Bakgrund: Depression är ett utbrett psykiskt tillstånd som är en av de vanligaste orsakerna till psykisk ohälsa i världen. Depression medför stora samhällskostnader varje år och påverkar livskvalitén negativt för densom drabbas. Oavsett var i vården sjuksköterskan arbetar är sannolikheten att träffa på en patient med psykisk ohälsa stor då såväl psykiska som fysiska symtom är vanligt förekommande. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelse av fysisk aktivitet vid depression och depressiva symtom. Metod: Till denna uppsats var metodvalet en litteraturöversikt. Datainsamlingen genomfördes i databaserna PubMed, CinahlComplete samt PsycInfo och resulterade i elva artiklar som besvarade syftet. Samtliga artiklar har kvalitetsgranskats och analyserats enligt Fribergs fyra steg. Resultat: Fem kategorier identifierades: Vikten av socialt stöd och sammanhang, vikten av trygg miljö, effekterna av fysisk aktivitet, känslan av självbestämmande samt känslan av att vara kapabel. Sammanfattning: Resultatet av analysen visade på vikten av en trygg träningsmiljö som genomsyrades av stöd och gemenskap av såväl andra patienter som professionella instruktörer. Att träningsaktiviteten var lustfylld och kunde utföras efter patientens preferenser och önskemål var också viktigt för att individen skulle uppleva goda effekter av den fysiska träningen. Effekterna kunde bland annat vara minskande depressiva symtom, mer energi i vardagen, bättre kroppskontroll och allmänt ökat mående och ökad livsglädje. / Background: Depression is a widespread mental condition that is one of the most common causes of mental illness in the world. Depression drives large societal costs every year and has a negative effect on the quality of life for those affected. Regardless of where in the health care system the nurse works, the chance of seeing a patient with mental illness is substantial as both mental and physical symptoms are common. Aim: The purpose was to describe patients' experience of physical activity during depression or depressive symptoms. Method: For this essay, the choice of method was a literature review. The data collection took place via PubMed, Cinahl Complete and PsycInfo and resulted in eleven articles that answered the purpose. All articles have been quality reviewed and analyzed according to Friberg's analysis steps. Results: Five categories were identified: the importance of social support and context, the importance of a safe environment, the effects of physical activity, the feeling of self-determination and the feeling of being capable. Summary: The results of the analysis showed the importance of a safe training environment, supported by the community of both patients and professional instructors. That the exercise activity was pleasurable and could be performed according to the patient's preferences and wishes was also important for the individual to experience good effects of the physical exercise. The effects could include decreasing depressive symptoms, more energy in everyday life, better body control and generally increased mood and increased joy of life.

Bakgrund: Depression förutspås bli den näst största sjukdomsbördan i världen år 2020. Idag återfinns psykoterapi och läkemedel som behandlingsmetoder mot depressioner. Utöver detta har studier visat på ett samband mellan minskade depressiva symtom och fysisk aktivitet. Metod: Material för granskning har sammanställts genom sökningar i artikeldatabaserna PubMed, CINAHL, PsycINFO och granskats enligt riktlinjer av Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU). Genom en manifest innehållsanalys har bärande meningar identifierats och lagt grunden för resultatet. Syfte: Att med en litteraturstudie undersöka vilken inverkan fysisk aktivitet har på depressionstillstånd, samt att undersöka vilka omvårdnads-åtgärder relaterat till fysiska aktiviteter den legitimerade sjuksköterskan kan rekommendera för att främja hälsan hos patienten. Resultat: Fysisk aktivitet ger minskade symtom samt förebygger insjuknande i depression. Mängden och intensiteten har ett positivt samband med minskade depressiva symtom. Slutsats: Fysisk aktivitet ger en hälsovinst för patienter med depressiva symtom. Mer forskning krävs för att uppnå en vetenskaplig trygghet i behandlingsformen. / Background: Depression is predicted to become the second largest disease burden in the world in 2020. Present treatment options for depression include psychotherapy and pharmacotherapy. In addition, studies have linked increased physical activity with decreased depressive symptoms. Method: Material for review was compiled by searching the article databases PubMed , CINAHL , PsycINFO and reviewed in accordance to the guidelines provided by the Swedish Council on Health Technology Assessment (SBU). Meaningful sentences has been identified through a manifest content analysis and served as the foundation for the results. Aim: To, as a review, examine the impact of physical activity on depression and to examine how the. Results: Physical activity reduced symptoms and prevented the onset of depression. The amount and intensity has a positive correlation with decreased depressive symptoms. Conclusion: Physical activity provides a health benefit for patients with depressive symptoms. More research is needed to scientifically confirm the treatment form.

No description available.

Given increases in depressive symptoms among Swedish adolescents, we investigated theassociation between physical activity and depressive symptoms, and the role of emotionalregulation plays in these associations. In a longitudinal study, the sample was gathered fromthree mid-sized cities in Sweden. The participants were adolescents aged 13 to 19 years with atotal sample size of 2973 participants. Our research questions were: Is physical activityrelated to depressive symptoms? What is the direction of this association? Does emotiondysregulation mediate the association between physical activity and depressive symptoms?We analyzed the data using hierarchical regressions, testing indirect effects. The resultsshowed that there was an association between emotion dysregulation and depressivesymptoms. However, there was no association between physical activity and depressivesymptoms nor a mediating effect in either direction. / Då depressiva symptom ökar bland ungdomar i Sverige väljer vi i denna studie att undersökaassociationen mellan fysisk aktivitet och depressiva symptom, samt rollenemotionsregleringen spelar. Urvalet till denna studien var ifrån en tidigare longitudinell studiemed ungdomar från tre städer i Mellansverige. Deltagarna i denna studie är ungdomar iåldrarna 13 till 19. Det totala urvalet till studien var 2973. Vår forskningsfråga var: Är fysiskaktivitet relaterad till depressiva symptom? I vilken riktning var de relaterade till varandra?Kan känsloreglering mediera ett samband mellan fysisk aktivitet och depressiva symptom?För att besvara vår forskningsfråga gjorde vi en hierarkisk regressionsanalys för att testaindirekta effekter. Resultatet visade att det fanns en association mellan depressiva symptomoch dysfunktionell emotionsreglering. Däremot fanns det ingen association mellan fysiskaktivitet och depressiva symptom eller en medierande effekt oavsett riktning.

SammanfattningSömnproblem är vanligt förekommande hälsoproblem i befolkningen. Kognitiv beteendeterapi (KBT) har visats vara en effektiv behandling för personer med insomni men mindre forskning har bedrivits på effekten av KBT i grupp för personer med insomni (KBT-I) och samtidiga depressiva symtom. Studien syftade till att undersöka effekten av KBT-I i grupp med avseende på graden av insomni, depressiva symtom, och samvariationen med transdiagnostiska processer. En single-subject design användes med dagliga skattningar och för-, mellan- och eftermätningar. Resultatet visade att graden av insomni minskade för samtliga deltagare och graden av depressiva symtom minskade för majoriteten. En samvariation mellan sömnrelaterad oro, selektiv uppmärksamhet, och insomni fanns. Det återstår för framtida forskning att undersöka de transdiagnostiska processernas samband med insomni och depressiva symtom närmare. / AbstractSleep disorders are a common health problem in the population. Cognitive behavior therapy for insomnia (CBT-I) have proved to be an effective treatment for people with insomnia, but less research has been conducted on the efficacy of CBT-I in a group of people with insomnia (CBT-I) and comorbid depressive symptoms. The purpose of this study was to investigate the effect of CBT-I in group with respect to insomnia, depressive symptoms, and transdiagnostic processes. A single-subject design was used with daily estimates and pre- between-and posttest measures. The study concluded that the degree of insomnia symtoms decreased for all participants and the degree of depressive symptoms decreased for the majority. A correlation was found between sleep-related worry, selective attention, and insomnia. It remains for future research to investigate transdiagnostic processes associated with insomnia and depressive symptoms further.

Universitetsstudenter har ofta ett riskabelt alkoholbeteende ochupplever depressiva symtom under studietiden, vilket kan ha svårakonsekvenser. Förklaringarna till alkoholkonsumtion blanduniversitetsstudenter har ofta fokuserat på studenters motivation tillsocialisering med andra studenter. Litteraturen har också fokuserat påförstaårsstudenters övergångsfas i förklaringarna till depression.Denna studie involverade 117 universitetsstudenter i ett medelstortsvenskt universitet. Studiens huvudsyfte var att undersöka omstudenter som bytte ort för att studera dricker mer alkohol ochupplever flera depressiva symtom än studenter som studerar i sinhemort. Resultatet visar på en betydande skillnad i alkoholkonsumtionmellan de två grupperna, vilket tyder på ett samband mellan flyttenfrån hemorten och alkoholkonsumtion. / University students have often a risky alcohol behaviour andexperience depressive symptoms during their studies, which can haveserious consequences. Explanations to why college students drinkalcohol have often focused on the students’ social motivations. Theliterature has also focused on first-year university students’ being in atransitional phase in their lives when explaining their experience ofdepressive symptoms. This study involved 117 university students at amiddle-sized Swedish university. The main purpose of this study wasto investigate if students who moved from their home districts in orderto attend college drink more alcohol and experience more depressivesymptoms than university students who study in their home district.The result of this study shows a significant difference in alcoholconsumption between the two groups, which indicates a relationshipbetween moving from one’s home district and drinking alcohol.

Forskning visar att män är mindre benägna att söka hjälp för sin psykiska ohälsa och att normer för hur en man ska vara ligger bakom deras ovilja att söka professionell hjälp. Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka om och på vilket sätt maskulinitetsnormer påverkar unga mäns föreställningar kring depression och depressiva symtom bland män. Detta studeras utifrån Connells (1999) teori om hegemonisk maskulinitet och Link och Phelans (2001) konceptualisering av stigma. För att uppfylla syftet genomfördes tre stycken fokusgruppsintervjuer med unga män mellan 20 och 35 år. Studiens huvudsakliga resultat visade att männen som intervjuades framhöll egenskaper som händig, hård, disciplinerad och stark som typiskt manliga och önskvärda hos en man. Männen beskrev att män inte söker hjälp på grund av en rädsla för att uppfattas som svaga och att det finns en bild av deprimerade män som ensamma och onormala. Studiens slutsats var att maskulinitetsnormer, att betraktas som icke-maskulin samt rädslan för att stigmatiseras låg till grund för hur de intervjuade männen resonerade kring och talade om män med depression och hur det hanteras. / Research shows that men are less likely to seek help for their mental health issues and that masculine norms that dictate how a man should be lie behind this unwillingness to seek help. The objective of this qualitative study was to research how masculinity norms impact young mens perceptions about men with depression or depressive symptoms. This was accomplished through Connells (1999) theory about hegemonic masculinity and Link and Phelans (2001) conceptualization of stigma. In order to fulfill the purpose of this study three focus group interviews were conducted with young men between the ages of 20 and 35 years. The main results show that the interviewed men described traits such as being handy, strong, disciplined and tough as typically manly and desirable in a man. According to the men the fear of seeking help that exists among men stems in the fear of being perceived as weak and there is an idea of depressed men being lonely and abnormal. The conclusion of this study is that masculine norms, being perceived as non-masculine and the fear of stigmatization are important factors behind how the interviewed men reasoned and talked about men with depression and how they handle it.

Bakgrund: Depressiva symtom (DS) är vanligt förekommande under graviditeten samtidigt som den fysiska aktivitetsnivån tenderar att minska under graviditeten. Få studier har undersökt sambandet mellan fysisk aktivitet (FA) och DS hos gravida kvinnor i Sverige. Syfte: Att kartlägga fysiska aktivitetsnivå och förekomst av DS hos gravida kvinnor i Sverige. Undersöka om det finns samband mellan dessa variabler och om det finns skillnad i DS mellan de som uppnår rekommendationerna för FA och de som inte gör det. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie som undersökte FA med The International Physical Activity Short Form och DS med Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS). 86 gravida kvinnor inkluderades i studien. Resultat: Totalt 72% av deltagarna uppnådde rekommendationerna för FA. 29% av deltagarna var fysiskt aktiva på en låg nivå, 47% på en måttlig nivå och 24% på en hög nivå. 21% av deltagarna hade DS enligt EPDS. Det fanns inget signifikant samband mellan FA och poäng på EPDS. Det förekom ingen signifikant skillnad i poäng på EPDS mellan de som uppnådde rekommendationerna för FA och de som inte gjorde det. Konklusion: Majoriteten av deltagarna uppnådde rekommendationerna för FA. Ungefär en femtedel av deltagarna fick över 12 poäng på EPDS vilket indikerar ett behov för utredning av eventuell depression. Det fanns inget samband mellan FA och poäng på EPDS. Ingen signifikant skillnad mellan grupperna kunde påvisas. Vidare forskning behövs för att studera FA som behandling vid DS under graviditet. / Background:Depressive symptoms (DS) are common during pregnancy and physical activity (PA) tend to decrease during pregnancy. Few studies have examined the relationship between PA and DS in pregnant women in Sweden. Purpose:Examine the physical activity level and presence of DS in pregnant women in Sweden. Examine the relationship between these variables and the difference in DS between those who fulfilled the recommendations for PA and those who did not. Methods:A quantitative cross-sectional study investigating PA with The International Physical Activity Short Form and DS with the Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS). 86 pregnant women were included in the study. Results:A total of 72% of the participants achieved the recommendations for PA. 29% were physically active at a low level, 47% at a moderate level and 24% at a high level. 21% of the participants had DS according to EPDS. There was no significant association between PA and points on EPDS. There was no significant difference in points on EPDS between those who achieved the recommendations for PA and those who did not. Conclusion:The majority of the participants achieved the recommendations for PA. About one-fifth of the participants received more than 12 points on EPDS, indicating a need for an investigation of possible depression. There was no association between FA and points on EPDS. No significant difference between the groups was detected. Further research is needed to study PA as a treatment for DS during pregnancy.

Psykisk ohälsa är ett växande samhällsproblem, både globalt och i Sverige och risken att drabbas ökar med stigande ålder. Depression hos en äldre person kan vara svårt att uppmärksamma. Äldre som utsätts för en ökad psykisk belastning, som till exempel i samband med sjukdom, förluster av närstående och ensamhetskänslor, riskerar att utveckla depressiva symtom. Dessa symtom utsätter den äldre för ett stort lidande, ökar risken att dö i förtid samt utgör en stor samhällskostnad. Syftet var att studera distriktssköterskans erfarenheter när det gäller att uppmärksamma och förbättra depressiva symtom hos äldre inom kommunal hemsjukvård. Metoden var kvalitativ och hade en induktiv ansats. Åtta distriktssköterskor i fem olika kommuner i södra Sverige intervjuades i 30-60 minuter. Med hjälp av en intervjuguide delgav distriktssköterskorna fritt sina erfarenheter. Innehållsanalysen var kvalitativ och innebar att meningsbärande enheter identifierades och processades till underkategorier samt abstraherades till kategorier. I resultatet framkom att distriktssköterskan använde sin intuitiva förmåga samt förlitade sig på sin erfarenhet, då han/hon i mötet och samtalet med den äldre uppmärksammat depressiva symtom. Mötet och samtalet med den äldre visade sig även vara viktiga redskap för att förbättra dessa symtom. Skattningsinstrument nyttjades inte i någon av kommunerna. Distriktssköterskan i hemsjukvården har en unik möjlighet att på ett tidigt stadium uppmärksamma depressiva symtom samt genom olika omvårdnadshandlingar förbättra dessa symtom. Genom att stå upp för den äldres rättighet till den vård och behandling han/hon är i behov av, får distriktssköterskan en nyckelfunktion i rollen som den äldres företrädare. / Mental illness is a growing problem in society, both global and in Sweden and the risk of suffering from depressive symptoms (DS) increases with ageing. It can be difficult to identify DS in an older person. Elderly people are sometimes at a higher risk of mental pressure, when at the same time dealing with sickness, loss of close relationships and loneliness, which often lead to DS. These symptoms cause the elderly person a great suffering, increases the risk of dying prematurely and is a big cost for the society. The aim was to study district nurses experiences when it comes to identify and improve DS by elderly people in municipal home nursing. The method was qualitative and had an inductive approach. Eight district nurses from five different municipalities in southern Sweden were interviewed for 30-60 minutes. The analysis was qualitative which means that parts with meaning contents were identified and processed into categories and subcategories. The result showed that district nurses used their intuitive ability and leaned on their experience, when in an encounter and in a conversation with an elderly person identified DS. The encounter and the conversation with an elderly person turned out to be an important instrument even when it came to improve these symptoms. A valuation scale was not used in any of the municipalities. The district nurse in home nursing has and unique possibility to, in an early stage, identify DS and by different caring actions improve these symptoms. By standing up for the elderly person's right to get the care and treatment he/she is in need of, the district nurse has a key function in the role as the elderly person’s representative.

Bakgrund: Psykisk ohälsa och depression ökar bland den äldre befolkningen. Detta ökar risken för försämrad fysisk hälsa samt förtida död. Sjuksköterskans bemötande och omvårdnad är ofta avgörande för välbefinnandet hos äldre med depressiva symtom eller depression. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av omvårdnadsåtgärder till äldre med depressiva symtom eller depression. Metod: En allmän litteraturstudie gjordes där tio vetenskapliga artiklar analyserades och sammanställdes i en innehållsanalys. Resultat: Presenteras under tre huvudkategorier; Sjuksköterskors kunskapsnivå: Sjuksköterskor anser att äldre patienter som lider av depressiva symtom eller depression utsätts för stort lidande på grund av sjuksköterskornas bristande utbildning; Omvårdnadsåtgärder: Sjuksköterkor anser att omvårdnadsåtgärder bör prioriteras högre än farmakologiska åtgärder, främst i de fall där patientens vardagliga behov inte uppfylls; Brister i omvårdnaden: Sjuksköterskor upplever brist på resurser såsom tid och personal. Konklusion/Implikation: Utbildning för sjuksköterskor, inom depression hos äldre bör utvecklas och erbjudas, både i grundutbildningen och inom praktisk vårdverksamhet där även tydligare riktlinjer behövs. / Background: Mental illness and depression are increasing among the elderly population. This increases the risk of deteriorating physical health and premature death. The nurse's treatment and care are often crucial for the well-being of the elderly with depressive symptoms or depression. Aim: To describe nurses' experiences of nursing care for the elderly with depressive symptoms or depression. Method: A general literature study was done where ten scientific articles were analyzed and compiled in a content analysis. Result: Presented under three main categories; Nurses 'level of knowledge: Nurses believe that elderly patients suffering from depressive symptoms or depression are exposed to great suffering due to the nurses' lack of education; Nursing interventions: Nurses believes that nursing interventions should be given higher priority than pharmacological interventions, especially in cases where the patient's everyday needs are not fulfilled; Deficiencies in nursing: Nurses experience a lack of resources such as time and personnel. Conclusion/Implication: Education for nurses, in depression among elderly should be developed and offered, both in basic education and in practical care activities where even clearer guidelines are needed.