas även antalet personer med demens att öka. Professionell omvårdnad anses idag vara den bästa behandlingen. Demensdagvård bedrivs inom kommunal demensvård och syftar till att erbjuda besökare social samvaro, struktur och meningsinnehåll. Reflektion möjliggör för omvårdnadspersonal att utbyta erfarenheter och utvecklas i sin yrkesroll. Syfte: Att beskriva och analysera ett reflekterande arbetssätt hos omvårdnadspersonal i demensdagvård. Metod: Kvalitativ intervjustudie, analyserad med stöd i kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Det reflekterande arbetssättet är konstruktivt och sker genom en regelbunden och öppen kommunikation, vilket leder till ett medvetet förhållningssätt till besökaren och sina egna handlingar. Ett reflekterande arbetsrätt bidrar till sammanhållning i arbetsgruppen och professionell utveckling inom omvårdnadsarbetet samt en mer individanpassad och följsam vård för besökarna. Genom det reflekterande arbetssättet bygger omvårdnadspersonalen goda vårdrelationer till besökarna. Slutsats: Det reflekterande arbetssättet är konstruktivt och sker genom en öppen kommunikation, vilket leder till att omvårdnadspersonalen kan förbättra vården och utvecklas i sin profession och därmed också utveckla innehållet i omvårdnaden. / Background: The Swedish population is living longer and this will increase the number of elderly. Since the greatest risk factor for developing dementia are old age, the number of persons with dementia will increase. Professional nursing is currently considered as the best treatment. Day Care for persons with dementia is conducted within municipal dementia care and aims at offering visitors social interaction, structure and meaningful content. Reflection enables health care staff to exchange experiences and developing their profession. Objective: To describe and analyze health care staffs´ reflective way of working within dementia day care. Method: Qualitative interview study, analyzed with support of qualitative content analysis. Results: Five categories were identified from analysis of the interviews; continuity, awareness, cohesion, professional development and ventilation. The result shows that the reflecting way of working isprovidedon a regular basis and has become a natural part of everyday work. The reflection creates a conscious attitude ofhealth care staff for their actions in different nursing situations. The reflective way of working strengthens the working group and contribute to cohesion. By reflection thehealth care staff is developing in their profession, through exchange of experiences. Conclusion: The reflective way of working contributes to unity in the working group and professional development within caring, and a more individual adapted accommodative care for the visitors. By the reflective way of working health care staff build good relations to the visitors.

I Sverige har dagverksamhet för personer med demenssjukdom en relativt kort historik, den första verksamheten för hemmaboende personer startade år 1971. Dagverksamhet är komplex med många syften och med en stor betydelse för många människor. Det visade sig att den mesta forskningen inom området fokuserar på svårigheter och problem inom demensvården, på dagverksamheten som anhörigstöd samt på samhällsekonomiska aspekter. Syftet med uppsatsen har varit att undersöka personalens uppfattning om vad dagverksamheten hade att erbjuda och vad de ansåg att verksamheten betydde för besökarna. Som datainsamlingsmetod användes fokusgruppintervjuer med personal från två olika dagverksamheter. Det teoretiska perspektivet har varit Maslows behovsteori, vars teoretiska referensramar användes till att förtydliga studiens resultat. Undersökningen visade att de aktiviteter som erbjöds hade stor tyngdpunkt på det vardagliga som måltiden, kaffestund, sång, tidningsläsning och promenader. Personalens ambition var att skapa en trivsam och lugn miljö för gästerna. Egenskaper som ansågs viktiga för att arbeta på dagverksamheten var; tålamod, lyhördhet och medkänsla. Att dagverksamheten hade en stor betydelse för många inblandade kunde konstateras och personalen menade att det var tack vare dagverksamheten som den äldre kunde bo kvar hemma. Resultatet visade också att de flesta av dagverksamhetens gäster fick sina grundläggande behov tillgodosedda enligt Maslows behovsteori.

Syftet med denna studie är att undersöka hur en social robot kan användas inom svensk demensvård och vilka effekter den har på patienterna. Roboten som används är Paro, en japansk sälrobot som har tagits fram för att kunna ge samma effekter som levande djur i djurterapi. Kontakt med djur medför ofta aktivitet och vardagsglädje vilket även är viktiga begrepp i vård av människor med demens. Studien genomfördes som en fem veckors fallstudie på ett vårdhem. Det empiriska materialet utgjordes av direkta observationer av de boendes interaktion med Paro samt halvstrukturerade intervjuer med personalen. Observationerna nedtecknades som fältanteckningar. Resultatet pekar på att sälen, i likhet med riktiga djur, kan tillföra aktivitet och välmående för vissa individer samt stimulera en grupp till samtal och ökad social kontakt. Dock har personalen jämfört sälen med en betydligt enklare leksak och funnit att de hade liknande effekter vilket tyder på att dess proaktiva beteende och funktioner för taligenkänning inte är sofistikerade nog, alternativt hade kunnat uteslutas helt. Slutsatsen blir därför att Paro i viss utsträckning motsvarar förväntningarna men att nyttan av en avancerad robot ändå kan ifrågasättas.

Background: Dementia progression is an active subject in Sweden and the world, that makes it more than important for nurses to adjust the work and care to these patients. Nurses have a responsibility, to keep the care personal to the patient’s needs, but also keeping the care patient safe by following related laws. Patients who have dementia or a relative to a patient with dementia describes the importance of the help the nurses bring when they meet each other in different environments. Aim: The aim of this study is to describe nurses’ experiences of caring for patients with dementia. Method: A literature review based of on Friberg, with an analysis of 11 qualitative articles and 2 quantitative articles. Results: The analysis showed 4 subjects, the importance of knowledge, the importance of communication, the importance of person-centered care and lastly the importance of recourses in the care environment. Conclusion: The connections that got made was mainly about how communication needed more experience than what the nurses had. Different methods were used to make sure the care that was given to the patients are safe and person-centered, but also costume made or the patient’s own needs and diagnosis, this was something that the nurses found inadequate. The effects from the workload made obstacles for the nurses while giving care to patients, because of that the necessary recourses needed to be available for the nurses to ease the care work for both patients and their relatives. When nurses had different aspects about the dementia care environment it related to what patients and relatives experienced, both similarities and differences.

Bakgrund: Beteendeförändringar som exempelvis ökad aggression, agitation och vandring är vanliga vid demens. Hur en demenssjuk person blir bemött har stor påverkan på hans eller hennes funktionsnivå. Oförmåga att arbeta personcentrerat kan leda till försämrad funktion och ökat lidande för patienter med demenssjukdom.Syfte: Belysa personcentrerad vård av patienter med demenssjukdom utifrån frågeställningarna ”vad är utmärkande för personcentrerad vård av patienter med demenssjukdom enligt vårdpersonalen?” och ”vilka effekter har personcentrerad vård för patienter med demenssjukdom?”.Metod: Litteraturstudie baserad på kvantitativa och kvalitativa vetenskapliga artiklar som valdes ut enligt bestämda inklusions- och exklusionskriterier. Innehåll i artiklarna som svarade på syftet analyserades och kategoriserades.Resultat: Kärnan i personcentrerad vård ansågs vara att befrämja bevarande av personlighet och ett vanligt liv. Bemötandet av patienter med demenssjukdom var en viktig del av personcentrerad vård. Personcentrerad vård bidrog enligt vårdpersonalen till förbättrad funktion och ökat välbefinnande för patienter med demenssjukdom. Samstämmiga mätbara resultat saknades för sambandet mellan personcentrerad vård och livskvalitet, symtom, följsamhet och läkemedelsanvändning.Konklusion: Personcentrerad vård handlar om att se personen bakom sjukdomen så att hans eller hennes unika behov kan tillgodoses. Personcentrerad vård leder till ökat välbefinnande för patienter med demenssjukdom. / Background: Behavioural changes such as increased aggression, agitation and wandering are common in dementia. How a demented person is treated has proven to be crucial to how much he or she can handle. Inability to work person centered can lead to impaired function and increased suffering for patients with dementia. Objective: Elucidate person centered care of patients with dementia based on the questions "what is characteristic of person centered care for patients with dementia according to the nursing staff?" and "what are the effects of person centered care for patients with dementia?".Method: Literature review based on quantitative and qualitative scientific articles selected according to specific inclusion and exclusion criteria. Contents of articles that responded to the purpose were analyzed and categorized.Result: The core of person centered care was considered to be promoting the conservation of personality and a normal life. The treatment of patients with dementia was an important part of person centered care. Person centered care contributed according to healthcare workers to improved function and well-being of the patients with dementia. Consistent measurable results were missing in the relationship between person centered care and quality of life, symptoms, adherence and medication use.Conclusion: Person centered care is about seeing the person behind the disease so that his or her unique needs can be met. Person centered care leads to improved well-being for patients with dementia.

Bakgrund: Demenssjukdom är en obotlig progressiv sjukdom som medför olika beteendemässiga förändringar. Sjukdomens ständiga förändringar kräver ökad kunskap och kompetens från hälso- och sjukvård där vårdpersonal står för bemötande och omvårdnad som kan skapa skillnad och betydelse. Hundar i vården med syfte att skapa positiva effekter är en icke farmakologisk behandlingsmetod där aktuell forskning är begränsad. Med detta ansågs det värdefullt att genomföra en litteraturöversikt som undersöker betydelsen av vårdhundar för personer med demenssjukdom. Syfte: Att beskriva betydelsen av hundar i vården för personer med demenssjukdom. Metod: En litteraturöversikt med 13 originalartiklar från databaserna Cinahl Complete, MEDLINE och PubMed enligt Fribergs analysmetod. Resultat: Resultatet visade på positiva effekter vid depression samt välbefinnande för personer med demens. Även fysisk aktivitet och balans förbättrades. Signifikanta känslomässiga skillnader såsom ökad glädje och välbehag samt minskad ångest, oro och sorg uppmärksammades. Effekten av hundar i vården kunde även liknas med taktil massage. Diskussion: Huvudfynden diskuteras med utgångspunkt från Virginia Hendersons teori om vårdens grundprinciper av att tillfredsställa behov. / Background: Dementia is an incurable progressive disease that causes various behavioral changes. The constantly changing nature of dementia requires an increased knowledge and competence level in the care system where care staff supplies treatment and care that can create meaning and make a difference. Dogs in healthcare with the aim of creating positive patient effects are a non-pharmacological treatment method where current research is limited. Therefore it was considered valuable to carry out a literature review examining the importance of care dogs for people with dementia. Aim: To describe the importance of dogs in the care of patients with dementia. Method: A literature review with 13 original articles from the databases Cinahl Complete, MEDLINE and PubMed were used and analyzed using Friberg´s method. Results: The results showed positive effects on depression, well-being, physical activity and balance. Significant emotional differences such as increased joy and overall well-being, reduction in apathetic states as well as reduced anxiety and sadness has been noticed. The effect of dogs in care could be likened to tactile massage. Discussion: The authors discussed and reflected jointly on the main findings of the result based on Virginia Henderson's theory of the basic principles of care to satisfy human needs.

<p>Tidigare forskning pekar på försämrad kommunikationsförmåga som ett av de mest uppmärksammade symtomen vid demenssjukdom. För att förmedla ett budskap till sin omgivning använder dementa som alla andra människor både verbala och icke-verbala signaler. Med tiden försämras deras verbala uttrycksätt och de börjar istället att i allt högre grad använda sig av de icke-verbala signalerna, som till exempel ansiktsuttryck, kroppsspråk, gester, paraspråk och liknande. Eftersom dementas olika kommunikativa uttryckssätt ibland kan vara väldigt svåra att tolka av andra i deras närhet, är det av stor betydelse att ta reda på de förutsättningar som påverkar detta. Syftet med denna studie är att utifrån vårdpersonalens berättelser belysa vilka faktorer som påverkar deras tolkning av dementas olika kommunikativa uttryckssätt under omvårdnadsmötet. För att svara på detta syfte har jag använt mig av fokusgruppsintervjuer som metod för att samla in data, vilken sedan analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att de faktorer som påverkar vårdpersonalens tolkning av dementas olika kommunikativa uttryckssätt är (1) kunskap, (2) yrkeskompetens och (3) institutionella aspekter som psykosocial miljö och tid. Den föreliggande studiens resultat kommer förhoppningsvis att bidra till en bättre kommunikation mellan dementa och vårdpersonal.</p>

Tidigare forskning pekar på försämrad kommunikationsförmåga som ett av de mest uppmärksammade symtomen vid demenssjukdom. För att förmedla ett budskap till sin omgivning använder dementa som alla andra människor både verbala och icke-verbala signaler. Med tiden försämras deras verbala uttrycksätt och de börjar istället att i allt högre grad använda sig av de icke-verbala signalerna, som till exempel ansiktsuttryck, kroppsspråk, gester, paraspråk och liknande. Eftersom dementas olika kommunikativa uttryckssätt ibland kan vara väldigt svåra att tolka av andra i deras närhet, är det av stor betydelse att ta reda på de förutsättningar som påverkar detta. Syftet med denna studie är att utifrån vårdpersonalens berättelser belysa vilka faktorer som påverkar deras tolkning av dementas olika kommunikativa uttryckssätt under omvårdnadsmötet. För att svara på detta syfte har jag använt mig av fokusgruppsintervjuer som metod för att samla in data, vilken sedan analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att de faktorer som påverkar vårdpersonalens tolkning av dementas olika kommunikativa uttryckssätt är (1) kunskap, (2) yrkeskompetens och (3) institutionella aspekter som psykosocial miljö och tid. Den föreliggande studiens resultat kommer förhoppningsvis att bidra till en bättre kommunikation mellan dementa och vårdpersonal.

Bakgrund: Alzheimer och vaskulär demens är de vanligaste demensdiagnoserna som drabbar den äldre patienten. Diagnoserna påverkar patienten olika beroende på var i hjärnan skadan sitter. Agitation, oro och svårigheter att förstå sin omgivning är dock vanliga symptom. Husdjursrobot definieras som ett gemensamt begrepp då det finns olika benämningar för tekniken. Denna teknik har blivit vanligare att använda inom vården särskilt t inom äldreomsorgen som terapi för patienter med demensdiagnos och syftet är att förbättra deras välbefinnande och livskvalité. Syfte: Att beskriva vårdpersonalens erfarenhet av husdjursrobotar i omvårdnaden av patienter med en demensdiagnos. Metod: En allmän litteraturöversikt där resultatet baserades på tolv artiklar varav sex med mixad metod, fem kvalitativa och en kvantitativ. Resultat: Analysen av resultaten resulterade i tre kategorier: omvårdnad, vårdmiljö och designens betydelse. Vårdpersonal som beskriver att arbetsmiljön i demensvården ofta är psykiskt påfrestande erfor att arbetsmiljön blir mindre psykiskt påfrestande vid användning av husdjursrobot. Slutsats: Husdjursrobot är ett viktigt och positivt verktyg som både gynnar vårdpersonalen och patienten med demensdiagnos. När patienterna med demensdiagnos integrerade med husdjursrobot, såg vårdpersonalen att tekniken husdjursrobot frambringade känslor som kärlek och trygghet. / Background: Alzheimer’s and vascular dementia are the most common dementia diagnoses affecting elderly patients. Dementia affects patients differently depending on the location of the damage in the brain. Agitation, anxiety and difficulty understanding one's surroundings are, however, common symptoms. Pet robots is defined as a common term, as although this technology has various names. This technology has become more common to use in healthcare particularly in elderly care as therapy for patients with dementia and the aim is to improve their well being and life quality. Purpose: Is to describe the nursing staff's experience with pet robots in the care of patients diagnosed with dementia. Methods: A general literature review was conducted on twelve articles, six of which were mixed methods, five qualitative, and one quantitative. Results: The analysis of the results was separated into three categories: nursing; the care environment; and the design’s importance for the interaction. The care staff, who often describe the work environment in dementia care as psychologically stressful, found that their work became less psychologically stressful when using a pet robot. Conclusion: Pet robots are an important and positive tool that benefits both patients with a diagnosis of dementia and the staff responsible for their care. When patients with a diagnosis of dementia integrated with the pet robot, the care staff could see that the pet robot brought out emotions such as love and security.