<p>Sammanfattning</p><p>EG-fördraget reglerar de grundfriheter varje medlemssats medborgare har rätt till, såsom friheten att utöva tjänster och friheten att etablera sig i en annan medlemsstat. Medlemsstaterna skall värna om en öppen marknad med fri konkurrens. Statliga handelsmonopol hämmar den fria konkurrensen men har ändå tillåtits om en viss marknad</p><p>utgörs av allmänfarliga produkter såsom alkohol eller tobak och bedöms då kunna skötas bättre genom statlig reglering. Spelmarknaden är inte allmänfarlig men bedöms ändå kunna orsaka negativa sociala och ekonomiska effekter på medborgarna. En medlemsstat får inskränka EG-fördragets grundfriheter genom att införa bestämmelser i den nationella lagen, om en åtgärd är av tvingande hänsyn för allmänheten. Nationellt vidtagna åtgärder måste vara utformade på ett proportionerligt sätt om inskränkningar i EG-fördragets grundfriheter skall anses vara motiverade. Medlemsstaterna har dock givits ett stort utrymme att bedöma huruvida de vidtagna åtgärderna är försvarbara ur allmänsynpunkt som har fastställts i flera rättsfall i EG-domstolen, men måste alltid ha som effekt att uppnå det mål som åtgärden verkligen avser att skydda, och ska vara av icke-diskriminerande karaktär och som sagt proportionerlig mellan mål och medel. Staten har i lotterilagen (1994:1000) infört bestämmelser i 12, 15, 38, 45 och 54 §§ som sammantaget ger effekten av att det hämmar etablerings- och tjänstefriheterna av utländska spelaktörer på den svenska spelmarknaden, och är således inte helt förenliga med EG-fördragets artikel 12, 31, 43 och 49. De åtgärder den svenska staten vidtagit för att, enligt dem, skydda allmänna och allmännyttiga ändamål kan, av våra bedömningar, motiveras mer ur ett ekonomiskt perspektiv än ur ett skyddssyftesperspektiv. Statens uppställda syften med spelmonopolet uppnås endast sekundärt genom de vidtagna åtgärderna i lotterilagen, då syftet med åtgärderna och den verkliga effekt som uppnås ej stämmer överens. Staten har inte varit konsekvent med att visa vad deras syfte med spelmonopolet verkligen är. Vi har sett över lagtexter i nationell rätt och EG-rätt samt studerat förarbeten och rättsfall. Vi har också använt doktrinförfattares artiklar och analyser för att kunna besvara vår frågeställning – Är det svenska spelmonopolet förenligt med EG-rätten?</p> / <p>Abstract</p><p>The European Community Treaty (ECT) regulates the right for every citizen to establish their activities in any other member state, but also the right for free movement of services. Every member state has a duty to protect an open market within the European Union, and</p><p>furthermore to protect the market from restrained competition. A governmentally operated monopoly constitutes a threat to the idea of an open market, yet such monopolies are allowed to exist for products that constitute a public danger such as alcohol and cigarettes. These</p><p>products are therefore considered to be better controlled by a governmentally regulated market. The gambling market is considered a public danger and is considered to have negative social and economic affects by a majority of the EU member states. A member state is not</p><p>allowed to restrict the ECT rules on the rights to establishment and free movement of services if a measure is for a cogent consideration of a public interest. Measures taken by the government in a member state must be designed in a proportionate way to be legally motivated. The states, however, have been given a considerable leeway to define whether or not taken measures imposed by the governments are motivated by a public interest. This has been established by the European Court of Justice (ECJ) in several cases. A governmentally</p><p>taken measure must always have a non-discriminating character and, as previously mentioned, must always have the right proportion between means and cause. The Swedish state has passed legislation about lotteries through the Swedish Lottery Act (SFS 1994:1000) in</p><p>sections 12, 15, 38, 45, and 54 which conflicts with fundamental principles of articles 12, 31, 43 and 49 of the EC-Treaty. According to the Swedish state, they have taken measures to protect the Swedish citizens and to protect public interests. According to our assessments, we believe these measures exists firstly to preserve the State’s income from the Swedish gambling market and secondly to prevent gambling abuse and other public aims. The Swedish government is far from consistent regarding the purpose of the Swedish gambling monopoly. Our research is based upon Swedish law and its preparation acts, EC-legislation, and case law from the ECJ. We have also used doctrine from different authors to give us the answer to our main question in this essay – Is the Swedish gambling monopoly consistent with EC-law?</p>

Sammanfattning EG-fördraget reglerar de grundfriheter varje medlemssats medborgare har rätt till, såsom friheten att utöva tjänster och friheten att etablera sig i en annan medlemsstat. Medlemsstaterna skall värna om en öppen marknad med fri konkurrens. Statliga handelsmonopol hämmar den fria konkurrensen men har ändå tillåtits om en viss marknad utgörs av allmänfarliga produkter såsom alkohol eller tobak och bedöms då kunna skötas bättre genom statlig reglering. Spelmarknaden är inte allmänfarlig men bedöms ändå kunna orsaka negativa sociala och ekonomiska effekter på medborgarna. En medlemsstat får inskränka EG-fördragets grundfriheter genom att införa bestämmelser i den nationella lagen, om en åtgärd är av tvingande hänsyn för allmänheten. Nationellt vidtagna åtgärder måste vara utformade på ett proportionerligt sätt om inskränkningar i EG-fördragets grundfriheter skall anses vara motiverade. Medlemsstaterna har dock givits ett stort utrymme att bedöma huruvida de vidtagna åtgärderna är försvarbara ur allmänsynpunkt som har fastställts i flera rättsfall i EG-domstolen, men måste alltid ha som effekt att uppnå det mål som åtgärden verkligen avser att skydda, och ska vara av icke-diskriminerande karaktär och som sagt proportionerlig mellan mål och medel. Staten har i lotterilagen (1994:1000) infört bestämmelser i 12, 15, 38, 45 och 54 §§ som sammantaget ger effekten av att det hämmar etablerings- och tjänstefriheterna av utländska spelaktörer på den svenska spelmarknaden, och är således inte helt förenliga med EG-fördragets artikel 12, 31, 43 och 49. De åtgärder den svenska staten vidtagit för att, enligt dem, skydda allmänna och allmännyttiga ändamål kan, av våra bedömningar, motiveras mer ur ett ekonomiskt perspektiv än ur ett skyddssyftesperspektiv. Statens uppställda syften med spelmonopolet uppnås endast sekundärt genom de vidtagna åtgärderna i lotterilagen, då syftet med åtgärderna och den verkliga effekt som uppnås ej stämmer överens. Staten har inte varit konsekvent med att visa vad deras syfte med spelmonopolet verkligen är. Vi har sett över lagtexter i nationell rätt och EG-rätt samt studerat förarbeten och rättsfall. Vi har också använt doktrinförfattares artiklar och analyser för att kunna besvara vår frågeställning – Är det svenska spelmonopolet förenligt med EG-rätten? / Abstract The European Community Treaty (ECT) regulates the right for every citizen to establish their activities in any other member state, but also the right for free movement of services. Every member state has a duty to protect an open market within the European Union, and furthermore to protect the market from restrained competition. A governmentally operated monopoly constitutes a threat to the idea of an open market, yet such monopolies are allowed to exist for products that constitute a public danger such as alcohol and cigarettes. These products are therefore considered to be better controlled by a governmentally regulated market. The gambling market is considered a public danger and is considered to have negative social and economic affects by a majority of the EU member states. A member state is not allowed to restrict the ECT rules on the rights to establishment and free movement of services if a measure is for a cogent consideration of a public interest. Measures taken by the government in a member state must be designed in a proportionate way to be legally motivated. The states, however, have been given a considerable leeway to define whether or not taken measures imposed by the governments are motivated by a public interest. This has been established by the European Court of Justice (ECJ) in several cases. A governmentally taken measure must always have a non-discriminating character and, as previously mentioned, must always have the right proportion between means and cause. The Swedish state has passed legislation about lotteries through the Swedish Lottery Act (SFS 1994:1000) in sections 12, 15, 38, 45, and 54 which conflicts with fundamental principles of articles 12, 31, 43 and 49 of the EC-Treaty. According to the Swedish state, they have taken measures to protect the Swedish citizens and to protect public interests. According to our assessments, we believe these measures exists firstly to preserve the State’s income from the Swedish gambling market and secondly to prevent gambling abuse and other public aims. The Swedish government is far from consistent regarding the purpose of the Swedish gambling monopoly. Our research is based upon Swedish law and its preparation acts, EC-legislation, and case law from the ECJ. We have also used doctrine from different authors to give us the answer to our main question in this essay – Is the Swedish gambling monopoly consistent with EC-law?

De primära rättskällorna på rättsområdet offentlig upphandling utgörs av gemenskapsrättsliga direktiv, vars huvudsakliga syfte är att främja den fria rörligheten inom unionen. Möjligheten att överpröva felaktiga upphandlingar regleras i två rättsmedelsdirektiv, utifrån vilka den processrättsliga delen av svensk upphandlingsrättslig lagstiftning har utformats. Direktiven har resulterat i att det i Sverige är möjligt överpröva felaktiga offentliga upphandlingar. Domstolen har vid överprövning möjlighet att besluta antingen att upphandlingen skall rättas eller att den skall göras om. Oberoende av domstolens beslut har ett ingånget offentligt kontrakt dock inte kunnat ogiltigförklaras i domstol. Rättsmedelsdirektiven har på senare år varit föremål för revideringar, vilket har resulterat i direktiv 2007/66/EG. I och med implementeringen av det nya direktivet införs nu i svensk upphandlingsrätt en ogiltighetssanktion, vilken innebär att domstol får behörighet att upphäva ett ingånget offentligt kontrakt. För att inte alltför problematiska och oproportionerliga konsekvenser skall uppstå till följd av ogiltighetsförklaringen lämnar direktivet dock ett visst utrymme för flexibilitet i tillämpningen av ogiltighetssanktionen: att hänvisa till att tvingande hänsyn till allmänintresset kräver att kontraktets verkan upprätthålls. Begreppet tvingande hänsyn till allmänintresset har sitt ursprung i gemenskapsrätten och utgör möjligt undantag från den gemenskapsrättsliga principen om fri rörlighet. Det handlar om de så kallade gemenskapsrättsliga rättfärdigandegrunderna, vilka återfinns dels i EG-fördragets artikel 30, dels i gemenskapsrättslig praxis. Avseende tillämpningen av den upphandlingsrättsliga undantagsgrunden hänvisar regeringen i ”Ds 2009:30” till dessa rättfärdigandegrunder. Uppsatsen visar att en dylik hänvisning inte fullt ut besvarar frågan hur undantagsgrunden skall tillämpas på upphandlingsområdet.

B-uppsats i statsvetenskap av Elias Olsson, vt-2021, Handledare: Alesia Rudnik.               ”Till försvar av giljotinen, En normativ studie om det jakobinska skräckväldet i revolutionära Frankrike 1793–1794” Syftet med denna studie är att utforska hur Robespierre argumenterade för användningen av statligt revolutionärt våld i syftet att grundlägga ett nytt politiskt system, och utveckla hur dessa begrepp uppstår i en modern kontext. Utifrån detta konstrueras ett normativ rättfärdigande om konceptet revolutionär terror. Skräckväldet antas beteckna perioden mellan den 5 september 1793 till och med Thermidorkrisen i juli 1794. Frågeställningar för studien är A) utifrån vilka begrepp motiverade Robespierre användningen av terror? B) På vilka sätt uppstår statligt våld och de filosofiska begreppen som statsvetenskapliga koncepter i en modern kontext? Och C) Vilka slutsatser kan man dra från den franska revolutionen när det gäller dessa koncepter? Detta genom en normativ analys i egentlig mening varpå argumentation är av en deontoligsk och pragmatisk karaktär. Centralt källmaterial för studien är ”In Defense of the Terror: Liberty or Death in the French Revolution” (2016), av Sophie Wahnich: Lawrence Stone ”Theories of Revolution” (1966): Jack Goldstone ”The Comparative and Historical Study of Revolutions” (1982): ”Slavoj Žižek presents Robespierre: Virtue and Terror” av Slavoj Žižek (2017): Jean-Jaques Rousseaus ”The Social Contract” (1998). Utifrån de teorier och begrepp utvecklade av Rousseau och Robespierre, hävdas användning av terror vara en nödvändig och rationell handling för att bevara det republikanska styret och sprida nya politiska värden, det beskrivs som det grundläggande brottet för borgerlig demokrati. Begreppen och konceptet terror blir relevanta med den arabiska våren, både i dess framsteg och misslyckanden. Rörelsen av protester hävdas ha förlorat sitt momentum i avsaknad av revolutionära alternativ, i avsaknad av att omfamna terror. Det består fortfarande många frågor angående revolutionär politik. Dess hur och varför, men även också om vad framtidens sociala fördrag kan tänkas innehålla. Nyckelord: jakobinklubben; Jakobiner; volonté générale; suveränen; sociala fördraget; dygd; terror; skräckvälde

<p>The two Eastern enlargements in 2004 and 2007 marked a new chapter in the EU’s history, since it was the first time that the Union turned to enlarge eastwards. This thesis examines the borderline problem that arose with Article 49 of the <em>Maastricht</em> <em>Treaty on the European Union</em>, which gave the right to <em>any European country</em> that respects the principles of: liberty, democracy, human and fundamental rights, and the rule of law, to apply for membership in the EU.</p><p> </p><p>This thesis approaches the EU’s borderline problem by taking on three case studies consisting of Hungary, Lithuania, and Ukraine, for the purpose of analyzing the Eastern enlargement and Ukraine’s potentials of becoming a member of the EU. The reason for doing so is to compare Ukraine’s potentials of becoming a member in the EU with two Eastern states that, like Ukraine, have been involved with the Soviet Union, and that despite their degree of involvement, have been successfully integrated in the EU.</p><p> </p><p>As the EU has turned to enlarge eastwards, it gradually pushes its borderline with every enlargement, closer to Russian territory. Hence, it is necessary to investigate how potential integration of a country like Ukraine can affect the EU’s relations with Russia. The crucial aspect of the current relations between the EU and Russia is the interdependence of energy, where Ukraine is as a strategically important country, since it currently serves as a corridor between East (Russia) and West (EU). This thesis therefore shows that the problematic of potential integration of Ukraine goes much deeper than that of a geographical matter, and therefore touches other problem areas related to domestic political instability in Ukraine, and Russian political influence through its gas supplies.</p><p> </p><p>This thesis approaches the EU’s borderline problem from a foreign political perspective by investigating Ukraine’s potentials of becoming a member of the EU and suggesting, by the assistance of Westberg’s theoretical framework of integration theories, a third generation of integration theories to be needed in order to meet the problematic of the enlargement towards East. The thesis further gives recommendations to how the EU could deal with its borderline problem by answering three research questions related to the enlargement problematic.</p> / <p>De två östutvidgningarna 2004 och 2007 utgjorde ett nytt kapitel i EU:s historia då det var första gången som Unionen påbörjade utvidgningen mot Öst. Denna uppsats undersöker gränsproblematiken som uppkom i samband med Artikel 49 i <em>Maastricht</em> <em>Fördraget om Europeiska Unionen</em>, vilken gav rätten till varje Europeiskt land som respekterar principerna om: frihet, demokrati, mänskliga och fundamentala rättigheter, samt rättsstat, att ansöka om medlemskap i EU.</p><p> </p><p>Denna uppsats närmar sig EU:s gränsproblem genom att ta sig an tre fallstudier bestående av Ungern, Litauen, och Ukraina, i syfte att analysera östutvidgningen och Ukrainas potential att bli medlem i EU ur ett utrikespolitiskt perspektiv. Anledningen till detta är att jämföra Ukrainas potential att bli medlem i EU med två öststater som, i likhet med Ukraina, har varit involverade i Sovjet Unionen, men som oberoende graden av involvering med Ryssland, framgångsrikt blivit integrerade i EU.</p><p> </p><p>Eftersom EU påbörjat utvidgningen mot Öst så förskjuts EU:s gräns gradvis, med varje östutvidgning, nära ryskt territorium. Därmed är det nödvändigt att utreda hur potentiell integrering av ett land som Ukraina kan påverka EU:s relationer med Ryssland. Den avgörande aspekten när det gäller relationerna mellan EU och Ryssland, är det ömsesidiga beroendet kring energi, där Ukraina utgör ett strategiskt viktigt land, eftersom det för närvarande verkar som en korridor mellan Öst (Ryssland) och Väst (EU). Denna uppsats visar att problematiken kring potentiell integrering av Ukraina rör problemområden bortom geografisk natur, så som inhemskt politisk instabilitet i Ukraina, samt Rysslands politiska inflytande genom energiförsörjning till Europa.</p><p> </p><p>Denna uppsats närmar sig EU:s gränsproblem från ett utrikespolitiskt perspektiv genom att utreda Ukrainas potentiella medlemskap i EU. Den föreslår, med hjälp av Westbergs integrationsteoretiska ramverk, att en tredje generation av integrationsteorier är nödvändig för att analysera problematiken kring utvidgningen mot Öst. Uppsatsen ger rekommendationer till hur EU kan hantera sitt gränsproblem genom att svara på tre frågeställningar gällande utvidgningsproblematiken.</p>

The two Eastern enlargements in 2004 and 2007 marked a new chapter in the EU’s history, since it was the first time that the Union turned to enlarge eastwards. This thesis examines the borderline problem that arose with Article 49 of the Maastricht Treaty on the European Union, which gave the right to any European country that respects the principles of: liberty, democracy, human and fundamental rights, and the rule of law, to apply for membership in the EU.   This thesis approaches the EU’s borderline problem by taking on three case studies consisting of Hungary, Lithuania, and Ukraine, for the purpose of analyzing the Eastern enlargement and Ukraine’s potentials of becoming a member of the EU. The reason for doing so is to compare Ukraine’s potentials of becoming a member in the EU with two Eastern states that, like Ukraine, have been involved with the Soviet Union, and that despite their degree of involvement, have been successfully integrated in the EU.   As the EU has turned to enlarge eastwards, it gradually pushes its borderline with every enlargement, closer to Russian territory. Hence, it is necessary to investigate how potential integration of a country like Ukraine can affect the EU’s relations with Russia. The crucial aspect of the current relations between the EU and Russia is the interdependence of energy, where Ukraine is as a strategically important country, since it currently serves as a corridor between East (Russia) and West (EU). This thesis therefore shows that the problematic of potential integration of Ukraine goes much deeper than that of a geographical matter, and therefore touches other problem areas related to domestic political instability in Ukraine, and Russian political influence through its gas supplies.   This thesis approaches the EU’s borderline problem from a foreign political perspective by investigating Ukraine’s potentials of becoming a member of the EU and suggesting, by the assistance of Westberg’s theoretical framework of integration theories, a third generation of integration theories to be needed in order to meet the problematic of the enlargement towards East. The thesis further gives recommendations to how the EU could deal with its borderline problem by answering three research questions related to the enlargement problematic. / De två östutvidgningarna 2004 och 2007 utgjorde ett nytt kapitel i EU:s historia då det var första gången som Unionen påbörjade utvidgningen mot Öst. Denna uppsats undersöker gränsproblematiken som uppkom i samband med Artikel 49 i Maastricht Fördraget om Europeiska Unionen, vilken gav rätten till varje Europeiskt land som respekterar principerna om: frihet, demokrati, mänskliga och fundamentala rättigheter, samt rättsstat, att ansöka om medlemskap i EU.   Denna uppsats närmar sig EU:s gränsproblem genom att ta sig an tre fallstudier bestående av Ungern, Litauen, och Ukraina, i syfte att analysera östutvidgningen och Ukrainas potential att bli medlem i EU ur ett utrikespolitiskt perspektiv. Anledningen till detta är att jämföra Ukrainas potential att bli medlem i EU med två öststater som, i likhet med Ukraina, har varit involverade i Sovjet Unionen, men som oberoende graden av involvering med Ryssland, framgångsrikt blivit integrerade i EU.   Eftersom EU påbörjat utvidgningen mot Öst så förskjuts EU:s gräns gradvis, med varje östutvidgning, nära ryskt territorium. Därmed är det nödvändigt att utreda hur potentiell integrering av ett land som Ukraina kan påverka EU:s relationer med Ryssland. Den avgörande aspekten när det gäller relationerna mellan EU och Ryssland, är det ömsesidiga beroendet kring energi, där Ukraina utgör ett strategiskt viktigt land, eftersom det för närvarande verkar som en korridor mellan Öst (Ryssland) och Väst (EU). Denna uppsats visar att problematiken kring potentiell integrering av Ukraina rör problemområden bortom geografisk natur, så som inhemskt politisk instabilitet i Ukraina, samt Rysslands politiska inflytande genom energiförsörjning till Europa.   Denna uppsats närmar sig EU:s gränsproblem från ett utrikespolitiskt perspektiv genom att utreda Ukrainas potentiella medlemskap i EU. Den föreslår, med hjälp av Westbergs integrationsteoretiska ramverk, att en tredje generation av integrationsteorier är nödvändig för att analysera problematiken kring utvidgningen mot Öst. Uppsatsen ger rekommendationer till hur EU kan hantera sitt gränsproblem genom att svara på tre frågeställningar gällande utvidgningsproblematiken.

This thesis examines the general principles in European Union (EU) public procurement law, as they apply to Swedish direct awards of low value, outside the scope of the EU procurement directives. A combination of Swedish and EU legal methodology is used to investigate two overarching themes. Firstly, the two different legal bases of the general principles, in the light of the Court of Justice of the EU’s definition of cross-border interest, as well as the Swedish implementation. Secondly, the central substantive consequences imposed by the principles on direct awards. The only national precedent on the subject, HFD 2018 ref. 60 of the Supreme Administrative Court, is both utilised and criticised against the backdrop of EU law to paint a picture of the principles’ inner workings in a direct award context. Pertaining to the first theme, an analysis of the applicability of EU primary law on direct awards is undertaken in order to distinguish the legal bases of the principles. If a contract is of certain cross-border interest, the general principles flow directly from EU law. In the absence of such an interest, the principles are exclusively based in Swedish law, which nationally extends the EU principles to all procurement (gold-plating). Overall, contracts valued below a quarter of the applicable EU directive threshold usually lack certain cross-border interest, unless there are concrete indications of the opposite. As a result, most direct awards fall outside the scope of EU law. An awareness of the legal bases of the principles is relevant to avoid breaches of EU primary law. It is argued that the Swedish gold-plated implementation of the general principles causes unnecessary uncertainty, and that separate national principles should be introduced outside the scope of EU primary law. As for the second theme, a thorough analysis concludes that the principles do not prohibit direct awards given without any exposure to competition, as long as the contracts are of low enough value. Direct awards can therefore be conducted through direct contact with a single supplier, in accordance with the legislative aims of the procedure. This may not be the case for social and other specific services of relatively high value. Nonetheless, the principles still affect direct awards, for instance in prohibiting flagrant cases of differential treatment without objective justification, based in arbitrary or corrupt decision-making. Unfortunately, these requirements are able to be circumvented due to the wide discretion given to procuring entities. On the other hand, if a direct award procedure is voluntarily advertised, the principles have greater practical significance. Still, the requirements in such cases are more lenient than in ordinary procurement procedures.

Snus förbjöds inom EU år 1992, men Sverige erhöll ett undantag från förbudet vid anslutning till EU år 1995. Anledningen till snusförbudet var att vissa medlemsstater redan infört förbud mot snus i nationell lagstiftning, vilket skapade en obalans på den inre marknaden. År 2016 lanserades vitt snus, en produkt som liknar snus men saknar tobak. Tobakssnus och vitt snus har sitt ursprung i Sverige. Vitt snus har nyligen förbjudits i flera medlemsstater, som Belgien, Nederländerna och delar av Tyskland. EU har ännu inte tagit ställning till frågan om vitt snus, vilket gör framtiden för vitt snus oviss. Syftet med EU:s tobakspolitik och regleringar är att tobaksvaror inte ska vara tilltalande och attraktiva för unga. EU har som mål att vara en tobaksfri generation år 2040 enligt Europas plan mot cancer. Denna uppsats undersöker om ett nationellt förbud mot vitt snus strider mot den fria rörligheten för varor och hur en framtida reglering kan se ut.  Genom analys av tobaksvaror, tobaksdirektiv, svensk lagstiftning, ställningstagande från medlemsstater, EU:s inre marknad, fri rörlighet av varor och handelshinder har följande slutsatser framkommit. Eftersom Tobaksdirektivet är från 2014 är det möjligt att ett nytt tobaksdirektiv kommer införas inom en snar framtid. I ett nytt tobaksdirektiv borde vitt snus regleras, såvida inte ett separat direktiv skapas för tobaksfria nikotinprodukter. Tobakspolitiken tar alltmer sikte på nikotin, eftersom nikotin är den beroendeframkallande komponenten. Det är möjligt att vitt snus kategoriseras som snus och därmed omfattas av Sveriges undantag från snusförbudet. En sådan kategorisering kan utlösa diskussioner i andra medlemsstater och äventyra det svenska undantaget. Det är viktigt att identifiera varan vitt snus för att avgöra huruvida det kan regleras enligt befintliga regleringar för tobaksvaror eller om vitt snus är en egen vara som saknar regleringar. Vitt snus saknar harmoniseringsåtgärder, vilket ger medlemsstaterna utrymme att fastställa sina egna skyddsnivåer för vitt snus förutsatt att det inte strider mot den fria rörligheten av varor. Ett nationellt förbud mot vitt snus är ett handelshinder, då det begränsar vitt snus och skapar obalans på den inre marknaden. Dock kan ett sådant handelshinder motiveras av folkhälsoskäl enligt artikel 36 FEUF. Slutsatsen är att ett förbud mot vitt snus i nationell lagstiftning inte strider mot den fria rörligheten av varor, förutsatt att det är ett motiverat handelshinder som godkänns av EU. Framöver kan en reglering av vitt snus förväntas. / Snus was banned in the EU in 1992, However, Sweden was granted an exception from the ban in 1995 when Sweden joined the EU. The reason for the ban on snus was that some Member States had already banned snus in their national legislation, creating an imbalance in the internal market. Nicotine pouches, which are similar to snus, were introduced in 2016. The distinction between snus and nicotine pouches is that nicotine pouches do not contain tobacco. Both snus and nicotine pouches are Swedish products. However, nicotine pouches have recently been banned in Member States such as Belgium, the Netherlands and parts of Germany. The EU has not yet taken a position on the issue of nicotine pouches, making their future unpredictable. The aim of the EU's tobacco policy is to prevent tobacco products from being appealing and attractive to young people, with a target of achieving a tobacco-free generation by 2040. The thesis examines whether a national ban on nicotine pouches conflicts with the free movement of goods and what a future regulation might entail.  This thesis analyses the EU regulation of tobacco products and the Swedish legislation, as well as the position taken by Member States on the free movement of goods and trade barriers within the EU's internal market. It is expected that a new tobacco directive will be introduced in the near future, which will likely include regulations for nicotine pouches, unless a separate directive is created for tobacco-free nicotine products. Tobacco policy increasingly focuses on nicotine, as it is the addictive component. Nicotine pouches may be classified as snus due to their similar features, which means that nicotine pouches will be included in Sweden's exemption from the snus ban. It is possible that snus could then trigger discussions in other Member States and thus jeopardise the Swedish exemption. Classifying nicotine pouches as goods may determine whether banning them in national legislation would conflict with the free movement of goods. Nicotine pouches are not subject to harmonization measures. Therefore, Member States have the opportunity to determine their own levels of protection, as long as it does not conflict with the free movement of goods. A ban on nicotine pouches in national law is a barrier to trade under Article 34 TFEU because it restricts the product and creates an imbalance in the internal market. However, a trade barrier can be justified if it is justified on grounds of public health under Article 36 TFEU. Therefore, a national ban on nicotine pouches may be a justified trade barrier. The burden of proof for a justified trade barrier lies with the Member State, after which the EU approves it. The conclusion is that banning nicotine pouches in national legislation does not conflict with the free movement of goods, because a justified trade barrier should be approved by the EU. In the future, we may have to expect a harmonisation measure for the product nicotine pouches. / Le snus a été interdit dans l'UE en 1992. Cependant, la Suède a obtenu une exception à l'interdiction en 1995, lorsque la Suède a rejoint l'UE. La raison de l'interdiction du snus était que certains États membres l'avaient déjà interdit dans leur législation nationale, créant ainsi un déséquilibre au sein du marché intérieur. Les sachets de nicotine, similaires au snus, ont été introduits en 2016. La distinction entre le snus et les sachets de nicotine est que les sachets de nicotine ne contiennent pas de tabac. Les sachets de nicotine ont récemment été interdits dans des États membres comme la Belgique, les Pays-Bas et certaines parties de l'Allemagne. L'UE n'a pas encore pris position sur la question des sachets de nicotine, ce qui rend leur avenir imprévisible. L'objectif de la politique antitabac de l'UE est d'empêcher les produits du tabac d'être attrayants pour les jeunes, avec pour objectif d'atteindre une génération sans tabac d'ici 2040. La thèse examine si une interdiction nationale des sachets de nicotine est en conflit avec la libre circulation des marchandises et ce que pourrait impliquer une future réglementation.  Cette thèse analyse la réglementation de l'UE, la législation suédoise, la position prise par les États membres sur la libre circulation des marchandises et les barrières commerciales au sein du marché intérieur de l'UE. On s'attend à ce qu'une nouvelle directive sur le tabac soit introduite dans un avenir proche, qui comprendra probablement des réglementations sur les sachets de nicotine, à moins qu'une directive distincte ne soit créée pour les produits à base de nicotine sans tabac. La politique antitabac se concentre de plus en plus sur la nicotine, car c'est elle qui crée la dépendance. Les sachets de nicotine peuvent être classés comme snus en raison de leurs caractéristiques similaires et inclus dans l'exemption suédoise de l'interdiction du snus. Il est possible que le snus déclenche alors des discussions dans d'autres États membres et mette ainsi en péril l'exemption suédoise. Classer les sachets de nicotine comme marchandises peut déterminer si leur interdiction dans la législation nationale serait contraire à la libre circulation des marchandises. Les sachets de nicotine ne sont pas soumis aux mesures d'harmonisation au titre de l'article 114 du TFUE. Les États membres ont donc la possibilité de déterminer leurs propres niveaux de protection, pour autant que cela n'entre pas en conflit avec la libre circulation des marchandises. L'interdiction des sachets de nicotine dans la législation nationale constitue une barrière commerciale au sens de l'article 34 du TFUE, car elle restreint le produit et crée un déséquilibre sur le marché intérieur. Toutefois, une barrière commerciale peut être justifiée s’il est justifié par des raisons de santé publique au titre de l’article 36 du TFUE. Par conséquent, une interdiction nationale sur les sachets de nicotine pourrait constituer une barrière commerciale justifiée. La charge de la preuve d’une barrière commerciale justifiée incombe à l’État membre, après quoi l’UE l’approuve. La conclusion est que l'interdiction des sachets de nicotine dans la législation nationale n'est pas contraire à la libre circulation des marchandises, car une barrière commerciale justifiée devrait être approuvée par l'UE.