Barn använder sig av digitala verktyg i allt tidigare ålder och digitala verktyghar fått större fokus i förskolans läroplan efter revideringen 2018, vilket medför högre krav på den digitala undervisningen i förskolan. Med föreliggande studie undersöks barns perspektiv på deras lärande i användningen av lärplattor i förskolan. Studien undersöker vilka möjligheter och begränsningar som barnen uppfattar vid användningen av lärplattor i förskolan. Studien baseras på barnsamtal med 18 stycken barn från två olika förskolor i olika kommuner. De utvalda förskolorna arbetar aktivt med digitala verktyg i sin undervisning på förskolorna. Analysmetoden som använts har utgått från Pramlings (1991) avhandling där resultaten tyder på olika sätt som barnen uppfattar att de kan lära sig. Resultatet visar att barnen kan uppfatta sitt lärande och ser både möjligheter och begränsningar med användning avlärplattor i förskolan. Slutsatser som dras är att barns perspektiv behöver synliggöras för att förskollärarna ska kunna skapa en mer anpassad digitalundervisning. Den anpassade digitala undervisningen utifrån barns perspektiv kan leda till fler möjligheter för barns lärandeprocesser

Den här studien eftersträvar att söka kunskap om hur förskollärare ser på digitaliseringen i förskolan samt arbetet med digitala verktyg i utbildningen. Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare resonerar kring möjligheter och begränsningar med digitala verktyg i förskolans undervisning, samt hur förskollärare resonerar kring sin egen syn av digitala verktyg i förskolan. För att besvara syftet har studien utgått ifrån semistrukturerade intervjuer som metodval. Intervju som metodval tillförde en nyanserad och rik data, som synliggör variationen av synsätt och perspektiv på arbetet med digitala verktyg. Studiens samlade empiri analyserades utifrån ett sociokulturellt perspektiv, varav begreppenAppropriering, Mediering, Kulturella Redskap och Artefakter har genomsyrat analysen, resultatet och diskussionen i syfte att upprätthålla en teoretisk konsistens. Studiens huvudsakliga resultat visar att digitala verktyg i förskolan betraktas som ett hjälpmedel och komplement som förskollärare använder i undervisningen, det är också ett värdefullt hjälpmedel för barns fortsatta lärande, samt ett hjälpmedel för personalen i det dagliga arbetet. Digitala verktyg beskrivs som ett hjälpmedel vilket möjliggör för förskollärare att synliggöra verksamheten, barns vardag och lärande. Digitala verktyg betraktas som ett hjälpmedel i arbetet vilket möjliggör flexibilitet i kommunikationen med vårdnadshavare. Studiens resultat visar likaså på en syn av att arbeta rätt och medvetet med digitala verktyg. Ett medvetet och korrekt arbete beskrivs av förskollärarna utifrån aspekten att använda digitala verktyg om ett hjälpmedel och ett komplement i arbetet i förskolan.

Det finns en nationell vilja både till arbete med differentierad undervisning utifrån varje elevs förutsättningar och till undervisning med digitala verktyg. Den digitala utvecklingen i samhället går snabbt och digital kompetens ses som en demokratifråga. Skolans digitaliseringsstrategi gör gällande att alla i skolan ska ha digital kompetens, både lärare och elever. I klassrummet möter läraren elever som alla har olika förutsättningar och som ska ges en differentierad undervisning. Enligt den sociokulturella principen om scaffolding ska den mer kunnige läraren stötta eleven till lärande i sin proximala utvecklingszon med hjälp av medierande redskap. Mot bakgrund av sociokulturell teori ville den här studien lyfta lärarperspektivet på det praktiska arbetet med digitala verktyg i en differentierad undervisning i fysik-ämnet i grundskolan. Som förväntat kunskapsbidrag önskade studien tillföra en fördjupad förståelse för hur lärare utifrån sina egna beskrivningar i praktiken arbetar med användningen av digitala verktyg i differentierad undervisning i fysik-ämnet i grundskolan. Tre lärare deltog i kvalitativa, semistrukturerade intervjuer och därefter analyserades resultatet tematiskt. Sammanfattningsvis visar studien att det i den givna kontexten finns en förståelse för behovet av differentierad undervisning och en positiv attityd till att använda sig av digitala verktyg som medierande redskap i undervisningen givet att tekniken fungerar. / There is a national aspiration both to work with differentiated teaching based on each student’s circumstances and to teach with digital tools. The digital development in society is fast and digital competence is seen as a democratic matter. The school’s digitalization strategy states that everyone in the school must have digital competence, both teachers and students. In the classroom, the teacher meets students who all have different conditions and who must be given differentiated instruction. According to the socio-cultural principle of scaffolding, the teacher must support the student to learn in his proximal development zone with the help of mediating tools. Against the background of socio-cultural theory, this study wanted to highlight the teacher’s perspective on the practical work with digital tools in a differentiated teaching of the subject of physics. As an expected knowledge contribution, the study wished to provide a deeper understanding of how teachers, based on their own descriptions, work in practice with the use of digital tools in differentiated teaching in the physics subject. Three teachers participated in qualitative, semi-structured interviews and then the results were analysed thematically. In summary, the study shows that in the given context there is an understanding of the need for differentiated teaching and a positive attitude towards using digital tools as mediating tools in teaching given that the technology works

Denna kunskapsöversiktens syfte är att sammanställa relevant forskning kring hur lärare använder sig av digitala verktyg i undervisning samt hur dom arbetar med med elevers förståelser kring informationssökningar och deras källhantering. Vi har genom olika databaser funnit relevant forskning kring dessa aspekter genom vetenskapliga artiklar, avhandlingar och böcker. Forskningen som hittats har framhävt flera perspektiv där både för och nackdelar kring användningen av dom digitala verktygen förts fram. Det vi kommit fram till är att dom digitala verktygen har en stor betydelse i undervisningen för att eleverna ska skapa ett intresse och lust till att lära. Dock kan dom digitala verktygen inte anses som en ersättare till den traditionella undervisningen utan endast som ett hjälpmedel som kompletterar den som redan existerar. Forskningen som vi funnit visar att lärare som har brist gällande den digitala kompetensen avstår från att använda sig av dom digitala redskapen i undervisningssyfte. Detta eftersom den nya digitala världen ställer höga krav på lärares digitala kompetens där följden blir att lärare tar avstånd från att använda verktygen i sin undervisningspraktik. Med detta resultatet vill vi som framtida lärare få en större förståelse kring digitala kompetensens betydelse för professionen och vikten den har för den pedagogiska undervisningen.

Syftet med studien är att undersöka förskollärares uppfattningar om digitala verktyg och dess möjligheter och utmaningar. Studien motiveras utifrån en brist på tidigare forskning om vilka uppfattningar förskollärare har till digitala verktyg i förskolan. Idag lever vi ett digitaliserat samhälle och den reviderade läroplanen för förskolan nämner att barnen i förskolan ska utveckla adekvat digital kompetens. Studien har en utgångspunkt i en fenomenografisk ansats. Genom en kvalitativ studie med intervju som metod har frågeställningarna besvarats. Resultatet visar att det både finns negativa och positiva uppfattningar av användningen av digitala verktyg. Det finns olika uppfattningar gällande barnsyn, pedagogik, intresse, trygghet men också digital kompetens. Möjligheter som framgår är dokumentation, källkritik, programmering, specialanpassat material, gemenskap, vårdnadshavares delaktighet samt pedagogiskt hjälpmedel för förskollärarna. Utmaningar som framgår är bristande kompetens, delade åsikter, att veta vilka applikationer som är pedagogiska och inte, GDPR, att förklara syftet med digitala verktyg samt tidsbrist. Resultatet belyser att digital kompetens är en viktig faktor till vilken uppfattning förskollärarna har till digitala verktyg i förskolan. Studien kan därmed medföra att fler förskolor prioriterar kompetensutveckling inom ämnet och även diskussioner i arbetslaget.

Ett samhälle som blir allt mer digitalt har gjort att vi har fått helt andra möjligheter att kommunicera och ett nytt sätt för oss människor att skapa mening i tillvaron. Majoritetenav de texter som unga idag möter är digitala och de kommunicerar dagligen via digitala medier. Det är viktigt att skolan bemöter denna generations sätt att kommunicera. Syftet med kunskapsöversikten är att synliggöra hur forskning belyser digitala verktyg i skrivundervisningen. Syftet preciseras med hjälp av att lägga fokus på att analysera fördelar och nackdelar som kommer med användandet av digitala verktyg i skrivprocessen. Kunskapsöversikten är baserad på 10 vetenskapliga-nationella och internationella artiklar. Majoriteten av studierna är gjorda på elever i åk 4–6. Artiklarna bearbetades genom en tematisk analys som resulterade i 4 olika teman. Resultatet visar att det finns både fördelaroch nackdelar med användandet av digitala verktyg i skrivprocessen. Ett ökat socialt samspel med andra, ett smidigare sätt att redigera och bearbeta texter samt en ökad motivation att skapa texter är några exempel på fördelar som forskningen lyfter. De nackdelar som beskrivs handlar främst om hur finmotoriken påverkas av att inte skriva med penna men också om hur karaktären på den färdiga texten påverkas av den digitala skrivprocessen.

Inledning: I den senaste versionen av läroplanen som tagits fram för förskolan läggs det mer vikt än någonsin på digitalisering och användandet av digitala verktyg i förskolans undervisning. Detta nya fokus på digitala verktyg i styrdokumenten ställer nya krav på både rektorer och pedagoger. Studier visar att dessa krav innebär en ökad osäkerhet bland förskolepedagoger om hur digitala verktyg kan introduceras för att bli en naturlig del av undervisningen. Det finns samtidigt studier som visar att pedagoger saknar tillräcklig kompetens för att möta digitaliseringsmålen. När en sådan kompetens saknas är det rektorns uppgift att erbjuda kompetensutveckling, och ge rätta förutsättningar för att lyckas med digitalisering. Denna studie kommer därför att undersöka vilka förutsättningar rektorerna upplever att de ger sina anställda för att utveckla undervisningen i digitalisering. Syfte: Syftet med studien är att skapa större kunskap om förskolerektorers ansvar för förskolepedagogers digitala kompetens. Dels avser vi undersöka rektorers tolkning av läroplanens digitala mål som infördes 2018 och dels vilka förutsättningar rektorerna upplevs ge sina förskolepedagoger för att bedriva undervisning genom digitalisering. Metod: Denna studie genomfördes genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fem förskolerektorer som är verksamma inom samma geografiska område. Intervjuerna analyserades genom en modell bestående av sju steg, och den information som var relevant för att möta studiens syfte och frågeställningar sammanställdes till ett resultat. Studien genomfördes med en fenomenografisk ansats eftersom vi ville undersöka rektorers tolkningar och uppfattningar kring digitalisering. Resultat: Studien visar att rektorerna upplever att de ger sina anställda goda förutsättningar för att lyckas med digitaliserinsmålen i förskolan. Detta skiljer sig mot tidigare forskning, som fokuserat på pedagogernas upplevelser, eftersom studier visat att det finns en osäkerhet och brist i riktlinjer när det kommer till användandet av digitala verktyg i förskolan. Studien visar också att ett framgångsrikt arbete med digitalisering kräver att rektorn tar målen i styrdokumenten och anpassar dessa till respektive förskola, samt skalar ner målen till konkreta steg som pedagogerna kan använda sig av i verksamhetens vardag

Sammanfattning Digitaliseringen inom svensk förskola utvecklas i en rasande fart vilket medför en ökad efterfrågan på digital kompetens hos pedagogerna. Flertalet studier visar att pedagoger efterfrågar stöd och kunskaper i hur de digitala verktygen kan användas i undervisningen. Man kan i förskolans styrdokument läsa att digitala verktyg ska användas i undervisningen på ett professionellt sätt. Det finns dock inte någon definition av vad ett professionellt sätt innebär. Rektorn står som ytterst ansvarig för utbildningens kvalitet samtidigt som Utbildningsdepartementet (2017) skriver att det därmed krävs att de själva besitter digital kompetens för att kunna leda och stötta pedagogerna i det digitala utvecklingsarbetet. Vi har därför valt att fördjupa oss mer i rektorers syn på användning av digitala verktyg i professionell undervisning. Syfte Studiens syfte är att undersöka hur rektorer upplever digital kompetens, hur de anser att pedagoger bör bedriva professionell undervisning och vad de anser är viktigt för att leda skolans digitaliseringsarbete. Metod Studien utgår från kvalitativa semistrukturerade självrapporter med fem yrkesverksamma rektorer från samma stad. Resultat Samtliga rektorer som medverkar i vår studie har olika erfarenhet av digitala verktyg i förskolans undervisning. Trots detta delar de upplevelsen av att besitta god digital kompetens. Rektorerna betonar vikten av att man som pedagog besitter goda kunskaper om digitala verktyg och att pedagoger ges möjligheter att lära av varandra i kollegiala sammanhang. De understryker vikten av löpande fortbildning för pedagogerna för att kunna leda en förskola framåt i digitaliseringen då detta är ett snabbt föränderligt område. Samtliga rektorer uttrycker att ett systematiskt arbetssätt med tydligt uppsatta mål är av betydelse i arbetet med digitala verktyg. Rektorernas digitala kunskap utmärks i användning med bland annat Ipads, datorer, projektorer, I-bots, olika appar, Osmo, mikroskops ägg, blue-bots och greenscreen. Rektorerna anser att man i en professionell undervisning med digitala verktyg bör använda dessa som kompletterande verktyg på ett naturligt sätt i all undervisning tillsammans med närvarande pedagoger.

Intresset för studien uppstår utifrån en upptäckt om att förskollärare visar en osäkerhet kring digitala verktyg. Nyfikenheten stärks i samtal med förskollärare under verksamhetsförlagd utbildning, där de berättar att de ser svårigheter i att tillämpa digitala verktyg i förskolan. Intresset för området mynnar ut i funderingar om utmaningen är generell för fler förskollärare i Sverige.  Studiens syfte är att beskriva och analysera relationen mellan tidpunkt för förskollärares utbildning och deras förhållningssätt till digitala verktyg. Utifrån detta syfte ställer vi följande fråga: vilka skillnader finns det mellan förskollärares uppfattningar om digitala verktyg i förskolan? Denna fråga mynnar ut i två mer konkreta frågeställningar; i vilka situationer använder förskollärarna digitala verktyg? Och vilka är förskollärarnas förhållningssätt till kompetensutveckling?  En kvantitativ metod har använts, där en enkät har skickats ut till förskollärare i Skaraborg som får besvara formulerade frågor inom området. Den generella uppfattningen om förskollärares digitala kompetens och känsla av säkerhet blir relevant för en enkätstudie eftersom enkäten har skickats till en större grupp individer. Enkäten skickades via mejl där respondenterna har delgetts en länk där de skickats vidare till onlineenkäten i Sunet Survey.  Resultaten visar att flera av de förskollärare som har utbildat sig under de senaste tio åren har gått en utbildning som innefattar moment inom digitalisering. Respondenterna delger svar på frågor om bland annat känsla av säkerhet, användandet, utforskandet och ansvarsfördelningen för kompetensutveckling. Resultatet visar att det finns en relation mellan upplevd digital kompetens från förskollärarutbildning och känsla av säkerhet i användningen av digitala verktyg. Relationen visas främst i användningen av surfplatta och projektor. Svaren visar exempelvis att vilan är en situation där de flesta använder digitala verktyg, det är något vi reagerar på och synpunkterna fördjupas i en diskussion huruvida barnen blir producenter eller konsumenter i denna situation. Även förskollärares brister i den digitala kompetensen uppmärksammas, där synliggörs exempelvis avsaknad av tid till att lära sig verktygen och brist på kunskap om hur de kan användas med barnen. Studien visar även att säkerheten till vissa digitala verktyg påverkas av en tidigare digital kompetens men förskollärare kan också utveckla sin känsla av säkerhet om de utforskar de digitala verktygen. I yrkesutövningen är det därmed relevant att våga testa samt inspireras och motiveras av andra förskollärare.

Denna studie ämnar till att undersöka tre musiklärares uppfattning och beskrivningar av digitala verktyg och digital teknik i grundskolans musikundervisning senare år, 7-9. Genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer analyseras deltagarnas beskrivningar utifrån styrdokumentens riktlinjer i första forskningsfrågan samt utifrån ett sociokulturellt perspektiv med hjälp av begreppen redskap och mediering i den andra forskningsfrågan. Valet av studiens intresse i styrdokumenten samt de sociokulturella begreppen syftar till att utveckla en förståelse för hur lärarna förstår och nyttjar verktygen och tekniken i sin undervisning och för de mål som förväntas uppnås genom arbetet. Det insamlade materialet analyserades med en tematisk analys där respondenternas beskrivningar sätts i relation till varandra samt till forskningsfrågorna och tidigare forskning som utformar studien. De konstruerade teman som presenteras är det digitala verktyget i styrdokumenten, arbetet med digitala verktyget i musikundervisning och mål med arbetet. Lärarna beskrev en enhetlig uppfattning om hur det digitala verktyget ses och ska användas som ett verktyg och instrument för både ett musicerande och ett musikskapande och hänvisar till att motsvara en tidsenlig musikverksamhet i samhället. I resultatet och diskussionen beskrivs begreppen som synonymer som bland annat diskuteras utifrån styrdokumentens utformning av kunskapskrav och läroplanens mål med en differentierad undervisning. I en benämning av datorstödd undervisning beskrev lärarna hur tekniken möjliggör en större tillgänglighet till läromedel, informationskällor, kommunikativa funktioner och bedömningsmatriser som delas med eleverna och utvecklar ett större ansvarstagande för sina studier. Lärarna beskrev också en stor vikt vid att utveckla en digital kompetens i samtlig digital teknik som krävs för att vara en aktiv samhällsmedborgare i det moderna samhället vi idag lever i.