Syftet med föreliggande studie är att undersöka vad förskollärare uppfattar som etiska dilemman i sitt arbete, och hur de förhåller sig till dem. Utifrån syftet skapades tre forskningsfrågor: Vilka situationer på förskolan beskriver förskollärarna som etiska dilemman? Hur hanterar förskollärare etiska dilemman och vilka pedagogiska värden och perspektiv beaktas? På vilket sätt diskuteras etiska dilemman i eller utanför arbetslaget? För att få svar på syftet och frågeställningar används en kvalitativ intervjuguide och som hjälp vid analysen av empirin används värdgrundpedagogiska begrepp som teori. Studiens resultat visar att det i förskolan dagligen sker flera och olika situationer som kan upplevas som etiska dilemman. Diskussion i arbetslaget och ett öppet klimat framkom som viktigt likaså poängterades ett gemensamt förhållningssätt i arbetslaget. Tiden framkom som en faktor som påverkar etiska dilemman och ställningstagande, reflektionstiden upplevdes för kort för dessa diskussioner. Yrkesetiska riktlinjer för förskollärare framkom som bristande och något som saknas. De överväganden förskollärarna gör handlar oftast om de ska tänka utifrån barnets eller verksamhetens bästa. Vad som väger tyngst bestäms av situationen.

Tidigare forskningsresultat visar olika språkutvecklande metoder som en pedagog kan använda sig av i relation till förskolans utbildningsinnehåll. Musik, högläsning, fysisk aktivitet är exempel på sådana. Vid analys av tidigare forskningsresultat kring språkutvecklande metoder upplevdes en svaghet inom området då förskollärares upplevelser av språkutvecklande metoder faller i skuggan av hur de språkutvecklande metoderna kan påverka barnens språkutveckling. Studiens syfte är att, genom kvalitativ metod, undersöka förskollärares upplevelser kring språkutvecklande metoder. Målet med studien är således att bredda våra kunskaper samt bidra till forskningsfältet språkutvecklande metoder och att vi, genom resultatet, kan agera utefter djupare vetenskaplig grund i våra kommande yrkesroller. Fyra frågeställningar ligger till grund för intervjuguidens utformning. • Vilka språkutvecklande metoder beskriver förskollärare i studien att de använder sig av? • Hur beskriver förskollärare i studien att de använder metoderna? • Varför använder förskollärare, i studien, metoden/metoderna? • Finns det metoder som förskollärare i studien är bekanta med, men inte använder sig av? Om så, varför? Förskollärares upplevelser har därför fokus i den kvalitativa studien. Nio förskollärare intervjuades med avstamp i den sociokulturella teorin. Insamlade data har analyserats genom Giorgis metodanalys, tagen ur den fenomenologiska metodologin. I resultatet går att utläsa en variation av språkutvecklande metoder, bland annat högläsning, TAKK (Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation) och GAKK (Grafisk Alternativ och Kompletterande Kommunikation). Även andra språkutvecklande metoder som inte används av förskollärarna går att utläsa. Bakgrunden till användandet av de språkutvecklande metoderna varierar. Fortbildningar samt kollegialt arbete lyfts av flera förskollärare som bakgrund till användandet av de olika språkutvecklande metoderna, likväl beprövad erfarenhet. Likaså framkommer, i resultatet, varierande upplevelser kring de språkutvecklande metoderna GAKK och Bornholmsmodellen

Det övergripande syftet med studien är att undersöka hur förskollärare förhåller sig till och arbetar med barn som utmanas i det sociala samspelet. Studien är kvalitativ och genomfördes via två ostrukturerade fokusgruppsdiskussioner med sju förskollärare, för att undersöka förskollärares upplevelser av syftet. I studien har en fenomenologisk ansats använts, där fokus har varit på begreppen livsvärld och den levda kroppen i resultat samt diskussion. Resultatet bearbetades genom en tematisk analys där förskollärarnas berättelser utgår från deras egna och gemensamma livsvärldar.  Resultatet indikerar att förskollärare upplever stor variation av hur barn utmanas i det sociala samspelet. Tyngdpunkten läggs vid vilka förhållningssätt individuella förskollärare och arbetslag tillämpar i olika situationer som uppstår i förskolans vardag. Resultatet visar också att förskollärare reflekterar kring vilka kompetenser de kan använda sig av och hur de utvecklar samsyn beroende på situation. Alla underliggande kompetenser och förhållningssätt kan relatera till det återkommande begreppet lösningsorienterat förhållningssätt. Det framgår även att det är förskollärarens ansvar att alla barn ska få en utbildning som är anpassad efter deras behov oavsett svårigheter.

Syftet med föreliggande studie är att synliggöra förskollärares upplevelser av hur fysiska aktiviteter kan påverka barns utveckling i förskolan. I studien undersöks även hur förskollärare beskriver sin roll i arbetet med barns fysiska aktiviteter. Studien är en kvalitativ ansats som genomförs med semistrukturerade intervjuer med fyra förskollärare. Förskollärarna arbetar på två olika förskolor. Studiens resultat analyserades med hjälp av det Sociokulturella perspektivet, bakgrundskapitlet samt den tidigare forskning som lyfts fram. Resultatet visar att förskollärarna upplever att fysisk aktivitet påverkar barns grovmotoriska och kognitiva utveckling. Förskollärarna lyfter att den mesta fysiska aktiviteten sker utomhus och är spontan på eget initiativ av barnen. Förskollärarna belyser vikten av deras roll för hur mycket fysisk aktivitet barn får tillgång till. Resultatet visar även att fysiska aktiviteter påverkar barns självkänsla, självförtroende och deras sociala liv. I diskussionen lyfts aspekter som under arbetets gång diskuterats utifrån resultatet med koppling till bakgrundskapitlet och tidigare forskning. Även val av metod och utformningen av intervjuerna samt vad som påverkat studiens resultat diskuteras.

Syftet med studien har varit att undersöka hur förskollärare använder utemiljön i sin dagliga verksamhet samt hur deras upplevelser av förskolors utemiljö och dess material bidrar till barns utveckling och lek. Studien behandlar förskolor inom Stockholms län, där några ligger i förorter och några i innerstaden. Studiens genomförande är baserat på en kvalitativ intervju som metod för att få reda på sju förskollärares erfarenheter och upplevelser kring barns vistelse på förskolegården och i utemiljö. Resultatet av studien grundar sig på en posthumanistisk ansats där samband och slutsatser visat på att även om gårdarnas storlek och utformning varierar stort så nyttjas de i relativt likvärdig omfattning rent tidsmässigt. Studiens resultat tyder på en medvetenhet hos pedagogerna om hur miljö och material besitter agens och är viktiga aktörer som bidrar till barns utveckling och subjektskapande.

Den 2 oktober kom den svenska regeringen med nya förslag om att avskaffa krav på användning av digitala verktyg i förskolans läroplan samt att förskolans utbildning i huvudsak ska vara skärmfri (Regeringskansliet, 2023). I samhället har det funnits delade meningar om huruvida digitaliseringen har en plats i förskolan, vilket har bidragit till debatt gällande barns skärmtid och skärmanvändning. Den här studien har syftat till att undersöka förskollärares erfarenheter gällande användningen av digitala verktyg i förskolan samt deras upplevelser av diskussionen om en i huvudsak skärmfri förskola.Studien har utgått från ett socialkonstruktionistiskt perspektiv, med en föreställning om att allt samexisterar och att människan konstrueras utifrån ett givet sammanhang (Alford, 2012). Då syftet var att undersöka förskollärares perspektiv genomfördes studien utifrån en kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer. Totalt fem förskollärare medverkade och det insamlade materialet från intervjuerna analyserades utifrån en tematisk analys. Resultatet visade att de förskollärare som medverkade i studien upplevde att det finns en okunskap i samhället om hur digitala verktyg används i förskolans kontext. Det framträdde även en föreställning om att användning av digitala verktyg i förskolan kan vara gynnsamt för barns utveckling och lärande om det används utifrån ett pedagogiskt syfte. Vidare synliggjordes det hur förskollärarna upplevde att digitala verktyg och digitalisering är en del av barns erfarenhetsvärld samt att digital kompetens är viktig för barns framtid.

The purpose of this study is to investigate preschool teachers' communication and treatment with children in preschool. With questions about how pre-school teachers experience the communication and what meaning they consider communication in the day-to-day activities. Sociocultural theory is used to study the communicative activities and from a phenomenological perspective, the phenomenon is described. The hermeneutic perspective conveys the experiences of the phenomenon. The methods used for the study were through qualitative interviews with preschool teachers, which consisted of structured questions and with open follow-up questions. Qualitative interview ideas were chosen when questions were made for more open answers and where the experiences form the basis of the phenomenon of communication. The result showed several different themes that formed the basis for sustainable communication in preschool. The conclusion or the very essence of the phenomenon of communication was based on the interpretative phenomenological analysis; Possibility of sustainable communication, where prototypes like time, child vision and, among other things, cooperation showed the necessity for making sustainable communication with the children in preschool and especially for children in need of special support. / Syftet med denna studie handlar om att undersöka förskollärares kommunikation och bemötande med barn i förskolan. Med frågeställningar om hur förskollärare upplever kommunikationen och vilken betydelse de anser kommunikationen har i den dagliga verksamheten. Genom sociokulturell teori studeras de kommunikativa aktiviteterna och utifrån ett fenomenologiskt perspektiv beskrivs fenomenet. Det hermeneutiska perspektivet förmedlar upplevelserna i fenomenet. Metoden för studien skedde genom kvalitativa intervjuer med förskollärare som bestod av strukturerade frågor och med öppna följdfrågor. Kvalitativ intervjuguide valdes då frågorna är gjorda för mer öppna svar och där upplevelserna utgör grunden för fenomenet kommunikation. Resultatet visade på flera olika teman som utgjorde grunden för en hållbar kommunikation i förskolan. Slutsatsen eller själva essensen av fenomenet kommunikation blev utifrån analysen interpretativ fenomenologisk analys; Möjliggörande av hållbar kommunikation, där prototeman som tid, barnsyn och bland annat samarbete visade på det nödvändiga för att möjliggöra en hållbar kommunikation med barnen i förskolan och speciellt utifrån barn i behov av särskilt stöd.

Syftet med denna studie var att lyfta fram sex förskollärares upplevelser kring arbetet med barn som har språkliga svårigheter. Studien baseras på en kvalitativ forskningsundersökning där förskollärarna intervjuades genom frågor som handlade om deras förutsättningar, metoder, stöttning för barnen, utmaningar och samarbetet. Studien utgår ifrån ett fenomenologiskt perspektiv där epoché, fenomen, livsvärld, meningsbärande enheter och essens är de centrala begrepp som används i koppling till analysen. I resultatet och analysen framställs det som ansågs vara kärnan i förskollärarnas upplevelser utifrån det som togs upp under intervjuerna. Här läggs fokus på språkmedvetet arbete, synligheten av svårigheter, tiden, vikten av att se varje barn och det viktiga samarbetet. / The purpose of this study was to highlight six preschool teachers' experiences of working with children with language difficulties. The study is based on a qualitative research where the preschool teachers were interviewed through questions about their conditions, methods, support for the children, challenges and cooperation. The study is based on a phenomenological perspective where epoch, phenomenon, lifeworld, meaning-bearing units and essence are the central concepts used in connection with the analysis. In the results and analysis, what was considered to be the core of the preschool teachers' experiences is presented based on what was raised during the interviews. Here, the focus is on language-aware work, the visibility of difficulties, time, the importance of seeing each child and the important collaboration.