Syftet med studien är att beskriva hur förskollärare uppfattar att barngruppens storlek och sammansättning har betydelse för planeringen och arbetet mot läroplansmålen i förskolans verksamhet. Centralt för syftet är att undersöka hur förskollärare uppfattar att relationerna inom gruppen påverkas av gruppens storlek samt hur samspelet mellan gruppstorlek och personaltäthet uppfattas. Studien kommer att bidra till att få en inblick i hur barngruppens storlek och sammansättningar kan ha betydelse vid olika aktiviteter och förskollärarnas möjligheter att arbeta mot målen. Detta är intressant eftersom det kan ge kunskap om hur verksamheten kan planeras i relation till den befintliga barngruppen.   Frågeställningarna som studien utgår från handlar om hur förskollärarna uppfattar att barngruppens storlek har betydelse vid deras planering, för deras arbetssätt samt deras arbetsmiljö. Frågorna handlar också om hur förskollärarna uppfattar att gruppsammansättningen och storleken har betydelse för relationerna mellan barnen och mellan barn och vuxna. För att få svar på dessa frågor har individuella intervjuer med sex förskollärare på fem förskolor ägt rum.   Resultatet visar att barngruppens storlek och sammansättning har betydelse för hur förskollärarna arbetar i verksamheten. Förskollärarna delar ofta in barnen i mindre grupper för att få en fungerande verksamhet. Hur och varför indelningarna sker motiverar förskollärarna med att i en liten grupp är det mindre konflikter, det är lättare att skapa nära relationer och att se varje barn. Detta kan också ses i tidigare forskning och teorier där stora grupper leder till att sammanhållningen blir sämre och ledarskapet blir mer styrande.

Syftet med denna studie var att studera barns inflytande i förskolan. Intresset riktades mot hur barns inflytande kom i uttryck i den vardagliga praktiken i förskolan. Inflytande definierades som möjlighet att ta initiativ och kunna påverka sin situation. Utgångspunkten i studien var att makten är relationell, vilket innebär att makten kan överföras och förhandlas mellan parterna. I förskolekontext innebär detta att även om det är de vuxna i förskolan som har det yttersta ansvaret så kan barnen få inflytande genom att förhandla och utmana reglerna. Forskningsfrågorna var följande: Vilka initiativ tar barnen i samlingen? Vilka möjligheter har barnen att påverka sin situation? Vilken betydelse har lärarens agerande för barnens möjlighet att i praktiken få inflytande? För att få svar på forskningsfrågorna genomfördes en observationsstudie där fyra samlingar observerades. Som analysverktyg användes Bernsteins begrepp klassifikation och inramning. Resultatet visade att samlingen karaktäriserades av både stark klassifikation och stark inramning, där pedagogen kontrollerade både innehållet i samlingen och hur kommunikationen försiggick. Det fanns många explicita regler som barnen förväntades följa. Barns inflytande var begränsat, då barnen tog få initiativ och hade begränsade möjligheter att påverka sin situation. Ett intressant fenomen som framträdde ur empirin var att lottningen användes i hög grad, vilket tolkades som att pedagogen ville släppa makten och kontrollen ifrån sig, men samtidigt inte ville ge makten och kontrollen till barnen utan till någon utomstående – lotten.

Föreliggande uppsats ämnar studera hur pedagoger som arbetar inom förskolans resursavdelningar genom sitt tal konstruerar barnen i behov av särskilt stöd samt försöka förstå vilka konsekvenser en särskiljande praktik får för dessa konstruktioner. Studien är genomförd på tre resursavdelningar i en kommun i Sverige. Metoden som används i undersökningen är kvalitativa gruppintervjuer med arbetslag som fokusgrupper. Som underlag vid intervjuerna har frågeområden funnits men samtalen har tagit olika form beroende på vad informanterna har valt att lyfta. Det empiriska materialet har sedan analyserats med hjälp av en verktygslåda hämtad från kritisk diskursanalys. Resultaten tyder på att pedagogerna konstruerar barnen i behov av särskilt stöd utifrån kategorier kopplade till deras särskilda behov som t.ex. diagnoser. Vid talet om barnen i behov av särskilt stöd är det vanligare förekommande med begrepp hemmahörande i en medicinsk diskurs snarare än i en pedagogisk diskurs. Barnhabiliteringen ses som en viktig instans för att förstå vilket slags stöd barnen i behov av särskilt stöd behöver. Diskursen om barnet i behov av särskilt stöd reproduceras genom, för verksamheten, meningsbärande konstruktioner och utmanas då normen för dessa konstruktioner bryts.

Syftet med denna studie är att genom en kvalitativ metod undersöka hur barngruppsstorleken påverkar 10 förskollärares pedagogiska arbetsmiljö. Insamlingen av empirin gjordes med hjälp av intervjuer, vars resultat sedan sammanställdes och diskuterades. Där lyftes såväl avvikande som icke avvikande resultat fram. Barngruppernas storlek i förskolan är något som nyligen var aktuellt då skolverket i december 2013 gjorde en ny skriftlig utformning för barngruppsstorlekarna i förskolan. Resultatet av detta gjorde att man numer inte utgår efter ett bestämt antal barn per barngrupp, utan avdelningsvis ser till barnens behov och utifrån det bestämmer barngruppens optimala storlek. De problematiseringar som insamlingen av empirin syftar till att besvara är: vilken förändring av barngruppsstorleken har de 10 förskollärarna upplevt under de senaste åren? På vilket sätt påverkar barngruppens storlek förskollärarens pedagogiska arbete och hur påverkas barnen? Vad tror förskollärarna att en förändring skulle innebära för såväl förskolläraren som barnen? Skiljer sig förskollärarnas åsikter utifrån om de jobbar med åldersindelade barngrupper eller syskongrupper? Det som framkom under studien var att storleken på barngrupper påverkar på flera olika sätt, bland annat genom ökad stress för barn och förskollärare. I resultatdelen presenteras svaren utifrån fyra teman som valts utifrån de svar som framkommit under intervjuerna med förskollärarna. De teman som utgör den röda tråden i arbetet är hälsoaspekter, möten i förskolan, tid för pedagogiskt arbete och miljöns utformning. Utifrån dessa rubriker besvaras och bearbetas de frågeställningar som ställts i såväl analys som diskussion.

Syftet med studien är att ta reda på vilka möjligheter förskollärare anser att natur och friluftsliv kan ge i arbetet med matematik. Det har gjorts genom att besvara frågeställningar om hur förskollärare upplever att natur och friluftsliv kan vara till hjälp i arbetet med förskolans matematik och vilka delar av matematiken de väljer att arbeta med utomhus. Metoden som vi har valt är kvalitativa intervjuer. Vi har intervjuat fyra verksamma förskollärare. I resultatet framkom det att förskollärarna upplever att det finns många möjligheter med att arbeta med matematik i naturen och friluftslivet. Statistik är den del av matematiken som är svårast att arbeta med, de övriga delarna av förskolans matematik upplevde förskollärarna som lätta och roliga att arbeta med utomhus. Naturen och friluftslivets positiva effekter på barnen visade sig vara att barnen får träna sin motorik, vara fysiskt aktiva, röra sig på stora ytor och använda hela kroppen och flera sinnen vid lärotillfällena. Förskollärarna upplever även att barnen blir lugnare i utomhusmiljön och att det är enklare att skapa ett intresse för matematik i naturen och friluftslivet.

I denna studie belyser vi uppfattningar om förskollärares ledarskap och ledarskapets betydelse i den fria leken. En kvalitativ studie har gjorts där intervjuer har genomförts med sju förskollärare. Resultatet visar att förskollärare anser att ledarskapet är komplext och att det finns en svår balans mellan att vara tydlig och att inte bli auktoritär. Förskollärarna har också uppfattningen att ledarskapet har betydelse för barnens trygghet och utveckling i den fria leken. Ledarskapet har även betydelse för att leken utvecklas.

Syftet med mitt examensarbete var att undersöka hur pedagoger ser på begreppet självkänsla samt hur de upplever att självkänsla syns i förskolan. Jag ville även veta om de såg någon koppling mellan självkänsla och kön. För att ta reda på detta har jag genomfört kvalitativa, halvstrukturerade samtalsintervjuer med sex pedagoger. Jag har analyserat resultatet efter rubrikerna i mina frågeställningar. Vid bearbetningen av intervjuerna ordnade jag in svaren i olika kategorier efter olika teman som blev synliga. De viktigaste resultaten visar att pedagogerna upplever ämnet självkänsla som viktigt och intressant men även svårt och abstrakt. De menade även att de ofta använde begreppen självkänsla och självförtroende synonymt. De upplever att barnens självkänsla blir synlig i skapande (framförallt vid ritande), i lek och i projektarbete. Hälften av pedagogerna tror att det generellt finns en koppling mellan självkänsla och kön och att det då är flickorna som har sämre självkänsla än pojkarna. Denna uppfattning kan stämma men också bero på att pojkar inte tillfrågas om sina känslor och tankar i samma utsträckning som flickor.

Syftet med denna studie är att undersöka hur fenomenet utomhusvistelse uppfattas av barn i förskolan. Vidare undersöks barnens uppfattningar av pedagogernas roll under utomhusvistelsen. Studien beskriver skilda sätt att erfara något – variationen i kvalitativt skilda uppfattningar av ett fenomen där varje uppfattning är lika viktig. En kvalitativ undersökningsmetod har använts där sammanlagt 15 barnintervjuer på två olika förskolor i södra Sverige har genomförts. Resultaten har ordnats i tre kvalitativt skilda kategorier där variationen i sätt att tänka belyses utifrån en fenomenografisk ansats samt utifrån barns perspektiv då studien avser att lyfta barnets röst och beskriva världen så som barn erfar den. Kategorierna, d v s studiens utfallsrum, är ordnade utifrån vilken omfattande förståelse barnen har utvecklat av utomhusvistelsen. Resultatet visar att uppfattningarna varierar från att inte ha någon specifik uppfattning av varför man är ute, till att barnen är ute för att de måste och slutligen uttalas en vetskap om ett syfte med utomhusvistelsen. Det som sammanfattningsvis ligger till grund för barns generella uppfattningar av sin omvärld är deras tidigare erfarenheter samt de möjligheter som pedagogerna och utomhusmiljön bringat.

Syftet med den här fallstudien är att visahur arbetetpå en förskolakan görasför att lyfta barns olika kulturerpå ett sätt som utmanar och utvecklar barns tankar om sin egen såväl som andras kulturer. I studien ses inte bara olika utländska kulturella bakgrunder som betydande utan även sociala och ekonomiska förutsättningar som finns i samhället.Arbetet har utgått från Vygotskijs sociokulturella teori där barn lär i samspel med andraoch utvecklas framåt genom detta.Iresultatet har det kommit framatt det handlar mycket om vilken inställningoch respektlärare har för både barn, föräldrar och de olika kulturersom de möter i förskolan.Det här har också kopplats till Banduras sociala inlärningsteori eftersom det innebär att ”barn gör som du gör”.Studien visar också hur förskolans miljö kan användas för att bemöta olika kulturer. Genom att skapa mötesplatser för barnen i den vardagliga miljön skapas även förutsättningar för till exempel språkutvecklingen hos barnen samt möjligheten att ta tillvara på varandras kunskaper och erfarenheter.Resultatet visar ocksåhurman kan arbeta inom förskolan med modersmålsstödutan stöd av utbildade modersmålsstödjare.

Syftet är att belysa arbetet med barn i sorg inom förskolan genom att ta del av begravningsentreprenör, präst, förskollärare samt anhörigas erfarenheter och kunskaper. Metoden är baserad på intervjuer där professionella sorgearbetare, förskollärare och anhöriga har deltagit. Resultatet visar att enligt informanterna är bemötande, ärlighet samt normalisering det viktigaste när man möter barn och vuxna i sorg. Det framkommer i resultatet att enligt informanterna är det betydelsefullt hur man bemöter människor i sorg, att låta sörjande få sörja på sitt sätt men att det är viktigt att barnen skall få bli bemötta utifrån hur de är och inte vad de har gått igenom. Att det är bra enligt förskollärarna i studien för barn att återkomma till förskolan efter ett dödsfall eftersom förskolan är deras vardag och där finns en slags trygghet för barnen.