Abstrakt Bakgrund: Varseblivning vid generell anestesi är något som för många patienter skapar oro och kan ge psykiska trauman postoperativt. I anestesisjuksköterskans arbete ingår det att övervaka anestesidjupet hos den sövda patienten och det finns många tekniska hjälpmedel som stöd. Syfte: Studiens syfte var att ta reda på om EEG-baserad övervakning är ett tillförlitligt hjälpmedel för anestesisjuksköterskan vid övervakning av anestesidjupet i generell anestesi. Följande frågeställningar har använts: Hur tillförlitlig är EEG-baserad övervakning för att bedöma anestesidjupet? Finns det skillnader mellan de olika EEG-baserade hjälpmedlen när det gäller tillförlitlighet att bedöma anestesidjupet? Finns det behov för EEG-baserad övervakning av anestesidjupet? Metod: Litteraturstudie. Artikelsökning gjordes i PubMed och 31 artiklar inkluderades och granskades enligt SBU’s mall för relevans bedömning. Sex stycken artiklar exkluderades och de resterande 25 artiklar genomgick kvalitetsgranskning med SBU:s kvalitetsgranskningsmall. (SBU, 2011). Vid analys formulerades sex rubriker. Resultat: I flera av studierna gjordes jämförelser mellan olika läkemedel och EEG-monitorer vilket gjorde det svårt att generalisera, men det som framsteg var bland annat att EEG-övervakning möjliggjorde för att mängden läkemedel som administreras till patienten kunde minskas, samt bidra till ett snabbare uppvaknade och extubering. Vid specifika grupper som löper stor risk att drabbas av varseblivning kunde EEG-övervakning vara till nytta vid bedömning av anestesidjupet. De flesta studier genomförde postoperativa intervjuerna, dock skiljde sig antal intervjuer samt tidpunkt för genomförande. Slutsats: EEG-övervakning kan minska mängden läkemedel som patienten får under anestesin. Det framkom skillnader mellan monitorer och vad de egentligen påvisar.

Projektledare är numera en vanlig titel och projekt används som arbetsform inom en rad olika verksamhetsområden. Det finns också generella utbildningar och certifieringar för projektledare som inte är kopplade till något specifikt verksamhetsområde eller typ av projekt, utan är av generell karaktär. Med utgångspunkt i detta vill denna undersökning titta närmre på hur generell projektledarrollen egentligen är. Kan projektledare som arbetar inom ett verksamhetsområde utan vidare arbeta inom ett annat verksamhetsområde? Att kompetenser i form av projektledningsmetodik och verksamhetsförankring skiljer är naturligt då företag och organisationer använder olika projektledningsmetodiker och bedriver olika slags verksamhet. Men hur är det med ledarskapet; innebär skillnader mellan projekts verksamhetsområden att även projektledares ledarskapsstil skiljer sig och vad innebär detta för hur generell projektledarrollen egentligen är. Studien har utgått från frågeställningen: Vilka likheter och skillnader i ledarskapsstil finns mellan projektledare verksamma inom tekniskt och socialt verksamhetsområde? Tenderar projektledare inom socialt verksamhetsområde att agera mer relationsinriktat och projektledare inom tekniskt inriktat verksamhetsområde att agera mer resultatinriktat? Vi har valt att studera ledarskapsstilar inom två olika verksamhetsområden, tekniskt och socialt, i form av Sjöfartsverket och Stockholms stads Arbetsmarknadsförvaltning. Utifrån beteendeteorin och användning av The Leadership Grid har en frågeundersökning med respondenter som arbetar eller nyligen har arbetat som projektledare i utvecklingsprojekt genomförts. Genom att göra en medveten och en omedveten självskattning samt en frågeintervju har respondenterna, sex personer från varje organisation, fått beskriva och resonera kring sin ledarskapsstil. Svaren analyserades, dels mot varje fråga och dels mot respektive organisation samt genom att jämföra resultat i Grid-modellen i en matris. Det visade sig att det inte finns någon större skillnad mellan respondenternas ledarskapsstilar. Givet att projektledarna får möjlighet att, åtminstone grundläggande, läsa in sig på ny verksamhetsspecifik kunskap och ny metodik så skiljer sig ledarskapsstilarna sig så pass lite åt att projektledaren anses kunna arbeta inom olika verksamhetsområden. Projektledarrollen kunde därmed, utifrån ledarskapsstil, anses vara generell. / Project management is a profession in a wide spread of working fields these days. There are also general educations and certification bodies for project managers who are not linked to any specific field of work or type of project, but instead of a general character. From this starting point the scope of this study is to look into how generic the project management profession is. Can project managers occupied in one field of work change field of work just like that? Our focus question was: which similarities and differences in leadership style exists comparing project managers operating in the technical and the social field of work? Do project managers within the social field of work tend to act more relationship oriented and do project managers within the technical field of work tend to act more result oriented? We have studied leadership styles within two distinct fields of work, technical and social, here represented by the Swedish Maritime Administration and the Labour Market Administration of the City of Stockholm. With the style approach as basis and by using the Leadership Grid we have conducted a survey with respondents who have worked as project managers in developmental projects. By performing a self-assessment and by interview questions the respondents, six from each field, have described and reasoned around their leadership style We then compared the respondents’ answers and the results from the self-assessment show that there are not too defined differences between the respondents’ answers. Given that the project managers, at least elementary, is given the opportunity to read in to new methodology and specific sectorial knowledge the leadership styles are similar enough to allow the project manager to operate in different fields of work. To conclude, the survey shows that the project manager role is a generic profession.

No description available.

Ensamkommande flyktingbarn är en extremt utsatt grupp i samhället, och de senaste åren har fler och fler av denna grupp anlänt till Sverige för att söka asyl. Den här studien undersöker hur personalen på två Hem för vård och boende (HVB) arbetar för att ge ensamkommande flyktingbarn en trygg bas i Sverige. Studien syftar till att få svar på dels hur HVB-hemmen arbetar för att främja en bra integration, dels att undersöka HVB-hemmens roll i det stora integrationsarbetet och dels att se ifall det finns några eventuella brister inom verksamheterna. För att svara på de frågorna omfattar studien åtta intervjuer med personal på två olika HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn. Studien utgår från ett systemteoretiskt perspektiv och ämnar se hur HVB-hemmen hjälper de ensamkommande flyktingbarnen att få en ökad känsla av sammanhang (KASAM). I resultatet framkommer den stora vikten av att barnen har en trygg bas att utgå ifrån, på deras fortsatta resa i Sverige, samt den stora vikten av utbildning och den stora osäkerheten som uppstår utifrån asylprocessen.

Bakgrund: Magnetresonanstomografi (MRT) innebär stora diagnostiska möjligheter, men barn upplever ofta undersökningen obehaglig trots att den är icke invasiv och helt smärtfri. Sedering eller generell anestesi används därför ofta för att möjliggöra MRT-undersökningar, men kan innebära risk för allvarliga komplikationer. Patientens (barnets) upplevelse av obehag under MRT-undersökning behöver reduceras samtidigt som en minskning av användandet av sedering och generell anestesi är önskvärd. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att beskriva åtgärder som kan minska barns behov av sedering och generell anestesi i samband med magnetkameraundersökningar. Metod: En litteraturstudie med resultat från åtta kvantitativa studier. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades. Sökningar genomfördes i PubMed och CINAHL. Resultat: Resultatet kategoriserades in i tre huvudkategorier och sex subkategorier. Huvudkategorierna bestod av: förberedande åtgärder, distraherande åtgärder och förberedande tillsammans med distraherande åtgärder. Slutsats: Lyhördhet, individanpassad information och distraherande åtgärder kan, tillsammans eller var för sig, reducera barns obehag och effektivt minska behovet av sedering och generell anestesi i samband med MRT.

Introduktion: Diagnostisk röntgenbestrålning inom medicin är den största icke-naturliga källan till joniserande strålning för allmänheten och den största andelen tillskrivs datortomografi(DT)-undersökningar. Flertalet studier inklusive rekommendationer från internationella kommissionen för strålskydd (ICRP) hävdar att ögats lins är mer strålkänslig än vad som tidigare antagits. Linsen anses nu ha ett tröskeldosvärde för kataraktbildning på 0,5 Gy eller möjligtvis ännu lägre. Syfte: Att utvärdera stråldos och bildkvalité vid tre olika metoder av dosreducering till ögats lins under DT-hjärnundersökningar: vismutskydd, generell rörströmsminskning samt organbaserad dosmodulering (XCare).   Material och metod: Tre olika dosreduceringstekniker vid DT-hjärnundersökningar (vismutskydd vid två distanser från hudytan (0 cm och 1,5 cm), generell rörströmsminskning samt organbaserad dosmodulering (XCare)) utvärderades med hänsyn till dosminskning samt kvantitativ och kvalitativ bildkvalité med hjälp av ett fantomhuvud. Ögondos mättes och Hounsfieldvärden (HU) samt brus beräknades och jämfördes.   Resultat: Ögondosen reducerades jämfört med referensundersökningen med 37,7 % och 25,0 % med vismutskyddet 0 cm och 1,5 cm ifrån hudytan respektive. Generell rörströmsminskning och organbaserad dosmodulering reducerade dosen 39,6 % samt 29,5 % respektive. HU ändrades signifikant med vismutskydd utan skumgummi och brusnivån ökade signifikant endast vid generell rörströmsminskning.   Diskussion: Organbaserad dosmodulering och vismutskydd 1,5 cm ifrån hudytan var de enda undersökningarna som inte påverkade bildkvalitén signifikant. Generell rörströmsminskning ökade brusnivån signifikant. Vismutskydd utan skumgummi ökade artefakterna i hjärnan så mycket att den inte var godtagbar.   Konklusion: Organbaserad dosmodulering, generell rörströmsminskning och vismutskydd (ovanpå 1,5 cm skumgummi) skulle kunna användas men klinisk uppföljning med fler patientstudier behövs för att bekräfta detta.

Fetma och övervikt är ett hälsoproblem som drabbar mer än var tionde person och antalet individer med BMI >30 ökar ständigt. Som en följd av detta kommer allt fler patienter som genomgår anestesi att ha ett högt BMI. Förändringar i respiration, luftvägsanatomi och ett flertal andra fysiologiska förändringar i kroppen gör generell anestesi för patienter med fetma till en anestesiologisk utmaning. Syftet var att beskriva vilka omvårdnadsåtgärder anestesisjuksköterskan kan använda för att bibehålla god ventilation hos feta patienter vid generell anestesi. Studien genomfördes som en litteraturstudie där 12 vetenskapliga artiklar analyserades. Resultatet av de granskade artiklarna gav följande teman; val av ventilations strategier, val av hjälpmedel och val av patientläge. Litteraturstudiens resultat visar att anestesisjuksköterskan på ett patientsäkert sätt kan söva en fet patient om hon har kunskap om de förändringar som kräver särskild uppmärksamhet och lägger ner tid på förberedelse. Resultatet kan vara till gagn för anestesisjuksköterskor som vårdar dessa patienter inom all operationsverksamhet, då det kan bidra till en ökad vårdkvalitet och patientsäkerhet. Möjligheter och utmaningar i operationsvården kring dessa patienter är återkommande i fokus och kommer troligen att fortsätta vara så även i framtiden, därför behövs vidare forskning inom ämnet anestesiologisk omvårdnad vid fetma.

Background: Today most patients know that the risks with general anesthesia are rare but still many of them are considerably worried about the procedure. Preoperative anxiety can have a negative effect on the patients in the postoperative phase. Purpose: The purpose with this study where to examine patients that were staying at three wards in a hospital in the middle part of Sweden and see if they had anxiety about general anesthesia and why. Method: This study was based on a quantitative survey that used a convenience sample. The questionnaires were given to 38 patients at the included wards in the postoperative phase. Results: This study found that half of the participants were a little worried about the general anesthesia. None of the participants were very worried about the general anesthesia. The primary reasons for the anxiety reported by the participants were waking up during surgery, nausea, vomit and postoperative pain. Seventy-nine percent of the participants felt that they had enough information about the general anesthesia. This survey found no significant relationship between well informed patients and the degree of anxiety. Conclusion: There is some anxiety about general anesthesia. The majority of the participants were satisfied with the preoperative information. This study wants to encourage other quantitative and qualitative studies to create a better understanding why patients have this anxiety and how often patients have these emotions.

Bakgrund: Hypotermi definieras som kärntemperatur under 36,0°C. Vid anestesi störs den fysiologiska regleringen av temperatur vilket är en av orsakerna till att risken för hypotermi under operation är stor. Peroperativt sker 90 % av värmeförlusterna från huden. Patientens riskfaktorer, anestesins längd och operationstid har betydelse i utveckling av hypotermi. Patienter som genomgår öppna bukoperationer som varar länge har hög risk för att utveckla hypotermi, bland annat på grund av stor exponerad kroppsyta. Syfte: Att utvärdera olika metoder för att förebygga peroperativ hypotermi hos sövda patienter som genomgår bukkirurgi. Metod: Systematisk litteraturstudie med metaanalys. Sökningar har gjorts i databaserna PubMed, CINAHL och SCOPUS. Resultat: Totalt 21 studier har inkluderats. Alla studier hade hypoterma patienter någon gång under det peroperativa förloppet, oavsett uppvärmningsmetod. Vid jämförelse av temperatur vid operationsslut uppvisades positivt resultat för både uppvärmd koldioxid och varmluftstäcke. Konklusion: Aktiv uppvärmning med varmluftstäcke tycks vara mest effektivt och är gold standard men trots aktiv uppvärmning blir många patienter hypoterma peroperativt. Det finns flera alternativ som visat sig vara lika effektiva som varmluftstäcke, så som värmelampor, eldriven värmemadrass och aktiv värmning med varmvatten. Troligen behövs en kombination av värmande metoder för att undvika hypotermi.

Den generella tilliten har i Sverige länge varit stabil och anses ur ett internationellt perspektiv vara unik. Syftet med denna studie är att studera om det finns ett samband mellan generell tillit och xenofobi. På grund av den minskade toleransen till främlingar under de senaste åren, studeras även hur generell den svenska tilliten egentligen är, eller om den generella tilliten är beroende av gruppspecifik tillit. Studien grundar sig på Robert Putnams teori om socialt kapital samt tidigare forskning som visat på sambandet mellan generell tillit och xenofobi. Studien använder sig av data från World Value Survey och behandlar svensk data från 2011. Studiens frågeställningar har besvarats genom en logistisk regressionsanalys. Resultaten visade ett positivt samband mellan låg in-gruppstillit och xenofobi samt ett positivt samband mellan låg ut-gruppstillit och xenofobi. Slutsatsen blev att det fanns ett samband mellan generell tillit och xenofobi. Detta samband kunde även till viss del förklaras av gruppspecifik tillit, där särskilt tillit till individer från andra kulturella sfärer än den egna var av betydelse.