No description available.

Com o objetivo de analisar o efeito de supressão das emissões otoacústicas transientes com a apresentação de ruído branco contralateral, foram avaliadas 51 crianças de 7 a 11 anos, sendo 15 sem queixas auditivas (grupo controle) e 36 com distúrbio de processamento auditivo (divididas em dois grupos experimentais). Foram determinados, para cada grupo, a média e o desvio padrão dos valores de supressão em cada condição de estímulo: clique linear e clique não linear. Verificou-se que a proporção de ausência do efeito de supressão foi significativamente maior nos grupos de crianças com distúrbio de processamento auditivo, comparados ao grupo controle / This study concerns the suppression of transient evoked otoacoustic emissions by contralateral white noise in children with auditory processing disorder. Fifty-one children between 7 and 11 years old were assessed, being 15 children without auditory complaints (control group) and 36 with auditory processing disorder (divided in two experimental groups). The mean suppression of otoacoustic emissions and standard deviation were determined for each group, both in linear and nonlinear acquisition mode. The results provided evidence that proportion of absence of otoacoustic emissions suppression was significantly higher in auditory processing disorder groups, when compared to control group

Com o objetivo de analisar o efeito de supressão das emissões otoacústicas transientes com a apresentação de ruído branco contralateral, foram avaliadas 51 crianças de 7 a 11 anos, sendo 15 sem queixas auditivas (grupo controle) e 36 com distúrbio de processamento auditivo (divididas em dois grupos experimentais). Foram determinados, para cada grupo, a média e o desvio padrão dos valores de supressão em cada condição de estímulo: clique linear e clique não linear. Verificou-se que a proporção de ausência do efeito de supressão foi significativamente maior nos grupos de crianças com distúrbio de processamento auditivo, comparados ao grupo controle / This study concerns the suppression of transient evoked otoacoustic emissions by contralateral white noise in children with auditory processing disorder. Fifty-one children between 7 and 11 years old were assessed, being 15 children without auditory complaints (control group) and 36 with auditory processing disorder (divided in two experimental groups). The mean suppression of otoacoustic emissions and standard deviation were determined for each group, both in linear and nonlinear acquisition mode. The results provided evidence that proportion of absence of otoacoustic emissions suppression was significantly higher in auditory processing disorder groups, when compared to control group

Syftet med denna studie var att undersöka svensklärares erfarenheter av arbetet med skönlitteratur i undervisningen och vilka didaktiska verktyg som kan tillämpas för att främja och bibehålla läsintresset hos högstadieelever. Syftet var också att få en förståelse för hur svensklärare kan vägleda högstadieelever i läsningen av skönlitteratur. Detta gjordes utifrån ett lärarperspektiv. Frågeställningarna för denna studie var vilka erfarenheter svensklärare har inom användningen av skönlitteratur i undervisningen och vilka arbetssätt svensklärare framhäver för att stötta högstadieelever i den skönlitterära läsningen som vidare kan öka läsintresset. För att uppfylla syftet har denna studie baserats på en kvalitativ metod där intervjuer har genomförts med tio svensklärare. Eftersom syftet har varit att undersöka svensklärares erfarenheter och arbetssätt har kvalitativa intervjuer varit ett lämpligt verktyg att använda. Resultatet av denna studie har visat att det finns delade erfarenheter inom användningen av skönlitteratur med högstadieelever. Vissa svensklärare har en positiv erfarenhet av att elever upplever läsningen som lustfylld medan andra svensklärare upplever i stället ett motstånd från eleverna. Gemensamt för alla svensklärare var att de upplever den skönlitterära läsningen i undervisningen som tidskrävande och därför finns en önskan om mer tid för läsning i undervisningen. De didaktiska verktyg och arbetssätt som svensklärarna har lyft fram för att stötta högstadieelever i den skönlitterära läsningen som vidare kan öka läsintresset är relaterbar läsning, högläsning, boksamtal och filmatisering. Utifrån intervjuerna framgår det att svensklärarna arbetar med olika metoder för att nå en lyckad läsupplevelse och arbetssätten varierar beroende på vilken elevgrupp som undervisas. För en positiv utveckling angående högstadieelevers skönlitterära läsning är det också viktigt att ha ett gott samarbete med hemmen för att skapa bästa förutsättningarna för elevers läsintresse.

SammandragUtgångspunkten för vårt examensarbete är att vår lärarutbildning inte har inkluderat hur visom blivande lärare kan integrera det ämnesövergripande kunskapsområdet sex- ochsamlevnad i svenskämnet i gymnasieskolan. Syftet med denna undersökning är därför attundersöka hur lärare kan arbeta med att integrera sex- och samlevnad i svenskämnet pågymnasiet. För att uppnå vårt syfte har vi genomfört kvalitativa intervjuer med fyraverksamma svensklärare som integrerar sex- och samlevnad och undersökt hur de besvarar dedidaktiska frågorna ”Vad?”, ”Vem?”, ”Hur?” och ”Varför?”. Undersökningens viktigasteresultat är att sex- och samlevnad går att integrera i svenskämnet utifrån olikasvenskämneskonceptioner vilket visar på den bredd som sex- och samlevnadsämnet erbjuder.Slutsatsen utifrån föregående är att beroende på ämneskonception blir sex- ochsamlevnadsinnehållet mer eller mindre synligt ur ett pedagogiskt perspektiv. Vidare är ettviktigt resultat att samtliga lärares undervisning tar utgångspunkt i olika textvärldar för attutveckla elevernas förmåga och färdighet att läsa, skriva och tala men inte elevernas förmågaeller färdighet att lyssna. Utifrån föregående dras slutsatsen att elevernas utveckling avfärdigheten och förmågan att lyssna lyser med sin frånvaro samtidigt som den står tydligtframskriven i syftesformuleringen för svenskämnet. Ytterligare ett viktigt resultat är attsamtliga lärares beskrivningar av elevernas intresse respektive motstånd till ämnesområdet ärbaserat på vad eleverna kommunicerar muntligt. Av detta drar vi slutsatsen att undervisningenkan bli bristande sett till aspekter som rör flerstämmighet. Avslutningsvis är vårt förslag påvidare forskning ett studentinitierat utvecklingsarbete med syfte att utvecklalärarutbildningens innehåll. Vi menar att lärarutbildningen borde innehålla en obligatoriskUVK-kurs om heter ”Att lyssna till flera stämmor” som innehåller metodik gällandeflerstämmighet och lysskompetens.

Le système auditif possède deux particularités. En périphérie, les mécanismes cochléaires actifs (MCA), sous-tendus par la motilité des cellules ciliées externes (CCE), interviennent dans la sensibilité auditive et la sélectivité fréquentielle. Sur le versant central, le système efférent olivocochléaire médian (SEOCM), qui se projette sur les CCE et module les MCA, améliore la perception auditive en milieu bruité. Sur le plan exploratoire, ces deux processus peuvent être évalués grâce aux otoémissions acoustiques provoquées (OEAP) et leur suppression controlatérale. Par ailleurs, des résultats expérimentaux chez l’animal ont montré l’existence d’un rétrocontrôle exercé par le système auditif corticofuge descendant (SACD) sur la cochlée, via le SEOCM.Le présent travail comporte trois études réalisées chez l’humain, visant à explorer les interactions entre SACD, SEOCM et MCA. Les études 1 et 2, utilisant une méthodologie innovante chez des patients épileptiques réalisant une stéréo-électroencéphalographie, ont révélé un effet atténuateur différentiel de la stimulation électrique intracérébrale sur l’amplitude des OEAP, en fonction des modalités de stimulation, ainsi qu’une variabilité de cet effet selon les caractéristiques de l’épilepsie. L’étude 3 a montré un renforcement bilatéral de l’activité du SEOCM chez des musiciens professionnels.Pris dans leur ensemble, ces résultats fournissent d’une part, des arguments directs et indirects en faveur de l’existence d’un SACD fonctionnel chez l’humain. D’autre part, des phénomènes de plasticité à long terme, pathologique ou supranormale, seraient susceptibles de modifier l’activité de cette voie cortico-olivocochléaire. / The auditory system has two special features. At peripheral level, active cochlear micromechanisms (ACM), underlain by motility of outer hair cells (OHC), are involved in auditory sensitivity and frequency selectivity. At central level, the medial olivocochlear efferent system (MOCES), which directly projects onto OHC to modulate ACM, improves auditory perception in noise. From an exploratory point of view, both processes can be assessed through transient evoked otoacoustic emissions (TEOAE) and the procedure of contralateral suppression. In addition, experimental data in animals have disclosed a top-down control exerted by corticofugal descending auditory system (CDAS) on cochlea, via MOCES.The present work comprises three studies carried out in human, aiming to investigate interactions between CDAS, MOCES and ACM. The first and second studies, based on an innovative experimental procedure in epileptic patients undergoing presurgical stereoelectroencephalography, have revealed a differential attenuation effect of intracerebral electrical stimulation on TEOAE amplitude depending on stimulation modalities, as well as a variability of this effect depending on the clinical history of epilepsy. The third study has shown a bilateral enhancement of MOCES activity in professional musicians.Taking together, these results provide direct and indirect evidence for the existence of a functional CDAS in humans. Moreover, possible long-term plasticity phenomenon, either pathological –as in epileptic patients– or supernormal –as in professional musicians– may change cortico-olivocochlear activity.

Les récepteurs couplés aux protéines G (RCPG) sont impliqués dans la majeure partie des communications intercellulaires. Un grand nombre de RCPG ont été découverts en comparant la séquence des récepteurs connus avec les données fournies par le séquençage du génome humain. Pour plus d'une centaine de ces récepteurs, le ligand activateur ou agoniste est inconnu. Ces récepteurs sont dès lors qualifiés d'orphelins.<p>Les LGR forment une sous-famille de RCPG structurellement proches de la rhodopsine qui comprend les récepteurs aux hormones glycoprotéiques (TSH, LH, hCG, FSH) et à la relaxine. LGR4 est un membre de cette famille dont ni la fonction précise, ni l'agoniste ne sont connus.<p>Dans un premier temps, une cartographie détaillée de l'expression de Lgr4 chez la souris a été obtenue. Nous avons tiré parti de l'existence d'une lignée de souris transgéniques dont le gène Lgr4 a été interrompu par l'introduction d'une cassette comportant deux marqueurs histologiques. L'activité beta-galactosidase d'un de ces marqueurs a été analysée chez les souris hétérozygotes. Ces dernières ne présentent pas de phénotype particulier, ce qui permet d'estimer que l'expression des marqueurs rend effectivement compte de l'expression normale du gène Lgr4. Lgr4 est exprimé dans un grand nombre de structures, notamment dans le cartilage, le rein, les appareils reproducteurs mâle et femelle et certaines cellules du système nerveux.<p>Ensuite, le phénotype des souris homozygotes pour l'inactivation de Lgr4 (LGR4KO) a été exploré. Ces souris présentent à la naissance un poids inférieur à leurs congénères des autres phénotypes. Les mâles sont stériles à cause d'une malformation des tubules efférents et de l'épididyme. Un blocage au niveau des tubules efférents reliant le testicule à l'épididyme contraint les spermatozoïdes à s'accumuler à la sortie du testicule, dans la région du rete testis. De plus, les tubes de l'épididyme, pourtant normaux à la naissance, ne s'allongent pas pour former la structure convolutée habituelle. L'épithélium de ces tubes est aplati et est entouré d'une quantité anormalement élevée de mésenchyme.<p>Dans un troisième temps, des outils nécessaires aux futures tentatives d'identification de l'agoniste naturel de LGR4 ont été réalisés. Il s'agit :(1) d'anticorps monoclonaux dirigés contre la partie extracellulaire du récepteur humain. (2) d'un appât moléculaire pour la ‘pêche au ligand’. Cet appât est constitué du domaine extracellulaire du récepteur humain couplé à un marqueur histologique. (3) d'une construction peptidique constituée du domaine extracellulaire du récepteur humain couplé à une queue poly-histidine. Cette construction est destinée à servir de greffon lors de chromatographies d'affinités devant permettre de purifier le ligand. (4) de lignées cellulaires exprimant le récepteur LGR4 humain ainsi que le système æquorine devant permettre de détecter l'activation de ce récepteur.<p>Les données apportées par ce travail montrent un rôle important du récepteur LGR4 au cours du développement et permettent de circonscrire le champ des recherches futures. Ceci, ainsi que les outils moléculaires développés, constitue une base pour l'identification future de l'agoniste et la détermination précise de la fonction de LGR4. / Doctorat en Sciences biomédicales et pharmaceutiques / info:eu-repo/semantics/nonPublished