Palliativ vård i hemmet kräver stora resurser från närstående av utländsk härkomst. Närstående har stor del av ansvaret och behöver relevant stöd då uppgifterna som följer med ansvaret kan vara komplicerad. Närstående behöver introduceras med tydlig information, utbildning och samtal. För att kunna ge rätt stöd behöver distriktssköterskor få ökad kunskap om hur närstående av utländsk härkomst upplever palliativ vård i livets slutskede riktad till äldre. Syftet med studien är att beskriva upplevelser av att vara närstående av utländsk härkomst till äldre individer (>65 år) i palliativ vård i hemmet. Kvalitativa intervjuer genomfördes med 10 närstående. Materialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att för närstående av utländsk härkomst kunde palliativ vård i hemmet innebära såväl trygghet som utsatthet. När närstående upplevde att de var välinformerade, att personalen var kompetenta och tillgängliga så skänkte det trygghet. Utsatthet upplevdes när de inte var informerade om vården i livets slutskede, att bemötande var oprofessionellt, att ansvarstagandet om den döende anhörig var ofrivilligt. Den kulturella synen på döden och hur vård borde bedrivas i livets slutskede kunde skapa konflikter mellan de och vårdpersonal. Resultatet av studien stödjer tidigare forskning om informationsbrist och behov av extra stöd till närstående av utländsk härkomst.

Bakgrund: Sedan år 2007 leder distriktssköterskeutbildningen till en magisterexamen som en följd av Sveriges undertecknande av Bolognadeklarationen. Distriktssköterskan ska därmed kunna tillämpa och värdera teorier, vetenskaplig kunskap och beprövad  erfarenhet samt tillämpa ett evidensbaserat arbetssätt. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors upplevelse av sitt kritiska tänkande och sin analysförmåga i förhållande till vetenskaplig kunskap och ett evidensbaserat arbetssätt samt vilka förutsättningar och vilken efterfrågan som fanns till detta i det dagliga arbetet i primärvården. Metod: Studien hade en beskrivande design med kvalitativ ansats och genomfördes via semistrukturerade intervjuer med åtta distriktsköterskor verksamma inom primärvården. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysprocessen resulterade i fem kategorier med ett tema som sträckte sig över tre av de fem kategorierna. Temat En avsaknad av drivkraft och strukturella förutsättningar för användandet av sina akademiska kunskaper i det dagliga vårdarbetet bildades ur kategorierna Magisterexamen gör ingen skillnad för distriktsköterskors arbetssätt eller profession samt Brist på tid hindrar användande av tillägnad vetenskaplig kunskap och vetenskapligt förhållningssätt. De kategorier som inte gick under temat benämndes  Distriktsköterskors upplevda förväntningar och farhågor inför den vetenskapliga metoddelen av utbildningen och Stolthet över ökad förmåga att granska och söka kunskap. Slutsats: Distriktsköterskor i primärvården upplever att deras fördjupade kunskaper inom vetenskaplig metod höjer statusen på distriktsköterskeyrket men kommer inte till nytta i det kliniska arbetet inom primärvården. De upplever att arbetsgivaren varken efterfrågar eller ger dem förutsättningar för att tillämpa dessa kunskaper. Lärosäten och arbetsplatser bör tydliggöra hur distriktsköterskorna inom primärvården ska kunna använda sin kompetens fullt ut. / Background: Since the year 2007, the education for district nurses leads to a master's degree as a result of Sweden's signing of the Bologna Declaration. After finishing the studies the district nurse should be able to apply theories, scientific knowledge and proven experience in working with patients and apply evidence-based practice. Objective: The aim of this study was to describe district nurses' perception of their critical thinking and analytical skills in relation to scientific knowledge and evidence-based practice and what conditions and demands there were for this in their daily work in primary care. Method: The study had a descriptive design with a qualitative approach and was carried out through semi-structured interviews with eight district nurses working in primary care. The material was analyzed using qualitative content analysis. Results: The analysis process resulted in five categories with an overall theme that stretched across three of the five categories. The theme A lack of motivation and structural conditions regarding the use of their academic knowledge in their daily work was formed from the categories were A masters’ degree makes no difference to district nurses' work or profession and Lack of time prevents the use of scientific knowledge and a scientific approach. The categories which was not covered by the theme was named District nurses’ perceived expectations and fears about the scientific method part of the training and Pride over increased ability to review and to seek knowledge. Conclusion: The district nurses in primary care experience that their advanced knowledge in scientific method raise the status of their profession but is of no use in clinical practice in primary care. They feel that the employer does not ask for or give them opportunities to apply these skills. Universities and workplaces should make clear how the district nurses in primary care should be able to fully use their skills.

Bakgrund: Distriktssköterskor har en viktig och ansvarsfull roll i omvårdnaden gällande sårvård, och en betydande del av det självständiga arbetet går åt till att behandla patienter med svårläkta sår. Syfte: Att studera hur distriktssköterskor arbetar med svårläkta sår genom att ta del av deras erfarenheter och upplevelser. Vidare var syftet att undersöka varför de handlar som de gör vid olika situationer och vad grundar de sina beslut på. Metod: Studien har en kvalitativ deskriptiv ansats. Ett strategiskt urval gjordes med inklusionskriteriet att informanterna arbetade som distriktssköterskor i primärvården/vårdcentraler i Norduppland. Tio informanter intervjuades och en strukturerad fråge guide användes. Studien analyserades med en kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Resultatet i denna studie visar att informanterna anser att praktisk erfarenhet väger tyngre än formell erfarenhet. Den formella erfarenheten anses vara bristfällig när det gäller sårvård, men lång praktisk erfarenhet anses ge högre sårvårdskompetens. Beslut och bedömningar bygger på ”oskrivna riktlinjer”. Alla informanter arbetar på liknande sätt, men utan att lokala riktlinjer finns nedskrivna på vårdcentralerna. Även den centrala upphandlingen av sårvårdsmaterial påverkar beslutet då bedömningen kan leda till att de vill använda ett annat material än de som är upphandlat. Det framkom i studien att informanterna anser att sårläkning främjas allra bäst genom att få patienter delaktig i sin vård. Slutsats: Då distriktssköterskan i sin profession har ett egenansvar samt en skyldighet att hålla sig uppdaterad med ny evidens, så är slutsatsen att behovet och ansvaret behöver belysas. Förslag till vidare forskning är att efter implementerade riktlinjer studera hur de följs. / Background: Nurses have an important and responsible role in the care regarding wound care, and a significant part of the independent work is used to treat patients with chronic wounds. Purpuse: Study how nurse is working with chronic wounds by taking part of their experiences. A further aim was to examine why they act as they do in different situations and what they based their decisions on. Method: The study was a qualitative descriptive approach. A strategic choice was made with that the informants worked as nurses in primary care / medical centers in Northern Uppland. Ten informants interviewed and a structured query guide used. The study was analyzed with a qualitative manifest content analysis. Results: The results of this study show that the practical experience outweighs formal qualification. The formal experience is considered deficient when it comes to wound care, but long practical experience is considered to provide a higher wound care expertise. Decisions and judgments based on "unwritten guidelines". All informants working in a similar way, but without the local guidelines. Although the central procurement of wound care materials affect the decision on which assessment to use. The informants believe that healing is promoted at its best by getting patients involved in their care. Conclusion:The nurse has own responsibility in their profession to keep themselves updated with new evidence. The conclusion is that the need and responsibility has to be clarified. Suggestions for further research are that after the guidelines implemented, study how this are followed.

För att kunna främja god folkhälsa och omvårdnad samt utjämna ojämlik hälsa ställer den ökade migrationen med en ökad andel utrikesfödda högre krav på distriktssköterskors och sjuksköterskors kommunikation i vårdmötet. Syfte: Att undersöka vilka strategier distriktssköterskan/sjuksköterskan inom primärvård använde för att överbrygga språkbarriärer samt att undersöka om det fanns något samband mellan dessa strategier och hur sjuksköterskan uppfattade kvaliteten i omvårdnaden. Metod: Jämförande och deskriptiv tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats. Enkäter sändes ut till sjuksköterskor på vårdcentraler i kommuner med hög andel utrikesfödda.  Resultat: De strategier vilka framförallt användes var kroppsspråk samt professionell tolk.  Sjuksköterskorna uppfattade att kvaliteten i omvårdnaden vid språkbarriärer var relativt hög. Medelstarka samband framkom dels mellan uppfattad patientdelaktighet och användande av professionell tolk och dels mellan omvårdnadskvalitet och användande av material för omvårdnadsåtgärder. Signifikanta skillnader gällande omvårdnadskvalitet samt hur sjuksköterskorna uppfattade kvaliteten i kommunikationen framkom.  Slutsats: Förutom att sjuksköterskor på ett adekvat sätt använder samt utvecklar olika strategier för att överbrygga språkbarriärer, kan även ett varmt och professionellt bemötande ha betydelse i kommunikationen för att uppnå god omvårdnad samt folkhälsa. / To promote good public health and quality of care as well as to equalise health inequalities, the increased migration with more foreign-born individuals put more demands on district nurses and nurses' communication in the health care encounter. Purpose: To investigate which strategies the nurse in primary care used to bridge language barriers and to investigate whether there was any correlation between these strategies and how they perceived the quality of care.  Method: A comparative cross-sectional and descriptive study with quantitative approach. Questionnaires were mailed to nurses in health care clinics in municipalities with a high share of foreign-born.  Results: The primarily used strategies was body language as well as professional interpreter.  The nurses perceived that the quality of care was relatively high whenever it occurred a language barrier. Moderate correlation was seen between perceived patient participation and the use of professional interpreters and between quality of care and the use of materials for nursing interventions. Significant differences in the quality of care and how nurses perceived the quality of communication was found.  Conclusion: Besides that nurses adequately use and develop different strategies in bridging language barriers, also a warm and professional approach may have an important role in the communication to achieve appropriate nursing and public health.

SAMMANFATTNING Bakgrund:   Läkemedelsbiverkningar utgör ett stort problem för den enskilde som drabbas och för samhället. Distriktssköterskor med förskrivningsrätt har ett ansvar att rapportera misstänkta läkemedelsbiverkningar och spontanrapportering är grunden för läkemedelssäkerhet. Studier visar att det finns en hög grad av underrapportering. Syfte: Syftet med studien var att undersöka distriktssköterskors kunskap och förståelse om läkemedelsbiverkningar samt deras handlingsberedskap för, och syn på att rapportera dessa. Metod: Semistrukturerade intervjuer med kvalitativ ansats användes, sju distriktssköterskor i Jämtlands län deltog. Innehållet bearbetades med hjälp av manifest innehållsanalys och resulterade i tre områden; Kunskap och förståelse, Syn på ansvarfördelning samt Handlingsberedskap. Sju kategorier identifierades. Resultat: Distriktssköterskorna hade kunskap och förståelse om läkemedelsbiverkningar men inhämtande av ny kunskap hade låg prioritet. Ansvaret för rapportering diskuterades inte på arbetsplatserna. Distriktssköterskorna ansåg att de hade rapporterat då de meddelat läkaren om en misstänkt läkemedelsbiverkning. Rapportering av läkemedelsbiverkningar ansågs vara hanterbara men kunde ibland leda till stora bekymmer. Rapporteringen beskrevs som undermålig och skulle kunna göras i större utsträckning. Slutsats: Problemområdet måste synliggöras. Fortbildning inom området kan förhoppningsvis leda till ökad rapportering och förbättrad läkemedelsäkerhet. På sikt ger det ett minskat lidande för den enskilde patienten och en ekonomisk vinst för samhället. / ABSTRACT Background:   Adverse drug reactions are a major problem for the individual affected and to society. District nurses with prescribing rights have a responsibility to report suspected adverse drug reactions and spontaneous reporting is the basis for drug safety. Studies show that there is a high degree of underreporting. Aim: The aim of this study was to explore district nurses' knowledge and understanding of adverse drug reactions and their preparedness for, and approach to reporting them. Method: Semi-structured interviews with a qualitative approach was used, seven district nurses in Jämtland county attended. The contents were processed using manifest content analysis and resulted in three domains: Knowledge and understanding, vision for sharing responsibility and readiness to act. Seven categories was identified. Results: District nurses had knowledge and understanding of drug side effects, but acquire new knowledge had low priority. Responsibility for reporting were not discussed in the workplace. District nurses felt that they had reported when they informed the doctor about a suspected adverse drug reaction. Reporting of adverse drug reactions were considered to be manageable but could sometimes lead to big trouble. The reporting was described as poor and could be made more widely. Conclusion: The problem area must be made visible. Training in the field will hopefully lead to increased reporting and improved drug safety. Eventually, it gives a less suffering for the individual patient and an economic benefit for society.

Hypertoni beskrivs vara en riskfaktor bland annat för hjärtkärlsjukdomar som tenderar att öka och patienter med hypertoni når i allt större utsträckning inte behandlingsmålen enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Tidigare studier har visat att distriktssköterskeledda hypertonimottagningar med strukturerade strategier har haft positiv effekt för patienter med hypertoni, men inte beskrivit vilka stödjande insatser som distriktssköterskorna utför. Syftet var att beskriva distriktssköterskans erfarenhet av att bedriva stödjande insatser vid en hypertonimottagning inom primärvården. Urvalet bestod av fyra distriktssköterskor som bedrev hypertonimottagning i primärvården. Materialet till pilotstudien samlades in via intervjuer. Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats valdes som metod. I resultatet framkom att de stödjande insatserna utgjordes av distriktssköterskans förhållningssätt i bemötandet och att kunskap och färdighet utnyttjades i ett individbaserat mottagande. Genom att uppmärksamma och synliggöra hur de stödjande insatserna påverkar patienten kan hälsofrämjande metoder utvecklas ytterligare. Detta i sin tur skulle kunna leda till förslag på hur stödjande insatser som ämne skulle kunna implementeras i vårdutbildningar på alla nivåer med ännu större fokus på det holistiska synsättet på hälsa. / Hypertension is increasing worldwide and it is a risk factor for cardiovascular disease. There are an increased frequency of patients with hypertension who do not reached treatment goals according to The National Board of Health and Welfare. Previous studies have shown that district nurse hypertension clinics with structured strategies have had a positive impact on patients with hypertension. However, these studies have not described the supportive interventions that district nurses´ perform. The aim of this study was to explore the district nurses´ experiences of doing supportive interventions at a hypertension clinic in primary care. The sample consisted of four district nurses who were carrying of hypertension clinic in primary care. The material for the pilot study was collected through interviews. Qualitative content analysis with an inductive approach was chosen as the method. The results showed that the supportive interventions consisted of standing for a supportive attitude in facing and using knowledge and skills in individualized reception. By paying attention to and make visible how the supportive interventions affect the patient can health-promoting methods be further developed. This in turn could lead to proposals for supporting efforts that topic could be implemented in nursing programs at all levels with greater focus on the holistic approach to health.

Bakgrund: Stressrelaterade symtomen har ökat i samhället och framförallt bland yngre kvinnor. Grundstenarna i distriktssköterskans arbete är att främja hälsa och förebygga sjukdom. Ett preventivt arbetssätt har visats ha god effekt på stress. Syftet: Syftet med studien var att undersöka hur distriktssköterskan skattar förekomsten av unga kvinnor som söker med stressrelaterade symtom, samt synliggöra distriktssköterskans preventiva arbete. Metod: Studien utfördes som en kvantitativ enkätundersökning. 52 distriktssköterskor som arbetade på 12 vårdcentraler i Halmstad inkluderades i studien. Dataanalysen genomfördes med deskriptiv och analytisk statistik. Resultat: 90,0% av distriktssköterskorna mötte 1-4 unga kvinnor per vecka med oro och ångest. 80,6% mötte 1-4 kvinnor med trötthet och sömnproblem. Patienterna hänvisades främst till läkare, därefter kurator och psykolog. Endast två av de 32 deltagande skulle hänvisa kvinnorna till en distriktssköterska. Konklusion: Majoriteten av distriktssköterskorna mötte flera unga kvinnor med stressrelaterade symtom varje vecka. De preventiva åtgärderna skiljdes åt beroende på symtom. I studien framkommer distriktssköterskornas önskemål om riktlinjer och utbildning i ämnet unga kvinnor och stress, vilket kan leda till möjligheter att utveckla preventionsarbetet i primärvården. / Background: Stress-related symptoms have increased in the community, especially among young women. The basics in the district nurse’s profession are to promote health and prevent sickness. Preventive strategies have shown good effects on stress. Aim: The aim of the study was to examine how the district nurse estimates the occurrence of young women contacting them because of stress-related symptoms, and to visible the district nurse’s preventive work. Method: The study was conducted as a quantitative survey. 52 district nurses who worked in 12 medical-centers in Halmstad were included in the study. Data was analyzed with descriptive and analytic statistics. Results: 90,0% of the district nurses met 1-4 young women/week with anxiety. 80,6% met 1-4 young women/week with tiredness or sleeping disorder. The patients were primarily referred to physicians, counselors or psychologists. Only two of the 32 participating would refer women to a district nurse.Conclusion: The majority of the district nurse’s met many young women with stress-related symptoms every week. The preventive work differed depending on the symptoms. The study shows the district nurses requests of guidelines and education on young women and stress, which could contribute to possibilities to advance the work with prevention in medical-centers.

Bakgrund: Distriktssköterskor har i Sverige haft förskrivningsrätt sedan mitten av 1990-talet. Anledningen från början var att underlätta för läkarna, framför allt på landsbygden där läkartätheten var låg. Socialstyrelsen genomförde år 2000 en uppföljning av hur förskrivningsrätten användes. Författarna ville se om och/eller hur förskrivningen har förändrats samt hur förskrivningen ser ut i Sverige jämfört med andra länder. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskans erfarenheter av att förskriva läkemedel i hemsjukvården samt deras uppfattning om förskrivningsrättens framtida utveckling inom distriktssköterskeproffessionen. Metod: Författarna valde att använda en kvalitativ metod i studien och som datainsamlingsmetod användes intervjuer med öppna frågor. Vid datanalysen användes en induktiv ansats där författarna bearbetade materialet med stöd av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Distriktssköterskan upplever att förskrivningsrätten är en bra kompetens att ha och att den underlättar i det dagliga arbetet. Olika faktorer påverkar hur väl förskrivningen fungerar. Möjlighet till regelbunden fortbildning och kontinuitet i arbetslaget främjar förskrivningen. Däremot saknas till viss del funktionella IT-system som underlättar förskrivningen. Dessutom finns många av de läkemedel som får förskrivas redan att tillgå utan recept. Därför upplever distriktssköterskan förskrivningsrätten ibland som en otillräcklig resurs inom distriktssköterskeprofessionen som skulle kunna utnyttjas på ett effektivare sätt. / Background: Since the middle of the 1990’s district nurses in Sweden have had the ability to prescribe drugs. In the beginning the reason was to help the physicians. The Swedish Social Board monitored in the year 2000 how this prescribing was used. The authors wanted to investigate if and/or how the prescribing has changed and also how the prescribing is used in Sweden compared to other countries. Aim: The aim with the study was to describe the district nurses’ experiences of prescribing drugs in homecare nursing and their opinion of the future development of prescribing in their profession. Method: The authors chose to use a qualitative method in the study and the method of data gathering was interviews based on open questions. At the analysis of data an inductive approach was used and the authors processed the material using qualitative content analysis. Results: District nurses experience that the prescribing facilitates their daily work. Access to regular education and continuity in the working team promotes the prescribing. Some essential IT systems are missing which would facilitate prescribing. Furthermore a large amount of the drugs that can be prescribed are already available without prescription. Therefore prescribing drugs is sometimes perceived as an insufficient resource in district nurses profession that could be utilized in a more effective way.

No description available.

Bakgrund: Att ge egenvårdsråd är en del av distriktssköterskans/sjuksköterskans omvårdnadsarbete i telefonrådgivning på vårdcentral. Att arbeta med telefonrådgivning upplevs självständigt och stimulerande men också svårt då DSK/SSK känner sig utlämnade pga. det ansvar och den kompetens som krävs. DSK/SSK stöter ibland på motstånd när de förmedlar egenvårdsråd. Patienterna vill inte alltid ta emot råd som ges vilket kan utgöra en belastning för DSK/SSK. Syfte: Syftet med studien var att beskriva DSK/SSK erfarenheter av motstånd mot egenvårdsråd i samband med telefonrådgivning. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie. Tolv DSK/SSK som arbetade på vårdcentraler i nordvästra Skåne intervjuades. Analysen genomfördes med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004) Resultat: Resultatet visade att DSK erfarenheter av motstånd mot egenvårdsråd var att deras yrkeskompetens ifrågasattes av patienterna. Motståndet fick dem att tvivla på sin kompetens och de upplevde frustration när de försökte ge råd. DSK/SSK hanterade situationen genom att försöka förstå patienten, hantera sina känslor och sträva efter att finna en lösning. Slutsats: Det ställs stora krav på DSK/SSK yrkeskompetens och förmåga att hantera sina känslor. De strävade efter att hantera situationen professionellt men det finns behov av mer stöd och utbildning för att ge DSK/SSK de bästa förutsättningarna att nå fram till patienten. / Background: Nurses may face resistance when trying to give self-care advice in telephone in primary care. Patients are not always willing to accept self-care advice. Providing advice is a part of nurses’ work in telephone nursing and, nurses most often experience their work as independent and stimulating but also difficult due to the responsibility and competence that is required. Objective: The aim of the study was to describe nurses experiences of facing resistance when providing self care advice in telephone nursing at primary care units. Methods: Qualitative approach was used to conduct the study. Twelve nurses working at primary care units in the north west of Skåne were interviewed. The analysis was conducted with qualitative content analysis according to Graneheim and Lundman (2004). Results: The analysis revealed that nurses were challenged due to their competence being questioned. They started to doubt their competence and felt frustrated trying to give patients self care advice. They handled the situation by trying to understand the patient, striving to handle their emotions and striving to find a solution. Conclusion: There are high demands on nurses nursing skills and ability to handle their emotions when they face resistance trying to provide self care advice. They strive to face the challenge in a professional way but they need more support and education in order to give them the best opportunities to meet patients’ needs.