Syftet med examensarbetet är att undersöka ifall lågstadielärare ger sina elever läxor i matematik och vad deras bakomliggande syfte är med att ge eller inte ge läxa. Examensarbetet undersöker även vilka typer av läxor i matematik som lärarna ger samt vad lärarna anser att de olika läxornas funktion är. För att kunna ta reda på lärares åsikter om läxor i matematik användes strukturerade intervjuer med utgångspunkt från de teoretiska ramverken som lyfts i examenarbetet.   Resultaten visar att lärarnas främsta syfte är att eleverna ska öva och repetera för att befästa kunskap eftersom tiden i skolan inte räcker till. Men även att eleverna ska lära sig ta ansvar och få studievana inför framtiden, stärka relationer mellan vårdnadshavare och barn samt skapa kommunikationskanal med vårdnadshavarna. De läxor som använts är öva- eller repetitionsläxa med samma intention som syftet och komma ikapp läxor för att eleverna inte ska hamna efter i undervisningsplaneringen.

Bakgrund: Stroke är en cerebrovaskulär sjukdom som kan resultera i omfattande neurologiska skador och därtill en hög grad av mortalitet. Fysisk aktivitet och träning har visat sig vara viktig vid den akuta samt subakuta behandlingen av stroke. Det vetenskapliga stödet för träning vid stroke i ett senare skede är inte fullt efterforskat. Syfte:  Syftet med studien var att undersöka och sammanställa kunskapsläget över huruvida gång-, aerob- och muskelstärkande träning påverkar gångförmågan hos personer med stroke tre år eller mer efter insjuknande. Metod: Arbetet är en systematisk kritisk litteraturöversikt. Sökningar genomfördes i databaserna Pubmed och Cinahl via blocksökning samt Pedro med sökorden ”chronic stroke” and ”exercise”, vilket efter granskning resulterade i 10 studier. De parametrar som analyserades var gångförmåga.  Resultat: Gång-, aerob- och muskelstärkande träning har visat sig ha positiv signifikant effekt på gångförmåga där underlaget bedöms ha måttlig tillförlitlighet.  Konklusion: Det vetenskapliga stödet för gång- aerob- och muskelstärkande träning avseende gångförmåga 3 år eller mera efter insjuknande bedöms ha måttlig tillförlighet och är signifikant. Författargruppen bedömer att mer forskning på strokepatienter i ett senare skede gällande fysisk träning behövs.

Lärare i trä- och metallslöjd är oftast ensamma om att nyttja sina salar. Detta gör att de har större möjligheter att påverka inredningen och utformningen av salarna. Inredningen spelar en stor roll i salens funktion och hur den fungerar som pedagogisk miljö. Denna studies syfte är att studera hur trä- och metallslöjdlärare resonerar kring inredningen av sina salar och även hur de anpassar denna. Tre frågeställningar har ställts, dessa gäller hur lärare resonerar kring en inspirerande sal, en funktionell sal samt ramfaktorer som är främjande och hämmande för deras möjlighet att påverka inredningen. För att uppnå syftet har kvalitativa intervjuer utförts med fem lärare som är aktiva inom ämnet. Som ramverk har ramfaktorteorin fungerat som teoretisk utgångspunkt. Resultatet visar att ramfaktorer spelar en stor roll i lärarnas möjligheter att påverka inredningen.  Det visar också att åsikterna kring inspiration och funktion skiljer sig åt bland lärarna.

Introduktion: Abdominell rektusmuskeldiastas (RD) är ett resultat av en fysiologisk process som uppstår hos gravida kvinnor och kännetecknas av utvidgning av bindväven i linea alba, vilket innebär att det uppstår ett ökat avstånd mellan rektusbukarna. Många kvinnor med RD har också ont i bäcken, rygg och buk med negativa hälsokonsekvenser. Att samma kvinnor har både RD och symtom har gjort att besvären ansetts vara relaterade, men detta är inte helt klarlagt. Området är inte tillräckligt beforskat och kliniska riktlinjer eller rekommendationer för prevention och behandling saknas. I dagsläget finns en kunskapslucka om hur RD påverkar smärta och funktion. Syfte: Hos kvinnor som upplever nedsatt funktion, smärta och ökad rektusdiastas efter graviditet och som av en fysioterapeut förskrivs anpassad bål- och bäckenbottenmuskelträning undersöka träningseffekt genom utfallsmåtten smärta och funktion. Metod: En SSED med A-B design där fem kvinnor deltog. Efter undersökning av fysioterapeut förskrevs egenträningen med bål- och bäckenbottenmuskel övningar. Träningen genomfördes under 5,5 veckor med 11 mättillfällen. Utfallsmåtten var Numeric raiting scale (NPRS) och Patientspecifik funktionell skala (PSFS). Analysmetoderna var celerationslinje, två standardavvikelse band samt binomialtest. Resultat: Analysmetoderna för NPRS visade olika resultat hos fyra deltagare. Hos en deltagare sågs ingen förbättring. Analysmetoderna för PSFS visade olika resultat hos fyra deltagare. Hos en deltagare sågs en förbättring i samtliga analysmetoder. Slutsats: Det går inte att dra några entydiga slutsatser utifrån de sammanlagda undersökningsresultaten.

Bakgrund: En bra hälsa och god livskvalitet är något som alla människor har rätt till. När kvinnan kommer in i klimakteriet kan bra sexuell hälsa ge ökad livskvalitet då sexualitet utgör en viktig del i människans liv. Kvinnan kan påverkas negativt av klimakteriesymptom som hindrar sexuell hälsa och välbefinnande. För att främja välmåendet under klimakteriet behöver många kvinnor stöd och råd från sjukvården. Syfte: Syftet var att beskriva hur kvinnor upplever sin sexuella hälsa under klimakteriet.  Metod: En beskrivande litteraturstudie baserad på elva vetenskapliga studier. Nio kvalitativa samt två med mixad metod. Litteraturstudien har utförts enligt en guide utformad av Popenoe, Langius-Eklöf, Stenwall och Jervaeus.  Huvudresultat: Den förändrade sexualiteten uttrycktes både fysiskt och psykiskt. Generellt orsakade dessa förändringar en upplevd sexuell ohälsa. Många saknade kunskap om klimakteriet och tyckte att det var svårt att be om hjälp. Den sexuella problematiken påverkade kvinnornas äktenskapliga relationer och många menade att de gick med på sexuella handlingar mot sin vilja då relationen var det viktigaste.  Positiva sidor av klimakteriet som nämndes var att slippa menstruationer och oron för oönskade graviditeter. Hormonbehandlingar och fysisk träning samt erfarenhetsutbyte med andra kvinnor kunde vara till hjälp. Slutsats: Kvinnor upplevde både negativa och positiva förändringar under klimakteriet. Att prata om klimakteriet ansågs som tabubelagt vilket gav upphov till kunskapsbrist hos kvinnorna. Som sjuksköterska har vi möjlighet att se dessa kvinnor inom vården och förstå deras upplevelser genom att ställa öppna frågor och kunna bistå med råd och stöd. / Background: Good health and a good quality of life is something that all people have a right to. When a woman enters menopause, good sexual health can provide increased quality of life as sexuality is an important part of a person's life. The woman can be negatively affected by climacteric symptoms that hinder sexual health and well-being. To promote well-being during the climacteric period, many women need support and advice from the healthcare system. Purpose: The purpose was to describe how women experience their sexual health during the climacteric period. Method: A descriptive literature study based on eleven scientific studies. Nine qualitative and two with a mixed method. The literature study has been carried out according to a guide designed by Popenoe, Langius-Eklöf, Stenwall och Jervaeus. Main result: The changed sexuality expressed itself both physically and psychologically. Generally, these changes caused a perceived sexual unhealthiness. Many woman lacked knowledge about the menopause and found it difficult to ask for help. The sexual problems affected the women's marital relationships and many of them agreed to sexual acts against their will as the relationship was the most important thing. Positive aspects of the climacteric period were that were mentioned were avoiding menstruation and the worry about unwanted pregnancies. Hormone treatments and physical exercise as well as sharing experiences with other women could be helpful. Conclusion: Women experienced both negative and positive changes during the climacteric period. Talking about the climacteric period was considered taboo, which gave a lack of knowledge among the women. As nurses, we have the opportunity to see these women in care and understand their experiences by asking open questions and being able to assist with advice and support.

Inom tävlingsidrott kan kognitiva färdigheter utgöra ett viktigt element för framgång. En faktor som kan påverka prestation inom ishockey är utvisningsminuter, dock finns idag begränsat med kunskap om vilken roll kognition har i detta. Det övergripande syftet med denna studie var att undersöka om komponenterna  och , som alla utgör en del av konstruktet exekutiv funktion (EF), har ett samband med antalet utvisningsminuter per match (UPM) bland ishockeyspelare. Därtill undersöktes om självrapporterade hjärnskakningar, enskilt men även i interaktion med EF, har ett samband med UPM. Totalt genomförde 36 manliga ishockeyspelare tre datoriserade kognitiva tester för att undersöka varje komponent av EF. Självrapporterade hjärnskakningar samlades in via ett formulär. Statistik kring utvisningar är hämtades online från en ishockeystatistikdatabas. Korrelationsanalyser och hierarkisk multipel regressionsanalys genomfördes för att undersöka relationen mellan de insamlade variablerna. Resultaten från regressionsanalysen visade på en negativ effekt av inhibition på utvisningsminuter, vilken innebär att spelare med bättre förmåga till inhibition hade färre utvisningsminuter. Resultaten påvisade även en positiv effekt av shifting på utvisningsminuter, vilket innebär att spelare med bättre förmåga till shifting också hade fler utvisningsminuter. Inga andra statistisk signifikanta effekter observerades. Dessa resultat visade på en komplex relation mellan EF och utvisningsminuter.  Resultaten diskuteras utifrån möjliga metodologiska brister och behov för framtida studier, exempelvis tillgång till mer data. Mer forskning behövs för att kunna dra definitiva slutsatser gällande relationen mellan faktorerna inkluderade i denna studie och implikationer detta i så fall kan få inom ishockey. / In competitive sports cognition can be a central contributor to success. One factor that can influence performance in ice hockey is penalty minutes, however, today there is a limited understanding of what role cognition plays in this relationship. The main purpose of this study was to investigate the components: inhibition, shifting and updating, which are all part of the general construct of executive function (EF), in relation to penalty minutes per game (UPM) amongst ice hockey players. In addition to this, we investigated if self-reported incidents of concussion, individually and in interaction with EF, were related to UPM. 36 male ice-hockey players were included in the study. Measures of the players EF were collected through a series of computerized cognitive tests and self-reports of concussion were collected through a survey. Penalty statistics were collected through an online ice-hockey statistics database. Correlation analysis and linear regression modelling were used to investigate the relationship between the variables. The results showed that inhibition had a negative effect on penalty minutes, meaning that players with better inhibition had lower counts of UPM. Furthermore, that shifting had a positive effect, which means that players with better shifting ability also had higher counts of UPM. No other statistically significant effects were observed. These results reveal the complex relationship between EF and penalty minutes. This relationship is discussed in the light of possible methodological limitations and the need for further studies. Further research is needed for definitive conclusions regarding this relationship and the implications for ice hockey.

Bakgrund: För de som överlever en stroke drabbas många av kraftiga funktionsnedsättningar. Nedsatt motorisk funktion är en av de vanligaste funktionsnedsättningarna. Spegelterapi är en relativt ny behandlingsmetod som visats ha god effekt på att återfå funktion. Det finns en kunskapslucka inom området och evidensen kring spegelterapi behöver stärkas. Där spelar litteraturöversikter en väsentlig roll för att uppdatera om det rådande evidensläget samt optimera framtida forskning.  Syfte: Att undersöka evidensläget för effekterna av spegelterapi på motorisk funktion i övre extremitet hos personer med hemipares efter stroke i ett subakut och kroniskt stadium.  Metod: Studien genomfördes med en litteraturstudie där randomiserade kontrollerade studier inkluderades. Sökningar genomfördes i databaserna PubMed och Cinahl. Artiklarnas enskilda risk för snedvridning granskades enligt PEDro-scale och resultatets sammanvägda tillförlitlighet granskades enligt “Bedömning tillförlitlighet systematisk översikt”. Resultat: Totalt inkluderades nio artiklar där alla bedömdes ha låg risk för snedvridning enligt PEDro-scale. Av de nio visade fem artiklar en signifikant skillnad till interventionsgruppens fördel. Den sammanvägda bedömningen gällande effekten av spegelterapi på motorisk funktion i övre extremitet visade på en låg (++) tillförlitlighet enligt “Bedömning tillförlitlighet systematisk översikt”. Konklusion: Fler än hälften av studierna visade att spegelterapi har effekt och är en säker rehabiliteringsmetod för personer med stroke och nedsatt motorisk funktion i övre extremitet. Ytterligare forskning av hög kvalitet behövs för att säkert kunna styrka dess effektivitet. / Background: For those who survive a stroke, many suffer from severe disabilities. Impaired motor function function is one of the most common disabilities. Mirror therapy is a relatively new treatment method that has been shown to be effective in regaining function. There is a knowledge gap in this area, and the evidence regarding mirror therapy needs to be strengthened. Literature reviews play an essential role in updating the current state of evidence and optimizing future research. Purpose: To investigate the evidence regarding the effects of mirror therapy on motor function in the upper extremities of individuals with hemiparesis following stroke in a subacute and chronic stage. Method: The study was conducted through a literature review, including randomized controlled trials. Searches were conducted in the PubMed and Cinahl databases. The individual risk of bias of the articles was assessed using the PEDro scale, and the combined reliability of the results was assessed using the “Bedömning tillförlitlighet systematisk översikt”. Results: In total, nine articles were included, all assessed to have low risk of bias according to the PEDro scale. Of these nine, five articles demonstrated a significant advantage for the intervention group. The combined assessment regarding the effect of mirror therapy on upper extremity motor function showed low (++) reliability according to the "Bedömning tillförlitlighet systematisk översikt" Conclusion: More than half of the studies showed that mirror therapy is effective and a safe rehabilitation method for individuals with stroke and impaired motor function in the upper extremity. Further high-quality research is needed to definitively confirm its effectiveness.

Univ., Diss.--Basel, 2001.

Studiens syfte är att skapa en ökad förståelse om hur svenska förskolebarn i åldrarna fyra och fem år interagerar med och uppfattar de olika artefakterna på sin utegård. Med artefakter menas de fysiska redskap som finns på förskolans utegård. Vi har valt att inrikta oss på om barnen leker enskilt eller tillsammans med andra, om de leker utifrån given funktion eller skapad funktion samt hur de ser på artefakter med hänsyn till estetiska omdömen. Vi har använt oss av metoden the Mosaic approach som lyfter fram barns perspektiv. I vår studie har barn fotograferat utegården. Tio barn intervjuades om utegården där barnens fotografier användes för att samtala om och barnen fick sedan guida oss runt på utegården. I resultatet visade det sig att när barnen samtalade om bilderna kom de fram till många olika användningsområden och åsikter kring artefakterna. Under guidningar fick vi se hur fyra barn interagerade med artefakterna och vi fick även en omfattande bild av utegården. Det visade sig att barnen använde sand ihop med artefakterna, vilket kan bero på att sand är lättillgängligt och enkelt att förflytta. Det visade sig även att barn tänker på sin säkerhet eftersom barnen visade en oro att ramla ner från artefakter som var högt placerade. Vår slutsats är att utegården erbjuder enskildhet och lek tillsammans med andra samt att barnen använder givna och skapade funktioner tillsammans med artefakterna. Studiens resultat visar att artefakterna skapar en trivsam utegård, vilket visar sig när barnen gärna samtalar om och visar de olika artefakterna. / The study's purpose is to create a better understanding of how Swedish preschool children aged four to five years interact with and perceive the various artifacts on their patio. With artifacts means the physical tools that are on the preschool’s patio. We have chosen to focus on if the children play alone or with others, if they play by the given function or created function, and how they see the artifacts considering aesthetic judgments. We have used the method of the Mosaic approach that emphasizes the child's perspective. In our study have the children photographed the patio. Ten children were interviewed about the patio where the children's photographs were used to discuss. Four children guided us around the patio. The results showed that when the children talked about the pictures they came up with many different uses and opinions about the artifacts. During guided tours, we saw how four children interacted with the artifacts and we even got a comprehensive image of the patio. It turned out that the children used the sand together with the artifacts, which may be due to the sand is easily accessible and easy to move. It was also found that children think about their safety because the children showed a concern of falling from the artifacts that were highly placed. Our conclusion is that the patio offers privacy and play together with other children, and to use the given and created functions together with the artifacts. The results of the study show that the artifacts create a pleasant patio, which appears when the children gladly talk about and show the different artifacts.

In 1963 came Ricardo Caminos to the conclusion that the shrines of Gebel el-Silsila functioned as cenotaphs. However, his views have never been reassessed by contemporary Egyptologists, which has led to the shrines still being interpreted as cenotaphs today. This study shows that the term cenotaph perhaps is not the correct word to use for their function. The focal point of this study are the decorations and inscriptions of the shrines, their religious character and the importance of the Nile. The following research compares the shrines of Gebel el-Silsila with similar shrines at Qasr Ibrim in order to reveal their similarities and dissimilarities. In order to achieve this, two publications were chosen, by Caminos, who assessed both sites in the 1960s and briefly compares the Qasr Ibrim shrines to Gebel el-Silsila. Furthermore, the shrines of Gebel el-Silsila resemble tombs in the Theban necropolis, where some of the tombs of the shrine-owners have been uncovered. For this reason, a comparison between the shrines and tombs has been made in order to reveal why the shrines cannot be tombs, and to display why the shrines still are mortuary monuments. Lastly, the following study assessed the shrine-owners in order to answer how the shrines were financed. However, although many of the shrine-owners are well-established noblemen of which several accounts are known, only their titles are taken into account for they provide a principal overview of their status. This has provided the information required to establish how they were financed. It was necessary to make this restriction due to limited amount of available space and was a more elaborate study of the inscriptions and decorations considered of greater importance in order to reveal the religious function of the shrines. The result shows that the shrines were privately financed and that the shrines did not mean to serve has cenotaphs that the family of the deceased could visit to remember him. They were deliberately placed close to the water, even though it would subject them to destruction during the annual inundation of the Nile. The water in relation to the mortuary decorations of the shrines, make the shrines symbolize the underworld and do they not have a practical function / År 1963 kom Ricardo Caminos med slutsatsen att helgedomarna i Gebel el-Silsila fungerade som kenotafer. Hans idéer har sedan den tiden inte omvärderats av samtida egyptologer vilket har lett till att de fortfarande tolkas som kenotafer idag. Denna studie visar att termen kenotaf möjligtvis inte är det rätta ordet för att beskriva deras funktion. Den huvudsakliga fokusen i denna studie ligger på dekorationerna samt inskriptionerna i helgedomarna, deras religiösa karaktär och Nilens betydelse för platsen. Studien jämför helgedomarna i Gebel el-Silsila med liknande helgedomar i Qasr Ibrim, i syfte att klargöra vilka likheter det finns och hur de skiljer sig. För att uppnå detta har två publikationer valts, skrivna av Caminos, som undersökte helgedomarna på de båda platser under 60-talet och ger en kort jämförelse mellan Qasr Ibrim och Gebel el-Silsila. Dessutom liknar helgedomarna i Gebel el-Silsila gravar i Tebe, där gravarna av några ägare av helgedomarna har hittats. Därför har det gjorts en jämförelse mellan tebanska gravar och helgedomar i Gebel el-Silsila för att visa att de inte är gravar men samtidigt är begravningsmonument. Avslutningsvis har denna studie undersökt ägare av helgedomarna för att klargöra hur de var finansierade. Även fast de flesta ägare var väl kända adelsmän, varav flera dokument har hittats som styrker detta, kommer endast deras titel användas i studien. Detta för att det ger en tillräcklig bra överblick för att kunna bedöma deras status i samhället, det har gett tillräckligt med information för att avgöra hur helgedomarna var finansierade. Denna begräsning var nödvändig att göra på grund av platsbrist, och för att en djupare undersökning av inskriptionerna respektive dekorationerna ansågs vara av större vikt för att kunna klargöra vilken religiös funktion helgedomarna hade. Resultatet visar att de var privat finansierade och att helgedomarna inte fungerade som kenotafer som familjemedlemmar kunde besöka för att minnas den döde. De har avsiktligen placerats nära vattnet, även fast de blev förstörda på grund av den årliga översvämningen av Nilen. Vattnet i kombination med begravningsdekorationen, tyder på att helgedomarna symboliserar underjorden och inte hade en praktiskt funktion.