The purpose of this study is to explore the different ways parents experience meetings with the preschool and the relationships between themselves and the preschool staff. The purpose is also to explore parents’ views of the shared responsibilities of the children’s formation at home and in preschool. To research this, a qualitative approach with interviews and an interpretative phenomenological analysis method, is applied in order to arrive at a more profound understanding of how the shared responsibility in formation is experienced by the parents. This approach is chosen to get an in-depth understanding of the parents’ understandings and experiences. The theoretical framework applied is Urie Bronfenbrenner’s theory of ecological development, chosen for its’s ability to explore different levels of a person’s encounters with a particular environment. The results highlight the complexity of parents’ interactions with the preschool as an organization. Parents have concerns with what happens at an organizational level, which reflects on the staff, and ultimately on the everyday environment of the children. Furthermore, the study shows that a good relationship between parents and preschool staff, and how this relationship is experienced by parents, are affected by aspects such as stability and an understanding of each other.  In the area of child development, parents regard children’s formation as their responsibility, while the formation and socialization that occurs in preschools are group oriented and focused on learning. From the parent’s perspective, the formation that teachers contribute to and work with in a preschool environment are focused on democratic values such as being a good friend, not fighting with each other, help each other and show empathy towards one another. In considering the organizational aspects of preschools, the communication levels between staff and parents have been limited due to the current pandemic, which has had an effect on parent-teacher relationships. The study highlights a need for further understanding and a more developed communication approach between parents, teachers, and management, as well as organizational transparency in an effort to increase parents’ understanding of the aims and works of preschool.

Med denna vetenskapliga essä presenterar jag först situationer ur det praktiska arbetet i förskolan och reflekterar sedan över dessa situationer med hjälp av bland annat tidigare forskning, barnkonventionen och läroplanen. Mitt dilemma handlar om hur jag som pedagog förhåller mig till barns skiftande vistelsetider och hur mitt arbete kring föräldrasamverkan och läroplanen ser ut. Å ena sidan vill jag redogöra för allt det positiva med förskolans verksamhet, men å andra sidan vill jag inte försumma föräldrarnas viktiga roll för barnen. Syftet med essän är att undersöka hur jag som pedagog påverkar föräldrarna och deras barns vistelsetider med hjälp av bland annat förskolans läroplan. Denna essä handlar även om hur läroplanen förväntas användas för att höja förskolans status inför föräldrar och samhälle. Jag belyser även hur läroplanen kan användas i samverkan mellan hem och förskola och reflekterar över dess för och nackdelar. Reflektionerna i essän tar även upp de förväntningar som finns i samhället, att barnen ska tillbringa mycket tid i förskolan för att de ska vara väl förberedda inför skolstart. Jag nämner och reflekterar även över de barn som knappt spenderar någon tid alls i förskolan. Jag lyfter mina egna värderingar från min berättelse som jag kopplar ihop med anknytningsteorin och utifrån den reflekterar jag över barnens vistelsetider i förskolan redan från låg ålder. Läroplanen är under ett skifte och jag jämför delar från den äldre läroplanen med delar från den nya läroplanen som handlar om samverkan mellan hem och förskola. I min slutsats framkommer att läroplanen är tolkningsbar och i vissa avseenden även otydlig, vilket i sig gör att det kan bli problematiskt i arbetet med föräldrasamverkan. Dilemmat över hur förskolan presenteras inför föräldrarna kan, utifrån min slutsats, även grunda sig i brist på andra styrdokument som kan erbjuda en bredare grund att som pedagog luta sig tillbaka mot. / With this scientific essay, I first present situations from the practical work in preschool and then reflect on these situations with the help of, among others, previous research, the Convention on the Rights of the Child and the curriculum. My dilemma concerns the way in which I, as an educator, deal with children's changing residence times and how my work with parental collaboration and the curriculum looks like. On the one hand, I want to describe all the positive things about the preschool's activities, but on the other hand I do not want to neglect the parents' important role for the children. The purpose of the essay is to investigate how I, as an educator, affect the parents and their children's residence times by means of, among other things, the preschool's curriculum. This essay also considers how the curriculum is expected to be used in elevating the preschool's status for the parents and society. I also highlight how the curriculum can be used in the collaboration between home and preschool and reflect on its pros and cons. The reflections also address the expectations that exist in society, according to which the children should spend a lot of time in preschool in order for them to be well prepared for school start. I even scrutinize my own values ​​from the situations, which I associate with attachment theory, and, on the basis of that, I reflect on the residence times in preschool of children of very young age. The curriculum is currently undergoing a shift and I compare the paragraphs on the collaboration between home and preschool from the old curriculum with those from the new curriculum. In my conclusion, it is revealed that the curriculum is interpretable and, in some respects, also unclear, which in itself means that it can become problematic for parental collaboration. Based on my conclusion, the dilemma over how the preschool is presented to the parents could be founded on a lack of other governing documents that would offer a broader basis for pedagogues to rely on.

With a phenomenographic perspective this thesis aims to study preschool teachers experiences of parent cooperation. In order to complete the aim of this study we have formulated three inquiries:     What qualifications do the preschool teacher consider contributing to good cooperation?     What qualifications do the preschool teacher consider leads to a lack of cooperation?    What appears as power relationships in the preschool teacher experiences?     According to the curriculum, preschool teacher requires to build trustworthy relations with parents. This appears to be a complex task. With a quantitative method the data in this study consist of seven interviews with preschool teachers that work in preschools. With our phenomenographic approach we were able to find different categories from the preschool teachers experienced narratives. This thesis consists of an inductive study where the preschool teachers narratives determine our theoretical notions. The notions are: Cooperation, communication, attachment relationship, intercultural knowledge and empowerment, the conclusion of the study reveals that power relations exist between parents and preschool teachers, the teachers have a power position because of their knowledge and parents because of their right to choose among preschools. The study shows that the task to please parents needs can be difficult, it also shows that misunderstandings and the increased number of children in the group aggravates the mission to fulfil the curriculum assignment regarding cooperation with parents. The result also shows that creating a trustful relation with mutual understanding of each other differences can lead to improve the cooperation.

<p>Sedan folkskolan införande (och troligtvis ännu tidigare) har föräldrar haft synpunkter på deras barns undervisning i skolan. Politiker och andra styrande inom skolan har också förstått vitsen med föräldraengagemang i de egna barnens lärande som en tillgång för skolan. Sällan eller aldrig har eleverna frågats vad de tycker om föräldraengagemang i slan. I samarbete med en lokal skolstyrelse med föräldramajoritet är detta arbete gjort under vårterminen 2003. Syftet med arbetet är att ta reda på vad eleverna tycker om föräldrarnas engagemang i skolan och i klassrummet. Usökningen är avgränsad till att enbart gälla denna enda skola. Som undersökningsmetod har jag använt mig av en kvantitativ enkätundersökning utdelad till ca 250 elever. Av dessa har 91 % svarat, vilket får anses vara en mycket god svarsfrekvens.</p><p>Vad tycker eleverna om att föräldrarna besöker skolan både som åhörare/hjälplärare, deltagare i utvecklingssamtal och delaktig i skolbeslut? De allra flesta elever har en positiv syn på föräldrars skolengagemang, även om det kan vara psamt ibland. Jag konstaterar att elever i stort uppskattar kontakter mellan föräldrar och skolans personal. Bland de mesteniga svaren var elevers absoluta tillit till att föräldrar har en dialog med klasslärare/lärare och att det är helt OK för föräldrar att prata med andra föräldrar. </p><p>Elevers åsikter om föräldrar som bestämmer i skolan är lite tudelad men de flesta tycker att det är bra. Åsikten om evens medbestämmande i skolan varierar över årskurserna, där de lägre kurserna anser sig ha mer att säga till om än de högre. Något som samtliga årskurser var överens om var att utvecklingssamtal var en bra informationskanal. Några nior nämner utvecklingssamtalet som den enda kanalen "att få veta hur det går".</p>

Sedan folkskolan införande (och troligtvis ännu tidigare) har föräldrar haft synpunkter på deras barns undervisning i skolan. Politiker och andra styrande inom skolan har också förstått vitsen med föräldraengagemang i de egna barnens lärande som en tillgång för skolan. Sällan eller aldrig har eleverna frågats vad de tycker om föräldraengagemang i slan. I samarbete med en lokal skolstyrelse med föräldramajoritet är detta arbete gjort under vårterminen 2003. Syftet med arbetet är att ta reda på vad eleverna tycker om föräldrarnas engagemang i skolan och i klassrummet. Usökningen är avgränsad till att enbart gälla denna enda skola. Som undersökningsmetod har jag använt mig av en kvantitativ enkätundersökning utdelad till ca 250 elever. Av dessa har 91 % svarat, vilket får anses vara en mycket god svarsfrekvens. Vad tycker eleverna om att föräldrarna besöker skolan både som åhörare/hjälplärare, deltagare i utvecklingssamtal och delaktig i skolbeslut? De allra flesta elever har en positiv syn på föräldrars skolengagemang, även om det kan vara psamt ibland. Jag konstaterar att elever i stort uppskattar kontakter mellan föräldrar och skolans personal. Bland de mesteniga svaren var elevers absoluta tillit till att föräldrar har en dialog med klasslärare/lärare och att det är helt OK för föräldrar att prata med andra föräldrar. Elevers åsikter om föräldrar som bestämmer i skolan är lite tudelad men de flesta tycker att det är bra. Åsikten om evens medbestämmande i skolan varierar över årskurserna, där de lägre kurserna anser sig ha mer att säga till om än de högre. Något som samtliga årskurser var överens om var att utvecklingssamtal var en bra informationskanal. Några nior nämner utvecklingssamtalet som den enda kanalen "att få veta hur det går".

Syftet med studien har varit att undersöka hur lärare framställer relationen mellan skola och hem i sin skriftliga kommunikation i form av veckobrev riktade till vårdnadshavare. En diskursanalytisk ansats har använts där kritisk diskursanalys och diskursiv psykologi har kombinerats. Dokumentmetoder har använts och totalt 51 veckobrev från 11 olika lärare som arbetar på olika skolor i landet har samlats in. Ett kombinerat målstyrt-, snöbolls- och mättnadsurval har använts. Analysen genomfördes genom att först göra en tematisk läsning av 51 veckobreven följt av en detaljerad textanalys på 21 veckobrev. Tidigare forskning och litteratur har använts för att sätta studiens resultat i den större sociala praktikens sammanhang. Resultatet presenteras i två huvudteman: närmande praktiker som syftar till att framställa hem och skola som en enhet samt fjärmande praktiker som syftat till att framställa hem och skola som separata enheter. Slutsatser som har dragits är att den ökade yttre styrningen och kontrollen av skolan har lett till att lärare bygger upp känslan av att vårdnadshavare bjuds in till ett delaktigt ”vi” som syftar till att samarbeta för att utveckla en bättre verksamhet. Detta sker samtidigt som lärare gör subtila markeringar som visar på att läraren fortfarande är en professionell och vårdnadshavaren en lekman i detta samarbete. Detta tolkas vara en strategi som lärare använder för att anpassa sig till det regelverk som finns och för att skydda sig mot eventuellt klander genom att visa på ansvarstagande. Lärare närmar sig även hemmets sfär genom att framställa sig själva som en slags ställföreträdande släktingar för att framställa hem och skola som en enhet. Samtidigt sker en motstridig positionering där lärare försöker att framställa hem och skola som separata enheter där ansvar kan fördelas mellan dessa. Detta tolkas vara ett sätt att vakta på den hotade professionaliteten genom att förhandla om vad som ska ingå i den samtidigt som det finns en önskan om att bevara den familjära relationen till hemmet.