<p>Vi har valt att titta på genomförandefrågor i detaljplaner. Främst har vi riktat in oss på genomförandebeskrivningen. Hur omfattande är den och vad tar man upp? Är den lätt att förstå för alla berörda? Hur kan den förändras om den pågående PBL-utredningen går igenom? För att se om det är skillnad mellan kommuner har vi tittat på sex olika. Det är Uddevalla, Trollhättan och Kungälv i Västra Götalands Län samt Kungsbacka, Varberg och Falkenberg i Hallands Län. Från dessa sex kommuner har vi fått ett antal detaljplaner med tillhörande dokument där vi främst gått igenom genomförandebeskrivningen punkt för punkt. Vi har också skickat ut en frågeenkät till kommunerna med lite allmänna frågor angående genomförandet av planer. Dessutom har vi läst vad PBL-kommittén kommit fram till i sitt slutbetänkande när det gäller genomförandefrågor. Även om grunden är samma i de olika kommunerna skiljer det en del på hur man lägger upp arbetet och redovisar genomförandebeskrivningen. Detta kan också skilja sig något åt mellan olika planer inom samma kommun. Vi har här försökt få fram vad vi tycker är ett bra och tydligt sätt att presentera genomförandefrågorna på men också tagit upp sådant vi tror skulle kunna förändras enligt PBL- kommitténs intentioner.</p>

No description available.

No description available.

No description available.

I denna studie har vi utrett om genomförandet av allmänna platser inom detaljplanelagda områden med enskilt huvudmannaskap utförts i enlighet med kommunens intentioner. Studien baserades på elva detaljplaner inom tre kommuner i Västra Götalandsregionen där planhandlingar granskats och jämförts med de förrättningar som skett på områdena. Slutligen besiktigades också områdena för att se hur det blev i verkligheten. Granskningen visade att kommunernas intentioner har följts överlag men avvikelser förekommer. Vi kom fram till att enskilt huvudmannaskap kan vara en fungerande lösning för att säkerställa kommunens intentioner om de använder sig av planbestämmelser för att reglera utformningen av allmänna platser i detaljplan. En kortare studie av aktuell lagstiftning visar att kommunerna får använda sig av planbestämmelser på allmän plats vid enskilt huvudmannaskap i samma grad som kommunen skall använda sig av dessa vid kommunalt huvudmannaskap. Med ett kommittédirektiv som bakgrund, där det b.la. skall utredas hur tillgängligheten till allmänna platser med enskilt huvudmannaskap skall vara, har vi under besiktningen av områdena också undersökt hur tillgängligheten faktiskt var. Besiktningen visade att tillgängligheten till de allmänna platserna varierade mellan de kommuner vi granskade. En enkätundersökning visar att lantmäterimyndigheterna anser att samarbetet med kommunerna är för dålig p.g.a. bristande resurser. Lantmäterimyndigheterna har som utgångspunkt att följa planbestämmelser gällande utformning av allmänna platser. Det förekommer att lantmäterimyndigheterna förbiser prövning av väsentlighet och båtnad i de fall detaljplan ligger till grund för förrättningen. Övriga slutsatser vi dragit från arbetet är att naturområden som skall vara allmänt tillgängliga ej bör ingå i en gemensamhetsanläggning då väsentlighetsvillkoret enligt Anläggningslagen, AL kan ifrågasättas. Vi kom också fram till att anläggningsbesluten bör utformas mer utförligt för att tydliggöra kostnader och ansvar för fastighetsägare i framtiden.

En av Sveriges attraktiva kommuner är Örebro. Örebro kommun har en befolkningstillväxt som tenderar att öka i framtiden, vilket kan komma att leda till bostadsbrist. En attraktiv kommun behöver ha en bostadsmarknad som är balanserad, för att ha en möjlighet att förse invånare med bostäder. Syftet med studien är att undersöka hur bostadsbyggandet i Örebro kommun fungerar mellan aktörer som är delaktiga i bostadsbyggandet. Vidare har det studerats hur Örebro kommun kan påverka bostadsbyggandet, samt vad som krävs för att bostäder ska expandera i inflyttningens takt.

Vi har valt att titta på genomförandefrågor i detaljplaner. Främst har vi riktat in oss på genomförandebeskrivningen. Hur omfattande är den och vad tar man upp? Är den lätt att förstå för alla berörda? Hur kan den förändras om den pågående PBL-utredningen går igenom? För att se om det är skillnad mellan kommuner har vi tittat på sex olika. Det är Uddevalla, Trollhättan och Kungälv i Västra Götalands Län samt Kungsbacka, Varberg och Falkenberg i Hallands Län. Från dessa sex kommuner har vi fått ett antal detaljplaner med tillhörande dokument där vi främst gått igenom genomförandebeskrivningen punkt för punkt. Vi har också skickat ut en frågeenkät till kommunerna med lite allmänna frågor angående genomförandet av planer. Dessutom har vi läst vad PBL-kommittén kommit fram till i sitt slutbetänkande när det gäller genomförandefrågor. Även om grunden är samma i de olika kommunerna skiljer det en del på hur man lägger upp arbetet och redovisar genomförandebeskrivningen. Detta kan också skilja sig något åt mellan olika planer inom samma kommun. Vi har här försökt få fram vad vi tycker är ett bra och tydligt sätt att presentera genomförandefrågorna på men också tagit upp sådant vi tror skulle kunna förändras enligt PBL- kommitténs intentioner.

Regeringen menar genom prop. 2013/14:126 att bostadsbristen riskerar att försätta Sveriges internationella konkurrenskraft på efterkälken. Regeringen menar att detaljplaneprocessen är en orsak till detta då den är en flaskhals för byggandet. Lagändringarna som regeringen lägger fram genom prop. 2013/14:126 syftar enligt regeringen (prop 2013/14:126) att verka som  lösningar på delar av de problem som regeringen menar orsakar bostadsbristen. Delar av propositionen röstades igenom i riksdagen, bland annat delar som skulle effektivisera  detaljplaneprocessen genom att förändra förfarandena och kriterierna för när dessa ska användas. Som nämns ovan så innebär prop. 2013/14:126 ett antal lagförändringar som syftar till att lösa de problem som enligt regeringen står i vägen för ett effektivt byggande.  Syftet med uppsatsen är att undersöka huruvida förändringarna av förfarandena gällande detaljplaneprocessen i prop. 2013/14:126 åtgärdar de anledningar till långa detaljplaneprocesstider som tjänstemännen på kommunerna upplever. För att kunna ta reda på det kommunala perspektivet så har en enkätundersökning  riktad till Sveriges kommunala plankontor gjorts. Enkätundersökningen undersöker och åskådliggör de anledningar som de kommunala tjänstemännen runt om i Sverige ser till långa detaljplaneprocesser. Resultatet av denna undersökning jämförs i en analys med de förändringar som prop. 2013/14:126 innebär. De mest tongivande anledningarna som påvisas i undersökningen är avvägande mellan intressen och de utredningar som är förknippade med avvägandet och processen. Även andra orsaker som bland annat har med de demokratiska förankringarna i kommunerna att göra är enligt respondenterna betydande. Här nämner respondenterna remisstider och oregelbundna kommunfullmäktigemöten, som dessutom hålls mycket sällan, som bidragande orsaker.  Flera av de anledningar som kommunerna påvisar som anledningar till långa detaljplane- processtider kommer inte att påverkas överhuvudtaget av prop. 2013/14:126, medan några av anledningarna påverkas mycket lite. Sammanfattningsvis så kommer prop. 2013/14:126 att, utifrån uppsatsens slutsatser, totalt sett få en mycket liten påverkan på den tid det tar att ta fram en detaljplan.  Detaljplanen är ett planeringsinstrument som är ett uttryck för all den kontext som finns runt omkring oss. I detaljplanen så blir värderingar och meningsskiljaktigheter fysiska och möjliga att ta på. Denna position som definitiv åskådliggörare av meningsskiljaktigheter kombinerat med dess blandning av rationalitet och politik gör dess roll mycket komplex. Rationalitetens starka ställning som sanningsbärare i vår samtid gör att politiker och intressenter söker efter rationella argument för ställningstaganden i detaljplaneprocessen som egentligen består av åsikter. Detta bidrar till kostnad- och tidskrävande utredningar. Detaljplaneringen styrs och regleras av en ramlagstiftning i form av PBL. Förändringarna som prop. 2013/14:126 medger innebär att denna ramlagstiftning förändras för andra gången på fyra år. Detta innebär att kommunerna som  inledde detaljplanearbete före 2011-05-02 nu har tre olika lagar att ta hänsyn till i detaljplanearbetet. En ständig förändring av lagarna leder till att en varaktig och beständig praxis som intressenter kan lära känna och förstå inte är möjlig. Detta skapar förvirring och oförutsägbarhet hos de intressenter som berörs.

Kommunen har ansvaret för att planera mark- och vattenanvändningen inom den egna kommunen. Kommunen bestämmer genom sitt planmonopol var och vad som får byggas. Idag finns i delar av landet problem med bostadsbrist som delvis är en konsekvens av att vårt samhälle har genomgått stora förändringar. De förändringar som i stort har skett är hushållens sammansättning, åldersfördelningen och den geografiska fördelningen av befolkningen. Härtill kommer att det inte byggs nya bostäder i tillräckligt stor utsträckning. Med anledning av detta har flera utredningar och studier genomförts under åren för att identifiera vilka led i planprocessen som tar tid för att komma till rätta med utdragna planprocesser. Syftet har varit att ta fram lösningar på de problem som identifierats för att kunna snabba på och effektivisera planprocessen likväl som att förenkla lagstiftningen. Brister i tillämpningen är ytterligare en anledning till att förenkla lagstiftningen men samtidigt behöver kompetensen ökas inom både kommunen och staten. Insatser för kompetensutvecklingen har gjorts av bland annat Boverket och insatserna är även tänkta att fortsätta. Frågan är då om det lett till någon förändring av planprocessen?Studien syftar till att beskriva planprocessens utveckling för att försöka ta reda på om de ändringar i lagstiftningen som gjorts sedan plan- och bygglagen vann laga kraft år 1987 har lett till någon förändring. Syftet är samtidigt att försöka ta reda på om standardförfarandet kommer att kunna tillämpas i större utsträckning och om det innebär en snabbare process. Eftersom kommunerna och länsstyrelsen har en viktig roll i planprocessen kan deras synpunkter på planprocessen bidra till insyn i olika delar av processen och kommunernas syn på ändringarna. För att inhämta länsstyrelsens och kommunernas synpunkter genomfördes empiriska undersökningar. För datainsamling till teoridelen har i huvudsak relevant lagstiftning och förarbeten studerats. Studien är både en kvantitativ och en kvalitativ studie då både kvantitativa och kvalitativa data presenteras i rapporten.Resultatet av studien är att kommunerna själva inte tycker att någon större förändring av planprocessen har skett. Vissa förändringar har trots allt skett även om det varit vid olika tillfällen över lång tid och i liten dos åt gången. Ändringarna i lagstiftningen ha lett fram till, om inte en snabbare, så åtminstone en mer funktionell planprocess och en tydligare lagstiftning. Slutsatsen är att det egentligen inte spelar någon roll vilket förfarande som tillämpas utan att det till syvende och sist handlar om varje enskild detaljplans komplexitet. Att uppnå högsta möjliga effektivitet innebär att uppnå minsta möjliga tidsåtgång utan att det påverkar kvaliteten och där är planprocessen inte än. / The municipality is responsible for planning land and water use within the municipality. The municipality determines, through its planning monopoly was and what gets built. Today, there are parts of the country problems with the housing shortage that is partly a consequence of our society has undergone great changes. The changes have largely been the household composition, age distribution and geographical distribution of the population. In addition, there are built new homes sufficiently. For this reason, several investigations and studies conducted over the years to identify which part of the planning process that takes time to come to terms with lengthy planning processes. The aim has been to develop solutions to the problems identified in order to speed up and streamline the planning process as well as to simplify legislation. Weaknesses in the application is another reason to simplify the legislation but also need the skills increased in both the municipality and the state. Efforts skills development has been made by, among other things, Building and Planning and the stakes are even supposed to continue. The question then is whether it led to any change in the planning process?The study aims to describe the plan development of the process of trying to find out about the legislative changes made since the Planning and Building Act became final in 1987, have led to any change. The aim is also to try to find out whether the standard procedure will be applied more widely and if that means a faster process. Since the municipalities and the provincial government has an important role in the planning process, their views on the planning process contribute to transparency in various parts of the process and the municipalities to the amendments. To obtain county administrative and local views was conducted empirical studies. Data collection for the theoretical part is mainly relevant legislation and preparatory works studied. The study is both a quantitative and a qualitative study where both quantitative and qualitative data presented in the report.The result of the study is that municipalities themselves do not think that any major change in the planning process has taken place. Some changes have nevertheless taken place even if it has been at various times over a long period and in small dose at a time. Changes in legislation have resulted, if not faster, so at least one more functional planning process and a clearer legislation. The conclusion is that it really does not matter which procedure applies without ultimately is about every single detail plans complexity. To achieve the highest possible efficiency means achieving minimum time consumption without affecting quality, and there is the planning process is not yet.

No description available.