Syftet med studien var att studera hur män och kvinnor i 25-30 årsåldern reagerar på olika brottsanklagelser som sker på sociala medier. Undersökningen skedde genom semistrukturerade intervjuer med fem individer. Resultatet visade att respondenterna utan egen erfarenhet av att skriva ut misstänkta gärningspersoners namn var negativa till detta, samtidigt som respondenten som har skrivit ut brottsanklagelser ansåg att det var godtagbart. Resultaten visade även att brottstypen hade en viss påverkan gällande åsikterna, när det gällde brott som uppfattades som mindre var det oacceptabelt att publicera namnet, medan det noterades en större acceptans för grövre brott som exempelvis sexualbrott. Slutligen visade respondenternas svaratt trovärdigheten varierade beroende på vem det är som publicerat inlägget och hur den har uttryckt sig. Alla resultat tolkades i förhållande till stämplingsteorin och radikalfeministisk teori för att få en djupare förståelse för eventuella likheter och skillnader i respondenternas svar. / The purpose of this study was to examine how men and women aged 25-30 respond to various criminal accusations in social media. To investigate this, semi-structured interviews was conducted with five individuals. The results shows that the participants without own experience of posting accusations online were negative to post names of suspected perpetrators, while the participant with own experience considered it acceptable. Furthermore, it showed that the type of offense had some influence on the opinions. When it came to crimes considered as minor, it was unacceptable to publish the name, while greater acceptance was noted for more serious crimes such as sexual crimes. Finally, the participants based the credibility of a post on who published it and how they expressed themselves. All results were interpreted in relation to labeling theory and radical feminist theory to get a greater understanding of any similarities and differences in the participants answers.

Barn som bevittnar våld har blivit en mer aktuell fråga inom den svenska politiken på senare år. Det är först inom de senaste 30 åren som fenomenet har börjat definieras som ett mer allvarligt socialt problem. Införandet av barnfridsbrottet 2021 sätter en ny milstolpe i arbetet kring barn som bevittnar våld. Denna lag ligger till grund för denna uppsats syfte och frågeställningar som ämnar att analysera myndighetsutredningar och propositioner mellan 2000-2022 och undersöka hur fenomenet har konstruerats i offentliga dokument i framväxten av barnfridsbrottet. För att studera denna utveckling är detta en dokumentstudie där författarna utgår från en socialkonstruktivistisk ansats och Hans-Georg Gadamers inriktning av hermeneutik. Med dessa teorier som utgångspunkt analyseras dokumenten utifrån dess historiska kontext och hur dess resonemang kunde resultera i den utveckling som skett. Det metodologiska verktyg som har använts för att hantera problemformuleringen är Hsieh-Fang Hsieh och Sarah E. Shannons beskrivning av riktad kvalitativ innehållsanalys.  Resultatet påvisar att det har skett en förändring i hur barn som bevittnar våld konstrueras i myndighetsdokument. Definitionen av barn som bevittnar våld har successivt förändrats under den studerade tidsperioden, begreppet att uppleva våld har också separerats till en egen term. Det går även att se att barnkonventionen har haft en stor påverkan kring diskussionen kring barns rättigheter i rättsliga sammanhang. Utöver detta diskuterar författarna hur konstruktionen av en bra uppväxt har förändrats i dokumenten samt hur dokumenten konstruerar våldsutövaren och den våldsutsatta.

I uppsatsen har vi sökt ta reda på varför medling vid brott i Malmö inte nyttjas i större utsträckning genom att intervjua personer ur berörda yrkeskategorier (till exempel medlingsverksamheten, polismyndigheten, socialtjänsten och åklagare) samt genom litteraturstudier. Vi har bland annat tittat på hur yrkesverksamma som kommer i kontakt med medling ser på innebörden av medling, vad som fungerar respektive inte fungerar i dagens medlingsverksamhet, vad man skulle kunna utveckla i verksamheten och tänka på inför framtiden. Vi har även sökt fördjupa analysen med ett organisationsteoretiskt perspektiv med fokus på förändring samt barriärer och möjligheter för samverkan. Följande huvuddrag har framträtt:•Diskussioner, återkoppling och dialog över yrkesgränserna efterlyses och är nödvändigt i arbetet med medlingsverksamhetens samarbetspartners och för medlingens utveckling. Gemensamma forum skulle vara bra för att åstadkomma en mer enad syn på medlingen och dess kriterier, definitioner samt betydelse.•Många fler befintliga samarbetspartners än polisen skulle kunna bidra till en ökad ärendetillströmning men då krävs återkommande utbildning, gemensamma forum, medlarnas fysiska närvaro och återkoppling. Detta är inte minst viktigt för att brottsoffer och gärningsperson ska kunna få frågan flera gånger och från olika håll.•Alla involverade, i synnerhet enskilda tjänstemän, behöver se att de gör någon skillnad och att de faktiskt är en del av medlingsverksamheten för att de bättre ska kunna införliva medlingen i sitt arbete. Vidare räcker det inte med att medlarna arbetar med medlingens implementering i de olika organisationerna utan budskapet måste även komma uppifrån ledningen och ner i organisationerna. Vidare är det väsentligt att medlingen förankras nerifrån.•Medlarnas fysiska närvaro har en viktig påminnande effekt men arbetsbelastning, personalomsättning och omorganisationer hos både polis och socialtjänst försvårar implementeringen av medlingsverksamheten i samarbetsparters organisationer.•I Malmö visar det sig att åtalsunderlåtelse vid medling fått större utrymme i lagtexten än i praktiken, än så länge.•Ungdomar idag är inte speciellt benägna att erkänna brott vilket gör att polisen inte kan fråga om medling då en förutsättning för att kunna fråga om medling är att brottet är erkänt.•Det tar tid att implementera nya saker och att få dem att fungera om det är frågan om en djupgående och varaktig förändring. I synnerhet om förändring måste ske i gamla invanda organisationer och dessutom mellan flera sådana organisationer som dessutom har olika uppdrag och perspektiv. •Det finns en oro bland informanterna inför hur kommunerna kommer att hantera obligatoriet runt om i landet. / Mediation – Why not? Barriers and possibilties for cooperation in mediation activity. Ungdomsbrottsligheten får ett allt större utrymme i rättssystemet och i media. För att undvika att unga utvecklar en kriminell livsstil har bland annat lagändringar gjorts i lag (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare och man planerar att införa ett obligatorium för alla kommuner att erbjuda medling vid brott. Medling är en metod som innebär att parterna möts tillsammans med en opartisk medlare. Metoden bygger på teorin om reparativ rättvisa eller restorative justice som kommer från USA och metoden lovordas av Brottsförebyggande rådet, ändå nyttjas inte medlingen i Malmö i den utsträckning det finns utrymme för. Syftet med uppsatsen är att genom intervjuer med personer ur berörda yrkeskategorier och litteraturstudier försöka ta reda på varför medling vid brott i Malmö inte nyttjas i större utsträckning. Vi har valt att se på detta ur ett organisationsteoretiskt perspektiv med fokus på förändringsarbete och samverkan/samarbete. Vi har antagit att det både finns möjligheter och barriärer för samverkan i dagens medlingsverksamhet. De centrala frågeställningarna har utgått ifrån innebörden av medling, vad fungerar/inte/, vad kan utvecklas och vad kan vara viktigt att tänka på inför obligatoriet? Medlingsverksamheten i Malmö skulle kunna arbeta med: dialog, återkoppling, gemensamma forum, fråga parterna om medling flera gånger och från olika håll, involverade se att de gör någon skillnad, medlarnas fysiska närvaro, arbetsbelastning, personalomsättning, omorganisationer, åtalsunderlåtelse, ungdomars erkännanden och man bör låta implementeringen ta tid. Det finns även en oro inför det kommande obligatoriet.

Den här studien undersöker hur två mordfall gestaltas i svensk kvällspress, specifikt Aftonbladet och Expressen. Detta genom att undersöka mordet på 19-åriga Tova Moberg och mordet på 21-åriga Tove, två fall som fått stor uppmärksamhet i media. För att uppnå studiens mål har vi formulerat fyra frågeställningar som besvaras i studien: 1) Hur gestaltas fallet Tova Moberg och fallet Tove i Aftonbladet och Expressen? 2) Beskrivs offren och förövarna med könsstereotypa egenskaper? Vilka i så fall? 3) Hur gestaltas relationen mellan gärningspersonen och offret? 4) Finns det skillnader i gestaltningen av gärningspersonen mellan de två fallen? Ett teoretiskt ramverk, som involverar gestaltningsteori och genusteori, har använts för att besvara frågeställningarna. Sexton artiklar har analyserats och kodats genom tematisk analys. Resultatet visar att gestaltningen av fallen skiljer sig markant när det gäller gestaltningen av både offer och gärningsperson. De könsstereotypa attribut som tillskrivs offer och förövare kan ha en inverkan på offrets status samt i vilken grad offrets skuldbeläggs. Vidare visar resultatet att båda mordfallen beskrivs i ett sken av en konfliktfylld relation mellan offer och gärningsperson. Sammanfattningsvis tenderar undersökta nyhetsmedier att tillskriva aktörerna vissa egenskaper och beteenden där brotten betraktas som individuella problem snarare än strukturella problem. Mordfallen gestaltas, i undersökta medier, på ett episodiskt vis.

Syftet med vår undersökning har varit att, genom intervjuer med brottmålsadvokater, undersöka hur kvinnliga och manliga gärningspersoner framställs inom domstolsväsendet, samt hur detta kan förstås utifrån ett genusperspektiv som visar hur sociala konstruktioner bildas, reproduceras och cementeras utifrån kön och förväntade egenskaper vi tillskriver de olika könen. Vår undersökning är kvalitativ då vi för att besvara vårt syfte samt våra frågeställningar har genomfört semistrukturerade intervjuer med ett antal olika brottmålsadvokater som inom sin profession försvarar både kvinnliga och manliga förövare som står åtalade för brott av skiftande allvarlighetsgrad. Som bakgrund till analyserna av empirin har vi använt oss av teoretiska ramar som genus och könsroller samt stereotypisering vilket handlar om den kognitiva snedvridning som kan ske i bedömningen av gärningspersonernas brottslighet. Ett viktigt resultat i studien har visat att det i vissa fall förekommer skillnader i framställningen mellan kvinnliga och manliga gärningspersoner, samt att rättssäkerheten och den lagstadgade objektiviteten genom detta är hotad. / The purpose of this study has been to examine how female and male offenders are represented in the domain of justice substantialised through the Swedish court and legal system. Through interviews with a number of trial lawyers we are aiming for an understanding of these representations related to a gender studies perspective that shows how norms and stereotypes are reproduced and maintained on the basis of sex, gender and expected qualities and capabilities. This study raises questions about objectivity, impartial judgements and in the end justice. We are also trying to illustrate female offenders and how they are perceived in the Swedish court and legal system. Our study is qualitative and to answer our issues we have gone through semi structured interviews with trial lawyers that through their profession has defended both female and male offenders. Our scientific background and theoretical framework is gender and sex studies together with stereotypes and doing stereotypes which is a type of cognitive bias; a subject that we are also presenting. One of the most important results of this study is that there is a difference in how female offenders are represented compared to how male offenders are represented in the Swedish court and law system. Through this result we can see that the statutory objectivity is threatened.

The aim of this study is to understand what type of experience the social workers in child protection, in the children and family unit at the social services, have of working with fathers and their children exposed to domestic violence and identify construction of genders bias to the social workers in child protections work. I intend to analyze the experiences of the social workers in child protection had with working with battered fathers and children by Johnssons (1995) and Isdal (2017) psychological strategies that’s been used in strategies in practices of abuse, situational abuse, systematic abuse, the theories of gender and masculinities and Nils Christies theory of the ideal victim. Further on I tried to find out how the social workers in child protection understand women/mother’s abuse towards fathers. Finally, I wanted to know which help and support the battered fathers and their children are given. To find the answers of the study’s aim and approach to the problems, I have used a qualitative study where I have interviewed nine social workers in child protection in the children and family unit at the social services in three different cities. My empirical material shows different experiences of working with battered fathers and their children. Seven out of nine social workers in child protection had no experience of working with fathers that have had been exposed to sexual abuse by their children’s mother. Six out of nine social workers in child protection had experience of working with fathers that had been subject of physical abuse. Working with fathers that had been exposed of psychological abuse by their children’s mother seven out of nine social workers in child protection had experience of. Two out of nine social workers in child protection had met fathers that had been exposed to financial abuse by their children’s mother. None of the social workers in child protection had experience of working with fathers that have been exposed to negligence from their children’s mother. Eight out of nine social workers in child protection stated that battered men might be ashamed of being abused and find it hard to talk about it. Social workers in child protection contemplated that men are ashamed of being abused because they are stronger and physical bigger than the women. The majority of the social workers in child protection advised that battered fathers get the same protection, help and support that as if it was a battered mother. Some examples of what help an abused father can get is protected living, therapy and there is a domestic violence hotline for men. A few social workers in child protection argue that the battered fathers and their children get less help compared to battered mothers and their children. The majority of the social workers in child protection stated that it is easier to ii observe and pay attention to battered mothers and their children compared to battered fathers and their children.

<p>Vad händer vid en medling och hur upplevs detta möte av de parter som ingår i medlingsprocessen? Denna fråga är utgångspunkten i föreliggande uppsats vilken belyser gärningspersoners och brottsoffers upplevelser samt den förändrade syn på sig själva och den andra parten vilken medlingen bidragit till. Medling vid brott innebär att gärningsperson och brottsoffer möts och samtalar om sina upplevelser av brottet. Denna uppsats har med intervjuer som bas studerat parternas egna upplevelser av medlingssituationen. De teoretiska utgångspunkterna för uppsatsen är George Herbert Meads ”Den Generaliserade andre”, Thomas Scheff och Susanne Retzingers skambegrepp, Erving Goffmans samspelsteori samt ”Det intersubjektiva tredje” vilket beskrivs av Samuel Gerson. Med hjälp av dessa teorier har gärningspersonerna och brottsoffrens upplevelser av medling analyserats, analysen visar att medling av båda parter beskrivs som ett möte där en motpart gett dem insikt om den andres upplevelse av brottet. Denna insikt resulterade i en för gärningspersonerna förändrad livssyn samt för brottsoffren en känsla av att få brottet utrett. Slutsatsen som dras i denna uppsats är att medling vid brott bidrar till att ge gärningsperson och brottsoffer en ny bild av händelsen och att denna nya bild leder till eftertanke kring det egna beteendet samt en förståelse för hur det egna agerandet påverkar andra.</p> / <p>What happens at a victim-offender mediation and how is this process perceived by the parties involved? That is the starting point in this paper illustrating perpetrators and victims’ experiences and their changing views of themselves and of the other party given by the mediation process. Criminal mediation means that the perpetrator and the victim meet to discuss their view of the crime. This paper, based on interviews, studies both parties own experiences of the mediation. The theoretical starting points of the paper are George Herbert Mead´s "the Generalized Other”, Thomas Scheff´s and Susanne Retzinger´s shame and reintegrative shame concept, Erving Goffman´s interaction ritual theory and "the concept of the third” described by Samuel Gerson. Perpetrators and victims experiences of the mediation have been analyzed by means of these theories, the analysis shows that mediation is described by both parties as a meeting giving them insight into the other parties’ experience of the crime. This insight resulted in a changed view on life for the perpetrators and a feeling of having the crime investigated for the victims. The conclusion in this paper is that victim-offender mediation gives the perpetrator and the victim a new view of the incident, resulting in reflection about their own behaviour and an understanding of how their acting affects others.</p>

Vad händer vid en medling och hur upplevs detta möte av de parter som ingår i medlingsprocessen? Denna fråga är utgångspunkten i föreliggande uppsats vilken belyser gärningspersoners och brottsoffers upplevelser samt den förändrade syn på sig själva och den andra parten vilken medlingen bidragit till. Medling vid brott innebär att gärningsperson och brottsoffer möts och samtalar om sina upplevelser av brottet. Denna uppsats har med intervjuer som bas studerat parternas egna upplevelser av medlingssituationen. De teoretiska utgångspunkterna för uppsatsen är George Herbert Meads ”Den Generaliserade andre”, Thomas Scheff och Susanne Retzingers skambegrepp, Erving Goffmans samspelsteori samt ”Det intersubjektiva tredje” vilket beskrivs av Samuel Gerson. Med hjälp av dessa teorier har gärningspersonerna och brottsoffrens upplevelser av medling analyserats, analysen visar att medling av båda parter beskrivs som ett möte där en motpart gett dem insikt om den andres upplevelse av brottet. Denna insikt resulterade i en för gärningspersonerna förändrad livssyn samt för brottsoffren en känsla av att få brottet utrett. Slutsatsen som dras i denna uppsats är att medling vid brott bidrar till att ge gärningsperson och brottsoffer en ny bild av händelsen och att denna nya bild leder till eftertanke kring det egna beteendet samt en förståelse för hur det egna agerandet påverkar andra. / What happens at a victim-offender mediation and how is this process perceived by the parties involved? That is the starting point in this paper illustrating perpetrators and victims’ experiences and their changing views of themselves and of the other party given by the mediation process. Criminal mediation means that the perpetrator and the victim meet to discuss their view of the crime. This paper, based on interviews, studies both parties own experiences of the mediation. The theoretical starting points of the paper are George Herbert Mead´s "the Generalized Other”, Thomas Scheff´s and Susanne Retzinger´s shame and reintegrative shame concept, Erving Goffman´s interaction ritual theory and "the concept of the third” described by Samuel Gerson. Perpetrators and victims experiences of the mediation have been analyzed by means of these theories, the analysis shows that mediation is described by both parties as a meeting giving them insight into the other parties’ experience of the crime. This insight resulted in a changed view on life for the perpetrators and a feeling of having the crime investigated for the victims. The conclusion in this paper is that victim-offender mediation gives the perpetrator and the victim a new view of the incident, resulting in reflection about their own behaviour and an understanding of how their acting affects others.