Aristotle defined man as a political animal. By that, he ment that the human being is a social animal who uses his communicative and rhetorical skills when negotiating with his fellow humans over issues they share and have in common. Politics, in Athens, was to take common issues seriously. Humans – at least those who could call themselves citizens – were political, and therefore also rhetorical animals. Today, in our western societies, Aristotle’s statement appears almost absurd; politics, in modern western societies, is generally something politicians do while ordinary people are merely observing. Rhetoricians of today – i.e. ”experts on rhetoric” – comment on how politicians speak, how they move, and how they dress. Both politics and rhetoric of today is therefore different from politics and rhetoric of the time when Aristotle lived. In this essay I claim that we, in order to avoid an undeserved reduction of the art of rhetoric and to gain important knowledge about ourselves as humans in our time, have to seriously reconsider the political potential of the art. Such a reconsideration demands a revaluation of both rhetoric and politics. Rhetoric on the one hand, must be understood in a broader sense (than in the general and public notion of the term) which includes language, behaviour, buildings, institutions etcetera in the sense making processes. For this revaluation I turn mainly to Mats Rosengren whose works are at the front edge within this research field. Politics on the other hand, must be understood as an activity through which we construct ourselves as humans as well as our shared world. For this analysis I turn mainly to Hannah Arendt and Cornelius Castoriadis whose works are critiques of our modern societies. My aim is, by investigating these matters, to propose an understanding of civic competence to act politically that is consistent with the reconsideration mentioned above. One of my presumptions is that the political activity of the citizen can be understood as negotiations within, with and of doxa. Therefore, I investigate doxa and doxa negotiation using Ruth Amossy’s, Mats Rosengren’s and Maria Wolrath Söderberg’s theoretical perspectives. My conclusion is that political action is possible in the area where rhetoric and politics meet and that the ability to act as a citizen in a true democratic society involves a number of qualities among which an ethical quality, namely frónēsis, may be the most important, but also the most problematic.

<p>I "Myten som argumentationsbas" har jag utgått från de perspektiv som finns inom den retoriska kunskapstraditionen. Utifrån dessa perspektiv har jag sökt svar på frågeställningen: <em>Hur övertygar man någon som ser världen på ett annat sätt?</em></p><p>Studien resulterade i en modell för övertygande som fokuserar på etablerandet av en gemensam argumentationsbas mellan retorn och den andre. I samband med bearbetningen av denna modell prövade jag om Roland Barthes idé om myten kunde användas för att ge en fördjupad förståelse för vad en retorisk argumentationsbas är. Svaret på den frågeställningen blev ett tydligt: Ja.</p><p>Barthes teori om myten stämde väl överens med den retoriska kunskapstraditionen, dess teoretiska grund kunde bidra till en förbättrad förståelse av enskilda övertygandeprocesser och teorin visade dessutom på möjliga retoriska strategier för att övertyga en person som ser världen på ett annat sätt.</p><p>Utöver detta kunde jag även visa hur myten fungerade som ett komplement till det etablerade retoriska begreppet doxa. Detta genom att myten är partikulär och kan kopplas till specifika fenomen, medan doxan är mer generell. Myten som teoretiskt perspektiv visade sig därmed vara väl lämpat för att retoriskt förklara argumentationsbasens funktion i enskilda övertygandeprocesser. I denna studie beläggs således  att Barthes idé om myten har något att tillföra den retoriska kunskapsteorin.</p>

I "Myten som argumentationsbas" har jag utgått från de perspektiv som finns inom den retoriska kunskapstraditionen. Utifrån dessa perspektiv har jag sökt svar på frågeställningen: Hur övertygar man någon som ser världen på ett annat sätt? Studien resulterade i en modell för övertygande som fokuserar på etablerandet av en gemensam argumentationsbas mellan retorn och den andre. I samband med bearbetningen av denna modell prövade jag om Roland Barthes idé om myten kunde användas för att ge en fördjupad förståelse för vad en retorisk argumentationsbas är. Svaret på den frågeställningen blev ett tydligt: Ja. Barthes teori om myten stämde väl överens med den retoriska kunskapstraditionen, dess teoretiska grund kunde bidra till en förbättrad förståelse av enskilda övertygandeprocesser och teorin visade dessutom på möjliga retoriska strategier för att övertyga en person som ser världen på ett annat sätt. Utöver detta kunde jag även visa hur myten fungerade som ett komplement till det etablerade retoriska begreppet doxa. Detta genom att myten är partikulär och kan kopplas till specifika fenomen, medan doxan är mer generell. Myten som teoretiskt perspektiv visade sig därmed vara väl lämpat för att retoriskt förklara argumentationsbasens funktion i enskilda övertygandeprocesser. I denna studie beläggs således  att Barthes idé om myten har något att tillföra den retoriska kunskapsteorin.

Denna uppsats behandlar den retoriska övningen smädelsen och dess roll som övertygningsmedel inom rapbattlesituationer likväl som i retorikutbildningen. Jag tar mig en närmare titt på vinnaren av Vendetta (rapbattle sm i Sverige 2012), Mr.Cool, där jag i hans battles finner smädelsens topiker. Uppsatsen ser till smädelsens topiker och dess effektivitet i att söka avråda Vendettas publik och domare från att sympatisera med Mr.Cools motståndare. Vidare ställer jag denna till synes stridande argumentationsteknik i förhållande till retorikens krav på moral och etik för att utvinna om detta är förenligt. Jag utgår ifrån tanken att den retoriska situationen och publiken kommer att påverka utfallet av vad både battlerapparen Mr.Cool och publiken anser vara passsande och därmed för domarnas slutgiltiga utlåtande. Undersökningens resultat visar på att användandet av smädelsen tycks vara ett effektivt retoriskt medel i denna situation, i diskussionen resonerar jag kring frågan om samma slutsats kan gälla för andra situationer.

Denna uppsats undersöker hur grafisk formgivning påverkar image. Detta görs genom att se på Dagens Nyheter som exemplum på hur man kan jobba under formgivningsprocessen för att bygga image. Kopplingen mellan begreppet image och det retoriska begreppet ethos diskuteras och kopplas till det retoriska begreppet doxa. En fokusgruppsundersökning har använts som metod för att hämta inspiration till analysen. De teoretiska utgångspunkter på vilken uppsatsen primärt vilar är Daniel Chandlers sammanfattning av semiotikläran, Theo van Leeuwen och Gunther Kress tankar om sociosemiotik, Mats Rosengrens beskrivning av doxa, Jens Kjeldsens redogörelse för ethos, Peggy Brønn Simcic och Øyvind Ihlens förklaringar av image samt tankar om grafisk formgivning presenterade i boken Bild och form för informationsdesign med Rune Pettersson som redaktör. Resultatet av undersökningen visar att formgivningen av en tidning påverkar tidningens image men även dess ethos. Men formgivningen är endast en del i den kommunikationen som påverkar mottagaren. Undersökningen visar även att ethos upplevs olika beroende på doxa och därmed kan den inte med säkerhet fastslå hur tidningens ethos och image påverkas, endast att de gör det.

No description available.

I detta arbete undersöks pojkars och flickors socioekonomiska bakgrund, attityder till läsning, läsaktiviteter och deras betydelse för resultat på läsprov samt för betyg. Undersökningsgruppen är elever i årskurs nio i två kommuner på fyra skolor.   Eleverna har besvarat enkäter rörande socioekonomisk bakgrund, attityder till läsning samt läsaktiviteter.  Resultat på läsförståelsedelen i det nationella provet i svenska samt elevernas betyg har samlats in.   Faktoranalys har använts för att undersöka materialet. I den identifierades tre faktorer, som summerades till variablerna, Kulturellt kapital, Läslust och Läskompetens. Dessa undersöktes i sin tur, i relation till kön, resultat på läsprov och betyg med multipel regressionsanalys.   Resultatet visade att variabeln Kulturellt kapital har störst betydelse för resultat på läsprov och betyg, särskilt för flickor. Ekonomiska resurser i hemmet i form av kapitalvaror hade inte betydelse alls. För att diskutera och tolka resultatet har Bourdieus teoretiska begrepp kapital, habitus, fält och doxa använts. Resultatet har även diskuterats i ett genusperspektiv.

THE DEBATES CONCERNING IDEOLOGY AND DISCOURSE HAVE A RICH AND COMPLICATED HISTORY. MOVING FROM THIS HISTORY, THIS THESIS AIMS TO INVESTIGATE HOW PIERRE BOURDIEU, ONE OF THE MOST IMPORTANT SOCIOLOGISTS IN EUROPE, CAN BE READ ON THE DEBATES CONCERNING IDEOLOGY AND DISCOURSE.ALTHOUGH THE TERM IDEOLOGY IS NOT PARTICULARLY CENTRAL TO BOURDIEU&#039 / S WORK, WE ASSERT THAT HIS CONCEPTUAL WORLD TELLS US A STORY WHICH IS PERTINENT TO THE ONES IN IDEOLOGY AND DISCOURSE DEBATES.MOVING FROM THIS AXIS, WE SHED LIGHT UPON BOURDIEU&#039 / S CONCEPTS SUCH AS HABITUS, DOXA, FIELD, SYMBOLIC POWER AND SYMBOLIC VIOLENCE. WE EXAMINE BOTH THE ANATOMY OF THE CONCEPTS MENTIONED AND THEIR RELATIONSHIPS WITH EACH OTHER.WE SHOW THAT HOW THESE CONCEPTS CAN BE OPERATIONAL FROM THE ANGLE OF THE DEBATES ON IDEOLOGY AND DISCOURSE. IN OUR STUDY, WE ARGUE THAT BOURDIEU&#039 / S CONCEPTUAL FRAMEWORK EXTENDS THE SOCIOLOGICAL DIMENSION OF THE DEBATES CONCERNING IDEOLOGY AND DISCOURSE AND PIERRE BOURDIEU CAN BE READ WITH THE OTHER MONUMENTAL NAMES, FROM MARX TO FOUCAULT, IN THE HISTORY OF THE DEBATES.

Thesis (Th. M.)--Dallas Theological Seminary, 2001. / "Doxa" and "parrhēsia" appear in Greek letters on t.p. Includes bibliographical references (leaves 77-84).

Thesis--Basel. / Vita. Bibliography: p. 162-167.