This thesis examined phonological processing in adults with postlingually acquired moderate-to-severe hearing impairment (HI) and whether explicit working memory processing of phonology and individual working memory capacity (WMC) can compensate for degraded phonological representations in this group (papers I-III). A second aim was to provide reference data for a test of WMC, the reading span test, and to examine the relation between reading span test performance and speech recognition in noise in a larger sample of 50-89 year olds with HI (paper IV). Non-auditory tasks of phonological processing, episodic long-term memory and WMC were used in papers I-III, and both behavioral and electrophysiological measures were collected. Results showed that phonological processing was impaired in the group with HI but that WMC and explicit working memory processing of phonology could be employed to compensate for degraded phonological representations. However, this compensation may come at the cost of interfering with episodic memory encoding. An  electrophysiological marker of HI in text-based rhyme judgments was found. Paper IV presented reference data for reading span test performance in two versions of the test in individuals with HI, and results suggesting that WMC may be differentially predictive of speech recognition in noise in different age groups of older adults with HI. The clinical implications of the present results concerns the double disadvantage of individuals with lower WMC and HI. A structured assessment of WMC in rehabilitative settings would help to identify these individuals and tailor treatment to their needs. The reading span test is suggested as a suitable future candidate for clinical WMC assessment. / I denna avhandling undersöktes fonologiska processer hos personer med postlingualt förvärvad, måttlig till mycket grav hörselnedsättning (HNS) och om inkoppling av explicit bearbetning av fonologi eller individuell arbetsminneskapacitet kan kompensera för försämrade ljudminnen i denna grupp (studie I-III). Ett andra syfte var att sammanställa referensdata för ett test av arbetsminneskapacitet, lässpann, och undersöka relationen mellan prestation på lässpann ochigenkänning av tal-i-brus i en större grupp av 50-89 åriga personer  med HNS (studie IV). Icke-auditiva test av fonologisk förmåga, episodiskt långtidsminne och arbetsminneskapacitet användes i studie I-III och både beteendedata och elektrofysiologiska data samlades in. Resultaten visade på försämrad fonologisk förmåga i gruppen med HNS men också att explicit bearbetning av fonologi och arbetsminneskapacitet kunde användas för att kompensera för försämrade fonologiska representationer i denna grupp. Denna kompensation kan dock ske på bekostnad av att inkodning i episodiska långtidsminnet störs. Vidare identifierades en elektrofysiologisk markör för HNS i en textbaserad rimuppgift. I studie IV presenterades referensdata i två versioner av lässpanntestet för personer med mild till mycket grav HN och resultat som pekar mot möjliga skillnader mellan olika åldersgrupper i hur väl arbetsminneskapacitet predicerar igenkänning av tal-i-brus. Kliniska implikationer rör den dubbla belastning det innebär att ha både en HN och relativt sänkt arbetsminneskapacitet. En strukturerad bedömning av arbetsminneskapacitet i samband med rehabilitering skulle kunna bidra till att synliggöra dessa personer och anpassa insatser efter deras behov. Lässpanntestet är ett test som i framtiden skulle kunna vara användbart i det sammanhanget.

I dagsläget finns få arbetsterapeuter inom företagshälsovården och arbetslivsinriktad rehabilitering är inte prioriterat av hälso- och sjukvård. Syftet med denna litteraturöversikt var att sammanställa arbetsterapeutiska interventioner vid arbetslivsinriktad rehabilitering vid återgång till arbete efter förvärvad hjärnskada samt beskriva resultat av dessa. För att kunna besvara syftet valde författarna att genomföra en litteraturstudie. Fyra databaser genomsöktes och resulterade slutligen i nio artiklar som kvalitetsgranskades. Därefter analyserades interventionerna i artiklarna med interventionsmodellerna av Fisher (2009) som raster. I analysen framgick att alla fyra  interventionsmodellerna användes inom arbetslivsinriktad rehabilitering. I  modell för kompensation framkom strategier för fatigue och minne medan det i modell för aktivitetsträning rapporterades träning inför arbete och på arbetsplatsen. I modell för förbättring av personliga faktorer och kroppsfunktioner tydliggjordes interventioner som träning av muskelstyrka och kognitiva förmågor. Inom den pedagogiska modellen framkom coaching som en av interventionerna. Författarna har uppmärksammat behovet av mer forskning som tydligt kan visa på effekter av arbetsterapeutiska interventioner som utförs inom olika delar av arbetslivsinriktad rehabilitering. Likaså finns behov av uppföljningar över längre tid för att se hur interventionerna har fungerat för de individer som har återgått i arbete efter en förvärvad hjärnskada.

En förvärvad ryggmärgsskada innebär att skadan inte är medfödd och skadan kan orsaka stora förändringar i livet. De som ofta drabbas av ryggmärgsskada är män, det är också de som får störst påverkan på sexualiteten. Detta gör att det finns begränsad forskning om kvinnors sexualitet vid en förvärvad ryggmärgsskada. Syftet med litteraturstudien var att belysa kvinnors erfarenheter av sexualitet efter förvärvad ryggmärgsskada. En allmän litteraturstudie genomfördes med systematiska sökningar med latent innehållsanalys som design. I resultaten framkom tre huvudteman: En förändrad kropp, Behov av stöd och Syn på sexualitet. Resultatet visar att kvinnors erfarenheter var att sexualiteten påverkades av den förvärvade ryggmärgsskadan. Såväl fysiska som emotionella konsekvenser av skadan påverkade sexualiteten negativt. Relationer var även något som påverkades. Synen på sexualitet blev förändrad och fick en ny betydelse. Bemötandet från människor som inte var funktionshindrade upplevdes som fördomsfullt och påverkade självkänslan. Informationen om sexualitet efter ryggmärgsskadan beskrevs som bristfällig och svår att prata om. Att uppmärksamma ryggmärgsskadade kvinnors sexualitet ger sjuksköterskan förståelse och kunskap för att ge god omvårdnad. / An acquired spinal cord injury means that the injury is not congenital, and the injury can cause big changes in life. Those who often suffer from spinal cord injuries are men, it is also them that will have the greatest impact on sexuality. This means that there is limited research on women's sexuality after an acquired spinal cord injury. The purpose of the literature study was to illuminate women's experiences of sexuality after an acquired spinal cord injury. A general literature review was conducted using systematic searches with latent content analysis as the design. In the results emerged three main themes: A changed body, Needs of support and Views on sexuality. The results demonstrate that women's experience was that sexuality was affected by the injury. Both the physical and emotional consequences of the injury affected sexuality negatively. Relationships were also affected. The view of sexuality was changed and got a new meaning. The response from people who were not disabled was perceived as prejudiced and affected self-esteem negatively. Information on sexuality after injury was described as deficient and difficult to talk about. To pay attention to spinal cord injured women's sexuality gives the nurse the understanding and knowledge to provide good care.

Bakgrund: Varje år drabbas cirka 250 000 - 500 000 personer i världen av en ryggmärgsskada. Att drabbas av en förvärvad ryggmärgsskada kan innebära fysiska och psykiska förändringar när det gäller exempelvis förmåga att röra sig, känna beröring och andra funktioner i det genitala området, som kan påverka upplevelsen av sexualitet. I dag finns det begränsad forskning gällande kvinnors upplevelser av sexualitet vid förvärvad ryggmärgsskada. Deras upplevelser bör lyftas för att öka kunskapen hos sjukvårdspersonal för att på bästa sätt bedriva en god och individanpassad vård. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva kvinnors upplevelser av sexualitet vid förvärvad ryggmärgsskada. Metod: Denna litteraturstudie genomfördes utifrån en kvalitativ innehållsanalys med induktiv och manifest ansats där 10 vetenskapliga artiklar inkluderades. Resultat: Analysen resulterade i sex kategorier: Att kunskapsbrist leder till frustration och osäkerhet, att en förändrad kropp begränsar sexualiteten, att självkänslan och självbilden påverkas, att sexualiteten fortfarande är betydelsefull, att relation och sexuellt välbefinnande påverkar varandra samt att finna nya vägar inom sexualitet. I resultatet framkom det att kvinnor upplevde bristande information av sjukvårdspersonal angående skadans påverkan på sexualiteten. Kvinnor upplevde svårigheter med att finna sig i den förändrade kroppen som skadan medfört samt dess påverkan på relationer och sexuallivet. Det framkom även att kvinnor funnit nya strategier och prioriteringar i livet för att hitta tillbaka till sexualiteten. Slutsats: Genom att belysa kvinnors upplevelser kan det medföra en bredare kunskap hos sjukvårdspersonal gällande hur man ska samtala om sexualitet med kvinnor med ett individanpassat och personcentrerat förhållningssätt.

Ronnie Gardiner Method (RGM) is a multi-sensory training method aimed for peoplewith brain damage. The method is based on music, rhythm and movement. Previousstudies show that the method provides improved balance, gait, grip strength andworking memory and has positive effects regarding motor skills, cognition and on anemotional level. Few studies have studied RGM's impact on language. However, RGMhas been seen to have a positive effect on word flow. The purpose of the present thesisis to deepen knowledge about how RGM affects the flow of words in people withacquired brain damage with and without aphasia, and to investigate relatives' experienceof communication ability before and after RGM training. Eight participants withacquired brain injury, with and without aphasia participated. Tests that was used werethe language battery Western Aphasia Battery - Revised (WAB-R), "Tell a picture"from WAB-R and FAS, animals and verbs and the related form CommunicativeEffectiveness Index (CETI). An improvement in phonological word flow in bothpersons with and without aphasia was noted. However, no difference was seen in termsof semantic word flow and relative estimation of communication ability. Unexpectedly,lower number of words / minute and decreased lexical density after treatment werenoted, while a tendency for increased lexical variation was measured. / Ronnie Gardiner Method (RGM) är en multisensorisk träningsmetod som riktar sig tillpersoner med hjärnskada. Metoden bygger på musik, rytm och rörelse. Tidigare studiervisar att metoden ger förbättrad balans, gång, greppstyrka samt arbetsminne och harpositiva effekter avseende motorik, kognition samt på ett känslomässigt plan. Få studierhar studerat RGM:s påverkan på språket. Man har dock sett att RGM förefaller påverkaordflödet positivt. Syftet med föreliggande uppsats är att fördjupa kunskapen om hurRGM påverkar ordflödet hos personer med förvärvad hjärnskada med respektive utanafasi samt att undersöka anhörigas upplevelse av kommunikationsförmågan före ochefter RGM-träning. Åtta deltagare med förvärvad hjärnskada, med respektive utan afasideltog. Tester som användes var: språkbatteriet Western Aphasia Battery – Revised(WAB-R), ”Berätta till en bild” ur WAB-R och FAS, djur och verb samtanhörigformuläret Communicative Effectiveness Index (CETI). En förbättring påfonologiskt ordflöde hos både personer med respektive utan afasi kunde konstateras.Däremot sågs ingen skillnad vad gäller semantiskt ordflöde respektive anhörigskattningav kommunikationsförmåga. Oväntat konstaterades lägre antal ord/minut och minskadlexikal densitet efter behandling, medan en tendens till ökad lexikal variationuppmättes.

Syfte: studiens syfte är att sammanställa erfarenheter av aktivitet och delaktighet i dagliga livet efter en förvärvad ryggmärgsskada. Metod: författaren har genomfört en allmän litteraturstudie med kvalitativ ansats med data inhämtad ifrån två olika databaser. Tio artiklar inkluderade, kvalitetsgranskades och analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen av innehållet i artiklarna resulterade i tre kategorier och en underkategori. Faktorer i miljön som begränsar aktivitet och delaktighet: personer med ryggmärgsskada upplever en förändring av aktivitet och delaktighet efter en ryggmärgsskada som på olika sätt inverkade på deras dagliga liv. Olika miljöfaktorer visade sig vara begränsande och utmanande i vardagen. Nya strategier och vanor utvecklas för att möjliggöra en fungerande vardag: aktiviteter krävde mer energi och tog längre tid, därför behövde de utveckla strategier och göra anpassningar samt utveckla vanor för att möjliggöra aktivitet och delaktighet. Att fortsätta vara yrkesverksam: möjligheten till att vara yrkesarbetande efter ryggmärgsskadan upplevdes som tillfredsställande även om det krävde nya anpassningar. Den sociala miljöns betydelse för aktivitet och delaktighet: relationer och umgänge upplevdes som förändrade efter ryggmärgsskadan och det sociala nätverkets stöd samt den samhälleliga miljön blev avgörande för att komma tillbaka till samhällslivet och delta i aktiviteter. Slutsats: Livet efter förvärvad ryggmärgsskada innebar förändringar både i möjligheter att utföra dagliga aktiviteter och uppleva delaktighet, vilket utmanade personernas tidigare identitet. Det krävdes olika former av anpassningar för att åter kunna vara engagerad och delaktig. I denna förändringsprocess är det av vikt att personerna får ett adekvat stöd såväl praktiskt som emotionellt från sitt sociala nätverk. I rehabiliteringen efter förvärvad ryggmärgsskada har arbetsterapeuter en viktig roll i att stödja personerna att kunna återta aktivitet och delaktighet.

Att drabbas av förvärvad hjärnskada kan medföra begränsningar på arbetsmarknaden där individen inte längre har som alternativ att återgå till tidigare arbete och därmed tvingas göra nya karriärval. Syftet med vår undersökning är att ta reda på hur personer med förvärvad hjärnskada upplever och hanterar den karriärförändring skadan medfört samt vilka faktorer som kan ha betydelse för dem i skapandet av ny karriär. Våra frågeställningar är: Hur upplever personer med förvärvad hjärnskada sin nya karriärsituation? Hur hanterar och genomför de sin nya karriärsituation? Vilka faktorer har haft betydelse för dem i skapandet av ny karriär? För att kunna besvara frågeställningarna har vi genomfört kvalitativa intervjuer med åtta personer som drabbats av förvärvad hjärnskada vilket inneburit ofrivilligt karriärbyte. Resultaten analyserades sedan utifrån teorierna Känsla av sammanhang (KASAM) samt Social cognitive career theory (SCCT). Studien visar bland annat på att den personliga inställningen till karriärsituationen samt omgivningens stöd eller icke-stöd var faktorer som i hög grad påverkade skapandet av ny karriär. De flesta av våra respondenter upplevde också meningsfullhet i sin karriärsituation vilket påverkade hanteringen av densamma. / An acquired brain injury can cause labour market constraints where the individual no longer has the option of returning to previous work and thus having to make new career choices. The purpose of our study is to investigate how people with acquired brain injury experience and manage the career change caused by the injury, as well as illuminate what factors may be relevant to them in the creation of a new career. Our questions are: How do people with acquired brain injury experience their new career situation? How do they manage and implement their new career situation? What factors have been important to them in the creation of a new career? To answer these questions, we have conducted qualitative interviews with eight people affected by acquired brain injury, resulting in involuntary career change. The results were then analysed based on the Theories of Context (KASAM) and the Social Cognitive Career Theory (SCCT).In this study, we found that the personal attitude towards the career situation and the environment's support or non-support were factors that greatly influenced the creation of a new career. Most of our respondents also felt meaningful in their new career situation, which affected their handling.

Prosody is the melody and rhythm of speech and language. Prosodic ability is of great importance for communication, and has been shown to be affected in adults with acquired brain injury. Studies have shown that Swedish children with specific language impairment have prosodic  difficulties to a greater extent than e.g. English speaking peers. It is thereby possible that prosodic ability is more vulnerable also in Swedish speaking adults with acquired brain injury. The aim of the present study was to assess prosodic ability in adults with acquired brain injury, and to evaluate the prosodic assessment procedure that was used. The relationship between prosodic ability and general language ability, location of injury and post-onset time was examined. Fifteen adults with acquired brain injury participated, six women and nine men, aged between 30 and 82 years. The participants were tested with an assessment procedure for prosody and parts of Neurolinguistic Assessment of Aphasia (A-ning). Prosodic problems were found at word, phrase and discourse level. No clear links between prosodic ability and location of injury or time post-onset were found. However, a deviant usage of focal accents with a preserved ability to produce word accents as a result of right hemisphere injuries was found. Furthermore, a relationship between prosodic ability and general language ability was found. The prosodic procedure was proven useful for assessment of adults with acquired brain injury, but it needs additional revision. The present study contributes with additional knowledge of prosodic ability in native Swedish speaking adults with acquired brain injury. / Prosodi är talets och språkets melodi och rytm. Den prosodiska förmågan är av stor betydelse för kommunikationen, och är ofta påverkad hos vuxna personer med förvärvad hjärnskada. Forskning har visat att svenska barn med språkstörning har prosodiska svårigheter i större utsträckning än exempelvis engelsktalande barn med språkstörning. Därför är det möjligt att den prosodiska förmågan är mer sårbar även hos vuxna personer med förvärvad hjärnskada och svenska som modersmål. Syftet med föreliggande studie var att kartlägga prosodisk förmåga hos vuxna personer med förvärvad hjärnskada, samt att utvärdera det undersökningsmaterial för prosodi som användes. Sambandet mellan prosodisk förmåga och språkförmåga, skadelokalisation och tid sedan skada undersöktes. I studien deltog 15 vuxna personer, 6 kvinnor och 9 män, mellan 30 och 82 år med förvärvad hjärnskada. Deltagarna testades avseende prosodi samt med delar ur Neurolingvistisk afasiundersökning (A-ning). Resultatet visade att prosodiska avvikelser förekom hos deltagarna på ord- fras- och diskursnivå. Inga tydliga samband fanns mellan prosodisk förmåga och skadelokalisation eller tid sedan skada. Högersidiga skador föreföll dock ge svårigheter att använda fokal accent, trots bevarad förmåga att använda ordaccenter. Vidare sågs ett samband mellan prosodisk och språklig förmåga. Undersökningsmaterialet för prosodi var användbart för testning av personer med förvärvad hjärnskada, men behöver utarbetas ytterligare. Föreliggande studie bidrar till kunskapen om prosodisk förmåga hos vuxna personer med förvärvad hjärnskada och svenska som modersmål.

Syftet med studien var att beskriva användning av strategier och den betydelse de har för engagemang i aktivitet hos vuxna personer med förvärvad hjärnskada. En kvalitativ litteraturstudie har genomförts. Datainsamlingen skedde via sökning i lämpliga databaser utefter studiens syfte. Totalt 15 artiklar inkluderades till denna litteraturstudie. Insamlat data analyserades efter Fribergs anvisningar för kvalitativa litteraturstudier. Resultatet presenteras under ett övergripande tema; ”Strategier för engagemang i aktivitet” som innefattar de fyra huvudkategorierna ”Planering av aktiviteter i vardagen”, ”Selektera och prioritera aktiviteter utefter situation och sammanhang”, ”Planera det specifika utförandet” samt ”Omgivningens stöd för engagemang i aktiviteter”. Studien påvisade att personer med förvärvad hjärnskada använde sig av flera olika strategier för att möjliggöra engagemang i aktivitet men dess betydelse för individen skilde sig åt. Vissa strategier innebar att personerna själva kunde bemästra aktiviteter, medan andra strategier omfattade stöd från omgivning och personer i deras närhet för engagemang i aktiviteter. Samtidigt som stöd av andra personer främjade engagemang kunde detta upplevas som ett hinder för självständighet i aktivitet. Att planera sina aktiviteter kunde även förvärra symtom från skadan. Att tillämpa strategier kunde således medföra en problematik i aktivitet. Att samla denna kunskap har betydelse för det fortsatta arbetet inom arbetsterapi i att utforma mer precisa och individanpassade interventioner för personer med förvärvad hjärnskada och därmed bidra till en förbättrad rehabilitering. / The purpose of this study was to describe the use of strategies and its meaning for the engagement in activity for adults with acquired brain injuries. A qualitative study where used as method and 15 articles where included in this study. The collected data has been analyzed using Friberg’s suggestion for studying qualitative studies. The result is presented under an overall theme "Strategies for engagement in activities", which includes the four main categories “Planning of activities in the everyday”, “Select and prioritize activities according to the situation and context”, “Planning of the specific performance” and “The support from others for engagement in activities”. The study showed that people with acquired brain injury were using many strategies to enable engagement in activities but the value for the individual differed. Some strategies meant that the individuals independently were able to master activities, while other strategies included support from people in their environment for engagement in activities. While support from other people improved engagement, it could be perceived as a hindrance to independence in activity. Planning activities could also exacerbate their symptoms from injury. To apply strategies could thus cause problem in activity. This knowledge is important for the continued work in occupational therapy in designing more precise and individualized interventions for people with acquired brain injury and thereby improve rehabilitation.

Participation is a human right. Participation is a complex concept, including a variety of different aspects such as attendance, involvement and engagement. The aim of this study was to investigate the levels of participation of individuals with either congenital or acquired communication impairments. A systematic review was carried out, which included 24 studies published between 2010 and 2020. The results showed participation restriction in the following areas: leisure activities, school/work, social networks and communication. Individuals with communication impairments participated in few activities, left the home more rarely and interacted mostly with family members and familiar people. They often had a passive role in communicative contexts. These restrictions affected both individuals with congenital impairments and those with acquired brain injury. Communication is fundamental to participation. Therefore, it is important that speech and language interventions include a focus on communicative aspects that enhance participation. Keywords: participation, communication impairments, congenital impairment, acquired brain injury. / Delaktighet är en mänsklig rättighet. Begreppet är komplext och innefattar en mängd olika aspekter såsom närvaro, involvering och engagemang. Denna magisteruppsats syftade till att undersöka delaktighet hos individer med kommunikations-, språk- och/eller talsvårigheter som beror på antingen medfödd funktionsnedsättning eller förvärvad hjärnskada. En systematisk översikt gjordes och den innefattade 24 studier publicerade mellan åren 2010 och 2020. Resultaten visade att det finns delaktighetsinskränkningar inom områdena fritidssysselsättningar, skola/arbete, sociala nätverk och kommunikation. Individer med kommunikations-, språk- och/eller talsvårigheter deltar i ett begränsat antal aktiviteter, vistas ofta hemma och interagerar mest med familjemedlemmar eller kända personer. De blir ofta passiva i kommunikativa sammanhang. Dessa begränsningar gäller både individer med medfödd funktionsnedsättning och dem med förvärvad hjärnskada. Kommunikation spelar en stor roll för delaktighet, därför är det viktigt att logopedisk intervention inkluderar ett fokus på språkliga aspekter som bidrar till ökad delaktighet. Nyckelord: delaktighet, kommunikationssvårigheter, medfödd funktionsnedsättning, förvärvad hjärnskada.