Inskolning i förskolan utifrån pedagogers perspektiv synliggörs mer i forskning jämfört med vårdnadshavares. Denna studie kommer därför belysa vårdnadshavarnas perspektiv där känslor, tankar och upplevelser lyfts för att pedagoger ska kunna bemöta dessa förväntningar på bästa sätt. Under sökandet av forskning som behandlar vårt problemområde, upplevde vi att det saknas forskning kring vårdnadshavares perspektiv. Tidigare forskning utgår från pedagogers perspektiv, vilket vår studie vill bortse från. Syftet är att bidra till kunskap kring vårdnadshavarnas upplevelser samt undersöka hur de upplever sin samverkan med förskolan under sitt barns inskolningsperiod genom frågan: Hur upplever vårdnadshavare inskolning i förskolan? Undersökningen utgår från det fenomenologiska perspektivet för att få en förståelse av barns inskolning som fenomen, utifrån vårdnadshavarnas livsvärld. Genom en kvalitativ metod ställdes öppna frågor till tolv vårdnadshavare som det senaste halvåret inskolat sina barn. Vid transkribering av resultatet framgick det att vårdnadshavarna vill ta större del av sitt barns inskolning, samt ett anpassat bemötande gentemot familjers olika behov. Inskolningen ses som en känslofylld tid där ångest, sorg och glädje kan upplevas samt att samverkan mellan förskolan och hemmet är viktig.

Syftet med denna studie är att närma sig 3–5 åriga barns perspektiv på den fria leken i förskolans inomhusmiljö. Genom observation i selektivt återkommande form har vi studerat barnen i den fria leken och därefter med fenomenologi som teoretisk utgångspunkt analyserat hur deras görande kan förstås som uttryck för mening och som uttryck för deras perspektiv på den fria leken. Syftet har brutits ner till de undersökningsbara frågeställningarna: vad visar sig meningsfullt för barnen i den fria leken? Vilka essenser framträder för barnen av fenomenet fri lek? Resultatet visar att de essenser som framträder för barnen av fenomenet fri lek är gemenskap, leken och känslan vilket utgör de tre kategorier som induktivt reducerades fram ur observationsmaterialet. Dessa essenser svarar också på frågan vad som visar sig meningsfullt för barnen i den fria leken. Analysen visar att barnen i den fria leken ser mening i gemenskap med andra barn, en specifik lek och även i den bubblande, härliga känslan som vi sett ofta uppstår i barns lek. Våra slutsatser av denna studie är att meningen med att leka för barnen när de själva får välja är att skapa gemenskap med andra barn, leka en specifik lek eller att skapa eller upprätthålla en positiv och härlig känsla som uppstår när de leker. Slutsatsen av denna studie är även att det i förskolan behöver skapas tid och rum för barnen att mötas i egeninitierad lek där de kan dela gemenskap, specifika lekar eller känslor med varandra.

<p>Utgångspunkten för rapporten är två snarlika teorier om hur begrepp är strukturerade; The Dual Theory och teorin om psykologisk essentialism. Teorierna säger att en egenskap som är definierande (eller åtminstone väldigt central) för ett begrepp har högre kausal status, alternativt, är perceptuellt identifierbar i en mindre grad, än en egenskap som endast är karakäristiskt för begreppet. En allmänt vedertagen uppfattning är att det är lättare att lära sig kunskaper och färdigheter som stämmer överens med de tidigare erfarenheter man har, än sånt som strider mot de erfarenheter man har sedan tidigare.I enlighet med detta antas i denna rapport att om teorierna stämmer så bör det vara lättare att lära sig skilja positiva instanser från negativa instanser av ett nytt (artificiellt) begrepp när begreppets struktur är förenligt (kongruent) med The Dual Theory och teorin om psykologisk essentialism, jämfört med när begreppets struktur är oförenligt (inkongruent) med teorierna. Två experiment med syfte att testa denna hypotes utfördes. Det första experimentet gav inga signifikanta resultat, vilket förklaras med inverkan av en störande variabel. Det andra experimentet, som tog hänsyn till den störande variabeln, gav signifikanta resultat. Detta tolkades som att teorierna kunde ges empiriskt stöd.</p>

Bakgrund. Forskningsgenomgången visade sårbarhet som ett kontextuellt fenomen i möte mellan kontrahenterna sjuksköterska och patient utan att själva essensen i begreppet klargjordes, vilket indikerar att det saknas kunskap om begreppet sårbarhet. Syftet. Studiens syfte var att beskriva essensen av begreppet sårbarhet i omvårdandens sociala kontext, det mänskliga mötet. Metoden. Metoderna har utgått från modellen för begreppsanalys av Segesten (2011) och innefattat en induktiv och deduktiv kvalitativ ansats. Resultatet. (Begrepps)analysen resulterade i följande fynd: mottaglig för att skadas, hjärtesår, själasår, skyddslös; modet att vara sårbar, mänsklig värdighet, lyhördhet; ett ovisst livshot, sveket mot omvårdnadens kärna, den tillintetgjorda identiteten; den djupt mänskliga existensen, önskan om oföränderlighet, riktning mot en definitiv förändring. Slutsatsen. Essensen av sårbarhetens mening föds av människans föränderliga existens. Den föränderliga existensen får sin betydelse av livshot, tillintetgjord identitet och sveket mot omvårdandens kärna, vilket begreppsliggörs av den sårbarhet som uppstår i vårdmötet, uttryckt i orden som att vara hudlös, naken och skyddslös. Klinisk betydelse. Studien har bidragit till att klargöra betydelsen av begreppet sårbarhet inom omvårdnadsprofessionen genom att lyfta fram ordets olika begreppsomfång i olika omvårdnadssammanhang. Den kliniska betydelsen för omvårdnaden men även den generella allmänbildningen är att dess betydelser kan utveckla språket från perspektivet sårbarhet. / Background. The background overview of this research presented vulnerability as a contextual phenomenon in the encounter between nurse and patient. The essence of the concept of vulnerability appeared unclear, which indicates that there is a lack of knowledge about the concept of vulnerability. Aim. The aim of the study was to describe the essence of the concept of vulnerability in a nursing social context, meaning the encounter between humans being. Methods. The methods have been based on the model of conceptual analysis of Segesten (2011) and involved an inductive and a deductive qualitative approach. Findings. The concept analysis resulted in the following findings: susceptibility to damage – heartache, pain of the soul, defenselessness; courage to be vulnerable – human dignity, perceptiveness; uncertain threats to life – betrayal of the nursing core, annihilated identity; the profound human existence – desire for immutability, a direction towards a definite change. Conclusion. The essence of the meaning of vulnerability derives from man’s ever-changing existence. The changing existence gets its significance from threat to life, destroyed identity and betrayal of the nursing core, which is conceptualized by the vulnerability that arises in nursing care encounters, expressed in words like skinless, naked and defenseless. Clinical significance. The study has contributed to clarifying the meaning of the concept of vulnerability within nursing professions by unveiling the word's various dimensions within different nursing contexts. The clinical implications for the nursing care, but also the general public education, is that the word’s meanings can develop the language from the perspective of vulnerability.

Syftet med detta arbete har varit att undersöka hur pedagoger i förskolan ser på ledarskap i förhållande till barngruppen. Hur de definierar ledarskap i förskolan och hur de upplever och hanterar sin ledarroll. Detta har skett genom en intervjustudie och i förhållande till fenomenologisk teori. Ett av de mest centrala resultaten som framkom utgjordes av vikten av att barnen känner sig trygga i förskolan. Det framkom att det är viktigt att pedagogen är lyhörd och utvecklar en trygg och tillitsfull relation till barnen samt finns där för att hjälpa dem. Även betydelsen av att pedagogerna känner trygghet i sin ledarroll togs upp, vilken visat sig utvecklas med åren och påverkas av samarbetet i arbetslaget. Denna trygghet visade sig vara en förutsättning för att barnen ska känna sig trygga. Två andra viktiga aspekter av ledarskapet var dels att ge barnen inflytande och dels att de samtidigt behöver gränser och struktur. Min slutsats är att trygghet inom arbetslaget, hos de enskilda pedagogerna och genom detta även hos barnen, är det centrala för att ledarskapet och verksamheten ska fungera på ett bra sätt.

Studiens problemområde ligger till grund på den rådande bristen av barns perspektiv på konflikter och konflikthantering i forskning, därför vill vi bidra med ny kunskap i forskningens tomrum av barns upplevelser och erfarenheter av kamratkonflikter i förskolan. Denna studie utgår från fenomenologin, där syftet är att närma oss barns, 3–6 år, livsvärldar för att beskriva deras erfarenheter av fenomenet kamratkonflikter i förskolan. Där forskningsfrågorna är “Hur kan kamratkonflikter upplevas av barn?” samt “Hur kan essensen av barns kamratkonflikter beskrivas?”. Studiens empiriska material samlades in genom fem stycken gruppintervjuer, intervjuerna utgick från en intervjuguide där barnen under intervjun hade tillgång till ett papper, en penna och bilder på känslofigurer. Totalt deltog 11 stycken förskolebarn i åldern 3–6 år. Som datainsamlingsmetod användes filmdokumentation via en Ipad, materialet har granskat samt transkriberats för att slutligen bearbetas och transformeras. Resultatet visade att barnen gav uttryck för olika känslor såsom arg, bamsearg, förbannad, en brännande känsla, oro, sur, ledsen, helt ledsen, upprördhet, rädd och livrädd, vilket kan förstås som att barnen gav uttryck för att kamratkonflikter “inte känns bra” och inte tillhör det vanliga. Kamratkonflikter beskriver barnen som “vanliga och stora bråk”, dessa innefattar fysisk konflikt i form av bland annat sparkar och slag mot motparten men även att subjektet tilltar objekt som medel för att kasta eller förstöra för motparten i kamratkonflikten. Kamratkonflikter kan samtidigt utifrån barnens upplevelser vara ett uttryck för meningsskiljaktigheter, med andra ord att det inte skett en överenskommelse mellan subjekten i leken. Slutsatsen för denna studien är att kamratkonflikter är känsloladdat, barnen beskriver kamratkonflikter allt från att blänka sura miner till att frukta sitt liv. Även essensenutgör slutsatsen där fenomenet kamratkonflikter utgör fysiska konflikter, känslorna arg och ledsen samt meningsskiljaktigheter. Utan dessa egenskaper slutar fenomenet kamratkonflikt att existera utifrån barnens livsvärldar. Denna studie har gett en röst åt barnen och möjliggör för pedagoger att kunna hantera och möta kamratkonflikter i förskolan utifrån barns perspektiv.

Utgångspunkten för rapporten är två snarlika teorier om hur begrepp är strukturerade; The Dual Theory och teorin om psykologisk essentialism. Teorierna säger att en egenskap som är definierande (eller åtminstone väldigt central) för ett begrepp har högre kausal status, alternativt, är perceptuellt identifierbar i en mindre grad, än en egenskap som endast är karakäristiskt för begreppet. En allmänt vedertagen uppfattning är att det är lättare att lära sig kunskaper och färdigheter som stämmer överens med de tidigare erfarenheter man har, än sånt som strider mot de erfarenheter man har sedan tidigare.I enlighet med detta antas i denna rapport att om teorierna stämmer så bör det vara lättare att lära sig skilja positiva instanser från negativa instanser av ett nytt (artificiellt) begrepp när begreppets struktur är förenligt (kongruent) med The Dual Theory och teorin om psykologisk essentialism, jämfört med när begreppets struktur är oförenligt (inkongruent) med teorierna. Två experiment med syfte att testa denna hypotes utfördes. Det första experimentet gav inga signifikanta resultat, vilket förklaras med inverkan av en störande variabel. Det andra experimentet, som tog hänsyn till den störande variabeln, gav signifikanta resultat. Detta tolkades som att teorierna kunde ges empiriskt stöd.

Vår studie syftar till att undersöka hur verksamma förskollärare upplever och beskriver begreppet barn i behov av särskilt stöd samt om de upplever att de har den kunskap som krävs i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Utifrån vårt resultat vill vi undersöka om det stämmer överens med tidigare forskning. Vi har använt oss av en kvalitativ metod i form av semi-strukturerade intervjuer med förskollärare, som vi analyserat med hjälp av interpretativ fenomenologisk analys (IPA). Resultaten i undersökningen visade på att förskollärarna upplever att begreppet barn i behov av särskilt stöd är mångtydigt och visar på ett stort spektra. Resultatet visar även att förskollärarna anser att man aldrig blir fullärd i sitt arbete med barn i behov av särskilt stöd, de menar att man kan ha kunskaper inom ett område men sakna kunskap inom ett annat. I våra intervjuer har vi likt den tidigare forskningen sett att diagnoser är en förutsättning för att få resurser. Studiens slutsatser ger oss förståelse för hur förskollärare i praktiken upplever arbetet med barn i behov av särskilt stöd. I synnerhet har det framgått att förskollärarna upplever att de saknar kunskap inom ämnet och därför är det nödvändigt med kompetensutveckling samt handledning från specialpedagog.

Syftet med denna studie var att lyfta de medverkande barnens perspektiv av deras upplevelser av aktiviteter och material som fenomen i förskolans utomhusmiljö. Tidigare forskning har till stor del fokuserat på vuxnas perspektiv av barns upplevelser av dessa fenomen och vi har därmed funnit begränsad forskning kring barns perspektiv, vilket har föranlett till vår studie. Frågeställningarna som låg till grund för studien var: Vilka upplevelser ger barn uttryck för gällande aktiviteter på förskolans gård? Vad är barns upplevelser av gårdens materiella objekt i deras aktiviteter? Studien är genomförd utifrån ett fenomenologiskt perspektiv och för att kunna tolka barnens upplevelser har vi analyserat vårt empiriska material utifrån metoden Interpretative phenomenological analysis. Vi samlade in data genom att intervjua åtta stycken barn på en förskola i södra Sverige. Under intervjuerna fick barnen även rita egna bilder av det de brukar göra utomhus, vilka blev ett stöd i samtalet. Därefter analyserades barnens upplevelser. I resultatet kunde vi utläsa liknelser av barnens upplevelser som kategoriserades i tre övergripande teman som vi har valt att kalla: Barns val av aktiviteter i samverkan med lekmaterial, barns positiva upplevelser av aktiviteter i utomhusmiljön och barns negativa upplevelser av aktiviteter i utomhusmiljön. Vår slutsats och den essens av respektive fenomen som vi kommit fram till är att barnens mest väsentliga upplevelser av aktiviteter innefattade fart och höjd samt att de upplever sina aktiviteter genom de fasta lekmaterial som förskolans gård erbjuder.

I denna studie undersöks förändringar i förskolans verksamhet på grund av pandemin Covid-19. Vi har genom egna erfarenheter sett hur personal fått kämpa för att få verksamheten att gå ihop och skapa en fungerande vardag. Syftet med studien är att undersöka olika förskolors verksamheter där förskollärare och barnskötares upplevelser synliggörs utifrån pandemin Covid-19. Utifrån problemformulering och syfte ställs följande forskningsfråga: Vilka upplevelser har förskollärare och barnskötare av hur pandemin Covid-19 påverkat deras verksamhet och områden såsom omsorg och lärande samt relationer och samverkan med vårdnadshavare?Studien är en kvalitativ studie med fem semistrukturerade intervjuer som utifrån en fenomenologisk ansats har analyserats med empirisk fenomenologisk psykologisk metod. Resultatet i studien visar att kontakten med vårdnadshavarna har inneburit en av de största förändringarna. Förskollärarna och barnskötarna hanterar situationer olika men med en viktig gemensam utgångspunkt, nämligen barnen. Essensen som framkommer i studien är att pandemin har påverkat verksamheten i områden utifrån lärande och relationer och samverkan med vårdnadshavare men området omsorg är detsamma som innan pandemin.