Jag upplever att barn och ungdomars fysik generellt sett är dålig och oroar mig för hur framtiden kommer att se ut. Jag fföljer debatten i media med stort intresse och har studerat relevant litteratur som bland annat beskriver hur vi påverkas fysiskt och psykiskt av ett liv som allt mer präglas av mekaniska hjälpmedel,tv och datorer. Utifrån litteraturen beskrivs i arbetet vilka vinster det finns med att vara fysisk aktiv, hur aktivitetsmönster ser ut för barn och ungdomar och att det finns både mentala och fysiska skillnader mellan könen. Syftet med arbetet är att ta reda på om idrottslärare uppfattar att unga elever och ungdomars fysiska förmåga har förändrats de senaste 30 åren? Jag har valt att göra en kavalitativ undersökning där 6 idrottslärare, 2 kvinnor och 4 män som har varit yrkesverksamma i minst 30 år har blivit intervjuade. I arbetet redovisas även 16 års statistik från ett antal gymnasieklassers konditionstester. I min undersökning har jag kommit fram till att idrottslärarna anser att det har skett en försämring av fysiken och att det framförallt beror på samhällsförändringar och attitydförändringar. Det har blivit en större skillnad mellan de aktiva och de inaktiva idag. Resultatet från statistiken visar att konditionen successivt har försämrats. Med tanke på idrottslärarnas upplevelser var försämringen förvånansvärt liten. Idrottslärarna tycker att det börjar ske en positiv förändring tack vare samhällsdebatten. Statistiken visar också på ett något positivare resultat de senaste åren särskilt hos pojkar. Som hälsopedagog tror jag på förebyggande arbete där man jobbar med livsstilsförändringar hos familjer. När man jobbar med barn och ungdomar är det viktigt att ge dem positiva upplevelser av fysisk aktivitet. Jag tror på att ge dem upplevelser och äventyrliga aktiviteter främst för att nå de som inte är idrottsaktiva. Vi lever i ett modernt samhälle där allt fler blir överviktiga och fysiken blir sämre. Vi har tekniska hjälpmedel till i stort sett allt. Har vi fått det för bra?

Syftet med den här undersökningen är att se om elevernas förmåga att visualisera en fysikuppgift kan hjälpa dem till en högre förståelse. Då benämningen visualisera används åsyftas att eleverna utifrån en textuppgift skapar sig en bild i huvudet, som de sedan ritar på ett papper. Det är även viktigt som fysikpedagog, att se om en uppmaning kan hjälpa eleverna till ökad förståelse och i så fall på vilket sätt de visualiserar uppgiften. Didaktiska representationer av fysikproblem kan bidra en bättre förståelse av ämnet fysik hos framtida elever. För att söka svar på frågeställningarna ansågs det viktigt att samla in ett brett utbud av data. Beslutet togs av den orsaken att göra en kvantitativ undersökning, varav en frågeställning är hypotetiskt deduktiv, då en passande hypotes till denna frågeställning fanns. För att kunna besvara frågeställningen genomfördes ett undervisningsförsök med två olika typer av uppgifter i årskurs två på gymnasiet och två olika typer av uppgifter i årskurs tre på gymnasiet. Då undersökningen utfördes upptäcktes att det förmodligen påverkar eleverna positivt att de har förmågan att kunna visualisera en fysikuppgift. Däremot var det ingen större skillnad på om eleverna fick visualisera spontant eller om det kom som en uppmaning från fysikpedagogen. Det kunde dock ses som en liten fördel då elevernas uppgifter var utökade med deluppgifter som endast handlade om att de skulle rita en figur till uppgiften. Utöver detta framkom att många gymnasieelever använder sig av visualiseringar som till stor del liknar de bilder som pedagoger ofta ritar under exempelvis lektionsgenomgångar. Dock fanns det några elever som skilde sig från mängden och gjorde figurer som var strukturerade på ett sätt som skulle kunna användas oftare i undervisningssituationer.

Studiens syfte är att undersöka när elever i grundskolan kan tillgodogöra sig sin metakognitiva förmåga och att belysa vilka färdigheter som behövs utvecklas i denna process. Den empiriska undersökningen avsåg att besvara syftet utifrån två frågeställningar som följer: När i sin fysiologiska och psykologiska utveckling kan elever använda sin metakognitiva förmåga och kan pedagoger påverka så att elevers metakognitiva förmåga utvecklas? Hur i så fall? En kvalitativ undersökning i form av intervjuer användes och totalt djupintervjuades fem speciallister inom områdena neurofysiologi, psykologi och pedagogik. Utöver detta intervjuades 4 pedagoger angående hur de arbetar med utvecklandet av den metakognitiva förmågan hos eleverna. Detta sammankopplades sedan med litteratur och aktuell forskning inom ovan nämnda områden. Vi har valt att använda oss av Vygotskijs kulturteori ur ett sociokulturellt perspektiv som teoretisk utgångspunkt för att belysa vårt arbete. Några av våra speciallister framhåller att den metakognitiva förmågan tidigast kan vara färdigutvecklad först vid 20-25 årsålder. Detta resultat visar även en stor del av vår litteratur på. De andra två av speciallisterna säger att utvecklingen av denna förmåga kan ske tidigare, men är beroende av hjärnans fysiologi samt stöttning av omgivningen. Alla framhåller hjärnans plasticitet och att det finns individuella skillnader beroende på arv och miljö och att vi idag inte säkert vet vilken kapacitet hjärnan har eller om det kan sägas att den någon gång är färdigutvecklad. Studiens resultat pekar på att det finns avgörande färdigheter som behövs för att kunna använda sin metakognitiva förmåga och att det finns olika faktorer som påverkar användandet av den. Färdigheterna är bl.a. arbetsminne, impulskontroll, koncentration och självreglering av känslor m.m. Vygotskij framhåller vikten av leken för att utveckla dessa färdigheter i samspel med andra. Faktorer som påverkar är genetiskt arv, uppväxtmiljö, stress, kost, motion, fantasi, krav på prestation m.m. Pedagoger och specialister vittnar, helt i linje med litteraturen som används i studien, om vikten av att arbeta med anknytning, återkoppling, repetition, meningsfullhet, lustfyllhet, samt att detta arbete bör vara prestations- och stressbefriat. Därtill bör ett multimodalt inlärningssätt med stora inslag av kultur och utmaningar användas för elevens utveckling av den metakognitiva förmågan.

In this study I wanted to examine if a missed school lunch could affect students cognitive ability. The students were in the age of 15-16 years old. Previous studies show that there is a significant connection between glucose and cognitive ability and from those I have based my theory. For this thesis a randomized experiment have been used where the participants were divided into two groups one experiment- and one control group. The experiment group was not supposed to eat anything after 10.00 am prior to the testing and the control group was permitted to eat as normal. Before the test the students answered a form about their food hab-its, school motivation and grades so I could see if their food habits could affect their grades. After that the students were tested in their cognitive ability at 13.15 pm trough a cognitive test constructed by me. The experiment didn’t show any significant difference between the ex-periment group and the control group. One interesting connection was however found be-tween the student’s food habits and their grades, students that ate more regularly had signifi-cant better grades.

Syftet med studien var att belysa vilka verbala och ickeverbala tecken en person med demens kunde uppvisa vid smärttillstånd och vilka typer av hjälpmedel kunde underlätta sjuksköterskans arbete med att bedöma smärta hos personer med demenssjukdom. Design för studien var systematisk litteraturstudie med både kvalitativa och kvantitativa resultatartiklar. Resultat från artiklarna gav ett vitt spektrum av både verbala och ickeverbala indikatorer för smärta hos patienten. Till de vanligaste smärtsignalerna räknades ändringar i ansiktsuttryck efter vokala läten och direkta ord om smärta. Forskarna fann även att personerna med demensproblematik kunde reagera med att bli ”tysta” och att ”dra sig undan” eller att bli aggressiva, oroliga och allmänt utåt agerande. Resultat på studiens andra fråga, vilka typer av hjälpmedel kunde underlätta sjuksköteskans arbete med att bedöma smärta hos personer med demenssjukdom, gavs en variation av smärtbedömningsinstrument. Från analoga skalor där patienten i själv uppskattade smärta till skalinstrument där sjuksköterskan värderade patientens observerade smärta. Forskarna fann att smärtbedömningsinstrumenten ofta var ”trubbiga” och enbart kunde adekvat mäta smärta hos patienter med verbalförmåga helt eller delvis med fragmenterade ord, men ofta oanvändbar till svårt nedsatt kognitivförmåga.

<p>In this study I wanted to examine if a missed school lunch could affect students cognitive ability. The students were in the age of 15-16 years old. Previous studies show that there is a significant connection between glucose and cognitive ability and from those I have based my theory. For this thesis a randomized experiment have been used where the participants were divided into two groups one experiment- and one control group. The experiment group was not supposed to eat anything after 10.00 am prior to the testing and the control group was permitted to eat as normal. Before the test the students answered a form about their food hab-its, school motivation and grades so I could see if their food habits could affect their grades. After that the students were tested in their cognitive ability at 13.15 pm trough a cognitive test constructed by me. The experiment didn’t show any significant difference between the ex-periment group and the control group. One interesting connection was however found be-tween the student’s food habits and their grades, students that ate more regularly had signifi-cant better grades.</p>

Att arbeta med problemlösning i matematikundervisningen är ett vanligt inslag i svenska lågstadieelevers vardag. Tidigare forskning på området har visat att den matematiska utvecklingen gynnas genom bra problemlösningsuppgifter och att dessa uppgifter snabbare kan föra eleven framåt i sitt lärande. En stor del av den svenska matematikundervisningen utgår från läroböcker och från de problemlösningsuppgifter som finns i dem, vilket enligt många forskare anses som problematiskt. De flesta studier som behandlat området inom framför allt det svenska forskningsfältet har gjorts på uppgifter som riktar sig till skolans högre årskurser. Genom en läromedelsanalys på två läroboksserier för årskurserna 1-3, har vi i denna uppsats granskat de problemlösningsavsnitt och uppgifter som finns i dessa böcker. Utöver detta har vi även undersökt vilka förmågor som ges förutsättningar att tränas i de olika uppgifterna. Resultatet från analysen har visat att omkring hälften av de uppgifter som i läroböckerna benämns som problemlösning, i själva verket är rutinuppgifter och att dessa uppgifter inte på samma sätt uppmuntrar till eget tänkande kring lösningsstrategier.

No description available.

Denna studie är en litteraturstudie som syftar till att undersöka om nivågruppering kan vara ett effektivt alternativ i arbetet att förbättra elevers resultat och elevers trivsel inom den svenska gymnasieskolans matematikundervisning. Forskningen visar att nivågruppering bör göras i enstaka ämnen eller vid enstaka tillfällen och inte i permanenta klasser, vidare att det är svårt att dra tydliga slutsatser om effekterna på elevers resultat. Forskningen jag sett till är svår att jämföra då de är genomförda på olika sättt och just effekterna av nivågruppering är svåra att isolera. Forskningen visar dock att elever upplever nivågrupperingens indelning i fack negativt. Vissa forskare anser att nivågrupperingen är en odemokratisk indelning.

Denna uppsats undersöker hur elevfrågor i läroböcker för samhällskunskap på gymnasiet möjliggör för elever att använda sitt kritiska tänkande. Utgångspunkten för uppsatsen är att kritiskt tänkande i samhällskunskap innebär ett innehav av de fyra förmågorna källkritisk, analytisk, självreflekterande och argumenterande förmåga. Metoden som används är en kvantitativ innehållsanalys och det valda materialet är 5 läroböcker avseende gymnasiets samhällskunskap. Det totala antalet elevfrågor som undersöks är 431 och av dessa tillåter 43% ett användande av en eller flera förmågor rörande kritiskt tänkande. Andelen frågor som efterfrågar svar innehållande kritiskt tänkande varierar betydande mellan läroböckerna, men samtliga följer ett bestämt mönster rörande vilka förmågor som efterfrågas mest och minst. Den förmåga som får mest utrymme är den analytiska förmågan följt av den argumenterande, medan den källkritiska och självreflekterande förmågan knappt ges något utrymme. Resultatet indikerar således att de undersökta elevfrågorna kan användas i undervisningen för att främja lärandet av vissa förmågor, men inte andra. Angående resultatet måste det tas i beaktande att analysen endast berör elevfrågor i teorin och inte hur de faktiskt behandlas i den praktiska undervisningssituationen. För att läroböckernas elevfrågor i verkligheten ska kunna stärka elevernas kritiska tänkande bedöms läraren ha en avgörande betydelse.