The graduation theses is focused on problems of emission rights. The graduation theses is describing when and where has been firstly started talking about emission rights and why, what has been developement of emission rights prices on the stock markets since their implementation in 2005 and what was the impact on the financial statements. The main part of the gradiation theses is about financial reporting. There is described a few of possible methods how to enter it in the books with concrete examples each of them. There is not missing historically first sollution of the emission rights bookkeeping, interpretation IFRIC 3.

Thesis advisor: Richard Tresch / As global warming became a more urgent issue, the European Union (EU) nations formed the EU emission trading scheme (EU ETS) to regulate carbon emissions. The EU ETS set upper limits for each EU nation’s carbon emission levels in three distinctive phases to gradually decrease the carbon emission levels to a targeted reduction level by 2020. Throughout the paper, I will focus on how independent variables such as accumulated reserves, allocated allowances, the total outstanding supply of carbon emission rights (CERs) in the market, the demand for CERs, energy consumption, and the required reduction amount by 2020 affect the price of CER and the ratio of verified emissions to the 2020 targeted upper limit. / Thesis (BA) — Boston College, 2016. / Submitted to: Boston College. College of Arts and Sciences. / Discipline: Departmental Honors. / Discipline: Economics.

Handelssystemet med utsläppsrätter, EU ETS, är ett av EU:s verktyg för att minska utsläppen av växthusgaser. Utsläppsrätterna kan förvärvas genom antingen kostnadsfri tilldelning från Naturvårdsverket eller genom handel, vilket ligger till grund för olika anskaffningsvärden. Det finns även olika syner på vilken slags tillgång som en utsläppsrätt kan anses ha karaktär av, exempelvis immateriell tillgång, varulager och finansiell tillgång. Tidigare fanns en gällande tolkning för redovisningen av utsläppsrätter, IFRIC 3, idag finns det dock ingen reglering för redovisningen av utsläppsrätter.Den genomförda studien syftar till att kartlägga hur 250 svenska företag som omfattas av EU ETS redovisar utsläppsrätter i de finansiella rapporterna. Utöver det syftar studien till att undersöka om det föreligger några skillnader i redovisningen beroende på vilket regelverk som företagen tillämpar. För att undersöka skillnader och således göra en jämförelse har bolagen delats in i tre huvudgrupper vilka är; kommunala regelverk, nationella regelverk och internationella regelverk.Tidigare forskning har kommit fram till att redovisningen av utsläppsrätter skiljer sig både vad det gäller klassificering och värdering vilket även bekräftas av den genomförda studien. Från studien kan konstateras att hela 43 procent av företagen inte lämnar någon information alls kring att de omfattas av EU ETS. Dessutom lämnar 20 procent enbart information om att de inkluderas av handelssystemet utan att redovisa ett värde i balansräkningen. En anledning till att företag enbart redovisar information kan vara för att tillgodose intressenters krav på, och behov av, upplysningar av finansiell information. Resterande 37 procent redovisar ett värde av utsläppsrätterna i balansräkningen. Majoriteten klassificerar tillgången som antingen immateriell tillgång eller varulager. Gällande skulden som uppstår för utsläppsrätter är det vanligast att klassificera som en kortfristig skuld. Anskaffningsvärde är den vanligaste värderingsmetoden för både tillgången och skulden av utsläppsrätterna.Redovisningen av utsläppsrätter skiljer sig både inom och mellan bolagsgrupperna. Det finns tendenser på att företag som tillämpar ett internationellt regelverk i större utsträckning redovisar utsläppsrätterna än de som tillämpar ett nationellt regelverk. Det kan bero på mer omfattande upplysningskrav för de som redovisar enligt ett internationellt regelverk. I studien har företagens redovisning av utsläppsrätter analyserats utifrån intressentteorin, legitimitetsteorin och institutionell teori.Den genomförda kartläggningen av svenska företags redovisning av utsläppsrätter har bidragit till att belysa problematiken kring att redovisningen inte är konsekvent. / EU ETS is one of the EU’s instruments for reducing greenhouse gas emissions. The emission rights can be acquired through either free allocation from the Swedish Governmental Authority, Naturvårdsverket, or by trade, which is the basis for various valuation at cost. There are also different views of what kind of asset emission rights can be considered as, for example intangibles, inventories and financial assets. Previously there was a valid interpretation for the accounting of emission rights, IFRIC 3. Nowadays there is no regulation for the accounting of emission rights.The study aims to identify how 250 Swedish companies, covered by the EU ETS, account for the emission rights in the financial statements. Furthermore, the study aims to examine whether any differences between companies depends on the applied accounting standards. To examine differences and thus make a comparison, the companies have been divided into three main groups; Municipal standards, National standards and International standards.Previous research has concluded that the reporting of emission rights differ between companies both in terms of classification and valuation, which is confirmed by the study. The study states that 43 percent of the companies do not provide any information concerning the EU ETS. Furthermore, 20 percent solely provide information about the inclusion of EU ETS without reporting a value in the balance sheet. One reason could be to satisfy stakeholders' requirements and needs for financial information. It is 37 percent that reporting a value in the balance sheet. A majority classify the rights as intangibles or as inventories. Regarding the liability incurred by the emission rights the most common way to classify is as a current liability. The most frequently used method of valuation for both assets and liabilities is at cost.The accounting of emission rights varies both within and between the three groups. There are indications that companies applying the international standards, to a greater extent recognize emission rights than companies applying Swedish standards, which may be due to higher disclosure requirements. In the study, an analysis of the accounting for emission rights is performed based on stakeholder theory, legitimacy theory and institutional theory.The performed identification of how Swedish companies account for the emission rights has intended to highlight the problem that the accounting is not consistent.This thesis is hereinafter written in Swedish.

This thesis deals with the issue of the conversion of the financial statements according to the Czech accounting principles to the IFRS. The first part of the thesis is focused on the bases of the conversion of the financial statements, entities who are obliged to present the financial statements under the IFRS, principles of the recognition according to the Czech accounting principles and IFRS. It further presents the basic types of the differences between IFRS and Czech accounting principles, technics and ways of conversion and finally the first-time adoption of International Financial Standards. The second part continues with the specific examples of the chosen areas of the conversion to the IFRS in the real company. The first area is emission rights, the next one continues with the valuation difference on the acquired asset and the whole thesis is closed with the issue of the liability discount. Every area is divided into four parts: general principles under Czech accounting principles, general principles under the IFRS, general principles in the company and the specific case within this area and its accounting view.

Bakgrund: Det har uppmärksammats att konsumtionen och efterfrågan av el fortsätter att öka för varje år. Resultatet av det växande behovet har lett till stigande utsläppsnivåer inom energibranschen. Ett sätt för att kontrollera nivåerna av utsläpp är utsläppsrätter. Priset på utsläppsrätter har ökat och förväntas öka ännu mer. Det finns i dagsläget inget gemensamt globalt direktiv om hur utsläppsrätter ska redovisas, däremot finns rekommendationer inom både IFRS och US GAAP om hur de kan klassificeras och värderas i redovisningen. IFRS är en principbaserad redovisningsstandard som är utgiven av IASB, medan US GAAP är en regelbaserad redovisningsstandard som utfärdas av FASB. Syfte: Studiens syfte är att undersöka hur utsläppsrätter redovisas i energibranschen hos europeiska respektive amerikanska företag. Frågeställning: Vilka likheter och skillnader finns mellan klassificering och värdering av utsläppsrätter utifrån IFRS och US GAAP i energibranschen? Metod: I denna studie har en kvantitativ innehållsanalys genomförts där det empiriska materialet utgörs av 31 företags årsredovisningar. Vidare har en kodningsmanual skapats där kategorier kring klassificering och värdering av utsläppsrätter utformats, för att sedan kunna sammanställa datan i ett kodningsschema. Teoretisk referensram: Studiens resultat har med hjälp av legitimitetsteorin och institutionell teori förklarat vad de rådande likheterna och skillnaderna gällande redovisningen av utsläppsrätter i Europa och USA kan bero på. Slutsats: Resultaten visar att de skillnader som finns mellan IFRS och US GAAP i energibranschen är främst klassificering av utsläppsrätter, efterföljande värdering av utsläppsrätter och redovisningen av utsläppsskyldighet. De största likheterna mellan IFRS och US GAAP är värdering av tilldelade utsläppsrätter samt köpta utsläppsrätter. / Background: It has been noticed that the consumption and demand for electricity continues to increase every year. The result of the growing needs has led to rising emission levels in the energy industry. One way to control the levels of emissions is emission rights. The price of emission rights has increased and is expected to increase even more. There is currently no common global directive on how emission rights are to be reported, however, there are recommendations within both IFRS and US GAAP on how they can be classified and valued in the accounts. IFRS is a principle-based accounting standard established by the IASB, while US GAAP is a rules-based accounting standard established by the FASB.  Purpose: The purpose of this study is to examine the accounting of emission rights in the energy industry between European and American companies.  Question: What are the similarities and differences between the classification and valuation of emission rights between IFRS and US GAAP in the energy industry?  Method: In this study a quantitative content analysis has been implemented where the empirical material consists of 31 companies' annual reports. Furthermore, a coding manual has been created where categories regarding classification and valuation of emission rights have been designed, in order to compile the data in a coding scheme.  Theory: The results of the study have with the help of legitimacy theory and institutional theory explained what the similarities and differences regarding the accounting of emission rights in Europe and the USA may be due to.  Conclusion: The results show that the differences that exist between IFRS and US GAAP in the energy industry are mainly the classification of emission rights, the subsequent valuation of emission rights and the reporting of emission obligations. The biggest similarities between IFRS and US GAAP are the valuation of allocated emission rights and purchased emission rights.

De flesta forskare är överens att den mänskliga påverkan på klimatet i form av växthusgaser är ett faktum. För att minska den mänskliga påverkan har ett system med utsläppsrätter för att reglera utsläppen införts. Tanken är att utsläppen ska minskas successivt av alla inblandade och att detta ska redovisas inom varje land i särskilda rapporter. Inom redovisningen av företags finansiella status såsom årsredovisningar finns det i dagsläget ingen reglering som styr om och hur dessa utsläppsrätter ska redovisas. IASB utreder redovisningspraxis för att kartlägga vilka metoder som används. Genom denna kartläggning undersöker de om det är genomförbart att ge ut finansiella rapporteringskrav för ett potentiellt stort antal system och förbättra jämförbarheten. Liknande studie har gjorts i Europa av PwC och IETA år 2007. Denna studie behandlar hur företag i Sverige valt att redovisa sina utsläppsrätter. En genomgång av de 267 företag som omfattas av handelssystemet för utsläppsrätter i Sverige och innehållsanalys av deras årsredovisningar för år 2014 har gjorts. Därefter har strax över 20 procent av företagen granskats ytterligare för att utreda varför företagen valt att redovisa sina utsläppsrätter på visst sätt. Den insamlade data har sedan analyserats mot tidigare forskning och finansiella redovisningsteorier som behandlar oreglerade finansiell rapportering. Det som har framkommit i studien är att av de företag i Sverige som redovisar utsläppsrätter, redovisar de flesta sina utsläppsrätter framförallt som immateriella tillgångar eller omsättningstillgångar. Tidigare forskning ihop med teorierna kan förklara dessa val av redovisningspraxis som ett nationellt mönster som förmodat skapats i brist på internationell vägledning och med grund i IFRIC 3 för de av företagen som redovisat sina utsläppsrätter som immateriella tillgångar. De utav företagen som har valt att redovisa sina utsläppsrätter som omsättningstillgångar kan förklaras av avsikten med utsläppsrätterna. I studien uppmärksammas även de företag som valt att inte redovisa sina utsläppsrätter som valt att ha upplysningar som beskriver deras utsläpp på annat vis. Företags val av redovisningsmetod av utsläppsrätter förklaras av institutionell teori för företag som redovisat sina utsläppsrätter som immateriella tillgångar och som en överlappning mellan intressentteorin och legitimitetsteorin för de företag som inte redovisar sina utsläppsrätter men har upplysningar om utsläpp. Studiens resultat påvisar både skillnader och likheter med tidigare undersökning av hur stora företag i EU redovisar sina utsläppsrätter och kan därför påvisa att IASB torde kunna utge finansiella rapporteringskrav av utsläppsrätter som redan stämmer överens med redovisningspraxis idag. Detta behöver dock undersökas vidare för att kunna generaliseras till alla länder som omfattas av EU ETS. / Most scientist agree that human influence on the climate in terms of greenhouse gas emissions is a fact. To reduce the human impact, a system of emission rights to regulate emission have been introduced. The idea is that emissions should be reduced gradually by all involved entities and that this should be recognized in every country in special reports. In recognition of the company’s financial status, such as annual reports, there is currently no state regulations governing whether and how there emission rights should be reported. IASB is investigating accounting practices to identify the methods used. Through this survey they try to identify the feasibility of issuing financial reporting requirements for a potentially large number of systems and improve comparability. Similar studies have been made in Europe by PwC and IETA in 2007. This study discusses how companies in Sweden chosen to report their emission rights. A review of the 267 companies covered by the emission trading scheme in Sweden and content analysis of their financial statements for 2014 have been made. Subsequently about 20 percent of the companies have been further examined to determine why companies have chosen to report their emission rights in a certain way. The collected data were analyzed against past research and financial accounting theory such as unregulated financial reporting theory. What has been found in this study is that among companies in Sweden that do report their emission rights, the majority reported their allowances primarily as intangible assets or current assets. Previous research together with the theories can explain the choice of accounting practices as a national pattern that supposedly been created by a lack of international guidance and due to IFRIC 3 for those companies that reported their emission rights as intangible assets. Those companies that have chosen to report their emission rights as current assets can be explained by the intent of the allowances. The study also addresses the companies that have chosen not to declare their allowances and have chosen to have disclosures that describes their emission in other ways. Companies’ choice of accounting method of allowances is explained by institutional theory for the companies that reported their emission rights as intangible assets and an overlap between stakeholder theory and legitimacy theory for companies that do not report their emission rights but have emission disclosures. The study’s results demonstrate both similarities and differences with the precious survey of how large entities in the EU report their emission right and could thereby demonstrate that the IASB should be able to issue financial reporting requirements of allowances that already is consistent with the accounting practices today. This needs to be investigated further in order to be generalized to all countries covered by the EU ETS.

Im Jahr 2005 wurde als Reaktion auf die Unterzeichnung des Kyoto-Protokolls und der damit verbundenen Verpflichtung zur Reduktion von Treibhausgasemissionen der europäische Emissionshandel eingeführt. Versuche der Standardsetter für IFRS und US GAAP zu einer einheitlichen Bilanzierungsregel für Emissionsrechte scheiterten. Seitdem stehen den beteiligten Unternehmen speziell bei Ansatz und Bewertung von Emissionsrechten sowie der Verbindlichkeit für verursachte Emissionen Wahlrechte zur Verfügung. Da unterschiedliche Bilanzierungsansätze zu verschiedenen Resultaten beispielsweise in der Gewinn- und Verlustrechnung führen können, schränkt die Regelungslücke die Vergleichbarkeit zwischen Unternehmen mit unterschiedlichen Bilanzierungsansätzen ein. Dabei wird zudem deutlich, wie wichtig die Offenlegung des gewählten Bilanzierungsansatzes ist. Diese Arbeit beschreibt mit Hilfe einer ausführlichen Literaturrecherche den Diskurs in der Forschung und fasst die theoretisch möglichen Ansätze zusammen. Dem schließt sich eine Analyse aller im STOXX Europe 600 gelisteten Unternehmen an. Untersucht wird, inwieweit die Unternehmen am Emissionshandel beteiligt sind, welchen Ansatz zur Bilanzierung von Emissionsrechten sie wählen und in welcher Vollständigkeit sie den gewählten Ansatz im Geschäftsbericht offenlegen. Insgesamt 70 Unternehmen im STOXX Europe 600 geben eine Beteiligung am europäischen Emissionshandel an, 68 davon erhalten Emissionsrechte kostenfrei von einer staatlichen Stelle zugeteilt. Davon wiederum können 31 Unternehmen sicher einem Bilanzierungsansatz zugeordnet werden; bei den übrigen Unternehmen werden nicht alle relevanten Bilanzierungsentscheidungen offengelegt. Die große Mehrheit dieser 31 Unternehmen wendet den Netto-Ansatz an, bei welchem die zugeteilten Emissionsrechte zu Anschaffungskosten (üblicherweise Null) angesetzt werden. Nur zwei Unternehmen bilanzieren Emissionsrechte nach der 2005 zurückgenommenen, aber weiterhin gültigen Interpretation IFRIC 3. Insgesamt gibt es bezüglich der Bilanzierung von Emissionsrechten in europäischen Unternehmen in Theorie und Praxis Unterschiede, welche die Vergleichbarkeit einschränken. Dies wird durch die häufig unvollständige Offenlegung der Bilanzierungsentscheidung verstärkt. Diese Kritikpunkte sollten aus Sicht der Standardsetter IASB und FASB ausreichend Anlass geben, eine einheitliche Regelung zur Bilanzierung von Emissionsrechten zu entwickeln.

Dans le cadre de la Western Climate Iniative, le Québec a déployé en 2012, un système de plafonnement et d’échange de droits d’émission de gaz à effet de serre (SPEDE). Il s’agit de l’un des premiers régimes de ce type en Amérique du Nord et celui-ci pourrait à terme, constituer l'un des maillons d’un marché commun du carbone à l’échelle du continent. Toutefois, le SPEDE appartient à une catégorie d’instruments économiques de protection de l’environnement encore peu connue des juristes. Il s’inscrit en effet dans la régulation économique de l’environnement et repose sur des notions tirées de la théorie économique, dont la rareté, la propriété et le marché. La thèse s’insère donc dans le dialogue entre juristes et économistes autour de la conception et de la mise en œuvre de ce type d’instrument. Afin d’explorer son architecture et de révéler les enjeux juridiques qui le traversent, nous avons eu recours à la méthode de l’analyse économique du droit. Celle-ci permet notamment de montrer les dynamiques d'incitation et d’efficacité qui sont à l'œuvre dans les règles qui encadrent le SPEDE. Elle permet également à donner un aperçu du rôle décisif joué par la formulation des règles de droit dans l’opérationnalisation des hypothèses économiques sous-jacentes à cette catégorie d’instrument. L’exploration est menée par l’entremise d’une modélisation progressive de l’échange de droits d’émission qui prend en compte les coûts de transaction. Le modèle proposé dans la thèse met ainsi en lumière, de manière générale, les points de friction qui sont susceptibles de survenir aux différentes étapes de l'échange de droits d'émission et qui peuvent faire obstacle à son efficacité économique. L’application du modèle aux règles du SPEDE a permis de contribuer à l’avancement des connaissances en donnant aux juristes un outil permettant de donner une cohérence et une intelligibilité à l’analyse des règles de l’échange. Elle a ainsi fourni une nomenclature des règles encadrant l’échange de droits d’émission. Cette nomenclature fait ressortir les stratégies de diversification de l’échange, d’institutionnalisation de ses modalités ainsi que les enjeux de la surveillance des marchés, dont celui des instruments dérivés adossés aux droits d’émission, dans un contexte de fragmentation des autorités de tutelle. / As part of the launch of the Western Climate Initiative, the province of Québec has implemented on January 1st, 2012, one of the first carbon emissions trading system in North America (CETS). Such a system could in time become part of the emerging regulated market for carbon on the continent. However, it belongs to a category of economic instruments still timidly explored in legal literature. The CETS forms part of the economic regulation of the environment and is based on concepts drawn from the economic theory such as scarcity, property and the market. The thesis aims at contributing to the dialogue between jurists and economists around the design and implementation of this type of instrument. In order to explore its architecture and uncover the legal issues at play, we applied the teachings of law and economics in order to reveal the underlying dynamics of incitation and efficiency built in the CETS regulations and highlight the pivotal role played by the formulation of legal rules in their operationalization. The exploration is conducted through a progressive modelling of the exchange of emission rights, which takes into account transaction costs. The resulting model brings to light friction points that are likely to occur at different stages of the exchange of emission rights and might negatively impact its economic efficiency. The thesis contributes to the advancement of knowledge by offering jurists a coherent and intelligible legal analysis of the rules governing the exchange of emission rights in the CETS. Thus, it provides a systematic arrangement of these rules structured around the diversification strategies of the exchange and the institutionalization of its terms. It also raises market surveillance issues, particularly of the carbon derivatives market, in a context of fragmentation of market authorities.

Dans le cadre de la Western Climate Iniative, le Québec a déployé en 2012, un système de plafonnement et d’échange de droits d’émission de gaz à effet de serre (SPEDE). Il s’agit de l’un des premiers régimes de ce type en Amérique du Nord et celui-ci pourrait à terme, constituer l'un des maillons d’un marché commun du carbone à l’échelle du continent. Toutefois, le SPEDE appartient à une catégorie d’instruments économiques de protection de l’environnement encore peu connue des juristes. Il s’inscrit en effet dans la régulation économique de l’environnement et repose sur des notions tirées de la théorie économique, dont la rareté, la propriété et le marché. La thèse s’insère donc dans le dialogue entre juristes et économistes autour de la conception et de la mise en œuvre de ce type d’instrument. Afin d’explorer son architecture et de révéler les enjeux juridiques qui le traversent, nous avons eu recours à la méthode de l’analyse économique du droit. Celle-ci permet notamment de montrer les dynamiques d'incitation et d’efficacité qui sont à l'œuvre dans les règles qui encadrent le SPEDE. Elle permet également à donner un aperçu du rôle décisif joué par la formulation des règles de droit dans l’opérationnalisation des hypothèses économiques sous-jacentes à cette catégorie d’instrument. L’exploration est menée par l’entremise d’une modélisation progressive de l’échange de droits d’émission qui prend en compte les coûts de transaction. Le modèle proposé dans la thèse met ainsi en lumière, de manière générale, les points de friction qui sont susceptibles de survenir aux différentes étapes de l'échange de droits d'émission et qui peuvent faire obstacle à son efficacité économique. L’application du modèle aux règles du SPEDE a permis de contribuer à l’avancement des connaissances en donnant aux juristes un outil permettant de donner une cohérence et une intelligibilité à l’analyse des règles de l’échange. Elle a ainsi fourni une nomenclature des règles encadrant l’échange de droits d’émission. Cette nomenclature fait ressortir les stratégies de diversification de l’échange, d’institutionnalisation de ses modalités ainsi que les enjeux de la surveillance des marchés, dont celui des instruments dérivés adossés aux droits d’émission, dans un contexte de fragmentation des autorités de tutelle. / As part of the launch of the Western Climate Initiative, the province of Québec has implemented on January 1st, 2012, one of the first carbon emissions trading system in North America (CETS). Such a system could in time become part of the emerging regulated market for carbon on the continent. However, it belongs to a category of economic instruments still timidly explored in legal literature. The CETS forms part of the economic regulation of the environment and is based on concepts drawn from the economic theory such as scarcity, property and the market. The thesis aims at contributing to the dialogue between jurists and economists around the design and implementation of this type of instrument. In order to explore its architecture and uncover the legal issues at play, we applied the teachings of law and economics in order to reveal the underlying dynamics of incitation and efficiency built in the CETS regulations and highlight the pivotal role played by the formulation of legal rules in their operationalization. The exploration is conducted through a progressive modelling of the exchange of emission rights, which takes into account transaction costs. The resulting model brings to light friction points that are likely to occur at different stages of the exchange of emission rights and might negatively impact its economic efficiency. The thesis contributes to the advancement of knowledge by offering jurists a coherent and intelligible legal analysis of the rules governing the exchange of emission rights in the CETS. Thus, it provides a systematic arrangement of these rules structured around the diversification strategies of the exchange and the institutionalization of its terms. It also raises market surveillance issues, particularly of the carbon derivatives market, in a context of fragmentation of market authorities.

Im Jahr 2005 wurde als Reaktion auf die Unterzeichnung des Kyoto-Protokolls und der damit verbundenen Verpflichtung zur Reduktion von Treibhausgasemissionen der europäische Emissionshandel eingeführt. Versuche der Standardsetter für IFRS und US GAAP zu einer einheitlichen Bilanzierungsregel für Emissionsrechte scheiterten. Seitdem stehen den beteiligten Unternehmen speziell bei Ansatz und Bewertung von Emissionsrechten sowie der Verbindlichkeit für verursachte Emissionen Wahlrechte zur Verfügung. Da unterschiedliche Bilanzierungsansätze zu verschiedenen Resultaten beispielsweise in der Gewinn- und Verlustrechnung führen können, schränkt die Regelungslücke die Vergleichbarkeit zwischen Unternehmen mit unterschiedlichen Bilanzierungsansätzen ein. Dabei wird zudem deutlich, wie wichtig die Offenlegung des gewählten Bilanzierungsansatzes ist. Diese Arbeit beschreibt mit Hilfe einer ausführlichen Literaturrecherche den Diskurs in der Forschung und fasst die theoretisch möglichen Ansätze zusammen. Dem schließt sich eine Analyse aller im STOXX Europe 600 gelisteten Unternehmen an. Untersucht wird, inwieweit die Unternehmen am Emissionshandel beteiligt sind, welchen Ansatz zur Bilanzierung von Emissionsrechten sie wählen und in welcher Vollständigkeit sie den gewählten Ansatz im Geschäftsbericht offenlegen. Insgesamt 70 Unternehmen im STOXX Europe 600 geben eine Beteiligung am europäischen Emissionshandel an, 68 davon erhalten Emissionsrechte kostenfrei von einer staatlichen Stelle zugeteilt. Davon wiederum können 31 Unternehmen sicher einem Bilanzierungsansatz zugeordnet werden; bei den übrigen Unternehmen werden nicht alle relevanten Bilanzierungsentscheidungen offengelegt. Die große Mehrheit dieser 31 Unternehmen wendet den Netto-Ansatz an, bei welchem die zugeteilten Emissionsrechte zu Anschaffungskosten (üblicherweise Null) angesetzt werden. Nur zwei Unternehmen bilanzieren Emissionsrechte nach der 2005 zurückgenommenen, aber weiterhin gültigen Interpretation IFRIC 3. Insgesamt gibt es bezüglich der Bilanzierung von Emissionsrechten in europäischen Unternehmen in Theorie und Praxis Unterschiede, welche die Vergleichbarkeit einschränken. Dies wird durch die häufig unvollständige Offenlegung der Bilanzierungsentscheidung verstärkt. Diese Kritikpunkte sollten aus Sicht der Standardsetter IASB und FASB ausreichend Anlass geben, eine einheitliche Regelung zur Bilanzierung von Emissionsrechten zu entwickeln.