Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelse av möten med vuxna patienter som är oroliga inför generell anestesi. Bakgrund Att sövas innebär för de flesta patienter någon form av oro. För anestesisjukskö- terskor innebär det att på kort tid skapa ett möte där patienter känner trygghet, tillit och där- med mindre oro. Detta är en utmaning då det idag är ett högt flöde av patienter som ska ope- reras, samtidigt som det ställs höga krav på en säker vård där alla patienter ska mötas utifrån sina egna förutsättningar. Få studier har gjorts angående patienters oro utifrån anestesisjuk- sköterskornas perspektiv och är motiveringen till denna studie. Design Studien genomfördes med en kvalitativ design med induktiv ansats. Metod Deltagarna valdes ut med ett ändamålsenligt urval. Datainsamlingen bestod av semi- strukturerade intervjuer med anestesisjuksköterskor på två sjukhus i norra Sverige. Intervjuer- na transkriberades och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat Elva intervjuer genomfördes under hösten 2015. Analysen av materialet mynnade ut i ett tema med titeln ”Vara professionell”. Temat bestod av fem kategorier med benämningen ”Att lyckas med ett möte”, ”Att se patienternas oro”, ”Att bemöta patienternas oro”, ”Att på- verkas av mötet” och ”Att samarbeta och utvecklas”. Slutsats Anestesisjuksköterskorna upplevde att det i mötena med vuxna oroliga patienter handlade om att vara professionell i sin yrkesutövning. Att vara professionell inkluderade många områden, bland annat inställning, förhållningssätt och att sträva efter samma mål, detta för att kunna se och bemöta patienternas oro. / The aim of this study was to describe anesthetic nurses experiences, when interacting with adult patients that expresses anxiety in regards to their upcoming general anesthesia. Background: To undergo general anesthesia, is for most people, associated with some anxie- ty. The anesthetic nurse only has a limited time to build the patient ́s trust, and to try to relieve the anxiety and apprehension for the upcoming anesthesia. This is now becoming a bigger challenge, due to an increase in patient flow and stricter patient safety regulations, including requirements regarding patient centerdness. There has only been a limited number of studies looking at patient ́s pre-anesthetic anxiety, from a nursing perspective, hence the purpose of this study. Design: A qualitative research design with an inductive approach. Methods: The participants in this study were chosen based on their work. The data collection consisted of semi-structured interviews with anesthetic nurses at two hospitals in northern Sweden. The interviews were transcribed and analyzed using a qualitative content method. Findings: Eleven interviews were conducted during the autumn of 2015. When analyzing the material, a theme ”Be professional” was established. This was further divided to five catego- ries entitled: “How to succeed with a patient interaction”, “To acknowledge patient ́s anxie- ty”, “To master the patient ́s anxiety”, “To be affected by the interaction” and “To cooperate and develop professionally. Conclusion: The anesthetic nurses emphasized the importance of professionalism when deal- ing with anxious pre-anesthetic patients. This professionalism encompasses a number of dif- ferent attributes such as attitude, approach and to work towards a common goal, to acknowledge and address patients concerns and anxiety.

Det är vanligt att patienter som ska genomgå en operation upplever oro och ångest. Oro och ångest är en känslomässig och fysisk reaktion som påverkar människor på olika sätt. Det är sjuksköterskans arbetsuppgift att tillämpa omvårdnadsåtgärder för att lindra patienters oro och ångest. Syftet var att belysa vilka omvårdnadsåtgärder som sjuksköterskor kan tillämpa för att förebygga vuxna patienters oro och ångest inför kirurgi med generell anestesi. Metoden var en litteraturöversikt som baserades på två kvalitativa och 17 kvantitativa artiklar mellan år 2000-2014 som sammanställdes för att forma ett resultat. Resultatet påvisade fyra teman; information, musik, akupunktur och akupressur, samt värmebehandling. Det är viktigt att patienten får möjligheten att uttrycka sin oro och ångest, samt att sjuksköterskan tar sig tid att lyssna på det patienten har att säga. Tillsammans kan de då komma underfund med vad som orsakar oron och ångesten. Sjuksköterskan måste ta reda på vilken förförståelse och tidigare erfarenhet patienten har för att kunna anpassa omvårdnadsåtgärderna så att den passar patientens behov. Genom att ha en bred kunskapsbas om olika omvårdnadsåtgärder kan sjuksköterskan förebygga patienters preoperativa oro och ångest och på så sätt även minska patientens lidande och öka delaktigheten.

Sammanfattning                        Postoperativ smärtbehandling är otillräcklig trots ökad kunskap i smärtfysiologi och utvecklandet av nya farmakologiska riktlinjer. Obehandlad postoperativ smärta kan leda till komplikationer som fördröjd mobilisering, djup ventrombos, lungemboli, hjärtinfarkt, stroke och lunginflammation, vilka leder till ett ökat lidande för patienten både fysiskt och psykiskt samt ökade kostnader för samhället. Anestesisjuksköterskan lägger grunden för den postoperativa smärtbehandlingen före och under anestesin och ska arbeta preventivt för att patientens smärtbehandling ska vara tillräcklig. Syftet med studien var att belysa anestesisjuksköterskans strategier för att förebygga patientens postoperativa smärta efter generell anestesi. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fyra anestesisjuksköterskor på ett västsvenskt sjukhus och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Anestesisjuksköterskorna strävade efter att ge en individuell smärtbehandling till patienterna. Känslan som skapades vid det preoperativa mötet med patienten, typen av ingrepp, samt användandet av andra smärtbehandlingsmetoder påverkade planeringen av de intravenösa analgetikadoserna peroperativt. Genom att använda multimodal smärtbehandlingsmetod till patienter som opereras i generell anestesi skulle postoperativ smärta kunna förebyggas och bidra till minskat lidande för patienterna samt snabbare postoperativ återhämtning. Även vårdtiderna kan förkortas vilket kan leda till en samhällsekonomisk vinst. / Abstract                                      The management of postoperative pain is insufficient despite increased knowledge of the physiology of pain and the development of new pharmacological guidelines. Postoperative pain left untreated can lead to delayed mobilization and secondary complications such as deep venous thrombosis, pulmonary embolism, cardiac infarction, stroke and pneumonia. The outcome is increased mental and physical disability for the patient and increased costs for the society. The nurse anesthesist has a crucial role in postoperative pain management before and during anesthesia and needs to work preventively to secure sufficient analgesia for the patient. The aim of this study was to enlighten the nurse anesthesist’s strategies to prevent postoperative pain after general anesthesia. Semi-structured interviews with four nurse anesthetists at a hospital in the Southwest of Sweden were analyzed with qualitative content analysis. The nurse anesthesists strived to individualize pain management. The effect of the atmosphere created at the preoperative meeting with the patient, the character of the planned procedure and the usage of other methods of pain management all affected peroperative planning of dosage of intravenous analgesics. By using multimodality analgesia in patients who have surgery under general anesthesia postoperative pain could be prevented and hence contribute to reduced patient disability and faster postoperative recovery.  Furthermore, the in-hospital care time can be reduced which could mean socioeconomic benefits.

Bakgrund: Användningen av höga doser av opioider under generell anestesi är numera mycket vanligt. Biverkningar orsakade av opioider är väl känt inom anestesin och sjukvården och senare evidens tyder på att opioider även kan bidra till smärtutveckling. Av denna anledning har studier de senaste 20 åren ifrågasatt användningen av opioider och intresset för att minska opioidbehovet och utveckla opioidfria metoder för anestesi har växt. Syfte: Att beskriva opioidfri analgesi i generell anestesi, och hur detta påverkar den perioperativa smärtupplevelsen, jämfört med patienter i generell anestesi som fått traditionell smärtlindring med opioider. Metod: En litteraturöversikt med systematisk ansats. Artikelsökningen genomfördes i PubMed, Cinahl och Scopus. Resultatet sammanställdes utifrån 15 granskade artiklar med kvantitativ design. Resultat: Litteraturöversikten visar att det finns ett stort antal läkemedel som kan användas inom opioidfri anestesi, samt deras för- och nackdelar för smärtupplevelsen jämfört opioider. De protokoll som användes vid opioidbaserad anestesi eller för opioidsparande anestesi är inte standardiserade och därför är det inte möjligt att syntetisera resultatet och ställa olika metoder mot varandra i denna litteraturöversikt. De flesta artiklar visade att det går att minska intraoperativt och postoperativt opioidbehov för patienter och ändå erbjuda likvärdig smärtlindring. De patienter som fick en opioidfri eller opioidsparande anestesi hade inte en försämrad perioperativ smärtupplevelse. Den mängd metoder som beskrevs indikerar att analgesi kan anpassas efter patientens individuella förutsättningar. Slutsats: Litteraturöversikten visade att olika läkemedel och metoder kan användas för att ge analgesi till patienten vid opioidfri anestesi samt dess effekt på smärtupplevelsen kontra opioider. De flesta alternativa läkemedel som används i artiklarna gav ett mer gynnsamt eller likvärdigt utfall för patienten. Genom utveckling av fler metoder för analgesi under anestesi kan anestesin i större omfattning utgå från individens behov och förutsättningar, vilket bidrar till en mer personcentrerad vård. Litteraturöversiktens resultat visar på en stor spridning och det är därför svårt att bedöma vilka läkemedel som är bäst lämpade. Det krävs således mer forskning inom detta ämne för att möjliggöra jämförelser och utarbeta protokoll som gör opioidfri anestesi till etablerad och säker metod för patienten. / Background: High dose opioids during general anesthesia are frequently used. The side effects caused by opioids are well known in anesthesia and healthcare and recent evidence implies opioides can contribute to the development of pain. For this reason, studies over the past 20 years have questioned the use of opioids and an interest has grown in reducing the need of opioids and developing opioid-free methods for anesthesia. Aim: To describe opioid-free analgesia in general anesthesia, and how this affects the perioperative pain experience, compared to patients in general anesthesia who have received traditional opioid-based pain relief. Method: A literature study with systematic approach. The article search was performed in PubMed, Cinahl and Scopus. The result was compiled based on 15 reviewed articles with quantitative design. Result: The literature review shows that there are a large number of drugs that can be used in opioid-free anesthesia and the advantages and disadvantages of these drugs versus opioids. The protocols used for opioid-based anesthesia or for opioid-saving anesthesia are not standardized and therefore it is not possible to synthesize the results or set different methods against each other in this review. Most articles found that it is possible to reduce the intraoperative and postoperative need of opioid for patients and still offer equivalent pain relief. The patients receiving opioid-free or opioid-sparing anesthesia did not suffer a worsened pain-related experience. The amount of methods described indicates that the analgesia can be customized accordingly to the patient's individual circumstances. Conclusion: The literature review described various drugs and methods that can be used to give analgesia to the patient during opioid-free anesthesia and the effect on the pain-related experience. Most of the alternative drugs used in the articles gave a more favorable or equivalent outcome for the patient. By developing more methods for analgesia during anesthesia, it is in a greater extent possible to adjust the anesthesia depending on the individuals needs, which contributes to a more person-centered care. The result shows a wide spread and it is therefore difficult to assess which drugs are best suited. Thus, more research is required in this subject to prepare protocols that make opioid-free anesthesia an established and safe method for the patient.

Oavsiktlig hypotermi är ett ämne som hamnat i skymundan i den hektiska intraoperativa fasen för anestesisjuksköterskan. Patientens nedkylning påbörjas redan vid de preoperativa förberedelserna. En salstemperatur under 22˚C är den vanligaste orsaken till hypotermi hos patienterna och deras kroppstemperatur bör inte understiga 36,5˚C. Förebyggande åtgärder som att använda värmefiltar, salstemperatur på 22˚C-23˚C, varma infusioner i blodvärmare, inte exponera mer hud än nödvändigt samt postoperativt använda sig av värmetak. Kroppstemperaturen bör övervakas vid operationer längre än 30 minuter. Genom ökat fokus på kroppstemperaturen i den intraoperativa fasen kan postoperativa komplikationer minskas samt förkorta vårdtiden. Kan påverkbara faktorer under den intraoperativa fasen påverka och minska risken för oavsiktlig hypotermi? Fokus ligger på utvärdering av metod och mätinstrument. Syftet med den randomiserade pilotstudien är att undersöka patienter som drabbas av oavsiktlig hypotermi som genomgår hysterektomi med generell anestesi. Metoden är en kvantitativ pilotstudie med randomiserat urval samt en litteraturgranskning för förbättring av instrumentutveckling. Antalet deltagare i studien var 15 stycken, inga generella slutsatser kan dras. Mild hypotermi har 60 % av deltagarna redan innan operationsstart. Tio av 15 patienter uppnår ej 37°C under de första 30 minuterna oavsett bair hugger eller ej. Temperaturtagning 30 minuter efter ankomst till postoperativaavdelningen är mellan 35,4°C-37,2˚C. För att få ett heltäckande formulär om den perioperativa vården utförs en instrumentutveckling inför kommande primärstudie. Anestesisjuksköterskan är ansvarig för att förebygga och åtgärda hypotermi i enlighet med vad som är bäst för patienten. Vårdtagaren ska alltid stå i centrum och hypotermi är något som lätt kan åtgärdas bara medvetandet inom kunskapsområdet ökar. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Anestesisjuksköterskans arbetsområden förutsätter kunskaper i både det omvårdnadsvetenskapliga och det medicinska området. En operation innebär att patienten ”lägger sitt liv” i någon annans händer och ger sitt förtroende till sjukvårdspersonalen och deras yrkeskunskaper. Sömn är ett normalt tillstånd då en organism en kortare tid är synbart medvetslös och oresponsiv för stimuli. Vad finns det för hjälpmedel för att kunna ge en god sömn? Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av att ge god sömn till patienter. För att ta reda på anestesisjuksköterskans upplevelser gjordes en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. En öppen fråga ställdes och anestesisjuksköterskan fick berätta om den goda sömnen. I resultatet framkommer det att välbefinnandet är en stor del, likväl som den tysta och kliniska omvårdanden samt att övervakning bidrar till en god sömn. Ingen nämner BIS som ett alternativ till att övervaka patientens sömn då det är en bra mätmetod för att undvika awareness. Det är viktigt att anestesisjuksköterskor uppdaterar sig i forskningen kring sin specialitet, för att få en ökad förståelse om vad den goda sömnen innebär samt hur man på bästa sätt kan lindra och öka välbefinnande för den patient som ska sövas. Den goda sömnen är inte bara själva sövningsögonblicket utan allt från det att anestesisjuksköterskan hämtar sin patient och tills det att patienten lämnas över för eftervård. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

När en patient opereras i generell anestesi kan hon trots medvetslöshet uppleva smärta om hon är för ytlig i sin medvetslöshet. Kroppens fysiologiska stressrespons aktiveras, vilket visar sig genom stigande blodtryck och ökad puls. Administrering av hypnotika och analgetika eliminerar denna stress effektivt varpå risken för smärtutlösta postoperativa komplikationer minskas. Eftersom den farmakologiska behandlingen också medför en ökad risk för postoperativa biverkningar såsom illamående, kräkning och trötthet skulle det vara av värde att hitta en icke-farmakologisk behandling som har god smärtstillande effekt men saknar postoperativa biverkningar. En systematisk litteraturöversikt har visat att musik har lugnande effekt preoperativt och en annan litteraturöversikt har visat på smärthämmande effekter på vakna patienter både under och efter operation. Det saknas översikter som värderat musikens effekter på patienter under generell anestesi. Syftet med denna litteraturstudie är därför att värdera aktuella forskningsresultat gällande musikens påverkan på dessa patienter. Sökningen resulterade i sju interventionsstudier, varav fyra var randomiserade kontrollerade studier (RCT). De var jämförbara och av hög kvalitet men hade lågt deltagarantal (n=20-51 deltagare/grupp). Musiken (naturljud och instrumentella lugnande ljud) gav intraoperativa effekter såsom sänkt blodtryck och minskat behov av analgetika. Dessutom resulterade den i postoperativa effekter såsom minskad smärta och fortsatt minskat behov av analgetika, ökad tillfredställande upplevelse av anestesin och en snabbare mobilisering. Effekter som kan minska vårdlidandet för patienten. Resultatet indikerar att musik under generell anestesi har en positiv inverkan på patienter, men eftersom studierna är få till antalet och har små studiepopulationer kan inga säkra slutsatser dras om huruvida musik är en metod som skall införas i vården. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Trygghet är ett komplext begrepp med relativt bred innebörd, och det är inte självklart vad den enskilde patienten upplever som trygghet. Den forskning som finns gör ändå gällande att tryggheten är viktig för upplevelsen av hälsa. Med tanke på dagens effektiviseringskrav som ställs på sjukvården, där ledtiden ska kortas så långt det är möjligt, finns en uppenbar risk att för patienten värdefull förberedelsetid går förlorad. Mindre tid med kvalificerad personal kan innebära förlust eller reducering av den trygghetskänsla som patienten är i behov av. Syftet med denna studie är att belysa patienters upplevelse av trygghet och otrygghet i samband med generell anestesi. En kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats har använts. Sju patienter som opererats under generell anestesi har intervjuats på två västsvenska sjukhus. Resultatet visar att patienterna förfogade över stora egna resurser för att uppleva trygghet i samband med anestesi. Framför allt gällde det patienternas nära privata relationer och förekomsten av egen inre styrka. I vissa fall kunde dock känslan av trygghet grumlas av rädsla eller ångest inför det aktuella ingreppet och då finns i sjukvården stora möjligheter att hjälpa och stödja patienten. Anestesisjuksköterskans i särklass viktigaste omvårdnadsåtgärd för att främja upplevelsen av trygghet är att så tidigt som möjligt etablera en tillitskapande vårdrelation med patienten. Detta borgar för en tillåtande dialog och atmosfär mellan patient och sjuksköterska. För att undvika bristande tillit kan även den påföljande informerande dialogen med fördel utformas som ett vårdande samtal med informativ inriktning. Mycket av patientens oro och osäkerhet inför framtiden kan på detta sätt lindras genom det vårdande samtalets kraft, i kombination med patientens egen inneboende styrka. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Bilden av personers hälsa som spelar elektroniska spel ser tämligen negativ ut, även om tidigare forskning förklarar att olika nivåer av spelandet kan medföra kognitiva fördelar. Men hur ser den psykiska hälsan ut? Studiens syfte var att jämföra skillnader i psykisk hälsa mellan nivåer av elektroniskt spelande, eSport atleter låg i fokus då tidigare forskning ej undersökt eSport atleters psykiska hälsa. Genom att jämföra tre nivåer av amatörspelare och en grupp eSport atleter i mindfulness, självförmåga och generell hälsa via en enkät fick studien reda på skillnader i psykisk hälsa mellan de olika spelnivåerna. Det signifikanta resultatet studien fann var att atleterna visade högre värden i självförmåga gentemot amatörgrupperna. Det sa emot vad studien förväntade, då atleter förväntades ligga lägre än amatörgrupperna. Däremot visade resultatet att deltagare för de fyra grupperna indikerar en god psykisk hälsa samt nivån av spelanvändning ej resulterade i förhöjd psykiska hälsa. / There are negative attitudes toward people who play electronic games even though different levels of gaming may improve cognitive functions according to previous research. But what about mental health? This study aimed to compare differences in mental health between different levels of gaming since past research hasn’t investigated the mental health amongst eSport athletes. In a survey, three groups of novice gamers and one group of eSport athletes were compared in general health, self-efficacy and mindfulness. The result showed significant higher values of self-efficacy in the eSport group compared to the three novice groups of gamers. This result was unpredicted, since eSport athletes were expected to score lower values than the novice groups. However, all four groups indicated good mental health and higher levels of gaming did not increase mental health cumulatively.

<p>Syftet med studien var att undersöka förekomst av överkonfidens samt hur den varierar mellan olika typer av bedömningar och personer. Mätinstrumenten som användes var dels ett frågeformulär om invånarantal i svenska kommuner med självbedömningsfrågor om prestation, och dels det svenska frågeformuläret om General Self-Efficacy. Totalt undersöktes 65 manliga respondenter. Resultatet visade att överkonfidens inte förekom, respondenterna var realistiska i bedömningarna av den egna prestationen. Differensen mellan bedömning och prestation varierade inte mellan olika typer av bedömningar. Vidare visade resultatet inget samband mellan generell self-efficacy och differens mellan bedömning och prestation. Ett negativt samband visades dock mellan de underkonfidentas generella self-efficacy och underkonfidens. Förslag på framtida forskning är att vidare undersöka realismen i olika konfidensmätningar, och att undersöka samband mellan generell self-efficacy och överkonfidens med frågeformulär konstruerade för att generera överkonfidens.</p> / <p>The aim of the study was to investigate the existence of overconfidence and how it varies between different types of judgments and individuals. The instruments that were used were both a questionnaire about inhabitants in Swedish municipalities including self-judgmental questions of performance and the Swedish questionnaire of General Self-Efficacy. A total of 65 male respondents were examined. The result showed that overconfidence did not occur; the respondents were realistic in judgments of their own performances. The difference between judgment and performance did not vary between different types of judgments. Furthermore the result showed no correlation between general self-efficacy and difference between judgment and performance. Although a negative correlation was shown between the underconfidents’ general self-efficacy and underconfidence. Suggestions on future studies are to further investigate the realism in different confidence measurements, and to investigate correlation between self-efficacy and overconfidence with questionnaires that are designed to generate overconfidence.</p>