Vid placering av barn i familjehem skall det, enligt SoL 6:5, i första hand övervägas om placering i barnets nätverk är möjligt. Trots lagens intentioner och forskningsresultat som visar på att dessa placeringar ger bättre resultat och är stabilare över tid ökar inte antalet placeringar i nätverkshem. Syftet med denna C-uppsats är att belysa och få en ökad kunskap om socialarbetarnas arbete med att placera barn i nätverkshem. Två frågeställningar angående arbetsmetoder/rutiner och attityder till att placera i nätverket har besvarats. För att uppnå syftet har kvalitativa intervjuer genomförts med åtta socialarbetare. Resultatet har analyserats utifrån tidigare forskning och med hjälp av Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori med en systemteoretisk grund. Resultatet visar att socialarbetarna är väl medvetna om vad som står i lagen, att man främst skall överväga nätverksplaceringar. Hur detta görs är väldigt olika. Hur väl nätverket inventeras är ofta upp till socialarbetarna själva. De har ansvaret för att undersöka nätverket och hur de gör det ser olika ut. För vissa kan detta innebära att man bara frågar en gång om det finns något befintligt nätverk. Andra ser det som en process där man återkommer till frågan flera gånger. I de flesta fall är det framförallt vårdnadshavare som tillfrågas. Det råder en allmänt positiv inställning till att placera i nätverkshem, där släktinghemmen anses ha fler fördelar för barnen än andra familjehemsformer. Alla respondenter är överens om att släktingplaceringar är det bästa alternativet om det är möjlighet. Men de poängterar även vikten av att det inte alltid är det bästa för barnet och att det alltid är barnets bästa och barnets behov som ska vara avgörande.

<p>Vid placering av barn i familjehem skall det, enligt SoL 6:5, i första hand övervägas om placering i barnets nätverk är möjligt. Trots lagens intentioner och forskningsresultat som visar på att dessa placeringar ger bättre resultat och är stabilare över tid ökar inte antalet placeringar i nätverkshem. Syftet med denna C-uppsats är att belysa och få en ökad kunskap om socialarbetarnas arbete med att placera barn i nätverkshem. Två frågeställningar angående arbetsmetoder/rutiner och attityder till att placera i nätverket har besvarats. För att uppnå syftet har kvalitativa intervjuer genomförts med åtta socialarbetare. Resultatet har analyserats utifrån tidigare forskning och med hjälp av Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori med en systemteoretisk grund. Resultatet visar att socialarbetarna är väl medvetna om vad som står i lagen, att man främst skall överväga nätverksplaceringar. Hur detta görs är väldigt olika. Hur väl nätverket inventeras är ofta upp till socialarbetarna själva. De har ansvaret för att undersöka nätverket och hur de gör det ser olika ut. För vissa kan detta innebära att man bara frågar en gång om det finns något befintligt nätverk. Andra ser det som en process där man återkommer till frågan flera gånger. I de flesta fall är det framförallt vårdnadshavare som tillfrågas. Det råder en allmänt positiv inställning till att placera i nätverkshem, där släktinghemmen anses ha fler fördelar för barnen än andra familjehemsformer. Alla respondenter är överens om att släktingplaceringar är det bästa alternativet om det är möjlighet. Men de poängterar även vikten av att det inte alltid är det bästa för barnet och att det alltid är barnets bästa och barnets behov som ska vara avgörande.</p>

The purpose of this study has been to describe and analyze how former foster children experienced foster care which have been filled with maltreatment and neglect and how this has influenced their adult life when it comes to health, education and relationships. We also wanted to study how the former foster children coped with their placement. Furthermore we wanted to study whether there has been any turningpoints during their growth. Finally we wanted to describe how the former foster children experienced the authorities control. To make the purpose of this study complete we chose to use qualitative interviews with six former foster children as our research method. When we analyzed the results we used developmentalpsychopathology, sense of coherence and earlier research. Our results shows that former foster children who have been maltreated and neglected in foster care have health problems, both mental and physical, they enter adolescence with low education and they have problems with close relationships. Our results also shows that former foster children who have been in foster care for a longer timer tend to have lower Sense of coherence. Furthermore our study shows that our interviewees are satisfied with their lives today.

Syftet med denna kandidatuppsats var att utifrån professionellas perspektiv inom familjehemsvård förstå hur familjehemsplaceringar påverkar barns utveckling och vad som belyses vara viktigt i arbetet med familjehemsplaceringar av barn. Vad professionella anser vara viktigt i arbetet med, och erfarenhet av familjehemsplaceringars påverkan på barns utveckling, ger kunskap som förtydligar barns bästa i samhällsvård och är intressant att förtydliga i förhållande till svensk lagstiftning. Studien har en hermeneutisk utgångspunkt med en kvalitativ forskningsansats. Sex stycken semistrukturerade intervjuer genomfördes vilket bidrog till att en djupare förståelse kunde skapas. Studiens resultat visar att barn som familjehemsplaceras är en utsatt grupp och att en familjehemsplacering påverkar barns utveckling på olika sätt. Samt att arbetet med familjehemsplaceringar inkluderar flera viktiga aspekter och är omfattande enligt professionellas erfarenhet. Resultatet analyserades med hjälp av utvecklingsekologi. En slutsats är att barn som familjehemsplaceras även under placeringen påverkas av tidigare negativa erfarenheter, och att en familjehemsplacering kan kompensera för flera av de tidigare brister som barn haft, men inte för de svårigheter som placeringen medför.

The dissertation analyses access to welfare resources within the areas of schooling, leisure and peer relations for youth in out of home care. The study was conducted in three counties in mid Sweden and is a replication of the recurrent Swedish surveys of living condition of children in general populations. By using the same design, children aged 13–18 (n=272) in foster care and residential care were approached. Throughout the analysis results are compared with conditions for peers living at home, based on data from the 2004/2005 survey on living conditions for children (Child-ULF). Furthermore the results are linked to the young people’s experience of psychosomatic complaints and emotional wellbeing and discussed within the theoretical framework of childhood sociology. Questions regarding society’s ability to convey resources to youth while in care as well as young persons’ potential to exercise determination while in care are also discussed. The study shows that youth in care in general have access to fewer resources than those in general populations in the studied areas. For youth in residential care the differences compared to peers living at home are substantial, while conditions for youth in foster care are more alike those of young people in general. Youth in residential care have fewer school related resources and fewer contacts with friends than peers living at home. Youth in foster and residential care are more subjected to bullying than the general population. The overall conclusions are that society, in the form of foster parents and residential staff fails in certain areas to convey resources to youth in care. The young people’s lack of resources poses limitations to their potential to exercise self-determination while in care. The study points out areas where targeted efforts might be needed to improve the living conditions for youth in out of home care and perhaps broaden their potential to exercise self-determination while in care as well as after. / Välfärd i samhällsvården? En levnadsnivåundersökning av barn och ungdomar i socialtjänstens dygnsvård

Syftet med den här studien är att belysa idag vuxna biologiska barns erfarenheter och upplevelser av att ha vuxit upp i familjehem samt bidra med kunskap och förståelse kring huruvida samhälleliga stödfunktioner stod i proportion till upplevda behov. Studien utgår från en kvalitativ ansats vars empiri inhämtats genom semistrukturerade intervjuer. Sammantaget har vi intervjuat åtta informanter. Empirin bearbetades enligt tillvägagångssätten i tematisk analys och utmynnade i ett antal teman och underteman vars innehåll analyserades i förhållande till teorierna Tvetydighet i familjegränser och tvetydig förlust (originaltitel på engelska; Theory of family boundary ambiguity and ambiguous loss) och Nya barndomssociologin samt till tidigare forskning kring ämnet biologiska barn i familjehem. Studien visar att biologiska barn i familjehems upplevelser och erfarenheter behöver förstås utifrån varje individs unika berättelse, vilka har bestått av såväl fördelar som utmaningar. Det utmärkande i resultatet är dock de viktiga och varaktiga relationerna som samtliga informanter utvecklade till några av de familjehemsplacerade barnen. Separationer och risk för separationer från familjehemsplacerade barn skapade känslor av oro, rädsla och stress som några av informanterna, till följd av bristande stöd från vuxna, inte hade tillräcklig möjlighet att bearbeta och förstå. De biologiska barnens tillgång till delaktighet, inkludering och information i frågor gällande de placerade barnen och familjehemsuppdraget, framstår som grundläggande komponenter för att uppdraget ska upplevas som mer eller mindre positivt eller utmanande. Resultatet av studien visar även på betydelsen av att de vuxna har kunskap om de biologiska barnens potentiella behov samt att de på ett flexibelt och lyhört sätt kan förhålla sig till dessa. Stödet behöver således utformas så att det står i proportion till det unika barnets behov. / The purpose of this study is to provide knowledge on today's adult biological children's experiences of having grown up in foster homes and contribute with knowledge and understanding about whether societal support functions were in proportion to perceived needs. The study is based on a qualitative approach whose empirical evidence is obtained through semi-structured interviews. In total, we have interviewed eight informants. The empirical work was processed according to the approach of thematic analysis and resulted in a number of themes and sub-themes whose content was analyzed in relation to the theories Theory of family boundary ambiguity and ambiguous loss as well as the New sociology of childhood and to previous research on the subject of biological children in foster homes. The study shows that biological children in foster care's experiences need to be understood based on each individual's unique story, which has consisted of both benefits and challenges. The distinguishing feature of the result is the important and lasting relationships that all informants developed with some of the children placed in foster homes. Separations and risk of separations from children placed in foster homes created feelings of anxiety, fear and stress that some of the informants, as a result of a lack of support from adults, did not have sufficient opportunity to process and understand. The biological children’s access to participation, inclusion and information in matters concerning the foster children and the foster home assignment appear to be fundamental components for the assignment to be perceived as more or less positive or challenging. The results of the study also show the importance of the adults having knowledge of the biological children's potential needs and that they can relate to them in a flexible and responsive way. The support thus needs to be designed so that it is proportionate to the unique child's needs.