Grupparbete är en återkommande undervisningsmetod i skolan, trots det saknar lärare ofta kunskap om hur samarbete ska organiseras för att leda till elevers utveckling och lärande. Kooperativt lärande (KL) däremot är ett förhållningssätt som bygger på strukturerade samarbeten som enligt forskning visar på positiva resultat för elevers sociala och ämnesmässiga utveckling. Syftet med studien är att öka kunskapen om hur KL används i matematikundervisningen i årskurs F-3, och bygger på de fem grundprinciper som utgör grunden för KL. Genom intervjuer beskriver 9 lärare KL utifrån ett didaktiskt perspektiv, utifrån de fem grundprinciperna samt utifrån vilka möjligheter och utmaningar de upplever med förhållningssättet. Resultatet visar att ett gott samarbete har en avgörande roll för elevernas matematikutveckling, samt att ett organiserat samarbete möjliggör för eleverna att dra nytta av varandras förmågor, vilket leder till att de befäster och fördjupar ämneskunskaper. Samtidigt upplever många lärare en stor utmaning med att inkludera elever i neuropsykiatriska svårigheter (NPS).

Studien undersöker huruvida elever använder sig av olika strategier vid problemlösning i matematik, då de arbetar enskilt eller i grupp och vad de tycker om problemlösning i mate-matik? 32 elever i år 4 i en skola i södra Sverige fick arbeta med problemlösningsuppgifter i matematik, enskilt och i grupp. Som grund för analys av elevers olika strategier vid problemlösning har vi använt ett urval av Mölleheds (2001) faktorer för problemlösning, nämligen följande fem: textförståelse, talförståelse, räkneförmåga, logik och matematiska begrepp.Undersökningen visar att eleverna hade sämre resultat när de arbetade med uppgifterna i grupp i jämförelse med de som arbetade enskilt.

Syftet med följande arbete är att ta reda på hur matematiska problem skall konstrueras för att ge eleven träning i att kommunicera matematik, stimulera elevens tänkande och få eleven att lära sig baskunskaper.Med hjälp av observationer av elever som löser olika typer av matematiska problem och intervjuer undersöks vilken effekt olika problemtyper har på elevens lärande.Undersökningen visar att öppna problem som upplevs som utmanande och har inslag av praktiska moment bäst svarar mot undersökningens frågor.

Syftet med undersökningen var att utröna huruvida problemlösning i grupp ger ett bättre resultat än individuellt. Fyrtiotre elever, i två slumpvis utvalda gymnasieklasser, svarade på ett frågeformulär enskilt för att därefter tillsammans, i elva grupper, lämna in ett gemensamt svar för sin grupp. Tanken med undersökningen var att ta reda på hur många korrekta svar eleverna fick individuellt och i grupp och om man kunde utläsa om det uppstått teamthink och/eller grupptänkande ur både gruppens och den enskildes perspektiv.Efter att ha diskuterat frågorna i grupp, och lämnat ett gemensamt svar för gruppen, fick eleverna 260 korrekta svar jämfört med 150 korrekta svar individuellt. Det var en markant ökning. Ser man strikt ur gruppens perspektiv uppnår alla elva grupperna teamthink. I nio av dessa grupper har gruppen minst kommit fram till samma antal korrekta svar som den som var bäst individuellt och i fyra av dessa grupper uppkom en stor synergieffekt, eftersom gruppens resultat var bättre än alla enskilda individers resultat. Ur de enskilda individernas synvinkel var det 35 elever som var med om en form av teamthink, eftersom deras resultat blev bättre när de ingick i en grupp. De hade 218 korrekta svar i grupperna jämfört med 105 individuellt. Sex elever hade samma resultat och endast två elever upplevde något som man ur individens perspektiv kan beteckna som grupptänkande. Intressant var dock att i dessa två elevers grupper ökade det sammanlagda resultatet från 31 korrekta svar individuellt till 52 korrekta svar som grupp. Därmed fick övriga deltagare, som ingick i dessa två grupper, ett stort mervärde av att paras ihop med kamrater som hade många fler korrekta svar individuellt.

Syftet med denna uppsats är att undersöka vilket arbetssätt som är effektivast av grupparbete och individuellt arbete för andraspråksinlärare (L2-inlärare) vid explicit grammatikinlärning. Uppsatsen består av blandade metoder, en kvantitativ studie som jämför de båda pedagogiska arbetssätten; grupparbete och individuellt arbete bland vuxna andraspråksinlärare som studerar sfi. Den kvalitativa studien består av elevintervjuer som speglar elevernas åsikter om de olika arbetssätten. Bland eleverna gick åsikterna isär, en del ansåg att individuellt arbete var att föredra medan andra tyckte att grupparbete var ett bättre arbetssätt. En tredje åsiktvar att en kombination av de båda arbetssätten var bäst. Det framkom att studietiden spelade roll.De som studerat längst på C-kursen tyckte grupparbeten var den bästa arbetsformen medan de som studerat kortast tid föredrog det individuellaarbetssättet. Den kvantitativa studien visar ingen större resultatskillnad mellan de båda arbetssätten direkt efter explicit undervisning av ett grammatiskt moment. Däremot skiljer sig resultaten tre veckor efter undervisningstillfället. Då de som grupparbetade hade ett bättre resultat än de som arbetade individuellt. Det framkommer också,att inget av de båda arbetssätten självklart fungerar optimalt utan kräver någon typ av inlärning eller utbildning för att vara effektiva. Hur läraren organiserar undervisningen samt agerar i rollen som ledare och handledare har dessutom stor betydelse för elevernas inlärning.

Syftet med denna studie är att få en djupare förståelse kring mellanstadielärares arbete med matematisk problemlösning. Studien fokuserar lärarnas beskrivningar av identifierade utmaningar med att utveckla elevers kommunikationsförmåga och lösningsprocesser i relation till matematisk problemlösning. I studien tillämpas en kvalitativ forskningsmetod i form av semistrukturerade intervjuer. Resultaten har kategoriserats utifrån Mölleheds (2001) ramverk och analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv på matematisk undervisningspraktik (Askew 2013; Sandberg, 2006; Säljö, 2020). Slutsatserna i min studie är att mellanstadielärarna arbetar med textförståelse, visuell förståelse, logik, matematiska begrepp, räknemetoder och noggrannhet i smågrupper för att eleverna ska kunna diskutera och hjälpa varandra. Dock upplever många mellanstadielärare utmaningar med textförståelse, visuell förståelse, logik, matematiska begrepp, räknemetoder och noggrannhet, främst på grund av att det tids- och resursbrist.

Denna rapport beskriver det praktiska arbetet för att få innebandy (herr) lag inom division 3 att samarbeta som ett lag. Frågeställningarna som låg till grund för rapporten var vilka metoder och på vilket sätt innebandytränare arbetar för att få ett lag att prestera som ett lag samt hur väl detta överrensstämmer med vad som finns skrivet i litteratur kring ämnet. Syftet var att skapa en förståelse för detta. För att genomföra studien användes en kvalitativ metod och det gjordes telefonintervjuer med fyra stycken innebandytränare. Exempel på vad studien mynnade ut i för resultat och slutsatser var bland annat att flera aspekter som belyses som viktiga i teorin i viss mån även tillämpas praktiskt. Dock visade det sig finnas brister och oklarheter ur flera dimensioner och tränarna skulle kunna arbeta på ett mer medvetet, strukturerat och konkretiserat sätt med exempelvis feedback och gruppstärkande övningar för att effektivisera samarbetet och sammanhållningen i laget. Samtliga av tränarna fattas kunskap inom idrottspsykologi, vilket på flera håll i teorin och även i svenska innebandyförbundets riktlinjer för innebandytränare beskrevs vara viktigt, och de borde därför införskaffa sig sådan kunskap. Division 3 ligger på en nivå där innebandyn börjar tas på allvar och i vilken träningsgrad samt krav ökar på både spelare och tränare för att uppnå bra tabellplacering och resultat, varför även arbetet inom lagen bör ske på ett mer strukturerat, medvetet och kunskapsorienterat sätt.

I denna empiriska studie undersöks elevers resonemang genom vad som framkommer i samtal med elever som beskriver hur resonemang har förts i arbetet med problemlösning, både enskilt och i grupp med fokus på förmågan att: föra matematiska resonemang. Detta undersökts genom att elever får arbeta med matematisk problemlösning enskilt och i grupp. Både enskilda elever och grupper får samma lektionsintroduktion och samma uppgift. Insamling av data sker genom elevers skriftliga lösningar med uppföljning genom en intervju. Därefter görs en jämförelse mellan enskilda elevers resonemang och gruppers resonemang med utgångspunkt i imitativa resonemang och kreativa matematiska resonemang. Resultatet visar på att elever som arbetar enskilt med problemlösning till större del för ett imitativt resonemang medan elever som arbetar i grupp för ett kreativt matematiskt resonemang. För att främja matematiska resonemang är det viktigt att skapa möjligheter i undervisningen så att det blir tydligt för eleverna vad som förväntas utav dem. Om det uttryckligen framgår att elever ska förklara, lyssna och omvärdera blir det tydligare vad som fordras av eleven och det i sin tur bidrar till att matematiska resonemang förs. / <p>Matematik</p>

Det har visat sig att när elever får möjlighet att resonera för sina lösningsförslag ökar deras förståelse. Forskning visar att grupparbete har god effekt i arbetet med problemlösningsuppgifter inom ämnet matematik, trots detta har grupparbete som arbetsform minskat. Ett grupparbete kan inte endast appliceras, utan ett samarbete måste också finnas för att det ska vara gynnsamt. Av den orsaken undersöker studien hur elever i årskurs 1 resonerar och samarbetar i grupp i arbetet med problemlösning i matematik. Avsaknaden av tidigare forskning som berör årskurs 1 elevers resonemang gör studien unik. Syftet med studien är att bidra till en större förståelse för hur elever i lägre åldrar samarbetar i grupp när de arbetar med problemlösningsuppgifter inom ämnet matematik. För att besvara frågeställningen: På vilket sätt använder sig elever av resonemangsförmågan i arbetet med problemlösningsuppgifter i grupp i årskurs 1? har fem grupper om fyra elever studerats. Studien har en kvalitativ ansats där olika gruppkonstellationer i årskurs 1 har observerats under fem tillfällen.  Studiens teoretiska utgångspunkt utgår från fyra centrala begrepp; metanivå, objektnivå, effektiv och ineffektiv kommunikation med inspiration från Palmér och Van Bomméls (2016) analysverktyg. Det sociokulturella perspektivet har också varit en del av denna studie. Från resultatdelen framkom det att elever får större möjlighet att resonera i grupp än när de arbetar enskilt. Slutligen gav resultatet att laborativt material var ett effektivt hjälpmedel för att förstärka sitt resonemang och gav dessutom möjligheten att bygga vidare på resonemang. De didaktiska implikationerna denna studie medför är att problemlösningsarbete i grupp kräver utrymme i grundskolans tidigare år. Det möjliggör att elever får öva sin samarbets- och resonemangsförmåga från en tidig ålder. Studien synliggör hur elever använder resonemangsförmågan genom att analysera kommunikationen utifrån meta- och objektnivå. Lärdomar vi tar med oss från studien är att det är givande för elever att arbeta i grupp redan i årskurs ett, och få chansen att öva och utveckla samarbets- och resonemangsförmågan. Ett exempel på vidare forskning skulle kunna vara att undersöka hur laborativa hjälpmedel bidrar när elever resonerar i grupp i arbetet med problemlösningsuppgifter i ämnet matematik.

<p>I denna studie analyseras interaktionen mellan några elever i grupparbete samt instruktionens betydelse för formandet av dess villkor. Forskningsfrågorna belyser hur eleverna med hjälp av tal, gester och blickar interagerar med varandra, vilka mönster av kommunikation interaktionen visar, instruktionens betydelse och aspekter på komplexa faktorer som omger grupparbete som arbetsform. Två grupparbeten observeras med hjälp av videoinspelning som delvis kompletteras med ljudinspelning för att erhålla ett tillförlitligare analysmaterial. Grupperna består av fem år 1 elever vardera. Resultatet visar på att den information som läraren ger i förväg får betydelse för hur eleverna interagerar. Studien beskriver att eleverna delvis agerar enligt grupparbetets sociala konstruktion, men delvis också informellt. Studiens slutsats är att grupparbetet bl a kan vara en god arena för demokratisk fostran men att eleverna behöver träna sig för att klara av att samspela. Ur ett pedagogiskt perspektiv blir det ett offentligt erfarenhetsrum där åsikter kan brytas mot varandra och kompromisser ingås, vilket är egenskaper som efterfrågas i dagens samhälle och som åligger skolan att utveckla. Trots att forskning visar på grupparbetets positiva effekter ur ett tvåfaldigt perspektiv; ett kunskapsmässigt och ett socialt, visar statistik på att lärare väljer denna arbetsform i avtagande utsträckning. Studien belyser aspekter som kan få betydelse för detta val.</p>