The effect of aphasia varies across patients and consequently their rehabilitation needs may differ. Access to participation in today’s information society requires good reading skills and this should be considered in a patient's rehabilitation plan. However, there are currently no guidelines available regarding the treatment of acquired reading impairments following stroke. The national guidelines for stroke rehabilitation states that speech and language intervention should be given when necessary and requested. There are currently no national guidelines for aphasia treatment that target specific language functions. The current study aims to gather and review the evidence of reading interventions for people with aphasia. A systematic search was made in medical databases to gather relevant studies. A quality review was conducted for the 19 studies found and information about the different methods used for therapy was gathered. This was followed by an evidence evaluation of each method. Although most studies demonstrated positive results, only 3 out of 13 methods were found to have a moderate to high evidence base. The majority of the methods were supported by single-case studies or lacked in quality, making it difficult to draw any conclusion about whether those methods are suitable to use in the clinic. This result also reflects the focus of the evidence grading system (GRADE) on study design and questions arose of its suitability for this type of aphasia research. / Bakgrund: Afasi efter stroke är en symptomdiagnos som innebär språknedsättning av varierande grad och omfattning. Rehabiliteringen för personer med afasi (PMA) ska vara individanpassad och logopedisk intervention ska erbjudas vid behov.  Lässvårigheter är en begränsande nedsättning som kan bidra till att PMA blir mer beroende av sin omgivning. Idag saknas riktlinjer för läsbehandling vid afasi efter stroke och en översikt av existerande evidensbaserade metoder behövs för klinisk verksamhet. Syfte: Studiens syfte var att genom en systematisk litteraturöversikt sammanställa evidensen för behandlingsmetoder vid nedsatt läsförmåga och läsförståelse hos PMA efter stroke. Metod: En systematisk litteratursökning gjordes i utvalda databaser och 19 studier identifierades för kvalitetsgranskning. Metoderna som användes i studierna sammanställdes och en evidensgradering utifrån GRADE-systemet utfördes. Resultat: 13 metoder identifierades varav 3 metoder, Phonomotor Treatment (PMT), Semantic Feature Analysis (SFA) och tekniskt hjälpmedel som läsbehandling, ansågs ha måttligt till starkt vetenskapligt underlag. Resterande metoders vetenskapliga underlag bedömdes som otillräckliga. Slutsats: Positiv behandlingseffekt sågs överlag i samtliga metoder men begränsningar i antalet studier, deltagarantal och studiernas utförande sänkte evidensgraderna. Resultatet angående användning av metoderna PMT och SFA, med starkast evidensgradering, ifrågasätts då det präglats av evidensgraderingssystemets inriktning på studiers design.  Metoderna anses även behöva mer forskningsstöd för att kunna bedömas som lämpliga behandlingsmetoder i klinisk verksamhet.

Studien fokuserar kommunikation mellan vuxna personer med grav förvärvad hjärnskada och deras närstående. Syftet är att med utgångspunkt från de närståendes berättelser beskriva hur kommunikationen manifesteras, samt att ge en teoretisk beskrivning av vilka faktorer som understödjer respektive motverkar kommunikationen. Elva gravt hjärnskadade personer ingår i studien. Orsaken till hjärnskadan är stroke, traumatisk hjärnskada eller syrebristskada. Personernas ålder varierar från 16 till 64 år vid skadetillfället. Samtliga har som en följd av hjärnskadan grava språkstörningar och kognitiva funktionshinder. Datamaterialet baseras på intervjuer och videofilm. Den teoretiska utgångspunkten är symbolisk interaktionism och den metod som används är grundad teori. Resultatet presenteras i en empiriskt grundad teoretisk modell för hur kommunikation hos studiens aktörer manifesteras. Kommunikationsmodellen innehåller kärnprocessen, kommunikationsnycklar. De öppnande nycklarna består av inledande och vidmakthållande faktorer, samt av den betryggande faktorn. Den senare får stor betydelse, utan den kommer inte kommunikationen till stånd. Resultatet diskuteras i förhållande till sociala kommunikationsteorier och begreppet kommunikativ kompetens. Teorin förväntas ge de närstående stöd i hur de förhåller sig i mötet med en person som har ett kommunikativt funktionshinder. / This study focuses on communication between adults with severe acquired brain damage and persons close to them. The purpose of the study is to describe, on the basis of accounts given by caregivers, the caregivers are referred to as relatives and personnel, how communication is manifested and to provide a theoretical description of the factors that facilitate or hinder communication. Eleven persons with severe brain damage are included in the study along with their caregivers. The brain damage has been caused by stroke, traumatic brain injury or lack of oxygen and in all cases has resulted in severe language impairment and cognitive disabilities. Age at time of injury varies from 16 to 64 years. The empirical material consists of interviews and video film. The theoretical framework applied is Symbolic Interactionism and the method used is Grounded Theory. The results are presented in the form of an empirically grounded theoretical model of how communication is manifested in the context of the study. This model comprises the core process and the communication keys. The keys are the introductory and maintaining factors as well as the confidence factor. The confidence factor has great significance; without it, communication cannot be established. The results are discussed in relation to theories of social communication and the term communicative ability. It is expected that application of the theory can make it easier for caregivers to interact with persons with severe communicative disability.

Detta arbete har undersökt fredsduvan som symbol i ukrainska krigsaffischer och vilken påverkan dess gestaltning får för slut resultatet. Syftet med arbetet var att skapa en djupare förståelse i hur en traditionell symbol, i detta fall fredsduvan, kan användas för att skapa en opinion för ett specifikt ändamål. Studien har genomförts genom en kvalitativ metod i form av en semiotisk visuell analys där materialet undersökts genom denotation och konnotation för att slutligen sättas i relation till det teoretiska ramverket. Teorin som applicerats är bland annat representation, semiotik och propaganda. Resultatet visar att fredsduvan tar på sig olika roller beroende på den kontext den gestaltas i men gemensamt för samtliga affischer är att den tydligt tar ställning för Ukrainas sak och den blir en symbol för att bygga upp sympatier i västvärlden. Som en del av mitt examensarbete har jag också gjort en medieproduktion. Syftet med denna var att göra om illustrationerna till Unicef Ukraina och Dzerelos befintliga broschyr ”Förvärvad funktionsnedsättning hos ett barn. Tips till föräldrar och pedagoger” med en mer positiv och inkluderande gestaltning av barn med funktionsnedsättning, samt att genom illustrationerna att inspirera och skapa en känsla av hoppfullhet hos målgruppen. / This thesis has investigated the dove of peace as a symbol in Ukrainian war posters and what affect its depiction have for the final result. The aim of the thesis was to create a deeper understanding of how traditional symbols, in this case the dove of peace, can be used to create an opinion for a specific purpose. The study was performed through a qualitative method in the shape of a semiotic visual analysis where the material was analyzed by using denotation and connotation and finally put in relation to the theoretical framework. Applied theory includes representation, semiotics, and propaganda. The result shows that the dove of peace takes on different roles depending on the context it is depicted in, but all posters have one thing in common and that is that it takes a clear stand for Ukraine’s cause, and it becomes symbol to create sympathy in the western world. As part of my degree project, I have also done a media production. The objective of this was to redo the illustrations for Unicef Ukraine and Dzerelo's existing brochure "Children with Acquired Disabilities. Guidelines for Parents and Professionals" with more positive and inclusive portrayal of children with disabilities, as well as to inspire and create a feeling of hope among the target group through the illustrations.

<p>Börsnoterade företag, belägna inom EU, är sedan den 1 januari år 2005 tvingade till att upprätta sina koncernredovisningar i enlighet med normgivaren IASB:s utfärdade regelverk, IAS/IFRS. Grundtanken med det nya regelverket är att kunna skapa en ökad jämförbarhet i redovisningsrapporteringen mellan företag som har sitt säte beläget i olika nationer. På motsvarande sätt finns även målsättningar att stärka konkurrenssituationen hos unionens börsnoterade företag. Uppsatsen syftar till att undersöka tillämpningen av IAS 36 i ett börs-noterat företag. Där standarden IAS 36 behandlar och reglerar nedskrivning av goodwill vid situationer då ett uppkommet nedskrivningsbehov föreligger. Regeln framhåller uttryckligen att ett företag som besitter förvärvad goodwill varje år skall genomföra åtminstone en nedskrivningsprövning och vid behov skriva ned goodwillvärdet, om det är redovisat till ett för högt värde. Undersökningen har utförts genom intervju med en kvalitativ ansats.</p><p>Resultatet av undersökningen påvisar att företaget genom subjektiva bedömningar kan förskjuta en eventuell goodwillnedskrivning framåt i tiden. Detta beror på att företaget genomför sina rörelseförvärv med ansatsen att aldrig avyttra dem, men även genom en alltför optimistisk framtidstro kan undgå nedskrivning. Undersökningen påvisar även att standarden IAS 36 är en regel som kan skapa ökade fluktuationsförändringar i börsens konjunkturförlopp, eftersom nedskrivningar på förvärvad goodwill oftast genomförs under rådande lågkonjunkturer. Därmed kan regeln IAS 36 resultera i att försämra företags redan försvagade resultat. En tillbakagång till de gamla redovisningsreglerna, med en årlig avskrivning på goodwillvärdet, skulle reducera dessa problem, vilket även intervjuobjektet bekräftar.</p>

Börsnoterade företag, belägna inom EU, är sedan den 1 januari år 2005 tvingade till att upprätta sina koncernredovisningar i enlighet med normgivaren IASB:s utfärdade regelverk, IAS/IFRS. Grundtanken med det nya regelverket är att kunna skapa en ökad jämförbarhet i redovisningsrapporteringen mellan företag som har sitt säte beläget i olika nationer. På motsvarande sätt finns även målsättningar att stärka konkurrenssituationen hos unionens börsnoterade företag. Uppsatsen syftar till att undersöka tillämpningen av IAS 36 i ett börs-noterat företag. Där standarden IAS 36 behandlar och reglerar nedskrivning av goodwill vid situationer då ett uppkommet nedskrivningsbehov föreligger. Regeln framhåller uttryckligen att ett företag som besitter förvärvad goodwill varje år skall genomföra åtminstone en nedskrivningsprövning och vid behov skriva ned goodwillvärdet, om det är redovisat till ett för högt värde. Undersökningen har utförts genom intervju med en kvalitativ ansats. Resultatet av undersökningen påvisar att företaget genom subjektiva bedömningar kan förskjuta en eventuell goodwillnedskrivning framåt i tiden. Detta beror på att företaget genomför sina rörelseförvärv med ansatsen att aldrig avyttra dem, men även genom en alltför optimistisk framtidstro kan undgå nedskrivning. Undersökningen påvisar även att standarden IAS 36 är en regel som kan skapa ökade fluktuationsförändringar i börsens konjunkturförlopp, eftersom nedskrivningar på förvärvad goodwill oftast genomförs under rådande lågkonjunkturer. Därmed kan regeln IAS 36 resultera i att försämra företags redan försvagade resultat. En tillbakagång till de gamla redovisningsreglerna, med en årlig avskrivning på goodwillvärdet, skulle reducera dessa problem, vilket även intervjuobjektet bekräftar.

The main purpose of the dissertation is to understand meaning-making practices used by people suffering from acquired brain damage with severe physical and communicative disabilities, in order to create and sustain their identity and personhood in relation to other people. The study emanates from the idea that identity and personhood, also in relation to disability, are created/sustained in ongoing interaction between people in everyday situations, and that the ability to narrate is central to such a creation of identity. Therefore, it is of particular interest to try to understand what communicative and storytelling abilities/possibilities people with severe acquired brain damage have in presenting their identity. The study is ethnographic and based upon a year-long field study of participant observations at a day centre for people with acquired brain damage. Gathered data consist of written field notes, informal interviews conducted with both participants and personnel and approximately 70 hours of video data. The study shows how an identity as ‘severely disabled’ is created in the co-created storytelling between participants and personnel and that this identity seems to mean that one is dependent upon others to get along in everyday life at least if one listens only to spoken stories. Yet the study also shows that there exist different opinions about what this identity as ‘severely disabled’ could mean that there is a wish among the participants to be able to present a desirable identity as “normal”, and that such an identity comes to mean to be independent and self-determined. Normality, however, must be understood in relation to surrounding society (and the grand cultural narratives that surround us). Thus the study shows that normality in relation to severe disabilities is almost impossible to achieve because normality in relation to illness/disease/body contains the hope of a cure or an improvement. The participants in this study, however, have all been labelled as incurable – there is no hope of such a cure or improvement. That, on the other hand, does not mean that the participants do not try to tell such stories anyway in their quest to achieve this desirable identity. However, in order to hear this story we need to listen to stories that usually remain untold. A palpable hierarchy between different modes of language use was identified, where verbal/spoken language is supreme, resulting in the disabled participants not being perceived as competent interactors/communicators due to their difficulties in using verbal communication. Hence their ways of creating/telling stories, through embodiment and enactment, are not recognised as valid ways to create/tell stories; this is discussed in relation to both practical implications for health care settings as well as for further narrative research. / Avhandlingens huvudsyfte är att förstå meningsskapande praktiker som personer som drabbats av förvärvad hjärnskada med grava såväl fysiska som kommunikativa funktionshinder använder för att skapa och upprätthålla sin identitet och sitt personskap i relation till andra människor. Studien utgår ifrån att identitet och personskap, också i relation till funktionshinder, är något som skapas och upprätthålls i det pågående samspelet mellan människor i vardagliga situationer och att förmågan att berätta är central för detta identitetsskapande. Därför är det av särskilt intresse att försöka förstå vilka möjligheter personer med grava förvärvade hjärnskador har när det gäller att kommunicera och använda berättandet som ett sätt att presentera sin identitet. Studien är etnografisk och baseras på ett årslångt fältarbete bestående av deltagande observationer på ett dagcenter för människor med förvärvade hjärnskador. Insamlade data består av fältanteckningar, informella intervjuer med både deltagare och personal och ca 70 timmar videomaterial. Studien visar hur en identitet som ’gravt funktionshindrad’ skapas i det gemensamma berättandet mellan deltagare och personal och att denna identitet verkar innebära att man är beroende av andra för att klara sitt vardagliga liv, åtminstone om man enbart lyssnar till talade berättelser. Likväl visar studien även att det kan råda delade meningar om vad denna identitet som ’gravt funktionshindrad’ kan innebära och att det bland deltagarna finns en strävan att kunna presentera en önskvärd identitet som ”normal” och att en sådan identitet innebär att vara oberoende och självbestämmande. Normalitet måste dock förstås i relation till omgivande samhälle (och de stora, kulturella berättelser som omger oss) och studien visar att normalitet i samband med grava funktionshinder är i det närmaste omöjligt att uppnå då normalitet i relation till sjukdom/kropp innefattar ett hopp om att bli frisk, eller åtminstone bättre. Deltagarna i denna studie har emellertid diagnostiserats som obotliga – det finns inget hopp om förbättring. Detta innebär inte desto mindre att deltagarna ändå försöker berätta sådana berättelser i strävan efter att uppnå en önskvärd identitet. Dock; för att höra denna berättelse krävs ett lyssnande på berättelser som vanligtvis förblir oberättade. En tydlig hierarki mellan olika former av språkanvändning identifieras, där det talade ordet och den talade berättelsen ses som överlägsen. Detta får till konsekvens att de funktionshindrade inte ses som kompetenta aktörer/kommunikatörer pga. av sina svårigheter att kommunicera verbalt och att deras sätt att skapa berättelser, genom förkroppsligande framställningar, inte erkänns som legitima sätt att berätta. Detta diskuteras både i relation till olika praktiska implikationer för vårdinstitutioner och för vidare narrativ forskning.