Begreppet trovärdighet är framträdande och återkommande i Sveriges säkerhetsstrategiska styrdokument, samt i teori och praktik inom försvars- och avskräckningsstrategier. Paradoxalt nog, relativt förekomst och betydelse, är trovärdighet ett outforskat begrepp där ingen tidigare forskning placerar trovärdighet i fokus. Då småstater samtidigt har särskilda utmaningar att skapa trovärdiga strategier i relation till närliggande stormakter finns det teoretisk och praktisk nytta med att operationalisera och kontextualisera begreppet trovärdighet. Syftet med studien är att bidra till en ökad förståelse för begreppet trovärdighet, undersöka hur trovärdigheten i Sveriges försvars- och avskräckningsstrategier har förändrats över tid och undersöka Sveriges förutsättningar till trovärdighet i försvars- och avskräckningsstrategier. Studien visar att begreppet trovärdighet kan operationaliseras för att göras koncist, konkret och mätbart, där en framgångsfaktor är att betrakta begreppet trovärdighet som en produkt. Därtill visar studien att trovärdighet i Sveriges försvars- och avskräckningsstrategier har eftersträvats med olika fokus och syften, vilket inneburit tyngdpunktsförskjutningar. Förutsättningarna till att skapa trovärdighet ökar ju färre motsägelsefullheter som framträder och motsägelsefullheter innebär en ökad risk för trovärdighetsgap. Trovärdighetsgap kan exempelvis framträda vid politiska viljeändringar och i de fördröjningseffekter som uppstår.

After the Cold War, Sweden transformed into a global arms exporter, establishing international defense collaborations with various partners worldwide. The regulations governing Sweden's arms exports are rooted in national values of peace, equality, and democracy, along with specific guidelines for defense exports. Despite the importance of these values, Sweden has continued to export weapons to non-democratic countries, contradicting its professed principles. To limit the arms exports to non-democratic countries, a democracy criterion was implemented in Sweden 2018. However, despite this measure, weapons have continued to be exported to countries that are, according to the Swedish Peace and Arbitration Society (among other sources), non-democratic. This study applies institutional theory to analyze the motivations of various actors behind the ongoing arms exports despite the introduction of the democracy criterion. It is observed that the criterion proves susceptible to circumvention due to its weak formulation, allowing for loopholes and freedom of interpretation. Through a qualitative content analysis of primary sources, the study delves into understanding how Sweden motivates the continued arms exports to non-democratic countries and why the democracy criterion since 2018 has not been complied with. The study's findings indicate that the democracy criterion has not limited the arms exports to non-democratic countries, such as India and Pakistan. The study concludes that Sweden's reluctance to terminate existing collaborations, reflects a strategic decision to prioritize defense and security interests over professed values. Despite the democracy criterion introduced in 2018, Sweden appears to work against their own professed values by continuing arms exports to non-democratic countries.

The purpose of our essay is to examine how the threshold terms, regarding Swedish capacity, are used within Swedish security policy and whether the use of these terms differs within and between the Swedish Armed Forces and the Swedish Government and the parliament. We use a qualitative content analysis method and create an analysis instrument based on research from the Swedish Defence Research Agency. With this instrument we analyse strategic documents in Swedish security policy. The result highlights three main conclusions. The first conclusion is that there are many similarities in how the terms are used in Swedish security policy, but we have also found that there are both differences and confusion. We have also been able to demonstrate that the threshold terms are used as part of motivating and arguing for increasing various resources and assets to the Armed Forces. The second conclusion is that there are two distinct areas where there is uncertainty and a risk of misunderstanding regarding the use of the threshold terms. The first area is that within the Armed Forces there is an inconsistency and ambiguity as to what the actual threshold terms mean in different contexts. The other area that has shown uncertainties is the ability to specify the strength / size of the threshold term, which has occurred in the analysis units from both the political documents and the Armed Forces. As a part of this, our third conclusion is that the threshold terms are used in a way that creates a risk of misunderstanding. We can also conclude that this risk is higher in the Armed Forces compared to the political side.

The Swedish foreign minister Margot Wallström expressed in 2014 that Russia is erratic and making swedes fear Russia while claiming this to be a new phenome. The statement is a big difference if compared with the words of foreign minister Leila Freivalds during 2004 whom said that Russia was the most important cornerstone in the Swedish security policy work. The change is interesting. Russia has gone from being perceived as friend to being perceived as an enemy. This study contains an analysis the Swedish discourse on Russia in the security- and defence politics between the years of 2004-2015. The point of this study is to unveil veiled and hidden structures in the discourse in order to better understand the Swedish image of Russia and to reveal ´the other`. The study examines the extreme change in the Swedish perception of Russia from a critical discourse point of view. The critical discourse approach is used to understand how the image of Russia is perceived in the Swedish security- and defence politics. In attempting to understand whyRussia is perceived in a certain way a theoretical connection to Copenhagen´s school of securitazion is made. The study proceeds to take a starting point in Balzacq’s three assumptions to understand the connection to referent object. The material examined is the Swedish Foreign Policy Statements and defence propositions. The result of the study shows that Russia is framed as a threat, even while being mentioned as a friend. Russia is always perceived as ´the other´ and thus a constructed threat to Sweden.  The Swedish foreign minister Margot Wallström expressed in 2014 that Russia is erratic and making swedes fear Russia while claiming this to be a new phenome. The statement is a big difference if compared with the words of foreign minister Leila Freivalds during 2004 whom said that Russia was the most important cornerstone in the Swedish security policy work. The change is interesting. Russia has gone from being perceived as friend to being perceived as an enemy. This study contains an analysis the Swedish discourse on Russia in the security- and defence politics between the years of 2004-2015. The point of this study is to unveil veiled and hidden structures in the discourse in order to better understand the Swedish image of Russia and to reveal ´the other`. The study examines the extreme change in the Swedish perception of Russia from a critical discourse point of view. The critical discourse approach is used to understand how the image of Russia is perceived in the Swedish security- and defence politics. In attempting to understand whyRussia is perceived in a certain way a theoretical connection to Copenhagen´s school of securitazion is made. The study proceeds to take a starting point in Balzacq’s three assumptions to understand the connection to referent object. The material examined is the Swedish Foreign Policy Statements and defence propositions. The result of the study shows that Russia is framed as a threat, even while being mentioned as a friend. Russia is always perceived as ´the other´ and thus a constructed threat to Sweden.  The Swedish foreign minister Margot Wallström expressed in 2014 that Russia is erratic and making swedes fear Russia while claiming this to be a new phenome. The statement is a big difference if compared with the words of foreign minister Leila Freivalds during 2004 whom said that Russia was the most important cornerstone in the Swedish security policy work. The change is interesting. Russia has gone from being perceived as friend to being perceived as an enemy. This study contains an analysis the Swedish discourse on Russia in the security- and defence politics between the years of 2004-2015. The point of this study is to unveil veiled and hidden structures in the discourse in order to better understand the Swedish image of Russia and to reveal ´the other`. The study examines the extreme change in the Swedish perception of Russia from a critical discourse point of view. The critical discourse approach is used to understand how the image of Russia is perceived in the Swedish security- and defence politics. In attempting to understand why Russia is perceived in a certain way a theoretical connection to Copenhagen´s school of securitazion is made. The study proceeds to take a starting point in Balzacq’s three assumptions to understand the connection to referent object. The material examined is the Swedish Foreign Policy Statements and defence propositions. The result of the study shows that Russia is framed as a threat, even while being mentioned as a friend. Russia is always perceived as ´the other´ and thus a constructed threat to Sweden.

Syftet med denna uppsats är att undersöka om Storbritanniens utträde ur den Europeiska Unionen (Brexit) har förändrat inställningen till EU:s försvars- och säkerhetspolitik i den nuvarande regeringen (2014-2018) och i allianspartierna. Uppsatsen berör EU:s försvars- och säkerhetspolitik mellan 2014 till 2018 uppdelat i två perioder: oktober 2014 till juni 2016 samt juni 2016 till mars 2018. För att analysera om en förändring skett har Albert O. Hirschmans teoretiska koncept sorti, protest och lojalitet applicerats på det insamlade materialet. Det insamlade materialet bygger på en omfattande genomgång av propositioner, motioner, utrikesdeklarationer, skrivelser, fakta- promemorior, debattartiklar, tal samt övriga säkerhetspolitiska dokument kopplat till EU:s gemensamma försvars- och säkerhetspolitik. Som ytterligare komplement till detta material har två intervjuer med riksdagsledamöter från Socialdemokraterna och Moderaterna genomförts. Resultatet indikerar en tydligare svensk EU-lojalitet efter Brexit-omröstningen, där partierna mer explicit välkomnat den försvars- och säkerhetspolitiska utvecklingen inom EU. Resultatet visar att regeringen särskilt betonar sammanhållning efter Brexit-omröstningen, vilket tydligt märks i och med att regeringen framhäver det som ett nationellt intresse i den svenska säkerhetsstrategin från 2017. Från allianspartierna har särskilt Moderaterna stuckit ut, där både textmaterialet och intervjun visade en förändrad och mer positiv inställning till EU:s försvars- och säkerhetspolitik. Slutsatsen efter Brexit kan sammanfattas av att partierna tydligare betonar sammanhållning inom EU, är mer öppna för utökat samarbete inom EU:s försvars- och säkerhetspolitik samt är mer positiva till den samtida utvecklingen inom detta politikområde.

The manufacturing industry has experienced a change in the business environment during the last decade and has started to explore the possibilities of integrating products and services into new bundled offerings. A great deal has been published about this new phenomenon and it is often referred to as integrated solutions. When implementing an integrated solution it requires changes in the organizational structure, resulting in a need to develop further capabilities. Capabilities are explained as complex bundles of skills and accumulated knowledge possessed by organizations that enables them to coordinate their activities and make use of their assets. Previous literature has focused on the capabilities needed for suppliers that develop integrated solutions, leaving uncertainties regarding the needed capabilities for the customer. This research intends to investigate the capabilities needed from both the supplier’s and customer’s perspective and how they affect the development of integrated solutions. To investigate this, a thorough literature review was conducted to create a foundation of knowledge regarding the research area and resulted in a theoretical framework. The research follows a qualitative case study approach where empirical data was collected primarily through interviews but also by analyzing documents that resulted in needed capabilities for both actors. Furthermore, economic models were developed to provide a holistic view of the integrated solution and enable comparison with the current trading situation. The research resulted in five dimensions including capabilities needed for the supplier and four dimensions including capabilities needed for the customer when developing the integrated solution. The dimensions are: Control capability, Economic capability, Organizational capability, Production capability, and Relational capability. In this specific case study, the production capability dimension was considered unique for the supplier and did not iterate from the perspective of the customer. Apart from this, the dimensions were considered important for both actors. The findings indicate that the capabilities possessed by both the supplier and the customer affect the integrated solution and that it is important to investigate the needed capabilities form the perspective of both actors before developing the integrated solution. However, there were differences since some capabilities were required by only one actor and some were considered more or less essential depending on the actor. Furthermore, the findings imply that the uniqueness of the business relationship and the industry may affect the needed capabilities. / Under det senaste årtiondet har det skett en förändring i tillverkningsindustrin då flera företag har börjat undersöka möjligheterna att integrera produkter och tjänster till kombinerade erbjudanden. Denna förändring har förekommit frekvent i litteraturen och benämns ofta som integrerade lösningar. När man implementerar en integrerad lösning krävs förändringar i den organisatoriska strukturen vilket har resulterat i ett behov av att utveckla ytterligare förmågor. Förmågor definieras som komplexa kombinationer av kompetenser och den kunskap som finns hos organisationen som möjliggör att kunna koordinera sina möjligheter och utnyttja sina tillgångar optimalt. Tidigare litteratur har fokuserat på de förmågor som leverantörer behöver för att utveckla integrerade lösningar vilket skapar en osäkerhet gällande de förmågor som krävs av kunden. Studien avser att undersöka de förmågor som krävs både ur ett leverantörs- och kundperspektiv när man utvecklar integrerade lösningar. En noggrann litteraturundersökning gjordes för att skapa en grund av kunskap gällande forskningsområdet och resulterade i ett teoretiskt ramverk. En kvalitativ fallstudie utfördes där empirisk data samlades in genom huvudsakligen intervjuer men också genom att analysera dokument. Således resulterade fallstudien i de förmågor som krävdes av båda aktörerna för att utveckla den integrerade lösningen. För att skapa en helhetssyn över den integrerade lösningen utvecklades en ekonomisk modell vilket möjliggjorde för en jämförelse av den nuvarande handelssituationen. Undersökningen resulterade i fem dimensioner innehållande förmågor för leverantören respektive fyra dimensioner innehållande förmågor för kunden vid utveckling av den integrerade lösningen. Följande dimensioner identifierades: kontrollförmåga, ekonomisk förmåga, organisatorisk förmåga, produktionsförmåga och relationsförmåga. I denna specifika fallstudie ansågs produktionsförmågorna endast beröra leverantören och därav itererade dem inte ur ett kundperspektiv. Utöver denna förmåga ansågs alla dimensioner viktiga för båda aktörerna. Resultatet indikerar att det är viktigt att undersöka vilka förmågor som behövs både för leverantören och kunden vid utvecklingen av en integrerad lösning. Trots att många av de förmågor som identifierades i studien ansågs viktiga för båda aktörerna fanns det olikheter då vissa förmågor endast behövdes för en av aktörerna och vissa ansågs mer eller mindre viktiga beroende på aktör. Resultatet indikerar även att den unika affärsrelationen och den specifika industrin kan ha en påverkan på vilka förmågor som anses viktiga för aktörerna.

Forskningsproblemet utgår ifrån hur svenska försvars- och säkerhetshot förändrats och militära maktmedlets tilltänkta användning med grund i försvarsbeslut 2020 i relation till de tre föregående försvarsbesluten. Genom att jämföra dessa framkommer förändring av uppfattade hot i Sveriges försvars- och säkerhetspolitiska kontext avseende exempelvis aktörer, tidsperspektiv, rumsperspektiv eller geografiska områden. Vidare framkommer hur politisk uppfattning kring militära strategier förändrats relativt förändrad strategisk kontext.  Metoden består av strukturerad fokuserad jämförelse från George och Bennett (2005) och vald teori utav Buzans, Waevers och de Wildes säkerhetiseringsteori (1998) och militär strategi från Wedin (2009).  Resultatet visar att svensk säkerhetspolitik fortsatt domineras av militär hotbild där väpnat angrepp ses som det enda existentiella hotet för staten Sverige. Det breddade eller vidgade säkerhetsbegreppet återfinns inom Sveriges säkerhetspolitiska mål och intressen men endast ytligt utifrån uppfattade hotbilder. Sveriges strategiska kontext har även förändrats från 2015 där Europeiska unionen (EU) som säkerhetspolitiskt instrument för svensk nationell säkerhet är till del ersatt, eller åtminstone kompletterad, av bilaterala samarbeten med flera länder där samarbetet med Finland är ett särskiljande exempel på en unik försvarsrelation i Östersjöregionen. EU:s säkerhetsarbete är därmed inte längre tillräckligt för att skapa en svensk känsla av säkerhetspolitisk trygghet.

Att Försvarsmakten och våra soldater i alla händelser har ammunition till sina vapen kan tyckas vara en självklarhet. Men att skapa de mest optimala och kostnadseffektiva förutsättningarna för att trygga försörjningen av all denna ammunition är en utmaning. Addera därtill att försörjningslösningen ska fungera i både fred, kris och i krig. Den viktigaste slutsatsen är att Försvarsmakten saknar en adekvat försörjningstrygghet inom finkalibrig ammunitionsförsörjning. Den nuvarande försörjningslösningen har enligt författarna inte en sammansatt helhet, som bygger på en genomtänkt och riskanalyserad design, som kan säkerställa tillgången av ammunition i fred, kris och i krig. Författarna har valt att kvalitativt utreda om Försvarsmaktens nuvarande försörjningslösning för finkalibrig ammunition är robust och motståndskraftig. Med en induktiv ansats har författarna genomfört djupintervjuer med respondenter inom både Försvarsmakten, Försvarets materielverk och Försvarsberedningen. Resultaten analyseras därefter deduktivt mot en referensram bestående av forskning inom riskhantering i försörjningskedjan, single- och dubbelloopslärande och tvärfunktionellt arbetssätt. Resultatet av den empiriska analysen är genomgående samstämmigt och tydligt. Det finns övergripande strategier och verktyg för att skapa goda förutsättningar, men det finns ingen genomtänkt och riskanpassad design och helhetslösning för hur hela försörjningslösningen ska fungera i fred, kris och i krig. Författarna ger avslutningsvis ett antal rekommendationer till Försvarsmakten, vilka baseras på arbetets analys och slutsatser.