Syfte: Syftet med denna studie är att få en inblick i de tankegångar som ligger bakom tre rektorsområdens val av stöd till elever i behov av särskilt stöd utifrån tanken om en skola för alla. Detta vill jag förstå genom att få en inblick i skolors organisering gällande “att stödja elever i behov av särskilt stöd” med hjälp av Löfquists, S (1999) organiseringsmodell. Metod: Studien har genomförts genom en undersökning av en kvalitativ karaktär. Detta genom intervju på tre rektorsområden i en kommun, där rektorn till gällande rektorsområde valt ut respondenten. Slutsats: Utifrån min undersökning kan jag utläsa att de undersökta rektorsområden har ett tillvägagångssätt som innebär att rektorsområdena ofta skiljer elever i behov av särskilt stöd från sina klasser, för att ge dessa den hjälp som rektorsområdena anser att eleverna behöver. Detta för att få eleverna att förbättra sina resultat, så att de kan återgå till sina klassrum. Rektorsområdena strävar efter att stärka eleverna som ligger efter, så att dessa kommer upp till ett resultat som anses godkänt utifrån de statliga direktiven. På detta sätt anser rektorsområdena att de arbetat för “en skola för alla”. Rektorsområdena nämner att arbetet med att hjälpa eleverna i behov av särskilt stöd på detta vis, får eleverna att känna sig trygga, ökat självförtroende och en känsla av att de passar in. Två av de tre undersökta rektorsområden anser jag organiserar sig efter elevvårdsmodellen, detta genom en stark och självständig elevvård. Det tredje rektorsområdet organiserar sig efter vinthundsmodellen då specialläraren arbetar relativt avhängd från lärarna på rektorsområdet.

Sättet att tala om elevers skolsvårigheter har över tid förskjutits från att tala om elever med behov - till elever i behov av särskilt stöd. Detta har inneburit att fokuset på elevers skolsvårigheter har varit att se ”problemet” som individbundet, till att mer gå i riktning mot att se omgivande förhållanden som de bidragande faktorerna till att elever är i behov av särskilt stöd. Det övergripande syftet med detta arbete är att analysera föreställningen hur ”behov av särskilt stöd” formuleras genom att spegla relationerna mellan forskning och pedagogers synsätt. Den fråga som genomsyrar hela arbetet är vad är det att vara en elev i behov av särskilt stöd. Arbetet består av två huvudsakliga delar, där den första delen belyser hur forskning, offentliga utredningar och skolans styrdokument talar om elever i behov av särskilt stöd, samt vilka synsätt som finns på elever i behov av särskilt stöd. Det som har framkommit i detta arbete är att det finns två huvudsakliga perspektiv på elevers skolsvårigheter, att bristen är individbunden eller att det är omgivningen som är bristande. Utifrån detta har ett tredje perspektiv framkommit som söker efter att se till både hur omgivningen tillmötesgår eleven samtidigt som perspektivet ser till de eventuella behov som eleven har. Detta perspektiv söker efter hur man ska kunna hantera elevers skolsvårigheter utifrån situationen. I del två belyser vi de intervjuer som vi har genomfört för att få pedagogers synsätt på vad det är att vara en elev i behov av särskilt stöd. Det har bland annat framkommit att pedagoger har svårt att definiera begreppet vad är det att vara en elev i behov av särskilt stöd, då pedagogerna menar att man kan skriva en lång lista på vilka orsaker som utgör att en elev är i behov av särskilt stöd. Pedagogerna beskriver vidare att det är från fall till fall gällande vilka elever som ska få särskilt stöd. Det som har framkommit av arbetet är att man söker efter tillvägagångssätt för att på bästa sätt kunna hantera elevers skolsvårigheter utifrån de möjligheter som finns att tillgå.

Den här C-uppsatsen handlar om hur lärare bemöter utagerande elever. Som utgångspunkt beskrivs tre olika perspektiv på specialpedagogik som påverkar hur detta möte mellan lärare och elev blir. I tidigare forskning har det visat sig att det relationella perspektivet är det som enligt Lpo 94 ska genomsyra verksamheten i skolan, men att det är det kategoriska perspektivet som i själva verket är rådande. För att ta reda på hur lärare bemöter utagerande elever har jag gjort kvalitativa respondentintervjuer med tre lärare i år 4-6 som berättar hur de arbetar och vilka erfarenheter de har i arbetet med utagerande elever. Det visar sig att alla tre lärare i grunden utgår ifrån samma perspektiv, det relationella, men att det i praktiken skiljer sig åt när det gäller arbetssätt mellan de intervjuade lärarna. Utifrån detta kan slutsatsen dras att lärare på mellanstadiet tycks ha det relationella perspektivet som utgångspunkt men att det kategoriska i vissa fall slår igenom när det kommer till praktiken. Studien visar även att tidigare forskning om glappet mellan styrdokumentens mål och skolans värderingar inte stämmer fullt ut.

Syftet med undersökningen var att ta reda på hur skolorna och Barn- och utbildningsnämnden i en kommun formulerar sig i skriftliga dokument till de styrande organen i kommunen samt Skolverket när det gäller målstrategier för att så många som möjligt av eleverna ska nå de nationella målen. Ett delsyfte var också att belysa på vilka grunder elever ska få eller får stöd. Metoden som användes var en deskriptiv studie med kvalitativ, hermeneutisk, tolkande inriktning, där vi använde årsredogörelser, kvalitetsbeskrivningar från de olika skolorna i kommunen samt Barn- och utbildningsnämndens årsredogörelser för åren 2000-2004. Resultatet visar att elever som ej når målen får ett specialpedagogiskt stöd samt att skolan arbetar med bakomliggande faktorer som miljö och värdegrundsarbete för alla elever. Skolorna arbetar systemteoretiskt med en blandning av det kompensatoriska/kategoriska perspektivet och det relationella perspektivet.

Sammanfattning Syftet med examensarbetet är att studera vilka erfarenheter och tankar specialpedagoger och speciallärare inom grundskolan och särskolan har om integrering respektive segregering, utifrån elever i behov av särskilt stöd. Vi har lagt fokus på fördelar respektive nackdelar samt möjligeter respektive hinder när det kommer till dessa. Arbetet har gjorts genom intervju som metod. Intervjun har sedan belysts utifrån litteratur och forskning samt styrdokument. Vår utgångs punkt har varit i den aktuella litteraturen som vi läste inför intervjuerna för att sätta oss in i begreppens innebörd och historik. Vi har även utgått ifrån läroplaner, artiklar och aktuell forskning. Resultatet blev att det är samhällets intentioner att så stor andel elever som möjligt ska gå i vanliga skolan är svåra att förverkliga. Stora klasser och begränsade resurser har lett till ökat behov av homogenisering och segregering vilket har lett till att allt fler elever definierats som avvikare. Utifrån intervjuerna har vi kunnat konstatera ett ökat antal elever i klasserna ses som ett hinder för integrering. En fördel med integrering som lyfts upp av respondenterna är att lokal integrering kan ge möjligheter för sociala interaktioner mellan elever med funktionshinder och andra elever. Något som vissa av respondenterna framhöll var att förutsättningarna för integreringen är av stor betydelse. Integreringen måste gynna eleven. Eleven måste se sig själv som en del av gruppen och gemenskapen för att kunna bli integrerad. Det framgick även av litteraturen att det måste finnas en delaktighet och gemenskap för integrering, annars blir resultatet snarare placering.

Syftet med vår studie var att undersöka vilka upplevelser av inkludering elever i behov av särskilt stöd i ämnena svenska, engelska eller matematik som får sin undervisning delvis förlagd i liten grupp men till största delen i helklass, hade då de befann sig i helklass. Med inkludering avseddes i den här studien olika dimensioner av delaktighet, nämligen uppgiftsorienterad delaktighet, social delaktighet samt upplevd tillhörighet (se avsnitt 3). Något som vi ytterligare ville ta reda på var till vilken dimension av delaktighet elevernas upplevelser av inkludering lättast och svårast kunde hänföras. Den metod som användes i studien var en kvalitativ forskningsintervju. För att besvara våra frågeställningar valde vi att intervjua sex elever i årskurs nio. Som analysmetod använde vi oss av en hermeneutisk ansats. Upplevelserna av inkludering i helklassen avseende uppgiftsorienterad delaktighet visade sig vara svår att uppnå. Detta syntes ha sin grund i dels svårigheten med att förstå det innehåll som behandlades på grund av uppgifternas svårighetsgrad, dels hjälpen från läraren som upplevdes som bristfällig samt hur felsägningar mottogs av klasskamraterna. Beträffande resultaten som hade med social delaktighet att göra, visade sig elevernas delaktighet och därmed upplevelserna av inkludering vara hög då elevernas umgänge varken under skoltid eller på fritiden var begränsat till enbart en grupp av individer, utan eleverna umgicks med både kamrater från den lilla gruppen, helklassen samt med elever från andra klasser och skolor. Inom delaktighetsdimensionen upplevd tillhörighet, där fokus läggs på självbilden, visade några av elevernas upplevelser, utifrån deras egen uppfattning om sig själva, på att eleverna upplevde sig tryggare och mer självsäkra i helklass efter att ha börjat i liten grupp. Placeringen i liten grupp visade sig även, utifrån elevernas upplevelse av andra elevers föreställningar om dem, hota självbilden av att vara en vanlig elev och därmed tillhörigheten till helklassen. För att hantera detta vanliggjorde några av eleverna sin placering i den lilla gruppen och därigenom sig själva. Utifrån dessa resultat kunde elevernas upplevelser av inkludering lättast placeras inom social delaktighet och svårast inom uppgiftsorienterad delaktighet.

Tematiskt arbete är ett allt mer populärt arbetssätt i dagen skolor. Det är en friare undervisningsmetod som kräver mer arbete av pedagoger och elever. Vissa elever kan dock få svårt att uppnå målen i läroplanerna då de kan ha svårigheter att planera och strukturera arbetet i skolan på egen hand och därmed inte klarar av det friare arbetssättet. Syftet med studien var att utifrån några pedagogers tankar och erfarenheter urskilja, beskriva och förstå det tematiska arbetet i grundskolans tidigare år samt undersöka hur elever i behov av särskilt stöd påverkas av detta. Genom metoden kvalitativa intervjuer som var semi-strukturerade intervjuades åtta pedagoger i grundskolans tidigare år utifrån en intervjuguide. Resultatet visar att tematiskt arbete kan vara ämnesintegrerat eller ämnesbundet. Kunskap kan med fördel förmedlas i ett sammanhang för att lärandet ska upplevas som meningsfullt och lustfyllt för alla elever. Vidare visar det att det finns många anpassningar som pedagoger kan göra för att elever i behov av särskilt stöd ska kunna delta. Två betydelsefulla anpassningar ligger i miljön och i gruppindelningen. Viktiga slutsatser i studien är att alla elever klarar av det tematiska arbetet om det finns en tydlig struktur samt att arbetsmetoden motiverar och inspirerar dem att vilja lära sig och inhämta ny kunskap.Tematiskt arbete är ett allt mer populärt arbetssätt i dagen skolor. Det är en friare undervisningsmetod som kräver mer arbete av pedagoger och elever. Vissa elever kan dock få svårt att uppnå målen i läroplanerna då de kan ha svårigheter att planera och strukturera arbetet i skolan på egen hand och därmed inte klarar av det friare arbetssättet. Syftet med studien var att utifrån några pedagogers tankar och erfarenheter urskilja, beskriva och förstå det tematiska arbetet i grundskolans tidigare år samt undersöka hur elever i behov av särskilt stöd påverkas av detta. Genom metoden kvalitativa intervjuer som var semi-strukturerade intervjuades åtta pedagoger i grundskolans tidigare år utifrån en intervjuguide. Resultatet visar att tematiskt arbete kan vara ämnesintegrerat eller ämnesbundet. Kunskap kan med fördel förmedlas i ett sammanhang för att lärandet ska upplevas som meningsfullt och lustfyllt för alla elever. Vidare visar det att det finns många anpassningar som pedagoger kan göra för att elever i behov av särskilt stöd ska kunna delta. Två betydelsefulla anpassningar ligger i miljön och i gruppindelningen. Viktiga slutsatser i studien är att alla elever klarar av det tematiska arbetet om det finns en tydlig struktur samt att arbetsmetoden motiverar och inspirerar dem att vilja lära sig och inhämta ny kunskap.

Syfte och frågeställningar Studiens syfte är att undersöka vilket synsätt lärare i idrott och hälsa har på inkludering samt på momentet specialpedagogik inom ramen för lärarutbildningen. Hur förhåller sig lärare till begreppet inkludering i ett undervisningssammanhang inom idrott och hälsoämnet? Vilka uppfattningar har lärare kring den utbildning de har fått inom specialpedagogik i lärarutbildningen?   Metod För att besvara studiens syfte och frågeställningar, har kvalitativa intervjuer använts som metod. Åtta intervjuer har genomförts med ljudupptagning, transkriberats, skrivits ut och genomlästs. Vidare har överstrykningspennor använts för att strukturera upp arbetet utefter studiens frågeställningar där teoretiska perspektiv använts för analys.   Resultat Studiens resultat visar att lärare inom idrott och hälsa vill förhålla sig positiva till inkluderad undervisning, samtidigt som de i praktiken har erfarenhet av att elever i behov av särskilt stöd inte alltid gynnas av att vara i inkluderade miljöer. Idrott och hälsoämnet beskrivs som en utsatt miljö och särskilt svårt att bedriva inkluderad undervisning inom. Vidare beskriver lärare hur det under de senaste åren skett en kraftig ökning av diagnostiseringar och koncentrationssvårigheter bland elever, vilket haft en stark påverkan till en splittrad syn inför vem inkluderad undervisning gynnar. Samtidigt anser sig lärare i idrott och hälsa ha stora kunskapsluckor inom utbildning i specialpedagogik för att bedriva en inkluderad undervisning.   Slutsats Lärare i ämnet idrott och hälsa uttrycker att elevantalet i en klass kan vara avgörande för deras möjlighet att inkludera och förmedla lust och förståelse inför ämnets syfte. Detta kan, i likhet med lärares bristfälliga kunskaper inom specialpedagogik, vara av värde att förhålla sig till om vi ska uppnå den inkluderande skola som läro- och kursplaner trycker på idag. / Motivation and problem statement The aim of this study is to examine which approach teachers in physical education has on inclusion and the torque special education within teacher education. How do teachers relate to the concept of      inclusion in an educational context? What are the teacher’s views on the      training they have received in special education?   Method Qualitative inteviews have been used as a method to obtain answers to the problems raised in this study. Eight interviews have been conducted and recorded, later to be transcribed and analyzed. Highlighters have been used to structure the work according to the different theoretical areas used in the analysis in order to give an answer to the problems.   Result  The result of the study shows that teachers of physical education want to remain positive towards inclusive education, at the same time as they have experience in practice that pupils in need of special education do not always benefit from being in inclusive environments. Physical education is described as a subject in an exposed environment, in which it is particularly difficult to conduct inclusive education. Furthermore, teachers describe how there has been a substantial increase in diagnoses within the area of concentration difficulties amongst pupils, something which has contributed to a divided view on whether anyone really benefits from inclusive education. At the same time, teachers of physical education think that they lack the training in special education necessary for conducting the inclusive education.   Conclusion Teachers of physical education expresses the number of students in a class can be crucial to their ability to include and convey the desire and understanding for the subject purpose. This might, just as teachers inadequate knowledge about special pedagogy, could be of value to relate to if we are going to accomplish this inclusive school that the steering documents require.

Syftet med studien är att diskutera hur sex lärare från grundskolan till gymnasieskolan talar kring inkludering och strategier för inkludering av elever med ADHD och/eller dyslexi. Insamling av empiri gjordes med hjälp av enskilda kvalitativa intervjuer. Studien är gjord utifrån ett diskurspsykologiskt perspektiv som metod. Ur intervjumaterialet synliggjordes fyra inkluderingsdiskurser där olika definitioner läggs i begreppet. Lärarna i vår studie har uttryckt att de känner sig begränsade inför arbetet med strategier för inkludering. Deras egna kunskaper om diagnoser samt tidsbrist var något som lärarna valde att ta upp vid intervjuerna, vilket också forskningen har visat får konsekvenser för vilket stöd eleven får. Några viktiga slutsatser vi dragit av arbetet är att lärarens syn på begreppet inkludering och perspektiv på elevsvårigheter påverkar det arbetssätt och de eventuella strategier som läraren använder sig av.

Denna undersökning behandlar idrottslärares uppfattningar om inkluderande undervisning. Det ingår också en redogörelse för hur idrottslärare anpassar undervisningen för att möta alla inom olika elevgrupper. Vi ställer oss exempelvis frågan: vilka möjligheter och hinder uppfattar idrottslärare med inkluderande undervisning? Undersökningen har kvalitativ ansats där intervjuer med sju idrottslärare används som utgångspunkt för metod. Det framgår av vårt resultat att, enligt lärarna, kan inkludering översättas som alla elevers lika rätt att delta i idrottsundervisningen. Lärarna associerar inkluderingsbegreppet i första hand till elever med funktionsnedsättning, men drar också paralleller till så kallade duktiga elever.  Det har också framkommit att det råder skilda meningar, bland lärarna, i vilken grad inkludering är möjligt. Lärarna anser att vissa moment gör det svårare att få med alla elever medan andra gör det enklare. Resultatet visar också att lärarna ser att en kompetent assistent eller att vara två idrottslärare öppnar för möjligheter till en förbättrad undervisning.