This essay aims to examine how safety is reflected in local plans. This was done by describing the physical environments, which are addressed in the local plans and its impact on safety. It has also been undertaken to see if certain physical environments with respect to safety have been addressed differently.The paper is made with the qualitative method Thematic analysis. The method is used to analyze the three local plans that have been available during the essay. The analysis was done with my created themes Traffic separation, Accessibility, High vision, Light and bright and Human presence.The results have shown that the local plans takes up physical environments that are good for safety. It is also so that the results showed that the local plans and safe physical environments differ depending of the intent of each local plan.

The aim of this diploma work was to obtain a review of the appeal process in Sweden under the Planning and Building Act and the possibilities of appeal in the planning and building permit process. The work was intended to identify potential problems surrounding the appeal process and possible efficiency measures. The goal was to form a report that provides a satisfactory overview of the appeal process in theory and practical application as well as provide relevant concrete proposals on how the appeal process can be streamlined. Background and facts surrounding the work were taken from different types of literature and through several interviews with representatives in government, industry and politicians. The main problems related to the appeal process are in the long processing times and the high number of appeals. There is a great interest to streamline the appeals process and the government is going to launch studies in which possible future actions will be investigated. It is possible to appeal for up to two instances before you need a so called “leave to appeal” in order for your complaint to be passed on to the next instance. Appeals may be made for several reasons and in these instances of appeal there is no risk for either economic or legal sanctions for the complainant. The negligible risk in the appeal results in an exploitation of the appeal system. The introduction of an appeal fee may reduce the number of appeals. A fee may reduce the overuse and provide an effective appeals process and thus a more efficient planning and building permit process.

Behovet av att skapa en digital detaljplan anses bland aktörer som ett måste i framtiden. Detaljplanen bör utvecklas för att kunna visualisera och förklara detaljplanens bestämmelser på ett tydligare sätt än vad det görs idag. Tidigare studier belyser att BIM och GIS kan tillämpas i detaljplanen, detta gör då att detaljplanen kan tillhandahålla nya funktioner och förbättra visualiseringen som idag ses som ett stort behov. Genom att förstå vad som gör detaljplanen svårtolkad och svår att visualisera skapar det ett underlag att ta fram en digital detaljplan som besvarar framlagda problem. Detta kan då skapa möjligheter till flera förbättringar, så som detaljplaneprocessen, bygglovshanteringar samt att kommunikation mellan aktörer förbättras. Syftet i den här studien är att kartlägga vad berörda aktörer har för problem med dagens detaljplan. Även hur en 3D-detaljplan ska tillämpas, samt vad den kan innehålla för ytterligare information eller nya funktioner. Studien genomförs med en kvalitativ metod. Genom litterära studier undersöks vad för möjligheter en 3D-detaljplan kan erbjuda. Vidare utförs semistrukturerade intervjuer med aktörer som är direkt berörda av detaljplanen, så som företag, kommun, arkitekter samt medborgare för att undersöka vad de ser för möjligheter med en 3D-detaljplan och vad de ser för problem med dagens detaljplan. Analysen och diskussionen resulterar i vilka möjligheter en 3D-detaljplan har vid ett utförande och vad som krävs för att det skall bli en verklighet. En övergripande slutsats är att en 3D-detaljplan idag ses som svår att utföra, under studien kom det fram flertalet bidragande faktorer. De viktigaste faktorer som krävs att undersöka är att se till att en gemensam standard mellan företag, kommun och arkitekter över hela landet måste sättas. Utan detta fastställt kommer det skapa en rad problem mellan aktörer att ta emot och skicka olika slags information som kan leda till att viktig information missas. Författarna kom även fram till att detaljplanen inte ska visualiseras utan att ett nytt visualiserings-system ska skapas för att stötta detaljplanen med att visualisera och lättare tolka den. / The zoning plan is considered difficult to interpret and there is a great need to digitize it. Previous studies highlight that BIM and GIS can be applied in the zoning plan, this means that the zoning plan can provide new functions and improve visualization. An implementation can create opportunities for several improvements, such as the zoning plan process, building permit management and communication between actors can be improved. The purpose of this study is to map out what problems the relevant users have with today's zoning plan. Also, how a 3D-zoning plan should be applied, and what it can contain further for information and new functions. The study is conducted with a qualitative method. By studying literary studies, what possibilities a 3D-zoning plan can offer is examined. In the study, semi-structured interviews are conducted with municipalities, construction companies, architects and private individuals to understand what needs to be developed, and how it should be conducted. Analyzing and discussing results in what opportunities a 3D-zoning plan has for an implementation and what it takes to make it a reality. An overall conclusion is that a 3D-zoning plan is difficult to implement today. During the study several factors contributing to this conclusion. Common standards between companies, municipalities and architects must be determined. The authors' conclusion is that the zoning plan should not be visualized, instead a new visualization system should be created to support the zoning plan.

Uppsatsens syfte handlar om att studera barn och ungas närmiljö samt deras roll i Sveriges fysiska planering och hur barns perspektiv framhävs i planprocessen. De frågeställningar som ställs i uppsatsen är följande. Hur beaktas barn och ungas närmiljö i detaljplaneprocessen? Hur behandlas barn och ungas intressen i detaljplaneprocessen? Hur ser deltagandet och inflytandet ut i detaljplaneprocessen för barn och unga? Den empiri som uppsatsen lutar sig mot är en kvalitativ metod som bygger på en analys av planhandlingar från detaljplaner. Där detaljplaner kommer från kommuner i Uppsala län. Det som uppsatsen kommer fram till är att barns intresse lyfts fram angående en tillgång till grönområden för lek, aktivitet och rörelse samt barnens säkerhet och trygghet i att kunna röra sig på egen hand i sin närmiljö. De kommuner som jobbar aktivt med att barn och unga ska vara med i planprocessen lyfter tydligare och mer konkret barns perspektiv och inte endast barnperspektiv från vuxna med barns intresse i sikte.

Inom bebyggelseområden är det nödvändigt att utrymmen och anläggningar av olika slag kan nyttjas gemensamt. Det kan röra sig om till exempel vägar eller grönområden. Förekomsten av dessa gemensamma anläggningar väcker frågor om vem som ska anlägga och bekosta drift och underhåll av anläggningarna. Inom detaljplanelagda områden regleras dessa frågor i första hand genom plan- och bygglagen. I olika utredningar och rapporter har kritik framförts angående tillämpningen av denna lagstiftning. Kritiken handlar om att enskilda fastighetsägare får ansvara för gemensamma anläggningar inom detaljplaneområden i större utsträckning än lagstiftningen ger stöd för. Det handlar om att kommuner, utan lagstöd, avsäger sig huvudmannaskapet för allmänna platser samt att anläggningar av allmän karaktär planläggs på kvartersmark. Omfattande studier på denna problematik saknas och examensarbetets syfte är att få en bild av problematiken i nuläget i ett antal kommuner. Alla gällande detaljplaner, som vunnit laga kraft år 2000-2011, i fem kommuner i Stockholms län har studerats med avseende på hur gemensamma anläggningar planlagts. Totalt har knappt 800 detaljplaner studerats. De typer av planbestämmelser som undersökts är enskilt huvudmannaskap för allmänna platser samt olika markreservat för allmänt ändamål på kvartersmark. Resultatet av undersökningen visar att den problematik som beskrivits i utredningar och rapporter är delvis begränsad i de studerade kommunerna. Undersökningen bekräftar dock att betydande delar av kvartersmark reserveras för allmänna ändamål genom så kallade x-områden.

Examensarbetet syftar till att redovisa hur fyra olika kommuner i Stockholmsområdet, Huddinge, Nacka, Sollentuna och Vallentuna, arbetar med prioriteringar och initiala tidsplaner för samhällsbyggnadsprojekt. Syftet är även att göra en studie över hur väl initiala uppskattningar i samband med planuppdrag för detaljplanearbetets tidsåtgång stämmer överens med verkligt utfall. Sveriges kommuner ansvarar för fysisk planering och ska se till att kommunen tillfredsställer behovet av bostäder och allmänna funktioner. Rutinerna för hur prioriteringar för samhällsbyggnadsprojekt utförs och redovisas varierar stort mellan kommunerna. Huddinge framställer årligen ett av kommunfullmäktige antaget styrdokument som avser tre år och omfattar både prioriteringar projekten sinsemellan och tidsplaner för respektive projekt. Både aktiva och framtida projekt redovisas i dokumentet. Nacka arbetar efter en prioriteringsmodell som bygger på ett poängsystem som är anpassat efter politikernas mål och riktlinjer vid initiering av nya projekt.  Aktiva projekt prioriteras av projektledaren med inflytande från en styrgrupp bestående av enhetschefer. I Sollentuna fokuserar prioriteringen på resursplanering där handläggarnas arbetstid fördelas mellan projekten, vilken stäms av med politikerna. Vallentuna kommun tar årligen fram en omfattande bostadsbyggnadsprognos som redovisar en sammanställning över bostadsprojekt för de kommande tio åren.  Det som redovisas är projektets nuvarande skede och uppskattat igångsättningsår för bostäderna. Den initiala tidsplanen för respektive projekt redovisas numera vanligtvis i planbeskedet. Innan möjligheten till planbesked infördes i plan- och bygglagen (2010:900; PBL) varierade förekomsten av en initial tidsplan. Studien över initiala tidsplaner omfattar tidigare rutiner, innan införandet av planbesked i PBL, varför resultatet för de olika kommunerna inte går att jämföra sinsemellan då rutinerna var mer varierande. Resultatet visar dock att det generellt är stora skillnader mellan initialt uppskattad tidsåtgång och verkligt utfall, vilket visar svårigheten med att tidigt uppskatta en tidpunkt för antagande. Därför är det viktigt att kommunerna poängterar att oförutsedda händelser och omprioriteringar kan ske och att tidpunkten i bland annat planbeskedet endast är en riktlinje. Dock kan det konstateras att kommunerna även har varit väl optimistiska vid uppskattningen av tidsåtgången för de studerade projekten och de borde ha erfarenheten att göra mer rimliga tidsplaner. Det kan noteras att det finns lagreglerat hur detaljplanearbetet ska bedrivas, men däremot finns inga direktiv som reglerar hur kommunerna ska bedriva sin samhällsbyggnad. Det som är svårast är inte att detaljplanera ett avgränsat område utan svårigheten är att planera och prioritera samspelet mellan kommunens olika samhällsfunktioner – att planera planeringen!

Detaljplaner upprättas och antas när områden ska exploateras och bebyggas. Plan- och bygglagen säger att vissa handlingar måste upprättas under detaljplaneprocessen. Ett dokument som ofta upprättas, i synnerhet vid större exploateringsprojekt, kallas för gestaltningsprogram. Upprättandet av gestaltningsprogram är däremot inte ett krav uttryckt i lagen. Gestaltningsprogram upprättas framför allt för att det finns en önskan om att kunna få en bild av det nya områdets karaktär och stil. Gestaltningsprogram kan skilja sig åt. Vissa gestaltningsprogram innehåller avancerade illustrationer och mycket detaljerade element. Andra gestaltningsprogram är betydligt enklare med färre skisser och mindre i sitt omfång. Dessutom kan gestaltningsprogrammen även skilja sig åt hur de förhåller sig till detaljplanen. Syftet med uppsatsen är att undersöka gestaltningsprogram i relation till detaljplan dvs. hur den juridiska kopplingen ser ut. I arbetet undersöks tio stycken detaljplaner med motsvarande gestaltningsprogram från fem kommuner i Stockholms län. Undersökningen beskriver hur gestaltningsprogrammet ser ut, och vilken detaljeringsgrad de har. Vidare undersöks om det finns någon hänvisning till gestaltningsprogrammet i planbestämmelserna och hur de är formulerade. Det som undersöks i de olika fallen är om gestaltningsprogrammet ska följas i detalj eller om det mer fungerar som ett vägledande dokument för områdets gestaltning. Utifrån resultatet av undersökningen i denna uppsats går det att identifiera minst olika typerav kopplingar mellan detaljplan och gestaltningsprogram. Planbestämmelsernas kan hänvisa:1. till hela gestaltningsprogrammet2. konkret till en viss sida i gestaltningsprogrammet3. planbeskrivningen hänvisar till gestaltningsprogrammet4. inte alls hänvisa(5. genom informationsruta, ej planbestämmelse)I slutet är alla gestaltningsprogram sammanfattade med hänvisningar till de olika typerna av kopplingar. Det finns även idéer på andra frågeställningar gällande gestaltningsprogram som är intressanta att undersöka.

Denna rapport är en studie av en påbyggnad om två våningar i Stockholms innerstad. Påbyggnaden är en tredimensionell fastighet, Obelisken 27, som har bildas genom avstyckning från stamfastigheten Obelisken 26. Enligt vision för Stockholm ska nya täta, miljövänliga och varierande stadsmiljöer växa fram med en blandning av bostäder och verksamheter. Detta ska möjliggöras bland annat genom förenkling av planprocessen och bättre samordning mellan nationella regelverk. Genom att koncentrera förtätning till redan bebyggd mark ökar förutsättningen för hushållning med mark och grönområden. Förtätningen kan bryta funktionalismen stadsplaneringsprincip och skapa blandning av bostäder och verksamheter. Från och med 1 januari 2004 kan fastigheter även begränsas vertikalt och bilda slutna volymer. En ny fastighet kan bildas som en tredimensionell volym på befintlig bebyggelse. Behovet av att kunna bilda tredimensionella fastigheter (3D-fastighet) är många, t ex. då man vill skikta en byggnad som har olika typer av verksamheter men kan också vara av förvaltnings- eller finansieringsskäl. Metoden för att bilda och förändra 3D-fastighet är desamma som för traditionella fastigheter. Bebyggelsen på fastigheten Obelisken 26 uppfördes på sen 60-tal. Inom fastigheten inryms fyra stycken femvåningars lamellhus uppförda på en sockelbyggnad. En ny detaljplan som fick laga kraft 2007 ger utökad byggrätt för fastigheten genom till –och påbyggnad. Påbyggnaden utgörs av 10 stycken takvåningar i två våningsplan samt ett fill-in hus med ytterligare 3 takvåningar. Byggnaden är uppförd i trästomme kombinerat med stål. Taket är böljande och beklätt med sedummossa, den böljande takformen ger en variation i rumshöjden. Installationer som dragits genom stamfastigheten är förlagd i ett installationsplan mellan stamfastigheten och påbyggnaden. Fastigheten har tillförsäkrats nödvändiga rättigheter genom bildande av 12 stycken servitut och 3 stycken gemensamhetsanläggningar. Tredimensionella fastigheten Obelisken 27 köptes av Brf Söderstak 1, tillträdde till lägenheterna / This report is a study of an additional building about two floors in central Stockholm. The building is a three-dimensional estate, the Obelisken 27, which has been formed though a parceled out division from the estate Obelisken 26. According to a vision for Stockholm a new, dense, environmentally conscious and varied urban surrounding shall emerge with a mixture of residential and commercial properties. This will be implemented by simplifying the scheming process and an enhanced coordination between national principals. Through concentrating densification to lands already exploited and built on, areas for parks and open lands are better maintained. The densification can create a new option to the functionalistic city planning and thereby create a mixed residential and commercial urban environment. From January 1st 2004 estates can be limited vertically and create closed volumes. A new estate can be established as a three-dimensional additional volume on an already existing object. The necessities to build three-dimensional estates (3D-estate) are many, for example when you want to layer a building, which has different types of purposes, but it can also be administrative and financially beneficial. The procedure of forming and transforming a 3D-estate is the same as for traditional building structures. The construction of the estate Obelisken 26 was erected in the later sixties. The property contains four five-level laminated houses constructed on a plinth building. A new plan, which was legally enforced in 2007, enables further expansive construction possibilities. The additional building consists of ten penthouses each on two levels and an additional fill-in house with three more penthouses. The building has wooden frames combined with steel. The roof is billowed and dressed with sedummossa. The undulating shape gives a varied and vivid shape in the heights of the rooms. Installations, which have been used from the main estate, are located in a separate level between the main building and the additional building in top. The estate has been assured essential rights though twelve easements and three common facilities. The three-dimensional estate Obelisken 27 was bought by Brf Söderstak 1 and the admittance to the apartments is planned to August 2011.

Idag finns en stor nationell bostadsbrist där vissa upplåtelseformer är i större nöd än andra. Bostadsbristen tycks vara tydligare bland större städer och Uppsala är inget undantag. Samtidigt är den nationella ekonomin svag och investeringsviljan för både privata och offentliga företag är liten. Detta kräver ekonomiskt smarta metoder att få bostäder på plats snabbt och billigt. En typ bostadsbyggande som spekuleras vara både snabb producerad och ekonomiskt tillåtande är modulbaserade bostäder. För att bygga bostäder och samhällen för en befolkning krävs mer planering än så. Vid planering av samhällen idag vägs många intressen in och behandlas innan beslut tas. Hur står sig modulbaserade bostäder emot dessa processer? I arbetet presenteras både möjligheter och begränsningar med att implementera en större del modulbaserade bostäder. Detta genom att analysera detaljplaner och genom intervjuer med aktörer inom bostadsbranschen i Uppsala. Olika aktörer inom branschen har olika intressen med staden och intressekonflikter uppstår. Det ska vara ekonomisk fördelaktigt för företag att bygga bostäder och kommunen behöver ha sociala och ekologiska frågor i åtanke vid sin planering. Hade problematiken varit enkel hade det inte funnits något syfte med uppsatsen. Men att kartlägga lösningar och överväga intressen är som med all planering grundläggande för att hitta en lösning.

No description available.