No description available.

Hur arbetar regissörer och dramapedagoger med barn med ”personregi” - alltså med feedbacken som hjälper till att ett barn hittar ett uttryckssätt som är trovärdigt, ett sätt att spela som är livligt. Hur gör man och varför? Vad är det för en typ av handling, interaktion? Syftet med arbetet är att förstå och tydliggöra en ganska dold och mystisk verksamhet; att inspirera alla intresserade till utvecklat egen verksamhet; att lyfta fram en interaktion där barnen blir hjälpt till och värdesatt i deras spontana tillvaro. Arbetets metodik är inspirerad av ”grundad teori” och närmar sig den konkreta sociala interaktionen genom att föra öppen strukturerade samtal med regissörer och dramapedagoger som är verksamma i stora mest kommunala barn/ungdomsteater: Vår Teater/Kulturskolan, Enskedespelet, Sagateatern Lidingö, Ung teater Täby, Skara Skolscen samt Stockholms Stadsteater och Dramaten. Utifrån det material föreslås en systematisering av de olika metoder hur man arbetar som regissör med just personregi. Teoribakgrunden är Daniel Stern och Anders Brobergs utvecklingspsykologi å ena sidan; och de implicita teorierna i internationella skådespeleri/regihandböcker å andra. Resultatet visar att det finns en skillnad i regiarbetet när det gäller 7-12-åringar respektive 12-20-åringar. Med de yngre arbetar man utan text. Däremot bygger verksamheten i alla åldrar på stolpmanus som regissören arbetar fram med barnen utifrån improvisationer i en ömsesidig inspirerande process av att hitta-på och ta-upp. I nästa steg är huvuduppgiften för personregissörerna att hjälpa till att försätta barnen i den specifika stämningsfulla situationen som scenen kräver. Som personregins metoder (i alla åldrar) för finarbetet dyker många olika ”verktyg” upp: kognitiva (1) som att prata om ”varför” någon gör något (a), vad någon ”vill” med en handling eller mening (b) eller om hur man ska ”tänka” medan man spelar en mening (c); kroppsliga (2) som att hitta nya rörelsemönster och uttryckssätt (a) eller agera ”som-om” man vore själv rollfiguren (b); samspelsmässiga (3) som att ta upp impulser från den andres blick eller situationen själv. Hur sceneriet exakt ska se ut bestämmer man sent i repetitionsarbetet. Alla är överens om att personregins arbete utgör en unik och värdefull situation där en vuxen hjälper ett barn att hitta sin fantasi och att våga gestalta en annan varelse.

<p>Uppsatsen ämnar undersöka hur gymnasielärare med ämneskombinationen svenska/engelska ser på användandet av dramapedagogik som metod i sina ämnen. Uppsatsen bygger på intervjusvar från åtta kvalitativa intervjuer gjorda med svensk/engelsklärare på två olika gymnasieskolor i Kalmar under våren 2008. Resultatet visar att många lärare är positiva till dramapedagogik men att det är få som använder det i en större utsträckning. Skälen att inte använda drama är enligt de intervjuade framförallt okunskap, tidsbrist samt organisatoriska svårigheter.</p>

This study investigates what value educational drama is given in the current national curricula for the compulsory school in Sweden, Lgr 11 and how that relates to a similar study of the four previous curricula. The background to the study presents Mia Marie F. Sternudds disseratiton Dramapedagogik som demokratisk fostran? and uses the four perspectives on educational drama and the analysis of four earlier national curricula, Lgr 62, Lgr 69, Lgr 80 and Lpo 94. The four perspectives are presented along with other definitions of educational drama in Sweden to form the base of analysis in this study; the drama-imperative. The background also presents different epistemological views as a way to show how educational drama relates to a more progressive view on knowledge than traditional education in school. Ivan Illich’s Deschooling Society serves as a counter-weight to traditional education in the background. The results show that all four perspectives of educational drama can be found in Lgr 11, but in varying strength, the discussion suggests that it means that Lgr 11 is open for educational drama but does not explicitly suggest so. This also relates to Sternudds findings which show a movement towards a more progressive epistemological view in the curricula but without necessarily relating this to educational drama. / Studien undersöker vilket värde dramapedagogik ges i den nuvarande läroplanen för grundskolan, Lgr 11 och hur det relaterar till en liknande studie av de fyra tidigare läroplanerina. Bakgrunden presenterar Mia Marie F. Sternudds avhandling Dramapedagogik som demokratisk fostran? och använder de fyra dramapedagogiska perspektiven på dramapedagogik samt analysen av de tidigare läroplanerna; Lgr 62, Lgr 69, Lgr 80 och Lpo 94. De fyra perspektiven tillsammans med andra svenska dramapedagogik-definitioner formar tillsammans analysmetoden för studien: Drama-imperativ. Bakgrunden presenterar också olika epistemologiska skolor för att placera in dramapedagogik i en mer progressiv kunskapstradition i relation till en mer traditionell kunskapssyn. Ivan Illichs Deschooling Society Deschooling Society bildar i studien motviktspunkt till den traditionell utbildning. Resultaten visar att alla fyra dramapedagogiska perspektiv går att finna i Lgr 11 men i varierande styrka. Diskussionen argumenterar för att Lgr 11 är öppet för dramapedagogik men utan att explicit skriva fram just dramapedagogiken. Resultatet relaterar till Sternudds resultat och visar på en utveckling mot en mer progressiv kunskapssyn i läroplanen som dock inte nödvändigtvis är relaterad till dramapedagogik.

No description available.

Den här studien grundar sig på en problemformulering om att det finns en brist på metoder för att göra det möjligt för träningsskolans elever att meningsfullt delta i dramaundervisning. Genom metoden deltagande aktionsforskning har studien velat undersöka vilka metoder som kan användas och hur dessa kan introduceras. En fokusgrupp bestående av två lärare och deras elever har deltagit i studien. Datainsamlingen har skett genom att två dramalektioner har iscensatts som sedan har observerats och efter det har deltagande lärare intervjuats genom reflekterande frågor. Analysen har genomförts med hjälp av teorier kring perception/sinnesupplevelser, kognition, de tre spektra och lek som övergår till drama. Resultatet visar att sinnesupplevelserna stärker elevernas upplevelse av dramat och att dessa upplevelser, särskilt det taktila sinnet, blir en väg att tillgängliggöra drama och ge eleverna en mening i sammanhanget. Det har skapat möjligheter för varje elev att delta utifrån sina förutsättningar och därmed kunnat ta del av undervisningen. Lärare i roll är en annan metod som ökar spänningen i klassrummet och gör att eleverna kan få vara med och påverka dramat. I resultatet har det framkommit att metoden som använts har fångat elevernas uppmärksamhet, även de elever som lärarna inre trodde skulle fångas. Vad som också kommit fram i resultatet är att dramaundervisning kan bidra till att lek uppstår spontant hos eleverna.

Sammanfattning Detta examensarbete ämnar undersöka sambandet mellan dramapedagogik och språkutveckling i förskolan. Syftet med studien är att undersöka om dramapedagogik har potential att främja ordinlärning i förskolan. Mer specifikt kommer studien handla om att titta på sambandet mellan dramapedagogik och barns ordinlärning där sammanhanget är sagoberättande. Studien beskrivs som en kvasiexperimentell interventionsstudie med för- och eftertester, där barnsamtal är ett verktyg. Interventionerna består av sagoberättande och att implementera dramapedagogik vid sagoberättande. Resultatet indikerar att det finns intressanta kopplingar mellan intervention och bakgrundsvariabler som kan vara intressanta att forska vidare på. Denna studie är emellertid för liten för att kunna dra avgörande slutsatser om huruvida dramapedagogik kan främja språkutvecklingen i förskolan. Vi kan dock dra slutsatsen att studien pekar på vissa skillnader mellan de båda metoderna. Dessa skillnader har alltså att göra med de bakgrundsfaktorer vi tagit hänsyn till i studiens genomförande

Författarna till detta arbete är Lars Börjesson och Pierre Löfström. Vi har valt att döpa vårt arbete till Pedagogiskt drama för alla eller för några? – En kvalitativ undersökning om attityder kring pedagogiskt drama. Vi har valt att göra detta arbete för att undersöka om det finns attitydskillnader mellan två enheter på en lärarutbildning. Eftersom vi inte själva har haft pedagogiskt drama i vår utbildning, är vår förhoppning att pedagogiskt drama blir tillgängligt för framtida lärarstudenter eftersom vi anser att det är en mycket bra pedagogik. Vi valde att genomföra undersökningen på en lärarutbildning eftersom det är där morgondagens lärare formas. Det är även där vi anser att vi kan få svar på våra frågeställningar och även påverka som mest. Vi har använt oss av en kvalitativ metod eftersom vi anser att det då är lättare att observera attityder kring pedagogiskt drama. Resultatet av vår undersökning visar på en attitydskillnad som vi i slutänden tror bidrar till att somliga studenter på lärarutbildningen kommer i kontakt med pedagogiskt drama medan andra inte gör det.

Genom en interpretativ fenomenologisk analys av dramapedagogers syn på dramapedagogik som demokratiarbete, syftar studien till att öka kunskapen om hur dramapedagoger upplever demo­kratins väsen och hur detta konkretiseras och utspelas i deras praktik. Uppsatsen syftar bidra till förståelsen av dramapedagogikens potential och didaktik att i praktiken verka i glappet mellan ett svävande och generellt - i styrdokument formulerat - samhälleligt demo­krati­uppdrag och fördjupade, mer komplexa insikter om demokratis väsen.  I bakgrunden lyfts demokratins nedgång globalt sett samt kritik mot att demokrati­perspektiv­en i svenska läroplaner och läromedel rört sig mot ekonom­isk liberalism och ensidigt fokuserar på en formande aspekt. Vidare lyfts beskrivningar av dramapedagogik som ett demokratiskt arbetssätt. Som teoretiska perspektiv på demokrati, dialog, lärande och för­ändrings­processer tas begrepp som dialogism, det flerstämmiga klassrummet, transgressive learning, norm­kritisk pedagogik, trans­kontextualitet, vita activa, etisk stress och paktivitet upp i uppsatsens teoridel via tänkare som Arendt, Bateson, Bornemark, Dewey, Dysthe, Freire och hooks. Det empiriska materialet som består av tre djupintervjuer och ett fokussamtal med dramapedagoger, redovisas och analyseras genom en klustermodell samt en fiktiv tolkande dialog mellan nämnda tänkare. Resultatet stärker tidigare forskning och bidrar med fördjupning om hur dramapedagogik kan ses som ett politiskt, demokratiskt förändringsarbete och möjliggör komplexitet och trans­kontext­ualitet samtidigt som den uppmuntrar ställnings­taganden och demokratiskt hand­lande. I motsats till en nyliberal logik av individualism och konkurrens, kan dramapedagogik sägas förena människor genom samspel mellan individers unika särarter och leda till mångfald och växande. Resultatet lyfter en syn på demokrati och drama­pedagogisk praktik som krävande, gränsöverskridande och normkritiskt förändrande.

Vi ville i detta arbete undersöka olika uppfattningar av begreppen drama och teater, samt om det kan finnas någon praktisk skillnad i praktiken. Det har sedan antiken pågått en debatt kring begreppen, men ändock finns det, vad vi kunnat se, väldigt lite skrivet. Vi har gjort en kort presentation av denna debatt och av vilka försök till definitioner av drama respektive teater man kan finna i litteratur idag. I vår undersökning använde vi metoderna kvalitativ intervju och observationer. Vi valde att intervjua två utbildade dramapedagoger, samt observera några av deras sammankomster. För att fördjupa vår undersökning och få ta del av fler uppfattningar kring drama och teater valde vi att även skicka ut e-postförfrågningar till ett antal personer verksamma inom drama och teater. Uppfattningarna kring begreppen drama och teater skiljde sig vitt åt, denna skillnad blev dock inte lika tydlig i praktiken. Vi kom fram till att definitionerna av drama och teater är diffusa och därigenom även gränserna mellan vad som räknas som drama och teater i praktiken. Vi anser att det för oss är omöjligt att definiera begreppen, möjliga förklaringar är dock att drama främst används i personlighets- och grupputvecklande syfte medan teater främst har siktet inställt på en konstnärlig slutprodukt.