Bakgrund: Depressiva symtom är den mest förekommande formen av psykisk ohälsahos äldre personer i dagsläget. Gruppen av äldre människor ökar vilket gör att denpsykiska ohälsan också ökar. Depressiva symtom kan visa sig på flera sätt, några avdessa kan vara minnesstörningar, nedstämdhet, ledsamhet och oro. Depressiva symtomkan uppstå av flera anledningar, det kan vara ensamhet, läkemedelsbiverkningar ellersmärta.Syfte: Syftet med studien var att beskriva äldre personers erfarenheter av ensamhet ochdepressiva symtom.Metod: Samtliga artiklar kommer från PubMeds databas. Studien är en beskrivandelitteraturstudie där åtta kvalitativa artiklar och tre artiklar med mixad metod hargenomgått en innehållsanalys samt granskats i relevans- och kvalitetsmallar. Dessa harsedan sammanställts för att besvara studiens syfte och frågeställning.Huvudresultat: I många fall upplevs depressiva symtom och ensamhet samtidigt hosäldre personer. I några situationer är ensamhet relaterat till förändrade livssituationersom förluster av nära relationer, begränsad autonomi, kroppsliga hinder och förändradeboendesituationer. Depressiva symtom kan uppkomma till följd av ensamhet, vilket görde äldre personerna nedstämda, känner meningslöshet och tappar framtidstro.Slutsats: Många äldre upplever ensamhet och depressiva symtom, men det finns enstigmatisering kring att prata om sitt psykiska mående. Ensamhet och depressivasymtom förekommer ofta i relation till varandra hos äldre personer.Nyckelord: Depressiva symtom, ensamhet, förlust, erfarenheter, upplevelser, äldrepersoner

Bakgrund: Diabetes typ 2 har stor global spridning som beräknas öka ytterligare kommande år. I ett stort antal studier har det framkommit att personer med diabetes typ 2 även drabbas av depression. Depressionen riskerar att resultera i en sämre livskvalitet och i att försvårapersoners egenvårdskapacitet vilket ökar risken för allvarliga komplikationer. Forskning visar också att hälso- och sjukvård saknar verktyg för hantering av samsjuklighet mellan diabetes typ 2 och depression. Sjuksköterskan har en viktig roll i att förebygga och tidigt upptäcka depression hos denna patientgrupp. Det är därför viktigt att ta del av upplevelsen hos dessa patienter för att kunna identifiera specifika omvårdnadsbehov för sjuksköterskan att beakta, vilket i sin tur främjar en personcentrerad vård. Syfte: Beskriva patientens upplevelse av att leva med diabetes typ 2 och samtidig depressioneller depressiva symtom. Metod: Denna studie genomfördes som en integrerande sammanställning av kvalitativ forskning inspirerad av metasyntes. Studien baseras på elva vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod som analyserades med hjälp av Fribergs analysmodell. Resultat: I studien framkom fyra huvudteman och två subteman som beskrev patientens upplevelse av att leva med diabetes typ 2 och samtidig depression. Huvudteman var Känslor vid insjuknandet, Skam, Mötet med hälso-och sjukvården med tillhörande två subteman; Brister i vården och Behovet av att uppmärksamma depressionen. Sista huvudtemat var Inverkan på egenvården. Slutsats: Det framkom att personer drabbats av depression och depressiva symtom till följd av diagnostiseringen av diabetes typ 2. Skam visades vara en orsak till att depression sällan diskuteras med hälso- och sjukvård. Samtidigt framkom att störst fokus riktas till den fysiska hälsan och sällan till den psykiska hälsan i mötet med vårdgivaren. Patienterna såg positivt på att uppmärksamma depressionen och det underlättade att prata om den när sjuksköterskan var medveten om deras mående. Depression och depressiva symtom påverkar egenvården, främst genom minskad motivation till att värna om den egna hälsan.

Bakgrund: Depression är en ledande orsak till ohälsa världen över och depressiva symtom är idag vanligt förekommande hos normalbefolkningen. Fysisk aktivitet har visat sig ha god effekt på att minska depressiva symtom och rekommenderas som alternativ eller kompletterande behandlingsmetod. Syfte: Syftet med denna studie är att belysa upplevelser av fysisk aktivitet hos personer som lider av depression eller depressiva symtom. Metod: Resultat från sju artiklar sammanfattades i denna litteraturstudie med hjälp av en integrerad analys. Vald teoretisk referensram är begreppet livskraft. Resultat: Två huvudkategorier identifierades under analysen, positiva upplevelser och negativa upplevelser. Utifrån dessa två huvudkategorier uppstod tre respektive två underkategorier. Resultatet visade att personer som lider av depression eller depressiva symtom till stor del hade positiva erfarenheter av fysisk aktivitet. Negativa erfarenheter förekom också, men inte i lika stor utsträckning som de positiva erfarenheterna. Slutsats: Slutsatsen visar att upplevelserna av fysisk aktivitet hos personer som drabbats av depression eller depressiva symtom var övervägande positiva. Däremot visade resultatet också att all typ av fysisk aktivitet inte passar alla människor. Det är därför viktigt att de professioner som möter denna patientgrupp bär med sig kunskapen om att enskilda patienter kan påverkas olika av fysisk aktivitet.

Bakgrund: Depression är en global sjukdom och kan drabba vem som helst, år 2020 beräknas depression vara den näst största sjukdomsbördan i världen. Skillnader mellan män och kvinnors symtom och beteenden vid depression kan vara en förklaring till att män med mild depression lätt förbises av läkare. Män kan därmed bli utan den behandling som är nödvändig. Syfte: Att beskriva mäns symtom och beteende vid depression. Metod: Litteraturstudie med deskriptiv design baserad på elva vetenskapliga artiklar med kvalitativ och/eller kvantitativ ansats. Artiklarna som publicerades mellan 2002-2012 söktes från databaserna Psychinfo och Psycharticles samt genom manuell sökning. Huvudresultat: De manliga symtomen var ofta atypiska, som ilska och irritabilitet. Att söka vård upplevdes som svårt då den maskulina normen bidrog till att de inte skulle visa svaghet. Kortsiktiga hanteringsstrategier hos män med depression var till exempel att arbeta mer samt att bruka droger och/eller alkohol. Slutsats: Mäns beteenden och annorlunda symtom vid depression bidrar till att de lätt kan förbises inom sjukvården. Mer forskning behövs om mäns symtom och beteenden vid depression för att de lättare ska upptäckas och få behandling.

The aim: To examinate depressive symptoms among heart failure patients. Another aim was to examinate the differences in depressive symptoms between gender and between heart failure patients and the population. METHOD: The self-assassment formula MADRS was answered by twenty patients with heart failure at the University hospital in Uppsala. MAIN RESULT: Among the participants 31,3 % showed diffrent levels of depressive symptoms. Mild depression was more common in women. Moderate depression was exclusively shown among the female participants, while severe depression only was shown in one man. The result suggested that heart failure patients have more depressive symptoms than the population. CONCLUSION: A large proportion of the patients with heart failure showed signs of depressive symptoms. This was particulary shown in the women. The results suggest that heart failure patients exhibit more depressive symptoms than the population.

Bakgrund: En tredjedel av befolkningen kommer någon gång i livet drabbas avdepression. De tre främsta behandlingsmetoderna vid depression är antidepressivaläkemedel, psykoterapi samt fysisk aktivitet. Det saknas behandlingsalternativ ochinformation om kostvanors påverkan på människor med depressiva symtom enligtde nationella riktlinjerna. Sjuksköterskor kommer att träffa denna patientgruppvar de än arbetar inom vården, och därför är det av stor vikt att förstå hurkostvanor och val av livsmedel påverkar patienter som lider av depressivasymtom.Syfte: Att sammanställa vetenskapliga artiklar om vilka faktorer som påverkarkostvanor och val av livsmedel hos patienter med depressiva symtom.Metod: Litteraturstudie med kvantitativ ansats där 11 vetenskapliga artiklar haranalyserats, kodats, kategoriserats, tolkats samt diskuterats i en innehållsanalys.Resultat: Det kan ses ett samband mellan depressiva symtom och förändradebeteendemönster, bland annat genom att de med svåra depressiva symtom har storsannolikhet att känsloäta. Det finns även ett samband hos de med depressivasymtom och försämrad instrumentell aktivitet i det dagliga livet, vilket handlarom enklare vardagliga aktiviteter till exempel att handla, förbereda samt tillagamat. Ett signifikant samband visades även mellan depressiva symtom och sämreval av livsmedel, där livsmedel innehöll högre andel socker och var mer energirik.Personer med marginell tillgång till mat som fick livsmedelsstöd hade femtioprocent mer depressiva symtom än de med marginell tillgång till mat som intefick samma stöd.Slutsats: Ett flertal olika faktorer påverkar kostvanor och val av livsmedel viddepressiva symtom, men då ämnet är komplext krävs det ytterligare forskning föratt veta om depressiva symtom orsakar dessa faktorer eller om det är dessafaktorer som i sin tur skapar depressiva symtom. / Background: One third of the population will experience depression at some pointin their lives. The three main treatment methods for depression are antidepressantdrugs, psychotherapy and physical activity. There are no treatment options orinformation on how eating habits affects people with depressive symptomsaccording to national guidelines. Nurses will encounter this patient groupwherever they work in healthcare, it is therefore important to understand howeating habits and dietary choices affects patients with depressive symptoms.Objective: Compile scientific articles about which factors affecting eating habitsand dietary choices during depressive symptoms.Methods: Literature study with quantitative approach where 11 scientific articleswere analyzed, coded, categorized, interpreted and discussed in a content analysis.Results: A relationship can be seen between depressive symptoms and alteredbehavior patterns, for example those with severe depressive symptoms are verylikely to emotional eat. There is also a relationship between those with depressivesymptoms and impaired instrumental activity in daily life, which includes simpleeveryday activities such as shopping, preparing and cooking food. A significantrelationship was also shown between depressive symptoms and poorer choice offood, where foods contained a higher proportion of sugar and were more energyrich. People with marginal access to food that received food support had fiftypercent more depressive symptoms than those with marginal access to food thatdid not receive the same support.Conclusion: A number of different factors affects eating habits and dietarychoices during depressive symptoms, but since the subject is complex, furtherresearch is needed to know whether depressive symptoms causes these factors orwhether these are the factors that in turn create depressive symptoms.

Bakgrund: Medellivslängden ökar generellt sett i Sverige. Cirka en tredjedel av personer över 65 år drabbas av psykisk ohälsa, vilket är cirka mer än dubbelt så många än bland yngre personer. Det är lika vanligt att som äldre drabbas av depression som av demens. Trots detta är äldres psykiska hälsa underprioriterad. Inom olika områden i sjukvården, framförallt inom äldreomsorgen och primärvården kommer vårdpersonal att träffa på äldre personer eller patienter med depressiva symtom. Syfte: Syftet var att undersöka vårdpersonalens erfarenhet av att möta äldre personer med depressiva symtom inom äldreomsorgen och primärvården. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ studiedesign utfördes. Databaserna CINAHL, PubMed och PsychINFO användes för att hitta de tio vetenskapliga artiklar som låg till grund för resultatet. De vetenskapliga artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades utifrån Fribergs femstegsanalys. Resultat: Tre huvudkategorier framkom efter analysen: yrkesrelaterade hinder och förutsättningar för att ge god vård, identifiering, diagnosticering och behandling samt utmaningar med patientgruppen. Yrkesrelaterade hinder för att ge god vård var tidsbrist. Förutsättningar var kunskap medan attityder bland vårdpersonal kunde vara både en förutsättning eller ett hinder. Inom identifiering, diagnosticering och behandling framkom det att informella bedömningsinstrument var mest förekommande och att relation var avgörande för hantering av depressiva symtom hos äldre personer. Utmaningar med patientgruppen i mötet var den äldre generationens inställning till depression och förmåga att uttrycka sig emotionellt. Konklusion: Vårdpersonalens erfarenheter av bra bemötande, diagnostisering och behandling av depression hos äldre personer beskrevs som en bra relation mellan vårdpersonal och patient. Förutsättningar för relationen var tid, kunskap och kontinuitet. / Background: The general average life expectancy increases in Sweden and in all EU countries. About one-third of people over the age of 65 suffer from mental illness, which is more than twice as many as among younger people. It is as common for elderly to suffer from depression as from dementia. Despite this, the mental health of elderly is under-prioritized. In various areas of health care, especially in elderly care and primary care, healthcare professionals can expect to encounter elder people or patients with depressive symptoms. Aim: The aim was to explore health personnels’ experience of encountering older people with depressive symptoms within elder care and primary care. Method: A literature review with qualitative design was made. Databases CINAHL, PubMed and PsychINFO was used to find the ten scientific articles that was used for the result. Result: Three themes emerged after the analysis: occupational barriers and prerequisites for providing good care, identification, diagnosis and treatment and challenges with the patient group. Occupational barriers for providing good care was not enough time. Prerequisites was knowledge and attitudes among health personnel could be both a barrier and a prerequisite. Within identification, diagnosis and treatment, it was found that informal assessment instruments were most prevalent and that the relationship was crucial for the management of depressive symptoms in elderly. Challenges with the patientgroup in the encounter were the elder generations’ attitudes towards depression and the ability to express themselves emotionally. Conclusion: Health personnels’ experience of good personal treatment, diagnosis and treatment of depression in elderly was described as a good relationship between health personnel and patient. Prerequisites for the relationship was time, knowledge and continuity.

Tidigare forskning har visat att psykisk ohälsa i form av depression vanligtvis debuterar i tonåren och är tätt sammankopplat med smärta. Vilken roll föräldraskap spelar i utveckling och vidmakthållande av både smärta och depression är dock mindre forskat på. Studiens syfte är att undersöka samband mellan ungdomars upplevda anknytning till sin mamma och/eller pappa, depressiva symptom och funktionsnedsättande smärta. Av intresse att studera är huruvida nivån av funktionsnedsättande smärta är kopplad till ungdomarnas upplevelse av anknytning och depressiva symptom över tid. Detta undersöktes med longitudinell design med data från Trestadsstudien där urvalet bestod av 1770 deltagare mellan 13 och 19 år. Resultaten från den logistiska regressionen visade att högre grad av depressiva symptom (CES-DC) hade samband med högre smärta ett år senare, däremot visade inte resultaten liknande samband mellan lägre anknytningskvalitet (IPPA-R) och högre smärta. Slutsatser diskuteras utifrån Örebromodellen i vilken emotionsreglering är centralt i relationen mellan smärta och depression. En vidareutveckling av modellen föreslås där anknytningskvalitetens indirekta effekt på depressiva symtom och smärta tas i beaktning, via dess potentiella betydelse för emotionsreglering. Framtida forskning bör därmed testa denna föreslagna indirekta effekt genom att mäta emotionsreglering och utforska detta i relation till anknytning, funktionsnedsättande smärta och depressiva symptom. / Mental illness such as depression typically onsets during adolescence and is closely associated with pain. However, research is lacking regarding the role of parenting in the development and maintenance of comorbid pain and depression. The purpose of the current study is to examine associations between adolescents’ perceived maternal and paternal attachment, depressive symptoms and debilitating pain. The study investigates whether the level of debilitating pain is associated with youths’ perceived attachment and depressive symptoms over time. This was examined using longitudinal data from the Three City Study with a sample of 1770 participants aged 13 to 19. Results from the logistical regression showed that higher levels of depressive symptoms (CES-DC) were associated with higher pain one year later. However, the results did not show a similar association between lower quality of attachment (IPPA-R) and higher pain. Conclusions are based on the Örebro Behavioral Emotion Regulation Model in which emotional regulation is pivotal. An extension of the model is suggested which includes the potential indirect effect of attachment quality on depressive symptoms and pain, via emotion regulation. Hence, future research should probe this indirect effect by measuring emotion regulation and examine this in relation to attachment, debilitating pain and depressive symptoms.

Bakgrund: Depression är ett stort folkhälsoproblem och användningen av antidepressiva läkemedel fortsätter öka i den svenska befolkningen. Syfte: Syftet med examensarbetet var att beskriva arbetsterapeutiska åtgärder och deras inverkan för vuxna personer med depression eller depression tillsammans med ångestsyndrom, samt om dessa åtgärder kan vara ett komplement till antidepressiva läkemedel.  Metod: Scoping review användes för att besvara syftet genom att kartlägga och sammanfatta artiklar inom området. Stegen innefattade identifiera forskningsfråga, identifiera relevanta studier, val av studie, datakartläggning samt samla, sammanfatta och rapportera resultat.  Resultat: Resultatet sammanställdes i följande teman; interventionernas genomförande, copingstrategier, uttryckande aktiviteter och interventionernas inverkan med respektive underteman. Flertalet artiklar med olika genomföranden och former av interventioner gav minskning av depressiva symtom och/eller ångestsymtom. En hantverksintervention diskuterades som komplement till antidepressiva läkemedel.    Slutsats: Examensarbetet visar flera olika arbetsterapeutiska interventioner som kan minska depression eller depression tillsammans med ångestsyndrom. Arbetsterapi beskrivs sällan som komplement till antidepressiva läkemedel och professionen uppmärksammas inte i riktlinjerna inom denna målgrupp. Dock visar examensarbetet att arbetsterapeutiska interventioner i grupp och genomförande av aktiviteter är betydelsefullt i behandlingen. Vidare att personer är i behov av olika slags interventioner och därav behöver fler alternativa behandlingar, vilket i detta examensarbete visar på att det kan vara arbetsterapi. / Background: Depression is a major public health problem and the use of antidepressant medicine continues to increase in the Swedish population. Aim: The aim of this study was to describe occupational therapy interventions and their effects for adults with depression or depression along with anxiety disorders, and describe if these interventions can be a complement to antidepressant medicine. Method: The method scoping review, was applied to answer the aim and the issues through charting and summarizing articles within the subject. The steps included identifying the research question and relevant studies, study selection, charting the data and collating, summarizing, and reporting the results. Result: The results were compiled in the following themes; the implementation of the interventions, copingstrategies, expressive activities and the impact of the interventions with respective sub-themes. Most of the articles with different implementations and forms of interventions resulted in reduce depressive and / or anxiety symptoms. A handicraft intervention was discussed as a complement to antidepressant medicine. Conslusion: The study shows several different occupational therapeutic interventions that can reduce depression or depression along with anxiety disorders. Occupational therapy is seldom described as a complement to antidepressant medicine and the profession isn't noticed in the guidelines of this target group. However, the study shows that occupational therapeutic interventions in groups and the performance of activities are important in treatment. Furthermore, people need different kinds of interventions and more alternative treatments, which in this study shows that it can be occupational therapy.

Bakgrund: Depression är en ledande orsak till nedsatt allmän hälsa runt om i världen. Fysisk aktivitet har i vissa fall visat sig kunna komplettera läkemedelsbehandling och förebygga psykisk ohälsa. Det har visat sig vara svårt att motivera patienter som lider av depression eller depressiva symtom till att utföra fysisk aktivitet. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka vilka faktorer som påverkar motivationen för fysisk aktivitet vid depression eller depressiva symptom. Metod: Ett resultat utifrån åtta artiklar har sammanställts i en litteraturstudie. Dorothea Orems teori om egenvård är teoretisk referensram. Resultat: Resultatet visade att den inre motivationen är drivande för att utöva fysisk aktivitet och att vid depression eller depressiva symtom var denna motivationsform mindre förekommande och stöd utifrån kunde behövas. Resultatet visade också på att träningsmiljön bör vara positiv samt att aktiviteten gärna får vara njutbar och rolig för att ett frekvent utövande ska ske och en inre motivation ska byggas upp. Slutsats: Individen du möter befinner sig i olika stadier i motivationen och beroende på var hen befinner sig i sin motivationsprocess behöver hen också olika typer av stöd. Den inre motivationen är ofta sänkt hos personer med depression och av resultatet att avläsa är det den typ av motivation som är den starkaste drivkraften och därmed behöver byggas upp för att öka motivationen till fysisk aktivitet.