Kultti (2014) beskriver att när det kommer till det flerspråkiga barnets lärande så sker mycket av den språkliga dimensionen i förskolans lärmiljö. Läroplanen för förskolan belyser en likvärdig utbildning för barnet där språket och utvecklingen hör ihop (Skolverket, 2018). Förskolan ska erbjuda en miljö där språket får ta plats och utmanas. Syftet med denna studie är därför att utifrån ett sociokulturellt perspektiv bidra till kunskapen om förskollärares arbete med det flerspråkiga barnets språkutveckling i förskolans verksamhet. Särskilt fokus har riktats mot förskollärares erfarenheter kring det flerspråkiga barnets språkutveckling och vilka metoder som används för att stödja det flerspråkiga barnet i sin språkutveckling. För att undersöka detta har semistrukturerade intervjuer genomförts med 11 förskollärare. Resultatet visar att förskollärares erfarenheter kring arbetet med det flerspråkiga barnet i förskolan främst handlar om att använda sig av digitala verktyg och bildschema i sin undervisning i verksamheten. Användbara metoder och verktyg i arbetet med det flerspråkiga barnets lärande var enligt resultatet att använda olika applikationer genom det digitala verktyget lärplattan, vilket ansågs främja det flerspråkiga barnets språkförståelse liksom skapade goda förutsättningar till ett utvecklat talspråk. Resultatet visar att leken till stor del användes i arbetet för det flerspråkiga barnets språkutveckling. Genom leken skapas goda samtal, kommunikationer och gemenskaper som kan främja dem i att använda samt öva sina språkkunskaper i samspelet med andra barn och vuxna. Resultatet visade även på att förskollärare ansåg att ett behov fanns av att få möjlighet till specifika utbildningar kring flerspråkighet för att kunna stödja det flerspråkiga barnets lärande ännu mer än vad de ansåg sig kunna göra i nuläget.

Bakgrund: Traumapatienter är komplexa och kräver akut omhändertagande samt är i behov av utvecklad och systematisk omvårdnad. Dessa patienter kan befinna sig i kritiskt tillstånd vilket kräver ett fungerande vårdteam. Traumateamet består av flertalet sjuksköterskor med olika kompetenser. Samtidigt nedprioriteras traumatologi i grundutbildningen för sjuksköterskor vilket i sin tur ställer höga krav på sjuksköterskor. Därför känner sig många sjuksköterskor som vårdar traumapatienter otillräckliga och upplever stress, obehag och utmattning. Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskans erfarenheter av vård av traumapatienter på sjukhus. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt av kvalitativa artiklar. En integrerad analys genomfördes av artiklarnas resultat. Resultat: Studien visar att vård att traumapatienter skapar olika känslomässiga reaktioner hos sjuksköterskor samt att faktorer såsom erfarenhet, kunskap, kommunikation och samarbete är av betydelse för sjuksköterskans upplevelser. Slutsats: Vård av traumapatienter upplevs krävande och ställer höga krav på sjuksköterskor. Dessutom upplever sjuksköterskor stress, obehag och rädsla som grundar sig i dåligt samarbete samt hot och våld från patienter och patienters anhöriga. Ytterligare orsak till detta är vård av yngre patienter med omfattande skador och patienter som sjuksköterskor har någon personlig koppling till.

Bakgrund: Ungefär en av tio kvinnor i fertil ålder drabbas av endometrios. Vanliga symtom är svår mensvärk, kraftiga blödningar och samlagssmärtor. Hälso- och sjukvårdspersonal upplever det svårt att bedöma vad som är normal mensrelaterad smärta och det tar ofta många år till fastställd diagnos. Teoretisk referensram för studien var Halldórsdóttirs teori om vårdande och icke-vårdande möten med sjuksköterskan. Syfte: Att beskriva kvinnors erfarenheter av bemötande från hälso- och sjukvård vid endometrios. Metod: Metoden var en integrativ litteraturstudie. Strukturerad databassökning gjordes i CINAHL, PubMed och PsycInfo. Vetenskapliga artiklar kopplade till syftet lästes. Tretton artiklar genomgick kvalitetsgranskning. Elva artiklar inkluderades och analyserades. Resultat: I resultatet framkom två teman med tre subteman vardera. Temat Negativa erfarenheter av bemötande från hälso- och sjukvård innehöll subtemana “Mötas av misstro’’, “Konsekvenser av ignorans’’ och “Känna sig utlämnad’’. Temat Positiva erfarenheter av bemötande från hälso- och sjukvård innehöll subtemana “Mötas av kompetens och god kommunikation”, “Vikten av information” och “Behovet av kontinuitet och stöttning”. Slutsats: Kvinnors erfarenheter återspeglar vårdande och icke-vårdande möten med hälso- och sjukvård. Kompetensutveckling hos sjuksköterskor i form av fördjupad kunskap om endometrios är därför en motiverad åtgärd för att kunna erbjuda bättre stöttning och patientutbildning.

Introduktion/Bakgrund: Psyisk ohälsa är ett globalt växande hälsoproböem och varje år diagnostiseras miljontals människor världens över med psykiska sjukdomar. Att lida av psykisk sjukdom ökar risken för att drabbas av andra koniska sjukdomar vilket kan göra omvårdnaden komplex. Sjuksköterskor kan möta patienter med psykiska sjukdomar överallt inom vården och har ett ansvar för att ge god omvårdnad. Syfte: Syftet är att belysa sjuksköterskors erfarenhet av att ge omvårdnad till patienter med psykisk sjukdom inom somatisk vård. Metod: Litteraturstudien utformades utifrån Polit & Beck (2017) nio steg. Tio vetenskapliga artiklar från databaserna PsycInfo och CINAHL har använts för studiens syfte. Artiklarna kvalitetsgranskades enligt Polit & Beck (2017) granskningsmallar för kvalitativa och kvantitativa studier. Dataanalys gjordes genom tematisk analys och bearbetnin utfördes på ett systematisk och metodiskt sätt.  Resultat: Sjuksköterskors erfarenhet sammanställdes i fem teman: Brist på kunskap, Betydelsen av kompenetens i mötet med patienterna, Olika känslor i mötet, Olämplig vårdmiljö och begränsat med tid samt Betydelsen av samarbete och resuser. Slutsats: Sjuksköterskor hade en brist på kunskap, utbildning och kompetens vid omvårdnaden av patienter med psykisk sjukdom och vårdfokus låg främst på somatiska sjukdomar. Vårdmiljön var olämplig för paienter med psykisk sjukdom och kunde påverka omvårdnadens kvalitet. Det fanns en rädsla och osäkerhet genteomt paienter med psykisk sjukdom, vilket skapande förutfattade meningar och attityder hos sjuksköterskor. Vissa sjuksköterskor hade en positiv erfarenhet av patienter med psykisk sjukdom och det berodde på utbildning, ålder och erfarenhet.

Bakgrund: Idag finns brister inom smärtlindring i palliativ cancervård och detta orsakar onödigt lidande för patienten. Då sjuksköterskan har en central roll i hanteringen av patienters smärtlindring är det viktigt att ha god kunskap om ämnet. Ämnet studerades därmed utifrån Katie Erikssons teori om lidande.  Syfte: Att utforska sjuksköterskors erfarenheter av smärtbehandling av cancerpatienter i palliativ vård.  Metod: Studien var en litteraturöversikt där en integrerad analys användersi enlighet med Jimmie Kristenssons metod. Litteraturen som inkluderades var av antingen kvalitativ, kvantitativ eller av en mixad karaktär.  Resultat: Litteraturöversikten av sjuksköterskors erfarenhet av smärtbehandling resulterade i sex kategorier. De sex kategorierna delades upp utifrån innehåll och presenteras i två aspekter. Ena aspekten var hindrande faktorer som innefattade följande kategorier; rädsla för opioider, bristande kompetens, organisatoriska brister och anhöriga som hinder. Den andra aspekten var främjande faktorer som bestod av kategorierna kommunikation och psykiskt stöd.  Slutsatser: Sjuksköterskor bör ges tid att kommunicera och bistå patienterna med psykiskt stöd. De hindrande faktorerna skulle kunna minimeras genom att sjuksköterskor erbjuds kompetensutveckling men även en översyn av organisatoriska faktorer skulle kunna gynnas smärtbehandlingen.

Målet för eftervården är att den nyblivna modern skall få vara tillsammans med sitt sjuka nyfödda barn och utifrån behov få stöd, råd och omvårdnad av barnmorskan. När det uppstår ett avancerat vårdbehov hos barnet efter förlossningen separeras i dag modern och barnet på de flesta sjukhus i Sverige. Detta ses av många som oundvikligt eftersom mor och barn kräver vård inom olika verksamheter. Det finns dock flera vinster med att inte separera mor och barn efter förlossningen såsom minskad stress hos modern och mindre påverkan på hennes anknytning till barnet efter förlossningen. Förutom olika vårdrutiner som förhindrar separation är den fysiska vårdmiljön avgörande för en tidig känslomässig närhet vilket i sig har betydelse för barnets hälsa och utveckling. Få studier beskriver mödrars erfarenhet av att få eftervård i samma lokaler, som sitt sjuka nyfödda barn, på en neonatalavdelning. Syftet med denna studie var att undersöka mödrars erfarenheter av att ha fått sin eftervård i samma lokaler som sitt sjuka nyfödda barn som vårdas på en neonatalavdelning. En deskriptiv tvärsnittsstudie valdes som metod. Data insamlades med hjälp av en enkät med kvantitativ och kvalitativ del. En postenkät skickades ut till 200 mödrar som hade varit inskrivna i samband med att modellen för samvård infördes på det sjukhus där de vårdats efter förlossningen. Resultatet av det insamlade data analyserades med hjälp av deskriptiv statistik. Kvalitativa data bestod av fritextsvar som kategoriserades och summerades. Antalet mödrar som svarade på enkäten var 86 vilket motsvarade en svarsfrekvens på 43 procent. Resultatet visade att 92 procent av dem som svarade på enkäten var nöjda med eftervården. Av mödrarna hade 86 procent fått sitta med sitt barn hud-mot-hud så mycket som de önskat och 79 procent hade fått möjlighet att vara delaktiga i sitt barns omvårdnad i den utsträckning de hade velat när barnet vårdades på IVA-sal. Sjuttionio procent angav att de hade fått tillräcklig uppföljning efter förlossningen och 86 procent hade fått det stöd de ansåg sig behövt för egen del. Att de fått kontakt med barnmorska inom rimlig tid efter förlossningen rapporterade 84 procent och färre än häften (48 %) hade fått möjlighet till en genomgång av sin förlossning med barnmorska. Brist på information avseende tidig bröststimulering rapporterades, 51 procent angav att de hade erhållit tillräckligt med information. Tillräckligt utrymme att samtala kring frågor/tankar om sin eftervård uppgav 53 procent av mödrarna. Tre kategorier framkom i analysen av varför modern inte kunnat vara delaktig i vården av sitt barn inom det första dygnet: Moderns tillstånd; Barnets tillstånd; Annan orsak. Fyrtiofyra informanter lämnade fritextsvar under övriga synpunkter, fyra kategorier framkom: otydlighet och avsaknad av eftervård, information och andra negativa synpunkter samt positiva upplevelser. Slutsatsen av föreliggande studie är att mödrarna till största delen hade positiva erfarenheter av att få sin eftervård på en neonatalavdelning tillsammans med sitt sjuka nyfödda barn. Möjliga utvecklingsområden för att förbättra vården är tydligare informationen om tidig bröststimulering, rutiner för uppföljning av förlossningen, möjlighet att samtala kring sin eftervård och att tydliggöra barnmorskans roll i vården. Ytterligare studier behövs för att ta fram kunskap som kan användas i vården gällande samvårdsmodellen på en neonatalavdelning.

Bakgrund Spridning av multiresistenta bakterier har blivit ett globalt problem. Ett av sjuksköterskans främsta ansvarsområden är att minska smittspridning och förebygga sjukdom. Användning av kohortvård har visat sig vara effektivt i begränsningen av smittspridning. Det har påvisats att kohortvård resulterar i ökad arbetsbelastning hos sjuksköterskor vilket kan leda till brister i patientsäkerheten. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att tillämpa kohortvård. Metod Kvalitativ intervjustudie valdes som metod. En semistrukturerad intervjuguide användes som stöd vid intervjuer med sex sjuksköterskor. Den insamlade datan analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats Resultat Sjuksköterskorna beskrev att deras tillgänglighet för patienterna ökade vid tillämpning av kohortvård. Känslor, så som rädsla och stress påverkade hur ofta sjuksköterskorna gick in till sina patienter. Personalbrist resulterade i att det inte alltid fanns möjlighet att bedriva kohortvård dygnet runt. Tydligare riktlinjer kring praktisk tillämpning av kohortvård efterfrågades av sjuksköterskorna samt fler enkelsalar att bedriva kohortvård i. Slutsats Personalbrist kombinerat med bristande tydlighet hos riktlinjerna gällande kohortvård kan leda till att kohortvård inte bedrivs dygnet runt, vilket kan orsaka att patientsäkerheten försämras. För att skapa goda förutsättningar för tillämpning av kohortvård behövs mer personal, anpassade vårdutrymmen samt tydligare riktlinjer kring kohortvårdens tillämpning.

En akutvårdsavdelning vårdar patienter med akuta sjukdomstillstånd. När en familjemedlem insjuknar akut eller utsätts för en allvarlig händelse påverkas närstående negativt. Sjukhuset i allmänhet och akutvårdsavdelningen i synnerhet är främmande och kan väcka rädsla. Sjuksköterskor har ett ansvar att skapa en miljö som bygger på förtroende och vara lyhörda inför de eventuella känslor och tankar som döljer sig bakom närståendes reaktioner.

Bakgrund: SBAR är ett strukturerat rapporteringsverktyg som sjuksköterskor använder vid bland annat personalbyten. Då sjuksköterskor har omvårdnadsansvar för patienter, bör kommunikationen mellan sjuksköterskor vara god för att förebygga vårdskada. God kommunikation är viktigt för att patienter ska våga berätta om behov, problem och känslor. Genom ökat patientförtroende kan sjuksköterskor upprätta personcentrerat vårdande. Syfte: Syftet var att skapa en översikt av sjuksköterskors erfarenheter att rapportera via SBAR. Metod: En allmän litteraturöversikt enligt Friberg (2022) där två kvalitativa, femkvantitativa samt fem mixade metodartiklar har analyserats. Resultat: Resultatet visade att majoritet av sjuksköterskors erfarenheter av SBAR är att deras kommunikationsförmåga förbättras och att verktyget är tillförlitligt, om sjuksköterskor besitter kompetens i verktygets strukturerade utförande. Sjuksköterskorna erfor ett förbättrat samarbete med annan involverad vårdpersonal och professioner i patientvården samt förbättrad egenförmåga att ge en god rapport. Detta gav sjuksköterskorna en känsla av välbefinnande i sitt vårdarbete. Slutsats: Slutsatsen författarna kunde dra var att sjuksköterskor beroende på egen förmåga, upplever olika aspekter kring användandet av SBAR. Majoriteten av sjuksköterskor anser attSBAR är ett pålitligt och viktigt verktyg i arbetet för patientsäker vård medan andra aspekter visar på att låg efterföljsamhet eller förståelse för mallen kan bidra till en motsatt utveckling. / Background: SBAR is a structured reporting tool that nurses use when, among other things, staff changes. As nurses have nursing responsibilities for patients, communication between nurses should be good to prevent nursing injuries. Good communication is important for patients to dare to talk about needs, problems, and feelings. Through increased patient trust, nurses can establish person-centered care. Purpose: The purpose was to create an overview of nurses’ experiences of reporting via SBAR. Method: As per Friberg (2022) literary review where two qualitative, five quantitative and five mixed methods articles have been analyzed. Result: The results showed that most nurses' experiences with SBAR were that their communication skills improved and that the tool were reliable if the nurse’s possessed competence in the tools structured execution. The nurses experienced an improved collaboration with other involved healthcare staff and professions in patient care as well as an improved ability to give a good report. This gave the nurses a sense of well-being in their nursing work. Conclusion: The conclusion the authors could draw was that the nurses, depending on their own abilities, experience different aspects regarding the use of SBAR. Most nurses believe that SBAR is a reliable and valuable tool in the work for patient-safe care, while other aspects show that low compliance or understanding of the model can contribute to the opposite development.

Bakgrund. Hjärt-kärlsjukdomar är den främsta dödsorsaken globalt sett. Efter en hjärtinfarkt rekommenderas drabbade patienter att genomföra livsstilsförändringar för att minska risken för återinsjuknande. Sjuksköterskors personcentrerade rådgivning har en nyckelroll i denna sekundärprevention. Trots att interventionen finns, är följsamheten till livsstilsförändringar fortsatt låg. Ytterligare kunskap behövs därför om patienters erfarenheter av livsstilsförändringar efter hjärtinfarkt för att möjliggöra en förbättrad omvårdnad vid sekundärprevention.  Syfte. Att belysa patienters erfarenheter av livsstilsförändringar efter genomgången hjärtinfarkt.  Metod. En kvalitativ litteraturstudie baserad på 11 vetenskapliga studier. Resultat. Patienters erfarenheter av livsstilsförändringar organiserades i tre olika kategorier: stöd, känslor, och ansvar för egen hälsa.  Slutsats. Upplevelsen av socialt stöd och stöd från vården är viktigt för patienten. I vissa fall har det dock visat sig att socialt stöd kan skapa ett motstånd till förändring hos patienter. Stress, brist på kunskap och dåligt bemötande från vården gjorde att yngre patienter och patienter med låg socioekonomisk status upplevde bristande stöd och att egenförmågan var bristfällig. Många patienter upplevde å andra sidan välbefinnande och de kände att livet hade förbättrats. Patientens erfarenheter av självbestämmande och tron på den egna förmågan spelar en viktig roll i bibehållandet av livsstilsförändringar. Det är viktigt att sjuksköterskor bemöter patienten med uppmuntran och empati. Den kunskap och vägledning som ges ska anpassas till patientens individuella behov. Det är viktigt att sjuksköterskor förmedlar uppmuntran och empati, och att kunskapen och vägledningen som ges anpassas till patientens individuella behov. Ökad förståelse för patienters erfarenheter kan stödja sjuksköterskan i arbetet med att personcentrera dels rådgivning, dels då motiverande samtal (MI) används i sekundärprevention. Detta kan bidra till att öka följsamheten till livsstilsförändringar efter genomgången hjärtinfarkt. / Background. Cardiovascular disease is the most common cause of death worldwide. Following a heart-attack, patients are advised to make lifestyle changes to reduce the risk of recurrence. Nurse-led, person-centered counseling sessions that focus on lifestyle changes are an important component of secondary prevention. However, compliance to lifestyle changes remains low. Improved knowledge of patients´ experiences of lifestyle changes is necessary to make lifestyle counseling more person-centered and thereby more likely to yield lasting results.  Aim. To describe patients´ experiences of lifestyle changes following a heart attack.  Method. A qualitative literature study based on 11 scientific articles.  Results. Patients´ experiences of lifestyle changes were divided into three main categories: support, feelings, and responsibility for one's own health.  Conclusion. Experiences of social support and support from nurses were very important, although social support could at times lead to increased resistance to lifestyle changes. Patients experienced fear, stress, and reduced well-being, the latter of which was especially present when patients attempted to quit smoking. Stress, lack of knowledge and negative interactions with healthcare professionals caused younger patients, including those with lower socioeconomic status, to experience a lack of self-efficacy and support. However, many patients also experienced improved well-being and heightened self-confidence. It is important that nurses are encouraging and empathetic. Knowledge and guidance should be tailored to the individual needs of the patient. Increased understanding of patients' experiences can potentially support nurses´ delivery of person-centered counseling and motivational interviewing (MI) in secondary prevention, which can potentially lead to improved adherence to lifestyle changes following a myocardial infarction.