No description available.

No description available.

<p>Jag har i denna uppsats skrivit om hur mitt arbetslag på förskolan med hjälp av aktionslärande</p><p>som metod har startat ett förändringsarbete mot ett mer genusmedvetet pedagogiskt arbetssätt.</p><p>Syftet var att vi pedagoger skulle få syn på vårt agerande och bemötande gentemot flickor och</p><p>pojkar. I läroplanen står det att förskolan ska motverka traditionella könsmönster och</p><p>könsroller. Flickor och pojkar skall i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla</p><p>förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller. En central fråga var</p><p>hur man kan bryta invanda mönster. Vi i arbetslaget har genom litteraturstudier och</p><p>handledning fått en gemensam grund för vårt arbete. Genom att utgå från aktionslärande som</p><p>modell för förändringsarbetet har vi arbetat med att konstatera – analyser – konstruera. Vi</p><p>använde skuggning som metod för att få syn på vårt bemötande mot flickor och pojkar i</p><p>hallen. Genom reflektion analyserade vi observationerna och kom vi fram till hur vi kan</p><p>förändra. Det viktigaste i processen har varit pedagogernas möjligheter till ostörd</p><p>reflektionstid. Vi har fått möjlighet att reflektera utifrån våra olika erfarenheter kring</p><p>begreppet genus och hur vi kan utveckla ett genusmedvetet arbetssätt på vår förskola. Ett</p><p>förändringsarbete är en lång process som vi startat genom att fokusera på en liten del av vår</p><p>verksamhet nämligen påklädningstillfället i hallen. Vi upprättade detaljerade handlingsplaner</p><p>om hur aktionen skulle gå till. Genom aktionen i hallen har vi lärt oss hur vi kan använda</p><p>påklädningstillfället till en strukturerad genusmedveten pedagogisk kvalitetstid genom bland</p><p>annat kompensatorisk träning för flickor och pojkar. Det kan synas som om vi förändrat en</p><p>liten del av verksamheten men jag är övertygad att det kan sprida sig till andra delar av vårt</p><p>arbete. Vi har nu fått ett verktyg, aktionslärande, att använda oss av.</p><p>Jag har varit den som analyserat och dokumenterat processen genom detta arbete.</p>

Jag har i denna uppsats skrivit om hur mitt arbetslag på förskolan med hjälp av aktionslärande som metod har startat ett förändringsarbete mot ett mer genusmedvetet pedagogiskt arbetssätt. Syftet var att vi pedagoger skulle få syn på vårt agerande och bemötande gentemot flickor och pojkar. I läroplanen står det att förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar skall i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller. En central fråga var hur man kan bryta invanda mönster. Vi i arbetslaget har genom litteraturstudier och handledning fått en gemensam grund för vårt arbete. Genom att utgå från aktionslärande som modell för förändringsarbetet har vi arbetat med att konstatera – analyser – konstruera. Vi använde skuggning som metod för att få syn på vårt bemötande mot flickor och pojkar i hallen. Genom reflektion analyserade vi observationerna och kom vi fram till hur vi kan förändra. Det viktigaste i processen har varit pedagogernas möjligheter till ostörd reflektionstid. Vi har fått möjlighet att reflektera utifrån våra olika erfarenheter kring begreppet genus och hur vi kan utveckla ett genusmedvetet arbetssätt på vår förskola. Ett förändringsarbete är en lång process som vi startat genom att fokusera på en liten del av vår verksamhet nämligen påklädningstillfället i hallen. Vi upprättade detaljerade handlingsplaner om hur aktionen skulle gå till. Genom aktionen i hallen har vi lärt oss hur vi kan använda påklädningstillfället till en strukturerad genusmedveten pedagogisk kvalitetstid genom bland annat kompensatorisk träning för flickor och pojkar. Det kan synas som om vi förändrat en liten del av verksamheten men jag är övertygad att det kan sprida sig till andra delar av vårt arbete. Vi har nu fått ett verktyg, aktionslärande, att använda oss av. Jag har varit den som analyserat och dokumenterat processen genom detta arbete.

No description available.

Enligt Skolverkets publikationer finns det svårigheter i att definiera en lagom barngruppstorlek. Syftet med denna studie är att belysa förskollärarens beskrivningar av en lagom barngruppstorlek. I undersökningen intervjuades fem förskollärare i två olika skånska kommuner. Enligt Skolverket  råder det inte några belägg för någon gruppstorlek som skulle kunna anses vara den optimala i alla sammanhang. Den samlade forskningen visar på att det är en komplex fråga där många olika faktorer samspelar, antalet barn, gruppens sammansättning, lokaler och pedagogens kompetens är några av dessa. Enligt den filosofiska teoribildningen inom det postmoderna perspektivet finns det inga absoluta sanningar som kan beskriva den komplexa världen. Att säga att det bara finns en verklighet är enligt postmodernismen att skapa en norm utifrån objektiv kunskap. Resultatet i denna studie visade på att antalet har en betydelse likväl som barnens ålder och lokalerna för vad som anses vara en lagom barngruppstorlek. Det fanns en svårighet att peka på någon faktor som mer betydande än någon annan. Betydelsen av en lagom stor barngrupp innebar att alla barnen tillgodosågs och uppmärksammades.

Vår avsikt med denna studie var att undersöka förskollärares syn på flerspråkiga barns språkutveckling. Vi har även velat belysa vilka aspekter som förskollärare lyfter fram som viktiga för att utveckla modersmålet samt andraspråket hos barnen. Detta är en kvalitativ studie innehållande semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna är gjorda med tio stycken förskollärare arbetandes på tre olika mångkulturella förskolor. Intervjuresultaten är ställda mot litteraturen men även självbärande då det har visat sig vara svårt att finna litteratur som framhäver hur modersmålsutveckling i förskolan främjas på bästa sätt. Resultatet av intervjuerna visar att modersmålsutvecklingen i förskolans pedagogiska verksamhet varierar från obefintlig till befintlig. Även synen på andraspråksutvecklingen varierade i samma grad. Samtliga av respondenterna var eniga om att det krävs förbättring i förskolans verksamhet vad gällande flerspråksutveckling.

Denna studie bygger på filmobservationer av pedagoger och barn kring lunchbordet. Syftet är att undersöka i vilken utsträckning och på vilket sätt pedagogen samspelar och kommunicerar med barnen under måltiden i förskolan. Våra frågeställningar är: • I vilken utsträckning är lunchen ett tillfälle för samtal? • Hur fördelar en pedagog sin samtalstid mellan barnen under en måltid? • Hur ser samspelet och kommunikationen ut mellan pedagog och barn? • I vilken utsträckning stödjer och bekräftar pedagogens förhållningssätt barnen? I studien ingår två förskollärare och sjutton barn i åldrarna 4 – 5 år. Det analyserade materialet är fyra filmer som är cirka 30 minuter vardera. Resultatet visade att de förskollärare som vi har observerat samspelar och kommunicerar på olika sätt med olika barn. Pedagogen har stor makt att styra över vilken typ av samspel och samtalskultur som råder vid lunchbordet. Det är framför allt pedagogernas förhållningssätt och barnen som avgör hur samspelet och kommunikationen formas.

Syftet med studien är att undersöka föräldrasamverkan ur föräldrars perspektiv. Vi har valt att använda oss av en förskola med vissa inslag av Reggio Emilia pedagogik då den är känd för att lägga stor vikt vid ett nära samarbete med föräldrar. Metod: Vi använde oss av den kvalitativa metoden intervju. Vi intervjuade tio föräldrar med barn i åldrarna tre till fem år på en och samma förskola som arbetar med inslag av Reggio Emilia filosofin. Resultat: Majoriteten av alla föräldrar som vi intervjuade menar att föräldrasamverkan innebär ett samarbete eller en dialog med andra föräldrar eller med personalen på förskolan. De flesta föräldrarna uttryckte att det var bådas ansvar att föräldrasamverkan initieras. Alla föräldrar nämnde stressig miljö som ett hinder för samverkan och naturliga möten i verksamheten. Några föräldrar kände att de inte fick tillräckligt med daglig kontakt med personalen. Föräldrarna var över lag nöjda med informationen de fick om och från verksamheten samt om deras barn.

Vi har valt detta ämne på grund av att vi som så många andra tror att pedagogerna bemöter barnen olika utifrån deras kön. Detta är något vi själva har erfarit under våra tidigare VFU-perioder (Verksamhetsförlagd utbildning) och arbetserfarenheter. Vi anser att barnens könsidentitet formas genom sociala samspel. Både föräldrar, pedagoger och samhället i sig har en bidragande faktor, detta är ofta något som sker omedvetet. I och med vår undersökning hoppas vi att vi kan öppna upp ögonen för några pedagoger. Vi vill även ta reda på hur de tänker angående detta ämne och hur de som pedagoger anser att de bemöter barnen och om detta överensstämmer med verkligheten. Syfte: Syftet med vår studie är att undersöka om pedagogerna på förskolor och fritidshem förstärker barnens könsroller genom sitt förhållningssätt. Metod: Vi har valt att använda oss av strukturerade observationer och kvalitativa intervjuer som metod. Underlaget bestod av sex observationer och lika många intervjuer, där vi granskade pedagogernas förhållningssätt. Resultat: Studien visar att flertalet av de pedagoger som medverkat i vår undersökning har olika förhållningssätt till pojkar respektive flickor. De mest tydliga skillnader vi såg var ändring i röstläge, kroppskontakt och att de omedvetet hade vissa förväntningar på könen. Nästan all personal i verksamheterna har teoretisk kunskap inom genusämnet men saknar den praktiska. I förskolan var pedagogerna mer medvetna om sitt förhållningssätt än de var på fritidshemmet. De praktiserade sin kunskap i högre grad och bemötte barnen mer jämlikt.