No description available.

Studien handlar om och hur pedagogerna anser att de arbetar med att få till rörelse i förskolan. Den teoretiska delen i studien synliggör en koppling mellan humanistiskt-, sociokulturellt-, samt biologiskt perspektiv, där bemötandet och interaktionen mellan barn och vuxna visar sig ha en betydande roll. Resultatet synliggör att förhållningssättet hos de vuxna är varierande. En aspekt som synliggjordes i resultatet var att pedagogerna i verksamheten kunde kategoriseras in i två grupper: (1) de som ansåg sig att de får till rörelse i verksamheten och (2) de som inte ansåg sig få till tillräckligt med rörelse hos barngruppen i verksamheten. De pedagoger som ansåg sig få till rörelse hos barngruppen menade att god planering och förberedelse inför aktiviteterna är betydande för att främja fysisk aktivitet. Exempelvis genom att förbereda sig som vuxen, såsom att kunna sången och delta fysiskt i leken. De största utmaningarna menade pedagogerna var tid, rum och stora barngrupper. Pedagogerna som inte ansåg sig få till tillräckligt med rörelse menade att de inte använde sig av så mycket planering. Samtliga pedagoger anser att kunskap om kroppen stärker motivationen för att anpassa för rörelselek.Frågeställningarna som använts i studien utgör en grund för de semistrukturerade intervjuer som utförts. Forskningsetiska principer har tagits i betraktning då intervjuer har gjorts med nio pedagoger från en och samma verksamhet som har sitt läge i en storstad i Norge.

No description available.

BakgrundVår erfarenhet är att barns sexualitet är ett ämne som sällan diskuteras i förskolans verksamhet. Det är ett ämne som påverkas av det kulturella och sociala sammanhanget. Studier visar att barn undersöker och är nyfikna på sin egen och andra barns kroppar. Nyfikenheten visar barn genom olika beteenden i leken. Vuxna kan möta dessa beteenden utifrån sina egna föreställningar och erfarenheter om vad barns sexualitet är. Hur vi bemöter och förhåller oss till barns sexuella beteenden ligger till grund för detta arbete.SyfteSyftet med vår undersökning är att synliggöra hur åtta pedagoger och två specialpedagoger beskriver sitt förhållningssätt till barns sexualitet i förskolan. Därigenom kan vi få en uppfattning av hur förhållningssättet till barns sexualitet ser ut i förskolans verksamhet.MetodVi har valt att använda oss av två metoder i vår studie. Vi har intervjuat två specialpedagoger. Vi har också använt oss av metoden selfreport, en slags skriftlig intervju i berättarform, där pedagoger i förskolan berättar om sitt förhållningssätt till barns sexualitet i förskolan.ResultatI vår studie framkom att pedagogerna är medvetna om att barns sexualitet finns synligt i förskolans verksamhet och att barns undersökande av kroppen ses som en naturlig del i barnets utveckling. Det framkom även att det inte är enkelt att tala om barns sexualitet och att det kan uppstå olika dilemman kring barns sexuella lekar. Olika erfarenheter och okunskapen i ämnet gör pedagoger osäkra i hur de ska förhålla sig till barns sexualitet. En problematik är att pedagoger av olika anledningar inte prata om barns sexualitet med varandra och därför inte når fram till ett gemensamt förhållningsätt. Det har framkommit att samhället påverkar pedagogers förhållningsätt, bland annat finns en försiktighet till barn och deras användning av internet på förskolor.

Bakgrunden  I den teoretiska bakgrunden belyser vi vad pedagoger enligt Läroplan för förskolan (Lpfö 98 rev.2010) har i uppdrag att jobba med utifrån genus och normer. Vidare berörs barnbokens historia där boken hade som uppgift att fostra barn (Kåreland 2015, s. 21) samt barnbokens funktion där exempelvis Granberg (1996, ss. 41-45) belyser att barnboken kan ge barn lustfyllda upplevelser men också att läsningen på förskolan alltför ofta används som lugnande och för att fylla ut tiden. Den nationella och internationella forskningen synliggör genus i förhållande till barnboken där SOU (2006:75) visar i sin forskning att pojkar är överrepresenterade i barnboken. Diskursanalys är det som ligger som teoretisk grund för vår studie, då vårt syfte är att synliggöra hur förskollärare i fokusgruppsintervju uttrycker vilken funktion barnboken har i verksamheten. Syftet  Syftet med studien är att redogöra för hur förskollärare beskriver barnboken som ett verktyg och vilken funktion den har i förskolan.Frågeställningar  Hur väljer förskollärarna litteratur till förskolan?  Vilken funktion har barnboken i förskolan enligt förskollärarna?  Vilken roll har barnboken i förskolan ur ett genusperspektiv? Metoden  Metoden som använts i studien har varit den kvalitativa intervjumetoden fokusgrupp, där vi använt oss av ljudinspelning. Vi har valt att utgå från en urvalsgrupp bestående av fem deltagare fördelade på två förskolor. Resultatet  Utifrån resultatet framkom det att barnboken används efter barns intresse samt behov, för att stimulera språket och också som ett dämpande verktyg. Deltagarna ansåg också att barnboken fyller en funktion i arbetet med barnen för att synliggöra och samtala om genus och att visa på olikheter men trots det så är det inget som sker i en planerad verksamhet utan mer spontant. De betonar också att barnboken förändrats och att den visar på mer normbrytande karaktärer än de äldre barnböckerna vilket de menar underlättar i arbetet med genus. En betydelsefull faktor i arbetet med barnboken är, enligt deltagarna, pedagogernas förhållningssätt och medvetenhet.

Studien utfördes med syfte att undersöka fritidspedagogers och rektorers förhållningssätt till kulturell mångfald och dess betydelse för fritidshemmets verksamhet. För att nå syftet ställde vi forskningsfrågorna: Hur ser den praktiska verksamheten ut på de olika skolorna? Vilka svårigheter och möjligheter förekommer i ett mångkulturellt fritidshem? Hur kan fritidshemmet bli ett komplement till skolan i en mångkulturell skola? Genom vårt val av kvalitativ intervju som metod har vi träffat 10st informanter på tre olika skolor, varav åtta stycken är verksamma pedagoger i fritidshemmet och två stycken är rektorer på dessa skolor. Samtliga informanter är verksamma i samma mångkulturella skolområde. Vårt resultat från dessa intervjuer visar att mångkulturella fritidshem är en berikande och givande miljö att arbeta i. Det finns dock många svårigheter kring kommunikation och förståelse mellan olika partermen minst lika många möjligheter som bland annat innebär en stor interkulturell utveckling hos barnen. Resultatet visar också att rektorers förhållningssätt till det mångkulturella arbetet har en stor betydelse och påverkan för hur fritidspedagogerna ser på sitt uppdrag och hur de utvecklar sin verksamhet.

Syftet med denna studie är att inhämta fördjupad kunskap om förskollärares uppfattning vad gäller barns delaktighet och inflytande i förskolans verksamhet. Forskningsfrågorna som syftet grundar sig i är: Hur uppfattar förskollärare begreppen delaktighet och inflytande i förskolan? På vilka sätt arbetar förskollärare med barns delaktighet och inflytande i förskolan? Vilket förhållningssätt anser förskollärarna är viktigt att ha i arbetet med barns delaktighet och inflytande? Studien genomfördes med halvstrukturerade kvalitativa intervjuer. Deltagarna bestod av fem yrkesverksamma förskollärare, på förskolor i tre olika kommuner i Sverige. Tidigare forskning inom området visar att det inte finns en konkret definition på vad delaktighet och inflytande innebär i förhållande till barn. Forskning har dessutom visat att förskollärare kan känna en osäkerhet kring hur mycket inflytande ett barn i förskoleåldern klarar av, medan andra hävdar att alla oavsett ålder ska få utöva sina rättigheter kring delaktighet och inflytande i ett demokratiskt samhälle. I denna studie framkom det att förskollärare uppfattar begreppet delaktighet genom att barn och vuxna skapar något tillsammans, är involverade och får ta del av verksamhetens innehåll. Att barn får möjlighet att påverka sin vardag. Vidare visar resultatet att förskollärarna tolkar begreppet inflytande som möjlighet för barn att kunna påverka och argumentera för en förändring eller förbättring i förskolan. En av slutsatserna som kan dras i denna studie är att barn ska möta lyhörda förskollärare för att kunna utöva sina rättigheter kring delaktighet och inflytande.

Syftet med denna uppsats var att undersöka hur interkulturellt förhållningssätt tillämpas i förskolan för att ge lika möjligheter till utveckling och lärande för alla barn oavsett bakgrund. Som metod användes kvalitativa intervjuer som genomfördes med pedagoger i två mångkulturella förskolor. Studien utgår från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv som ifrågasätter normer och beskriver hur identitet, etnicitet och liknande begrepp är socialt konstruerade. Resultatet visade att pedagogerna både värdesätter och tillämpar ett interkulturellt förhållningssätt, exempelvis genom att aktivt arbeta för att tillmötesgå alla barn, och främja en acceptans för olikheter. Språkets och kommunikationens betydelse liksom föräldrasamverkan sågs som viktiga grundbultar i tillämpningen av interkulturellt förhållningssätt.  Dock identifierades utmaningar med detta kopplat till tankar om vad som ingår i förskolans uppdrag och förskollärarprofessionen samt bristande ekonomiska resurser i verksamheten. Slutsatsen som kan dras från denna studie är att tillämpningen av ett interkulturellt förhållningssätt är en del av pedagogers yrkeskompetens som blir allt mer betydande i och med ett allt mer mångkulturell förskola.

Denna studies syfte är att bidra till kunskap gällande hur pedagoger kan påverka barns självbild. För att uppnå syftet har följande frågeställningar använts: Hur bemöter pedagogerna barnens känslor i förskolans vardagliga verksamhet? På vilka sätt anser pedagogerna det är viktigt att arbeta för att kunna skapa en miljö där alla barnen kan känna sig uppskattade och trygga? Metoderna som användes för att söka svar på ovanstående frågor, var både intervjuer och observationer där tre förskoleavdelningar deltog. Tre pedagoger intervjuades om sin syn på pedagogens betydelse för barns självbild och utöver detta observerades hur pedagogerna bemötte barnens känslor. Resultatet visar att pedagogers förhållningssätt har en avgörande betydelse för hur barnens självbild ser ut, då både utifrån hur de bemöter barnen och utifrån hur de arrangerar samt utformar miljön på förskolan. Vidare framkommer att barns känslor oftast uppmärksammas och bekräftas, men att de ibland kan avstyras. Slutsatserna som dras är att pedagogernas förhållningssätt är av största vikt för hur barns självbild ser ut, genom att deras bemötande och organisering utav miljö påverkar hur barnen känner för sig själva.

BakgrundI förskolans läroplan Lpfö (98 rev 2010) står det beskrivet att verksamheten ska arbeta med jämställdhet mellan könen. I vår bakgrund beskriver vi relevant litteratur rörande jämställdhet mellan pojkar och flickor i yngre åldrar samt förskollärares förhållningssätt gällande barnslek. Vi som bedrivit studien var nyfikna på hur förskollärare uppfattar jämställdhet samt om och hur verksamma förskollärare arbetar med detta.SyfteSyftet med vår studie är att ta reda på om och hur förskollärare arbetar med jämställdhet samt hur de uppfattar jämställdhet. Vi vill även undersöka hur de förhåller sig till pojkar och flickor i den fria leken inomhus/utomhus. Genom studien vill vi ta reda på om förskollärare upplever möjligheter eller svårigheter med att bedriva ett jämställdhetsarbete.MetodVi har valt att använda oss av kvalitativ metod genom intervju och strukturerad observation. Den kvalitativa metoden valde vi då vi anser den vara mest relevant för vår studie för att få en övergripande inblick i förskollärarnas tankar samt hur förskollärarnas förhållningssätt synliggörs i barnens lek. Studien genomfördes på tre olika förskolor med verksamma förskollärare och barn som är i åldern 2,5 – 3,5. Totalt genomfördes nio intervjuer och sjutton observationer.ResultatPå förskolorna där studien genomfördes framkom det att det finns en medvetenhet om hur ett jämställdhetsarbete kan bedrivas. Förskollärarna beskriver de metoder de använder sig av för att bedriva en jämställd pedagogik mellan pojkar och flickor.