No description available.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att kartlägga svenska rytmiska elitgymnasters hoppförmåga samt se om ett spänstträningsprogram kan förbättra hoppförmågan hos dessa gymnaster. Bakgrund Rytmisk gymnastik är en idrottsgren endast för kvinnor där gymnasten arbetar med kroppen och ett handredskap tillsammans med musik. För att nå framgångar i rytmisk gymnastik behöver en gymnast ha förutsättningar och en stor förmåga i rörlighet, styrka, spänst, koordination, balans och kroppsbyggnad. Rep, tunnband, boll, käglor och band är de fem handredskap som används inom rytmisk gymnastik. Kravanalysen för rytmisk gymnastik är en dokumentation för hur en gymnast ska tränas från grunden och visar vilka fysiska och psykiska krav som ställs på en rytmisk gymnast. I kravanalysen finns det testvärden på olika tester inom flexibilitet, styrka, god balans, snabbhet och spänst som är baserade på resultat från internationella toppgymnaster. Utifrån dessa tester och testvärden kan tränare se hur gymnasterna ligger till inom de olika kraven. Metod Studiedeltagarna för denna undersökning var 12 svenska elitgymnaster i rytmisk gymnastik som tävlar på riksnivå i Sverige. Innan och efter träningsperioden genomförde gymnasterna spänsttester. Träningsperioden bestod av fyra hoppövningar som skulle göras tre gånger i veckan under sex veckor, utöver den vanliga träningen. Hoppförmågan i de sex testerna jämfördes först mellan de två förtesterna med hjälp av ett parat t-test. Genom ytterligare parat t-test jämfördes testresultaten före och efter träningen med hjälp av parat t-test. En skillnad godtogs som signifikant om p<0,025. Resultat Medelvärdet för Counter movement jump (CMJ) var efter kontrollperioden 38,08 cm. Efter träningsperioden hade medelvärdet förbättrats till 40,08 vilket motsvarar 5,5 procents ökning av hopphöjden. Medelvärdet för CMJ från höger ben var innan träningsperioden 27,83 och 28,33 efter träningsperioden. Ökningen av hopphöjden var ca 2 procent. Medelvärdet för CMJ från vänster ben var vid testtillfället före träningsperioden 29,50 cm och hade ökat med 1,25 cm till efter träningsperioden vilket motsvarar 4,2 procents ökning. Jämfota hopp framåt var det enda testet som visade en statistisk signifikans (p<0,025) efter träningsperioden då medelvärdet förbättrats från 187,67 cm till 197,33 cm vilket är en ökning på 5,10 procent. Hopp från vänster ben till höger ben visade ett medelvärde på 163,67 cm innan träningsperioden och 168,92 cm efter den sex veckor långa perioden med träning. Förändringen var 3,2 procents ökning av hopphöjden. Det sista testet, hopp från höger ben till vänster ben visade ett medelvärde vid testtillfället före träningsperioden 167,42 cm och efter 171,67 cm. Ökningen på 4,25 cm motsvarade drygt 2,5 procent. Slutsats Medelvärdet för det horisontella hoppet framåt ökade efter sex veckor med specifik spänstträning. Troligen skulle fler tester visa en statistisk signifikans om träningsperioden varat längre. Hopp- och spänstövningarna som användes i denna studie visar ändå att dessa är relevanta att addera till träningen för att öka hoppförmågan då medelvärdena för samtliga tester visade tendenser till att förbättras efter träningsperioden.

No description available.

Syfte och frågeställningar Syftet var att undersöka samband mellan hög ”generell ledlaxitet” och ländryggsbesvär hos flickor i olika åldrar inom tävlingsgymnastiken. 1. Har 9- och 12- åringar inom tävlingsgymnastiken en högre ”generell ledlaxitet” än övriga i samma ålder? 2. Har en hög ”generell ledlaxitet” något samband med ländryggsbesvär hos 9- och 12 åriga tävlingsgymnaster? 3. Finns det någon skillnad på ländryggsbesvär bland tävlingsgymnaster i åldrarna 9 och 12? Metod Genom Beightons fysiologiska rörlighetstester (poängsystem 1-9) har 53 kvinnliga tävlingsgymnasters ”generella ledlaxitet” fastställts. Enkätfrågor har konstruerats för att ta reda på gymnasternas eventuella upplevda ländryggsbesvär. Resultat Försökspersonerna som har ingått i studien har en klart högre ”generell ledlaxitet” än övriga i samma ålder. I båda de undersökta åldrarna så är ett laxitetsvärde på 7 vanligast förekommande. Denna grupp består av 47,8 % av 9 åriga gymnaster och 30 % av 12- åringarna. Samma värden hos jämnåriga flickor 9 år är 1,6 % och flickor 12 år är 2,4 %. Enkätstudien visar att det främst är 12- åriga flickor som har problem i ländryggen, nämligen 36,7 %. Det resultat som är statistiskt säkerställt är sambandet mellan ledlaxitet och graden av upplevd ryggsmärta. P-värdet för detta samband är 0,042. Sambandet för denna analys är r= 0,62. Slutsats Studien visar ett svagt samband mellan hög ”generell ledlaxitet” och upplevda ländryggsbesvär. Detta samband kan enbart ses i den äldre åldersgruppen i studien. Åldern påverkar de upplevda ländryggsbesvären i negativ riktning. Den ”generella ledlaxiteten”, som är kraftigt högre än hos jämnåriga skolbarn, förändras ej med åldern på försökspersonerna. Det vill säga, de som är överrörliga vid 9- års ålder torde även vara det i 12-års ålder.

Syfte och frågeställning: Syftet med denna studie är att undersöka de eventuella fördelar styrketräning med yttre belastning kan ge kvinnliga truppgymnaster på juniornivå. Frågeställningar: Vilken effekt på explosivitet i nedre extremitet har sex veckors powerträning med yttre belastning på truppgymnaster? Skiljer resultaten sig från de som uppnås vid traditionell gymnastisk styrketräning? Metod: Två lag som representerar Sverige-eliten på damsidan i juniorklassen delades in i test- (n=7) och kontrollgrupp (n=8). Testgruppen genomförde under sex veckor ett specialdesignat träningsprogram riktat mot power medan kontrollgruppen genomförde traditionell gymnastisk styrketräning. För- och eftertester genomfördes för att utvärdera effekterna av programmen. Testbatteriet innehöll loaded squat jump, jump squat, squat jump, counter movement jump, drop jump från 20, 40 och 60 cm samt 20 m sprint. Resultat: Båda grupper förbättrade sina resultat i de flesta tester men inga signifikanta skillnader mellan test- och kontrollgrupp upptäcktes förutom i drop jump från 20 cm för testgruppen (p=0.008). Sammanslaget upptäcktes signifikanta skillnader i CMJ average power 10 kg (p=0.020), CMJ W/kg 10 kg (p=0.035), CMJ average power 50 % kroppsvikt (p=0.004), CMJ W/kg 50 % kroppsvikt (p=0.007), LJS W/kg 10 kg (p=0.002) samt LSJ average power 50 % kroppsvikt (p=0.004). Slutsats: Denna studie tyder på att styrketräning med yttre belastning under sex veckor varken är bättre eller sämre än traditionell styrketräning för truppgymnaster. Mer forskning behöver bedrivas på området för att helt kunna uttala sig om effekterna av dessa typer av program.

Syfte & Frågeställning Studiens syfte var att ta reda på gymnasters beskrivning av trygga idrottsmiljöer, samt deras rekommendationer för att uppnå trygga idrottsmiljöer. Frågeställningarna var: Hur beskriver gymnaster trygghet? Hur beskriver gymnaster en trygg idrottsmiljö? Vilka rekommendationer ger gymnaster till tränare, gymnaster, föräldrar, organisationsledare och Svenska Gymnastikförbundet för att uppnå trygga idrottsmiljöer? Vilka rekommendationer ges i litteratur och tidigare forskning som kan kopplas till gymnasternas rekommendationer? Metod Studien är kvalitativ och har genomförts via intervjuer. Sex aktiva eller före detta elitgymnaster mellan 17–27 år deltog i studien, från disciplinerna manlig artistisk gymnastik, kvinnlig artistisk gymnastik, rytmisk gymnastik och truppgymnastik. Intervjuguiden skrevs utifrån input från Svenska Gymnastikförbundet. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades. Analysen var en blandning av induktiv och deduktiv. Resultat Resultatet visade en beskrivning av otrygga och trygga idrottsmiljöer. Deltagarna beskrev att i en trygg miljö kan man vara sig själv, man är inte ensam och man har en god kommunikation. I en otrygg miljö är man rädd för att misslyckas och att vara sig själv. Fem huvudteman framkom utifrån intervjuerna; rekommendationer till tränare, till gymnaster, till föräldrar, till organisationsledare och till Svenska Gymnastikförbundet. Slutsats Resultatet visade att tränare upplevdes vara de som hade störst påverkan på att skapa en trygg idrottsmiljö. Resultatet visade även att det upplevs vara Svenska Gymnastikförbundet som har störst ansvar för att visa vad som accepteras inom gymnastik och vilken kultur man vill skapa. Det anses även vara deras ansvar att få fler gymnaster att vilja hålla på med gymnastik längre, och att välbefinnande ska prioriteras framför att nå prestation och resultat, för att skapa en tryggare idrottsmiljö.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att ta reda på hur gymnaster på elitnivå mår. Studiens frågeställningar är följande: Har gymnasten upplevt att elitkarriären påverkat välmående? Vilka faktorer påverkar elitgymnastens välmående? Metod Genom ett bekvämlighetsurval hittades sex deltagare som tävlade på elitnivå inom de gymnastiska disciplinerna truppgymnastik, trampolin och rytmisk gymnastik. Två av deltagarna är kvinnor och fyra är män. Deltagarna är mellan 19 och 26 år och har 7 och 20 års erfarenhet som aktiva gymnaster. En semistrukturerad intervjuguide användes vid intervjuerna. Empirin bearbetades genom en innehållsanalys. Studien bygger på det teoretiska ramverket ‘Biopsykosociala idrottsskaderiskprofilen’. Resultat De olika teman som tas upp i resultatet är Negativa faktorer och Positiva faktorer, samt Sociala Faktorer och Faktorer från klubben. Resultatet strukturerades med hjälp av det teoretiska ramverket till inre och yttre faktorer. Dessa teman beskriver mer djupgående hur deltagarna har upplevt att elitkarriären påverkat deras välmående på olika sätt. I resultatet framkommer bland annat att flera deltagare känner press och prestationsångest inför tävling och att mental träning är en viktig aspekt inom gymnastiken. Faktorer från klubben handlar om hur träningskulturen och relationen till tränaren påverkar gymnastens välmående. Det visar sig även att gymnaster kan bli uppmanade att träna trots att de är sjuka. Slutsats Sociala faktorer visar sig ge en positiv påverkan på elitgymnastens välmående där goda vänskapsrelationer och en positiv träningskultur kan vara avgörande för välmåendet. Studien kom även fram till negativa och positiva faktorer som påverkar elitgymnastens välmående. De positiva är: motivation, attityd, självkännedom &amp; mognad och mental träning. De negativa är: press, överträning och skador, tar mycket fritid och konsekvenser av intensiv träning. Då det framkom i studien att gymnaster blir uppmanade att träna även fast de är sjuka vore det intressant för vidare forskning att undersöka hur tränare tar hänsyn till elitgymnasternas dagsform och välmående i förhållande till träningen. / <p>Ämneslärarprogrammet, Specialidrott</p>

No description available.

No description available.

Injuries in the female gymnast are common and it is important to understand the biomechanical factors responsible for injury. The Back Walkover maneuver requires one of the greatest amounts of lumbar hyperextension compared to other common gymnastic maneuvers. During the Back Walkover large lateral and vertical impact forces follows on the spine. The spine and muscles around the spine have to absorb generally large forces; therefore the loads on the back and certainly on the lower back are of significant interest. Additionally, it takes a lot of strength and a vast range of motion to perform gymnastic maneuvers such as The Back Walkover. It is of interest to study mechanical loads on a female gymnast since they show higher occurrences of stress-related pathologies of the lumbar spine. Therefore the purpose of this project was to examine the loads on the spine during the gymnastic maneuver Back Walkover. Tests on a single female gymnast were made at the sports engineering lab at the University of Adelaide in Australia. Using the 3D-camera system; Optitrack Motion Capture System and Kistler Force Plate, positional data for two dimensions, X-direction (anterior-posterior) and Z-direction (vertical), and ground force were received. Data received were progressed into a graph, diagrams and biomechanical calculations where forces for the vertebrae L1 were calculated in vertical and horizontal direction. The received forces were compared to vertical and horizontal forces in L1 during standing position. Together with developed videos this assisted to model the loads of the spine (L1) during the gymnastic maneuver the “Back Walkover”. The study has led to a deeper knowledge for the community about the risks for female gymnasts and has widened the experience of the project participant, as the project aimed.