The purpose of this thesis is to study how preschool teachers can reach the goal of the swedish educational plan to prevent traditional gender roles for children ages 3-6 through drama in education. This is answered by four hypothesis based on Judith Butler's queer theory, George Herbert Mead's social psychological theory and Gavin Bolton and Dotothy Heathcotes drama pedagogical theories. The hypotheses are tested against four teachers' examples of their work. The hypotheses are Hypothesis 1: By using the expert's mantle and active observation in teacher-in-role in drama educational exercises, we can see how the children internalize the heterosexual matrix and the outline of the internalized other. Hypothesis 2: By using the "mistakes" that occur when children repeat performative acts that do not fit with the heterosexual matrix, these other possible behaviors can be strengthened Hypothesis 3: Through drama exercises that are not normative teachers can widen the heterosexual matrix Hypothesis 4: Through drama pedagogical methods like teacher-in-role teachers can provide possibilities of other performative acts and the creation of a more tolerant internalized other. The analysis show that the respondents work within all these hypotheses in different ways and that hypotheses 2 is the one with the weakest support in the interwievs. The examples are also weak regarding the use of Boltons drama pedagogical methods, but that there are a number of other methods in use. Some of the conclusions are that more theoretical knowledge in the preschool drama pedagogics to counteract traditional gender roles and patterns, as well as the drama of educational theory need to be linked to queer and social psychology research. There is also no monitoring of the long term effects of the work.

Huvudsyftet med denna uppsats är att undersöka vilka uppfattningar och föreställ­ningar som högstadieelever har av begreppen genus och normer. Hur skapas kön och på vilket sätt är skolan delaktig i skapandet och normaliseringen av begreppen kön och genus? Genuspedagogik och normkritisk pedagogik diskuteras i förhållande till elevernas uppfattning om genus i en diskurs om makt. Studien är empirisk och har genomförts i en etnografisk kvalitativ ansats genom deltagande observation och intervju som redskap. Den teoretiska bakgrunden utgörs av Yvonne Hirdmans teori om genussystem och Judith Butlers postmoderna genusbegrepp.   Studiens resultat visar att elevernas uppfattningar kring genus och normer är svaga. Eleverna efterfrågar mer kunskap kring begreppen och de anser att det är viktig att arbeta med förståelsen kring dessa begrepp i skolan. Studien visar även hur högstadieelever upprätthåller och skapar normer kring genus och kunskap samt att de använder stereotypa könsroller för att beskriva flicka/pojke och kvinna/man. Som slutlig diskussion diskuteras en normkritisk pedagogik som en del av en mer genusneutral undervisning.

Studiens syfte var att synliggöra vilka faktorer som enligt pedagogerna bidrog till att barn generellt sett, ju äldre de blir, leker alltmer könssegregerat, vilket också var den första forskningsfrågan. Den andra forskningsfrågan var vid vilken ålder pedagogerna menade att könssegregeringen började synas. Syftet fortsatte med att genom att synliggöra faktorerna, skulle studien undersöka vad pedagoger kan göra för att motverka den socialt konstruerade segregeringen och främja lek mellan flickor och pojkar, vilket också var den tredje forskningsfrågan. Metoden som användes var kvalitativa intervjuer med fem förskollärare på två olika förskolor. Resultatet visade att pedagogerna hade olika syn på vad som påverkade barnens lek utifrån kön och genus. Den ena var en syn på genus som socialt konstruerat och förändringsbart genom påverkan från miljö och material samt pedagogers språk och bemötande av barnen. Den andra var en essentiell syn på att biologin styr att flickor och pojkar leker på olika sätt vilket inte är förändringsbart. Pedagogerna ansåg att könssegregeringen började synas vid 4-6 års ålder. För att främja lek mellan flickor och pojkar behöver pedagoger mer kunskap inom genuspedagogik för att sedan kunna problematisera verksamheten och sina förhållningssätt i förhållande till kön och genus samt diskutera vilken gemensam grund de har att stå på. Genom kunskap om hur genus konstrueras kan pedagogerna minska segregeringen genom att få barnen att känna sig som en gemensam grupp barn istället för en grupp flickor och en grupp pojkar.

Det har blivit mer uppmärksammat att pojkar inte är lika duktiga i skolan som flickor. De har svårare att få höga betyg i teoretiska ämnen. En anledning kan bero på att skolan har riktat in sig på att lyfta fram flickor som inte har fått gått i skolan lika länge som pojkar. Det var vanligare att pojkar fick vidareutbilda sig för att flickor skulle giftas bort och bli kvinnor som är hemma och tar hand om hemmet och barnen. För ca 40 år sedan började man undersöka varför flickor inte var så framåt i skolan och man började arbeta för att stärka flickor i deras studier. Detta har givit resultat, flickor har hela tiden blivit bättre och bättre i skolan medan pojkar där emot har stannat kvar i sin utveckling. Den uppmärksamhet som många pojkar får i skolan är oftast negativ. De har inte blivit hjälpta på samma sätt för att kunna klara av sina studier. Pojkar har fallit under radarn, de har blivit ursäktade för att de är pojkar. Syftet med denna studie är att undersöka om pedagoger som nyligen börjat arbeta med genuspedagogik anser att de vet vad det innebär. Om pedagogerna vet hur de ska arbeta för att ge eleverna samma förutsättningar i skolan, samt ta reda på om de anser att det är skillnad på genuspedagogik och jämställdhet. Studien är gjord på en centalt belägen skola i en liten svensk stad. Som metod för att få fram resultatet har pedagogerna intervjuats och observerats. Resultatet visar att pedagogerna vet vad genuspedagogik är och hur de vill arbeta med detta. De anser att jämställdhet är samma sak som genus och menar på att de går hand i hand. Pedagogerna anser att de behöver ändra på hur de bemöter flickor och pojkar. De vill se varje individ. Studien är gjord efter att pedagogerna precis har börjat arbeta med genuspedagogik, vilket gör att något resultat hos eleverna ej har kunnat registrerats ännu.

Syftet med denna studie är att undersöka hur genusarbetet ser ut i ett urval av förskolor i Uppsala samt hur förskollärare arbetar med detta. Fokus läggs även på genuspedagogiska förhållningssätt. För att uppnå detta syfte har vi använt oss av följande frågeställningar: Vad innebär begreppet genus i förskolesammanhang? Vilka genuspedagogiska arbetssätt finns representerade i dessa verksamheter? Hur beskriver förskollärarna det praktiska arbetet med genus? Som metod har vi valt att använda oss av kvalitativa intervjuer, med fem legitimerade förskollärare på fyra olika förskolor i Uppsala kommun, samt kompletterande litteraturgenomgångar för att ge en teoretisk bild av ämnet. För att stärka det respondenterna sagt om miljön och materialet har vi även gjort kompletterande observationer av detta. Resultatet av studien visar att genusarbete i högsta grad ges utrymme i det dagliga pedagogiska arbetet inom dessa förskolor. Detta arbete är synligt i förskollärarnas förhållningssätt samt i utformningen av miljö och valet av material. Förklaringarna till valet av pedagogiskt material varierar mellan dessa förskollärare men samtliga har tagit ställning i frågan om könskodat material: huruvida detta ska tas bort, blandas eller tillskrivas nya egenskaper för att bredda genusnormer förknippade med materialet. Vi kan inom dessa verksamheter inte se några konkreta spår av en kompensatorisk pedagogik eller en toleranspedagogik, men tydligt se att det normkritiska arbetssättet är väl representerat och att tendenser till ett könsneutralt arbetssätt även är synligt. Dessa två arbetssätt beskrivs av de intervjuade förskollärarna i form av pedagogiska val som rör förhållningssätt, miljö och material.

Vårt syfte med denna studie var att få en inblick och förståelse för hur små barn samspelar under leken ur ett genusperspektiv. Vi ville se om det fanns någon skillnad mellan två förskolor med olika typ av pedagogisk inriktning och miljö. Vi valde därför att utföra vår studie på en traditionell förskola samt på en I ur och skur-förskola. För att uppnå vårt syfte har vi använt oss av kvalitativa observationer. Barnen som medverkat i dessa observationer var mellan tre och fem år gamla. Resultatet från studien visar att det finns en skillnad i hur barnen på de båda förskolorna leker ur ett genusperspektiv. Vår slutsats är att barnen på I ur och skur-förskolan lekte mer ihop mellan könen än vad barnen gjorde på den traditionella förskolan, dock intog barnen på de båda förskolorna ofta könsstereotypiska roller i sina lekar. Genom detta arbete har vi fått en ökad medvetenhet om vad miljö, material samt pedagogisk attityd i förskolan kan betyda för barns samspel i leken mellan könen.

No description available.

BakgrundI bakgrunden behandlas genus och jämställdhetsbegreppen och tillhörande forskning för att skapa en förståelse för hur det påverkar bemötandet i förskolan. Vidare beskrivs bemötandet och några former av bemötandet som jag har valt att fokusera på i min undersökning. Bakgrunden avslutas med genusperspektivet som är en arbetsform i förskolan för att främja jämställdheten mellan pojkar och flickor i förskolan.SyfteI mitt arbete är syftet att ta reda på hur pedagogerna verbalt bemöter de olika könen i förskolan.MetodMin undersökning är gjord med två olika metoder. En kvantitativ schematisk observation där jag fasthåller i vilken mängd olika bemötandeformer förekommer, samt en kvalitativ ljudinspelning för att få citat att stärka observationerna med. Undersökningen har gjorts på en förskola och följer Vetenskapsrådets etiska principer.ResultatUnder det här avsnittet visas resultatet utifrån de delar som den schematiska observationen var gjord på. Observationerna grundar sig i olika bemötande former som har fått en egen rubrik i resultatet. Varje del innehåller ett diagram som visar resultatet av observationerna samt citat som stärker resultatet av diagrammet.

No description available.

<p>I centrum för denna studie finns en önskan om att bidra till ett mer jämställt samhälle och en vidgad syn på maskulinitet. Ett flertal forskningsrapporter och utredningar har under de senaste åren pekat på det problematiska sambandet mellan en smal och stereotyp maskulinitet och skolframgång. Studiens utgångspunkt är att genus är något konstruerat. Det är de egenskaper, attribut och förväntningar som knyts till kön utan att det för den skull finns något logiskt samband. </p><p>Skolans praktiska genusarbete är föremål för vår studie. Vi frågar oss om det praktiska genusarbetet bidrar till att vidga maskulinitetsbegreppet och därigenom i förlängningen även bidra till ett mer jämställt samhälle. Syftet med studien är därför att undersöka vilka meningsskapande beskrivningar, diskurser, om maskulinitet som artikuleras, fixeras och normaliseras i de givna dokumenten. Det empiriska materialet som ligger till grund för studien är ett urval av kommunala jämställdhetsdokument för skolorna i Halmstad kommun. De är alla dokument som på något sätt använts i det praktiska genusarbetet för en mer jämställd skola. </p><p>R.W. Connells maskulinitetsteori om de multipla maskulinitetsidentiteterna har utgjort den genusteoretiska basen för vår uppsats då vi, liksom Connell, anser att maskulinitet inte är något enkelspårigt och på förhand givet. Även Marie Norbergs syn på maskulinitet har inspirerat vår studie. Den metod (och teori) som används för vår analys utgår från Faircloughs kritiska diskursanalys. Mer specifikt är det hans tredimensionella analysmodell som har anammats och vidareutvecklats för att bättre passa vårt syfte. Metoden har en central roll för denna uppsats. </p><p>Vad vi fann i vårt resultat är inte bara att en smal och stereotyp maskulinitet ständigt kopplas till kategorin pojkar i de analyserade dokumenten. Vi fann också att kategorin pojkar återkommande och frekvent återfinns i negativa sammanhang och i negativa berättelser. Vi ser framförallt två problem med det genusarbete som kommit till uttryck i de analyserade dokumenten. Det första är den stereotypa och smala maskulinitet kopplad till kategorin pojkar som artikuleras och som vi befarar, i praktiken, innebär att de politiskt fastslagna jämställdhetsmålen motverkas. Det andra problemet är att dokumenten, genom att de så tydligt uttrycker hur pojkar som kategori är, fokuserar på olikheter mellan könen och därmed bidrar till att förstärka den förmodade klyftan mellan dem.</p>