<p>Jag upplever att barn och ungdomars fysik generellt sett är dålig och oroar mig för hur framtiden kommer att se ut. Jag fföljer debatten i media med stort intresse och har studerat relevant litteratur som bland annat beskriver hur vi påverkas fysiskt och psykiskt av ett liv som allt mer präglas av mekaniska hjälpmedel,tv och datorer. Utifrån litteraturen beskrivs i arbetet vilka vinster det finns med att vara fysisk aktiv, hur aktivitetsmönster ser ut för barn och ungdomar och att det finns både mentala och fysiska skillnader mellan könen.</p><p>Syftet med arbetet är att ta reda på om idrottslärare uppfattar att unga elever och ungdomars fysiska förmåga har förändrats de senaste 30 åren? Jag har valt att göra en kavalitativ undersökning där 6 idrottslärare, 2 kvinnor och 4 män som har varit yrkesverksamma i minst 30 år har blivit intervjuade. I arbetet redovisas även 16 års statistik från ett antal gymnasieklassers konditionstester.</p><p>I min undersökning har jag kommit fram till att idrottslärarna anser att det har skett en försämring av fysiken och att det framförallt beror på samhällsförändringar och attitydförändringar. Det har blivit en större skillnad mellan de aktiva och de inaktiva idag. Resultatet från statistiken visar att konditionen successivt har försämrats. Med tanke på idrottslärarnas upplevelser var försämringen förvånansvärt liten. Idrottslärarna tycker att det börjar ske en positiv förändring tack vare samhällsdebatten. Statistiken visar också på ett något positivare resultat de senaste åren särskilt hos pojkar.</p><p>Som hälsopedagog tror jag på förebyggande arbete där man jobbar med livsstilsförändringar hos familjer. När man jobbar med barn och ungdomar är det viktigt att ge dem positiva upplevelser av fysisk aktivitet. Jag tror på att ge dem upplevelser och äventyrliga aktiviteter främst för att nå de som inte är idrottsaktiva. Vi lever i ett modernt samhälle där allt fler blir överviktiga och fysiken blir sämre. Vi har tekniska hjälpmedel till i stort sett allt.</p><p>Har vi fått det för bra?</p><p> </p>

Jag upplever att barn och ungdomars fysik generellt sett är dålig och oroar mig för hur framtiden kommer att se ut. Jag fföljer debatten i media med stort intresse och har studerat relevant litteratur som bland annat beskriver hur vi påverkas fysiskt och psykiskt av ett liv som allt mer präglas av mekaniska hjälpmedel,tv och datorer. Utifrån litteraturen beskrivs i arbetet vilka vinster det finns med att vara fysisk aktiv, hur aktivitetsmönster ser ut för barn och ungdomar och att det finns både mentala och fysiska skillnader mellan könen. Syftet med arbetet är att ta reda på om idrottslärare uppfattar att unga elever och ungdomars fysiska förmåga har förändrats de senaste 30 åren? Jag har valt att göra en kavalitativ undersökning där 6 idrottslärare, 2 kvinnor och 4 män som har varit yrkesverksamma i minst 30 år har blivit intervjuade. I arbetet redovisas även 16 års statistik från ett antal gymnasieklassers konditionstester. I min undersökning har jag kommit fram till att idrottslärarna anser att det har skett en försämring av fysiken och att det framförallt beror på samhällsförändringar och attitydförändringar. Det har blivit en större skillnad mellan de aktiva och de inaktiva idag. Resultatet från statistiken visar att konditionen successivt har försämrats. Med tanke på idrottslärarnas upplevelser var försämringen förvånansvärt liten. Idrottslärarna tycker att det börjar ske en positiv förändring tack vare samhällsdebatten. Statistiken visar också på ett något positivare resultat de senaste åren särskilt hos pojkar. Som hälsopedagog tror jag på förebyggande arbete där man jobbar med livsstilsförändringar hos familjer. När man jobbar med barn och ungdomar är det viktigt att ge dem positiva upplevelser av fysisk aktivitet. Jag tror på att ge dem upplevelser och äventyrliga aktiviteter främst för att nå de som inte är idrottsaktiva. Vi lever i ett modernt samhälle där allt fler blir överviktiga och fysiken blir sämre. Vi har tekniska hjälpmedel till i stort sett allt. Har vi fått det för bra?

Aim: The aim of this study was to investigate how women who have incurred ACL injury for more than 10 years ago, feel that the injury affects them today. Method: A qualitative semi-structured interview survey with five women who 10- 28 years ago incurred the anterior cruciate ligament injuries when playing handball or soccer has been performed. The study has been inspired by a phenomenological concept of science, mainly by life-world concept. Data were analyzed using qualitative content analysis. Main result: Some informants have experienced severe loss of physical ability in both daily living situations and in training, while others did not appreciably felt impacted in daily living and experienced great opportunities for physical activity. Limitations which emerged were restrictions in movement, joint stiffness, pain, swelling, and crepitations that led to the loss of physical ability. One respondent had been diagnosed with advanced osteoarthritis. The reduced capacity affected both everyday situations, at work and in certain training situations. The view of their physical condition also showed to be impaired due to knee injury. The respondents also expressed that they were emotionally affected. Emotional states such as frustration, sadness, debilitating emotions and depression, but also joy and relief were described by the respondents. Participants in the survey reported that they feel strongly influenced by fear of new injury. This in turn has led them to develop fear of everyday situations where new damage could potentially occur, such as stepping in potholes, go on curbs, quick turns and stumbling. Some even feel socially inhibited due to knee injury. The injury has also caused mixed feelings about the future, where some have expressed concern, while others see the future with confidence. Conclusion: The results may indicate that the population studied is not sufficiently rehabilitated and recovered emotionally after injury. Variations in perceived impacts were seen. This was attributed to the informant’s life-world. Although some strains may appear to be of similar nature, the informants have been affected in differently in their ways of living.

Police officers with patrolling duties are exposed to physically demanding situations on a regular basis, which puts a high demand on their physical abilities and condition. Police officers are regularly forced to make quick decisions in complex tactical situations which in some cases mean physical confrontation. Throughout the procedure to become a Swedish Police Officer, there are tests that measure the physical condition of future police officers from the day they are recruited, until they leave the school. Then, however, the testing stops. Therefore, the majority of the physical training throughout the career of a police officer is carried out on their own initiative, and in their spare time. But what do the individual officers think about their physical condition and resilience in relation to everyday work? Studies have shown that police officers who often think about the risk of being injured during interventions, or the dangers associated with their work, experience more stress than other police officers. The knowledge on how to increase the safety and security for police officers in situations where violence may occur, which should contribute to greater room for action in situations is scarce. The aim of the present investigation is to increase our understanding and fill a knowledge gap for the police officers resilience in with regards to physical confrontation on duty within the Swedish Police conflict management training program (POLKON). The studie is based on a qualitative method using semi-structured interviews among Swedish police officers. The respondents have answered questions regarding their view on physical sustainability in relation to their work. Thematic analysis has been conducted and a number of themes have been generated which will be presented.

Bakgrund: Då antagningskraven till polisutbildningen i Sverige förändrats under de senaste åren, har det medialt ofta vinklats som att kraven på de sökande sänkts och de antagna därmed presterar sämre testresultat i dagsläget än tidigare år. Fysiken har betydelse för en yrkesverksam polis och därför utför polisutbildningen vid Linnéuniversitetet i Växjö fysiska tester under utbildningen för att studenterna skall få insikt i sin egen fysiska profil samt den kravbild som finns. Syfte: Syftet med den retrospektiva studien var att kartlägga de blivande polisernas fysiska profil för att upptäcka en eventuell förändring över tid. Fokus låg på att jämföra resultaten av de fysiska testerna i termin 1 hos de studerande vid polisutbildningen i Växjö under tidsperioden 2007 - 2016. Metod: Data samlades in från protokoll för de fysiska tester som utförs på polisutbildningen i Växjö. En digitalisering utfördes av protokollen i pappersform för möjligheten att utföra statistiska analyser. Statistiska analyser utfördes i statistikprogrammet SPSS gällande jämförelse av genomsnittlig ålder, BMI, kondition (BEEP-test), styrka i överkropp (handgreppstest) och styrka i underkropp (stående längdhopp). Resultat: En envägs ANOVA påvisade inga signifikanta resultat, dock förekom det i Post hoc test på gruppnivå utan hänsyn till kön, signifikanta skillnader i BEEP-test och handgreppstest. I BEEP-test förelåg skillnad mellan grupperna 2014 och 2016 (p=0,043) där gruppen 2014 har ett högre VO2max. I handgreppstest förelåg skillnader mellan grupperna 2007 och 2013 (p=0,024), samt 2007 och 2016 (p=0,048) där gruppen 2007 är starkare än både 2013 och 2016. Vid hänsyn till kön påvisades för männen endast en skillnad gällande medelvärde mellan år 2007 och 2016 för handgreppstest (p=0,034), där gruppen 2007 var starkare. Bland kvinnornas testresultat återfanns ingen signifikant skillnad. Slutsats: Jämförelsen av de fysiska testerna utförda under termin 1 vid polisutbildningen i Växjö indikerar att den genomsnittliga polisstudentens resultat i huvudsak inte har förändrats under tidsperioden 2007-2016.

Bakgrund: Brist på daglig fysisk aktivitet ökar risken för folksjukdomar samt påverkar ungdomars fysiska förmåga negativt. Ungdomar som gör värnplikten i Försvarsmakten behöver ha en viss nivå av fysisk förmåga för att klara av krav och träning som militärtjänstgöring kräver. Social Ecological Model används för att förklara hur ungdomars fysiska förmåga påverkas av många faktorer i ungdomarnas omgivning. Syfte: Studiens syfte är att studera vilka uppfattningar anställda i Försvarsmakten har kring förutsättningar och påverkansfaktorer för ungdomars fysiska förmåga innan och under värnplikten. Metod: Studien har använt en kvalitativ metod och semistrukturerade telefonintervjuer har genomförts med tre anställda inom Försvarsmakten. Data har analyserats med manifest innehållsanalys. Resultat: Skolidrott samt förberedelser lyfts fram som förutsättningar inför värnplikten medan tidig elitsatsning och idrottsspecialisering upplevs som problem för den fysiska förmågan innan värnplikten. Ungdomars fysiska förmåga under värnplikten upplevs ha försämrats och skador är vanligt. Under värnplikten påverkas den fysiska förmågan av kravnivåer, träning samt psykiskt välmående. Slutsats: För att förbättra ungdomars förutsättningar innan samt höja den fysiska förmågan under värnplikten krävs att skolan, föreningsidrotten och Försvarsmakten möjliggör ungdomars fysiska aktivitet. I bedömningen av den fysiska förmågan under värnplikten måste även krav, träning och psykiska påverkansfaktorer beaktas.

The aim of this study was to examine if there were differences in experienced level of activity and meaningfulness when trying a minority-sport for students at an upper secondary school. The activities that the students performed were squash and badminton. The level of operating profit during the lesions were examined in order to see differences. The research questions were: - How do the students experience their level of activity and meaningfulness during a lecture in squash and badminton? - Is there a difference in operating profit and meaningfulness for the students when comparing squash and badminton? Method This study was performed in a semi qualitative manner, in the form of interviews, unstructured observations for 3 students and surveys where 15 students participated, where we used upper secondary school students. The students got to appreciate their differences in experienced level of activity, operating profit and meaningfulness. The main theoretical starting points of this study was phenomenology and physical literacy. Results All of the students reported increased physical activity and meaningfulness when playing squash compared to badminton. The participants also expressed that they would prefer to have a lesson series that consisted of squash rather than badminton. Conclusion The results presented in this study could be because that the students are trying out something that they have not tried before in terms of P.E and physical activity, hence connecting it to the theoretical theories of physical literacy and phenomenology where new challenges give the students a chance to show their problem solving abilities, focus and individual growth in the long term. / Syfte och frågeställning Studiens syfte var att undersöka om minoritets-bollidrott kan användas inom idrott och hälsa för att bidra till högre upplevd fysisk aktivitet och engagemang hos elever i åk 1 på gymnasiet. I studien gavs eleverna en chans att prova på squash och badminton, sedan undersöktes skillnader i deras upplevda aktivitetsnivå under utförandet av idrotterna. Frågeställningarna var: - Hur skiljer sig upplevelsen av deltagandet och aktivitetsnivån hos de som deltar isquash och badminton? - Skiljer sig upplevelsen av rörelseglädje samt meningsfullhet hos eleverna när de testarpå squash jämfört med badminton? Metod Semi kvalitativ studie i åk 1 på gymnasiet, med 15 elever som svarade på enkäter, intervjuer av 3 elever samt ostrukturerade observationer av dessa eleverna. Eleverna uppskattade sin upplevelse av aktivitetsnivå, rörelseglädje och meningsfullhet. De teoretiskau tgångspunkterna inom denna studie var fenomenologi samt physical literacy. Resultat De deltagande elever upplevde att de var mer fysiskt aktiva i squash, de tyckte också squash var roligare och upplevde att de ansträngde sig mer. Eleverna hade föredragit att ha squash under en lektionsserie istället för badminton. Diskussion Resultatet av studien kan bero på att det var en ny aktivitet som eleverna inte hade testat tidigare. Detta ligger i linje med begreppen physical literacy och fenomenologi där nyaförutsättningar ställer krav på att använda sig utav sina tidigare erfarenheter för att lösa problemet en ställs inför. En mindre känd idrott som till exempel squash skulle kunna bidra till att fokus under aktiviteten är mer på individuell utveckling där eleverna får verktyg att själva kunna utvecklas efter egen förmåga.

Bakgrund: En god fysisk förmåga bland poliser är en förutsättning för att polisyrket ska kunna utföras på ett säkert sätt. Polisstudenters fysiska förmåga i relation till de krav som ställs som polis är en omfattande och betydande del inom polisutbildningen. Polisutbildningen erbjuds genom olika utbildningsformer, campusbaserad, distansbaserad och funktionsinriktad utbildning, men där kravet på polisstudenters fysiska förmåga vid examen är densamma. Lite är dock känt om polisstudenters fysiska förmåga och polisstudenters fysiska förmåga mellan olika utbildningsformer är ett avsaknat forskningsfält.Syfte: Syftet med denna studie var att kartlägga polisstudenters fysiska förmåga och identifiera möjliga skillnader i fysisk förmåga mellan olika utbildningsformer.Metod: Urvalet bestod av data från 1477 polisstudenter i Sverige (män n = 1003 och kvinnor n = 474). Totalt genomförde 1123 utbildningen på campus, 288 på distans och 66 genom funktionsinriktad utbildning. Examinerande tester i termin 3, a) agility, b) styrka, c), explosivitet, d) muskulär uthållighet och e) konditionsförmåga, inkluderades.Resultat: Resultaten från envägs ANOVA visade på signifikanta skillnader i fysisk förmåga mellan olika utbildningsformer bland manliga och kvinnliga polisstudenter. Huvudresultaten i studien visar att både manliga och kvinnliga polisstudenter som gått campusbaserad utbildning har en signifikant högre fysisk förmåga i agility (män p = &lt; 0,001, p = 0,013 och kvinnor p = &lt; 0,001, p = &lt; 0,001), explosivitet (män p = &lt; 0,001, p = &lt; 0,001 och kvinnor p = 0,018, p = &lt; 0,001) och muskulär uthållighet (män p =  0,002, p = 0,005, p = 0,003 och kvinnor p = 0,015) i jämförelse med polisstudenter som gått distansbaserad utbildning och funktionsinriktad utbildning. Signifikanta skillnader i VO2 max påvisades bland kvinnliga polisstudenter som gått campusbaserad utbildning (p = 0,008, p = 0,002) i jämförelse med kvinnliga polisstudenter som gått distansbaserad utbildning och funktionsinriktad utbildning.Slutsats: Studien visar att det är skillnader i fysisk förmåga mellan olika utbildningsformer bland polisstudenter på polisutbildningen i Sverige. Polisstudenter som gått den campusbaserade utbildningen presterar generellt bättre på samtliga fysiska tester. / Background: A good physical fitness among police officers is a prerequisite for the police profession to be able to perform in a safe manner. In relation to the requirements, set as a police officer, the physical fitness among police students is an extensive, and significantly part in police training. Police education is offered through various forms of education, campus-based, distance-based and as a function-based education, but where the requirement of physical fitness among police students at graduation is the same. However, little is known about the physical fitness among police students, and the differences between different forms of education and physical fitness among police students is an unexplored field.Aim: The aim of this study was to investigate differences in physical fitness between different forms of educations among police students in Sweden.  Method: Data selection, which includes data consisted of 1477 police students in Sweden (men n = 1003 and women n = 474). A total of 1123 completed the training on campus, 288 on distance, and 66 through function-based education. Compulsory examinations during the third semester, with regards to: a) agility, b) strength, c) explosiveness, d) muscular endurance, and e) aerobic endurance, was included.Results: The results from one- way ANOVA showed significant differences in physical fitness between different forms of education among male and female police students. The main results in this study indicate that both male and female police students who have completed campus-based education, compared to police students who have completed distance-based and function-based education, have a significant higher physical fitness in agility (male p =&lt;0,001, p = 0,013 and female p =&lt; 0,001,  p = &lt; 0,001), explosiveness (male p = &lt; 0,001, p = &lt; 0,001 and female p = 0,018, p = &lt; 0,001) and muscular endurance (male p =  0,002, p = 0,005, p = 0,003 and female p = 0,015. Female police students who have completed campus-based education had an significant higher physical fitness in VO2 max (p = 0,008, p = 0,002), compared to distance-based and function-based education.Conclusion: This study shows that the physical fitness among police students differs depending on form of education. Police students who attend the campus-based education generally perform better on all physical tests.

Fysisk inaktivitet är ett växande problem ur folkhälsosynpunkt. Världshälsoorganisationen rekommenderar minst 3 timmars måttlig fysisk aktivitet per vecka för ökad hälsa och fysisk förmåga. Gruppträningspass där man rör sig till musik är en populär träningsform, särskilt för mindre aktiva personer eller de som börjar träna efter att ha varit inaktiva. Det är därför intressant att förstå hur sådan träning bör utformas för att ge störst förbättring på fysisk förmåga. Här undersöker vi hur musikgympa förbättrar fysisk förmåga hos otränade personer, och i vilken mån denna förbättring korrelerar med ett antal psykologiska faktorer relaterade till den fysiska aktiviteten. 110 personer genomförde ett testbatteri som omfattade kondition, styrka, och flexibilitet före och efter elva veckors gruppgympa två gånger i veckan. De psykologiska faktorerna omfattade deras upplevelser av ansträngning, flow, smärta, välbefinnande under träningspassen och deras uppfattning om instruktörerna. Deltagarnas fysiska förmåga förbättrades, men förbättringen var endast svagt och icke statistiskt signifikant korrelerad med de psykologiska faktorerna. / Physical inactivity is a growing problem from a public health point of view. The World Health Organization recommends at least 3 hours of moderate-intensity aerobic physical activity weekly to increase health benefits and physical fitness. Group workouts where you move to music are a popular form of exercise, especially for less active people or those who start exercising after previously being inactive. Therefore, it is interesting to understand how such training should be designed to give the greatest effect on physical fitness. In this study we examine how music exercise improves physical fitness in sedentary people, and to what extent this improvement correlates with a number of psychological factors related to physical activity. 110 people completed a test battery that tested fitness, strength, and flexibility before and after eleven weeks of group exercise twice a week. The psychological factors were their experienced exertion, flow, pain, well- being during the workouts, as well as their perception of the instructors. Physical fitness increased, but the increase was only weakly- and non-significantly correlated with the psychological factors.

Syftet med studien var att studera relationen mellan motionoch global självkänslaoch undersöka om relationen medierasav fysisk förmåga och fysiskt självvärde.Frågeställningen som skapades var följande:Visar relationen mellan motion och global självkänsla på indirekta effekter genom fysisk förmåga och fysiskt självvärde?Frågeställningenundersöktes genomentillämpning av detteoretiska ramverketThe Exercise and Self-esteem model(EXSEM). De två primära mediatorerna i genomförandet av testet var fysisk förmåga (M1)och fysiskt självvärde (M2). Syftet i detta varatt få inblickom mediatorernavisarpåindirekta effekter i relationenmellan motion och global självkänsla bland individer som motionerar.Genom att använda EXSEM som teoretiskt ramverk skapades en medieringsmodell(figur2).I studien deltog 104 individerdär antalet kvinnor var46och antalet män var58.Deltagarna var bosatta i Sverige, där50 styckenav deltagarnarekryterades på tre olika motionsinstitut varav tvåbelägna i Göteborg och ett i Borås. Resterande deltagarerekryterades online viatvå Facebook-grupper. Data för undersökningen samlades invia enkäter därdeltagarna fick skatta sig självaisinrelation till deras motionsutövande. Varje individs motionsutövandemättes genom ett frågeformulär som strukturerades i enlighet med Godin Leisure-Time exercise questionnaire. Global självkänsla mättes genom självrapporteringsinstrumentet Rosenberg Self-esteem Scale. Slutligen mättes fysiskt självvärde och fysisk förmåga genomsjälvbegrepps-instrumentet Physical Self-Perception Profile.Resultatetvisadeattmotion hade enpositiv statistisksignifikant indirekt effekt på global självkänsla genom mediatorerna fysisk förmåga tillsammans med fysiskt självvärde. / The purpose of the study wastoinvestigate the relation between exercise and global self-esteemand examine whether the relationship is mediated by physical ability and physical self-worth.The hypothesis that was created was the following: Does the relationship between exercise and global self-esteem show indirect effects through physical ability and physical self-worth?.This was implemented bytestingthe Exercise and Self-esteem model (EXSEM). The implementation of the test was to examine the following mediators: Physical ability (M1) and Physical self-esteem (M2), with the aim of finding if the mediators show indirect effects in the relationship between exercise and global self-esteem among individuals who exercise. Using EXSEM as a theoretical framework, a mediation model was created (Figure 2). The study involved 104 individuals where the number of women consisted of 46 and the number of men consisted of 58where all the participants lived in Sweden.There were 50 participants recruited at three different gyms, two of which were located in Gothenburg and one in Borås. The remaining participants were recruited online via two Facebookgroups. The data ofthe survey were collected via questionnaires that the participants had to rate themselves in their relation to their exercise.Each individual's exercise was measured through a questionnaire that was structured in accordance with the Godin Leisure-Time exercise questionnaire. Global self-esteem was measured through the Rosenberg Self-esteem Scale. Finally, physical self-valueand physical ability were measured through the self-concept instrument Physical Self-Perception Profile. The results showed that exercise had a positive statistic significantindirect effect on global self-esteem through the mediators physical abilityalong with physical self-value.