Denna essä ämnar att ge sig i kast med att förstå och reflektera över yogalärarens yrkesroll under den ekonomiska marknadens villkor. I synnerhet syftar denna essä till att belysa den till synes överdrivna uppmärksamheten på läraren som sådan. Är detta ett problem för yogaundervisning? Men framförallt, varför upplever jag, som yrkesverksam yogalärare, en kris inför denna personfixering? Reflektionen i essän kretsar kring två fenomen och som verkar stå förbundna, och kanske till och med avhängiga varandra, är förundrans och skenets roll i yogaundervisning. Det verkar här finnas en paradox, där yogaläraren å ena sidan behöver väcka intresset hos deltagarna, skapa ett sken, något att vila uppmärksamheten i för att sedan vända denna uppmärksamhet till en förundran. Risken är dock att detta sken blir så pass bländande att blicken fastnar i det vi har framför oss. Hur dessa två fenomen ska få ta plats är inte helt självklart. Essän landar slutligen i att det verkar ligga en stagnation runt själva villkoren för yogaundervisning där yogaläraren behöver upprätthålla eleven som just elev för att fortsätta kunna vara yogalärare.

Företeelsen förnedringsrån har lyfts fram i den svenska debatt som ett nytt, oroande inslag och har formulerats som hatbrott mot svenskar. Syftet med denna studie är att belysa den bild av det svenska samhället som manifesteras i reaktionerna på ett uppmärksammat fall av förnedringsrån med utgångspunkt i tillståndet ressentiment. Begreppet betecknar ett samhällstillstånd präglat av en känsla av oförrätt då samhällets statushierarkier har förändrats till förmån för minoriteter. Studien har genom en kvalitativ tematisk innehållsanalys av en tråd på diskussionsforumet Flashback undersökt de föreställningar om det svenska samhället som förmedlas. Vi har särskilt intresserat oss för funktionen och konstruktionen av Den rasifierade andre i denna samhällsbild. Studien finner stora likheter med tidigare forskning om Tea party-rörelsens anhängare i USA. Trots att Sverige och USA är två länder med stora skillnader i samhällsstruktur och välfärdssystem uppvisar flashbacktrådens användare snarlika upplevelser av samhället. Studien visar att det specifika förnedringsrånet för flashbackanvändarna utgör en perfekt allegori över tillståndet i samhället. De uppfattar att Sverige och det traditionella folkhemmet är hotat. Den centrala karaktären i denna berättelse är invandraren, Den rasifierade andre, som med sina lägre stående egenskaper beskylls för samhällsmoralens förfall. Studien visar även att bilden av svensken och svenskhet inte är entydigt positiv. I tråden återfinns ett förakt mot den naive och tafatte svensken som tillåtit Sverige att gå förlorat. Som dess motpol står flashbackanvändarna – starka, hedervärda och upphöjda. Gärningspersonernas och brottsoffrens respektive etnicitet är av central betydelse för flashbacktråden. Rubriceringen av händelsen som ett hatbrott mot vita svenskar är helt avgörande för konstruktionen av användarnas världsbild. Utan hatbrottet utgör händelsen inte längre ett exempel på den oförrätt och förnedring användarna upplever sig utsatta för. När åtal i fallet väcks utan hatbrottsrubricering tolkas detta som bevis på att samhällseliten tystar ned sanningen. Denna samhällsbild byggd på ressentiment står på två ben: på gärningspersonernas och brottsoffers etnicitet och den konspiratoriska mörkläggningen. Utan dessa centrala element faller deras världsbild.

No description available.

Den här studien bygger på analys av fyra litterära verk som utspelar sig i Malmö efter stadens industriella epok. Verken sätts i relation till produktionen av Kunskapsstaden, i syfte att ifrågasätta dels föreställningen om arbetarklassens försvinnande i det postindu- striella samhället och dels den variation och mångfald som postmodernismen menar har ersatt de stora berättelserna.Utifrån litteratursociologisk speglingsteori undersöker jag hur en eventuell arbetar- klass skildras i Fredrik Ekelunds m/s Tiden och i Kristian Lundbergs Yarden, i vilket maktförhållande huvudpersonerna står gentemot den bild av staden som Malmö Stad marknadsför samt hur de hanterar det. Slutsatsen blir att arbetarklassen, enligt romaner- na, finns, men att den osynliggörs och splittras, dels av den dominerande berättelsen om staden och samtiden, och dels av ett system som bygger på motsättningen mellan arbete och kapital. Motståndet formuleras i båda romanerna i form av det egna språket och den egna berättelsen, som motbild mot det/den dominerande.I Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari och Jag är Zlatan Ibrahimovic av Zlatan Ibrahimovic och David Lagercrantz undersöker jag hur annorlundahet produce- ras och reproduceras och diskuterar det i relation till idéer om kollektiv identitet. Jag vi- sar hur det annorlunda konstrueras i kontrast mot en föreställd svensk norm och hur ett föreställt vi på så vis skapas gentemot ett föreställt dem. Vidare diskuterar jag hur Zla- tans annorlundahet kan tas som inteckning för den gemenskap över klassmässiga och kulturella gränser som vi gärna vill föreställa oss existerar.

Denna uppsats analyserar tre konstverk av konstnären Vilija Vitkute, med fokus på begreppet The male gaze som myntades av den feministiska filmteoretikern Laura Mulvey genom hennes essä Visual Pleasure and Narrative Cinema från (1975). Genom en bildsemiotisk analys, som tillkom 1964 av en publicerad bildanalys av semiotikern Roland Barthes, med beaktning på performativitetsteori av språkfilosofen J. L. Austin, diskuteras hur det subliminala uttrycket tar sin form och den Andres uttryck förmedlas vidare. För att kunna särskilja på vad som är normen för en kvinna och en man lyfts genusteorin, som tillkom på 1970 talet för att behovet ökade om en större medvetenhet kring begreppet genus. Undersökningen problematiserar om den Andre, den förtryckte, undermedvetet upprätthåller och sprider sitt eget förtryck utan kännedom genom det konstnärliga uttrycket. Diskussionen leder till hur ett annat seende skulle kunna ta sin form.

This study examines how “The Other” is portrayed in the Sweden Democrats’ (SD) latest electoral manifesto from 2022. Drawing on Ruth Wodak’s perspective on radical right-wing populist rhetoric, along with qualitative content analysis and critical discourse analysis, the essay explores how various discursive constructions emerge to justify excluding “The Other”. The results indicate that immigrants, especially those of non-European and Muslim background, are consistently depicted as threats, criminals, oppressive towards women and undesirable. These findings align with previous research on the discriminatory language used by radical right-wing populist parties towards “The Other” represented by immigrants and Muslims. Moreover, this discriminatory discourse is legitimized through references to violence and gang crime but also broader societal issues such as unemployment, housing shortage and violence against women.

The study is using a method called close reading through adaptation theory, invented by Linda Hutcheon. Through this method we are comparing the book The laugning policeman from 1968 written by Maj Sjöwall and Per Wahlöö with the movie Beck- The invasion from 2015. The movie is based on the book in the sense that it has many so called Sign elements that appears both in the book and in the movie.   The study is focusing on a comparison between the book and the movie regarding the Other, that is people who as characters in the book and the movie respectively are foreign, both as a citizen as well as the person acts.   The results show that descriptions of some persons go under the definition the Other, but the movie and the book is heavily different concerning in what areas the Other has its qualities from. It also differs from which place the Other has in the story. In the book, the Others role is a side trail, while in the movie they are the central theme of the story.   Key words: Adaptation, The Other, Exoticism, Positioning, Essential, Sign Elements Nyckelord: Adaption, Den Andre, Exotism, Positionering, Essentiell, Sign Elements

The mental constructions of other places are based on impressions from everything that surrounds us in our everyday life, e.g. pictures, videos, texts and narratives. The tourism industry is especially influential when it comes to creating the image of before “unknown places”. Furthermore, it has a tendency to embellish and idealize people and places located in what is commonly known as the Third World. The mental construction of South Africa, today a rapidly growing tourist country among Western tourists, is especially interesting to investigate given its very long and complex colonial history. The purpose of this paper was to describe and analyze the image of South Africa among a group of Western exchange students who each of them had spent one semester at the Stellenbosch University, situated in the Western Cape in South Africa. This was made through a text analysis which was based on open conversations/interviews with five former students. They were asked to tell about their time in South Africa regarding expectations they had, what they experienced on place and how their image of South Africa altered during time. The analysis was made based on post-colonial theory with the emphasis on Edward Said’s notions Orientalism and imaginary geographies. The analysis was also put in comparison to what other writers researching the similar issues have found. The analysis showed that all students had an imaginary Africa. South Africa’s small town Stellenbosch in its colonial appearance surprised them and wasn’t considered as “the real Africa”. The exotic animals and the locals though, were just as they’d expected them to be – very exotic respectively nice and friendly. The study indicates that the imaginary Africa is deeply rooted and that it takes much reflection to change or influence these imaginaries.

I denna studie undersöker vi vilka vardagliga upplevelser och erfarenheter invandrarungdomar från två ungdomsverksamheter i förorten har av rasism. Till detta har vi fokuserat på två huvudområden, dels hur vardagsrasismen kommer till uttryck i ungdomarnas liv, och hur man kan förstå deras erfarenheter utifrån begreppen ''den Andre'' och stereotypisering, och dels hur ungdomarna hanterar deras upplevelser. För att undersöka detta har en kvalitativ forskningsansats använts där sju semistrukturerade intervjuer har gjorts med invandrarungdomar från förorten. Vårt metateoretiska perspektiv har varit socialkonstruktionism, med postkolonialism som huvudsaklig teoretisk utgångspunkt. Vidare har vi specifikt använt oss av de teoretiska begreppen ''den Andre'' och stereotypisering, vilka används för att analysera och förstå materialet. Materialet har i sin tur kodats, tematiserats, kategoriserats, och analyserats utifrån ovannämnda teoretiska perspektiv. I analysen har vi kommit fram till att den rasbiologiska historien tillsammans med koloniala värderingar aktualiseras och än idag präglar invandrarungdomar ifrån förortens vardag på ett påtagligt sätt. Detta kommer främst till uttryck genom en upplevd annorlundahet och ojämlikhet mellan dem som är rasifierade och de som anses som norm i samhället. Det i sin tur gestaltades genom två olika former, dels genom en upplevelse av att bemötas som ''den Andre'', och dels genom att bedömas utifrån stereotypa föreställningar. Dessa former aktualiserades delvis genom raslärans kvarlevor, där slaven och djuren blev tydligt framträdande, och även genom en stereotypisering utifrån attributen skägget, sjalen, och platsen förorten, vilka i sin tur resulterat i att ungdomarna betraktats som bl.a. självmordsbombare, terrorister och gangsters. Vidare visar resultaten att sättet att hantera rasismen på var av varierande slag, men vi fann tre övergripande strategier: att försöka söka sig till och vistas inom trygga områden, att hålla sig borta från rasismen på olika sätt (undvika, bortförhandla, anpassning), samt att göra motstånd via gruppverksamheter. Slutligen problematiseras och diskuteras hur invandrarungdomarnas erfarenheter av rasism direkt eller indirekt kan leda till social utstötning och skapa en förstärkt exkludering, samt det sociala arbetets betydelsefullhet. / In this study, we examine the everyday experiences immigrant youths from two youth activities in the suburb have about racism. To do this, we focused on two main areas, first how everyday racism inherent in young people's lives, and secondly how they deal with their experiences of racism. To be able to examine their experience have we done a qualitative research approach used by semi-structured interviews on seven young immigrants from the suburb. Our meta-theoretical perspective has been social-constructionism, with post-colonialism as the main theoretical basis. According to this we use the concepts ''the Other'' and stereotyping, which are applied to the material. The material has been encoded, thematized, categorized and analyzed on the basis of the above theoretical perspectives. Concluding remarks is that the racial story along with colonial values today characterize and affects the life of the young people living in the suburbs in a tangible way. This is mainly expressed through a perceived differentness and inequality between those who are racialized and those which are considered as the norm in society. That was depicted through two different forms, first through an experience of being categorized as '' the other '' and secondly by judged by stereotypes. These forms was actualized by the remains of the racial-doctrine, where the slave, and the animals were clearly visible, and also by a stereotyping by attributes like the beard, shawl, and the place suburb, which the result show that resulted in that young people is being regarded as eg suicide bombers, terrorists, and gangsters. Moreover, the results also show that the way to deal with racism was varied, but we have been able to categorize them in three main strategies: to try stay in safe areas, to stay away from racism in different ways (avoiding, removing, negotiating, adaptation), and to resist through group activities. Finally, we problemized and discusses how the immigrant youth experiences of racism directly or indirectly leads to social exclusion.

Flera feministiska tolkare har anmärkt att i Emmanuel Levinas i sin filosofi använder ordet feminin på ett sätt som skapar förvirring. I en första läsning verkar det som om han menar kvinnor. Han beskriver dem som tysta, mystiska och utan att ingå i den etiska relationen. Men vid en djupare studie förefaller användningen av det feminina mer som om han vill beskriva ett fenomen av känslor eller möjligen en metafor av riktiga kvinnor. Syftet med denna uppsats är att studera Emmanuel Levinas begrepp det feminina. Denna litteraturstudie har dessutom ett tydligt feministiskt perspektiv. Som huvudkritiker har jag valt den feminist-judiska filosofen Claire Elise Katz. Hennes främsta argument är att tolkningen och förståelsen av Levinas filosofi måste ske i ljuset av den judiska traditionen. Hon tolkar också Levinas det feminina dualistiskt, som riktiga kvinnor och som metafor. I min reflektion av studien kritiserar jag hennes argument där det judiska arvet skulle vara avgörande. Jag tolkar det feminina som absolut alteritet. Tolkningen är möjlig för alla religionsinriktningar i fenomenologisk mening och inte bara judendomen. / Several feminist interpreters have noted that Emmanuel Levinas uses the word feminine in a way that might create confusion. In a first reading, it seems that he denotes women. He describes them as silent, mysterious and without being part of the ethical relation. But in a deeper study, the use of the feminine appears more as a description of a phenomenon of feelings or possibly a metaphor. The purpose of this essay is to study Emmanuel Levinas’ concept of the feminine. This study also has a clear feminist perspective. As a main critic, I have chosen the feminist-Jewish philosopher Claire Elise Katz. Her main argument is that the interpretation and understanding of Levinas’ philosophy must be done in the light of the Jewish tradition. She also interprets Levinas' the feminine in a dualistic way, like real women and as metaphors. In my study, I criticize her argument that the Jewish inheritance would be decisive. I argue that the feminine as absolute alterality is possible for all religions in phenomenological sense, not only for the Jewish tradition.