Inom kommunal hemsjukvård utfärdar distriktssköterskor ofta läkemedelsdelegering till omvårdnadspersonal i hemtjänsten. Tidigare studier och kartläggningar har visat på svårigheter att följa gällande föreskrifter kring läkemedelsdelegeringar. När föreskrifterna inte följs kan det få till följd att patientsäkerheten inte upprätthålls. Tidigare studier har framförallt fokuserat på distriktssköterskans erfarenheter av läkemedelsdelegering. Syftet med studien är att beskriva läkemedelsdelegering utifrån hemtjänstpersonalens erfarenheter. Studien hade en fenomenologisk ansats med en livsvärldsteoretisk grund. Åtta intervjuer med vårdbiträden och undersköterskor inom hemtjänsten inkluderades i resultatet. Intervjuerna analyserades utifrån beskrivande innebördsanalys vilket resulterade i tre innebördsteman. Läkemedelsdelegering innebär ett oundvikligt åtagande på gott och ont. Det ses som en självklarhet att arbeta utifrån läkemedelsdelegering eftersom i stort sett all personal inom hemtjänsten har en delegering. Uppgiften kan upplevas påtvingad men också rolig och utvecklande. Läkemedelsdelegering innebär en skyldighet att ta ansvar för uppgiften och följa de regler och rutiner som finns. För att kunna göra det har hemtjänstpersonalen rätt att få den utbildning och det stöd som krävs från distriktssköterskan. Läkemedelsdelegering kan innebära att hemtjänstpersonalen självständigt behöver hantera svårigheter som uppstår vid läkemedelsadministreringen. Det kan skapa en känsla av utsatthet. När samarbetet med distriktssköterskan inte fungerar tillfredsställande eller distriktssköterskan har en nedvärderande attityd kan också en känsla av utsatthet och ensamhet uppstå. Genom att identifiera svagheterna i processerna kring läkemedelsdelegering kan de säkras för att skapa en hållbar utveckling. Här har distriktssköterskan ett ansvar att se till att hemtjänstpersonalen har den kompetens som krävs för uppgiften samt ett ansvar att skapa goda relationer mellan yrkesgrupperna.

Enligt statistik från svenska palliativregistret får patienter som är i ett palliativt skede inte optimal vård, det kan innebära ett ökat lidande för både patienter och närstående. Man kan tydligt se att flera av de tolv kvalitetsindikatorer som mäts, har låg eller mycket låg måluppfyllelse. Syftet med studien var att undersöka vilken betydelse svenska palliativregistret har för sjuksköterskor i mötet med patienter i behov av palliativ vård. Vi valde att intervjua sjuksköterskor, verksamma i kommunal hälso- och sjukvård. En kvalitativ metod har använts med en induktiv ansats eftersom denna metod ansågs mest lämpad för att undersöka om sjuksköterskorna upplevde svenska palliativregistret som betydelsefullt i den palliativa vården. Resultatet redovisas i kategorier enligt följande: att öka trygghet i palliativt vårdande genom arbete med svenska palliativregistret, att dokumentera smärtskattning enligt svenska palliativregistret, att utveckla arbetssätt för ökad måluppfyllelse i svenska palliativregistret samt att driva processarbetet med svenska palliativregistret. I intervjuerna framkom att sjuksköterskorna är mycket engagerade i den palliativa vården och månar om att etablera god kontakt genom att skapa trygghet både till patient och närstående. Sjuksköterskorna uttryckte över lag att arbetet med svenska palliativregistret förbättrar den palliativa vårdens kvalitet och vårdinnehåll, som t.ex. symtomlindring, brytpunktssamtal, munhälsa men även teamarbete förbättras. Smärtlindring är enligt sjuksköterskorna det mest prioriterade området, trots det saknas rutiner för dokumenterad validerad skattning med smärtskattningsskalor, vilket krävs för att kunna göra korrekta registreringar av kvalitetsindikatorerna i svenska palliativregistret. Det har framkommit i intervjuerna att kompetensutveckling i de egna verksamheterna har skett med fokus på svenska palliativregistrets kvalitetsindikatorer, detta har bidragit till att täckningsgraden i svenska palliativregistret ökat. Det är indikatorer på att vårdens kvalitet och vårdinnehåll i livets slutskede förbättrats i kommunal hälso- och sjukvård. / Program: Fristående kurs

Sjuksköterskornas vardag innehåller mycket glädje och arbetstillfredsställelse men upplevelsen av otrygghet, stress och svåra avvägningar gör att de behöver stöd och bekräftelse för att klara av det arbete som ställer allt högra krav. Ett område där sjuksköterskorna kommer att verka alltmer framöver är inom den kommunala hälso- och sjukvården där ensamarbete och stor arbetsbelastning med svåra etiska dilemman präglar arbetet. Genom att erbjuda handledning kan gemenskap, trygghet och växt skapas. I handledningstillfället får sjuksköterskan möjlighet till reflektion, sätta ord på sina tankar och känslor, bli stärkta i sin yrkesroll, utveckla sin självkänsla, våga vara nära och bjuda in till en gemenskap med vårdtagaren såväl med kollegan.Caritasmotivet blir tydligt i handledningen och det uppstår en parallellprocess mellan handledare och den handledde och i mötet mellan vårdare och vårdtagare. Syftet med denna uppsats är att beskriva sjuksköterskornas upplevelse av handledning i grupp och metoden som används är en litteraturstudie med kvalitativ ansats. Sju artiklar valdes ut och analyserades. Samtliga artiklar är skrivna av nordiska författare. I uppsatsen visas sjuksköterskornas upplevelse av handledning utifrån fyra teman; känsla av gemenskap, känsla av mod, känsla av stärkt yrkesroll och känsla av återhämtning. Handledning kan skapa förutsättningar för yrkesmässig växt, gemenskap, tydlighet och ett etiskt förhållningssätt. Den strukturförändring som nu sker inom vården ökar kraven på sjuksköterskornas kompetens och detta kan leda till stress och ohälsa som i sin tur kan leda till sämre omvårdnad och säkerhet för vårdtagaren. Detta är starka skäl till att handledning ska erbjudas dagens sjuksköterskor. Forskning kring handledning och dess betydelse för den kommunala sjuksköterskan tycks saknas, här finns ett stort utrymme för vidare forskning. / Program: Fristående kurs

<p>Sjukfrånvaro är ett komplext fenomen som påverkas av olika faktorer på olika nivåer, från individer till samhällen. Fortfarande saknas det dock studier av hur de olika aktörerna som deltar i en sjukskrivningsprocess upplever processen. Syftet med denna intervjustudie var att undersöka hur fyra olika aktörer, Försäkringskassan, företagshälsovården, arbetsgivaren och den sjukskrivne upplever varandra och sjukskrivningsprocessen. Totalt deltog sex personer i halvstrukturerade intervjuer som sedan bearbetades enligt tematisk analys. Resultatet visar att de olika aktörerna har olika perspektiv och i vissa fall har svårt att förstå varandras roller i sjukskrivingsprocessen. Vidare framkommer det att många problem tycks bero på att det saknas en effektiv samordnande funktion av sjukskrivningsprocessen, vilket har negativa konsekvenser för hela processen och även påverkar samarbetet mellan de olika aktörerna. Slutsatsen blir att många problem skulle kunna lösas genom effektivare samordning i sjukskrivningsprocessen.</p>

<p>Antalet väpnade butiksrån ökar. Denna examensuppsats syftar till att försöka förstå drabbades upplevelse, samt att undersöka hur ”hjälpare” kan stödja drabbade. Studiens upplägg, inspirerat av Grundad Teori, antar ett fenomenologiskt perspektiv. Studien är en del av projektet ”Traumatisk Stress i Arbetslivet”. Telefonintervjuer genomfördes med drabbade av butiksrån. Informanternas berättelser tydliggör butiksrånets karaktär av traumatisk upplevelse. Ungefär hälften av informanterna uppgav att de fått visst krisstöd, medan andra inte fått något stöd alls. De flesta menade dock att de återhämtat sig efter rånet, men kvarstående förändringar kan ses bl.a. i försämrad grundtrygghet. En litteraturgenomgång visar att traumapsykologi är ett nytt forskningsområde. För att bedöma individens risk för posttraumatiska besvär rekommenderas stress-sårbarhetsmodellen. Skyddande faktorer som diskuteras är socialt stöd och känsla av sammanhang tillsammans med akuta interventioner och psykoterapeutisk behandling.</p>

<p>Syftet med den här studien var att belysa i vilken utsträckning skolan arbetar i linje med styrdokumenten, avseende hälsa, begränsat till övervikt och fetma. Läroplanen (Lpo 94) visar att skolan bland annat skall ge barnen en kunskap och förståelse kring att sättet att leva påverkar den egna hälsan. För att belysa hur skolan arbetar i enlighet med detta, intervjuades fyra lärare samt en rektor. Rektorer från sju andra skolor fick dessutom besvara enkätfrågor kring hur de arbetar med övervikt och fetma vid sina skolor. Resultatet visar att de medverkande skolorna i den här studien anser att de arbetar aktivt i frågan om hanteringen av barn med övervikt eller fetma. Metoder de använder för att uppnå detta är bland annat att uppmuntra daglig rörelse, servera bra och näringsrik mat, samt att låta barnen pröva på olika idrotter och dessutom via skolhälsovården stödja de barn och föräldrar som är i behov av hjälp.</p>

<p>Cirka 4000 personer levde med HIV i Sverige år 2006. Risken för att bli smittad av HIV är liten i jämförelse med annan blodsmitta. Syftet med litteraturöversikten var att belysa upplevelser och attityder i vård av HIV/AIDS-smittade patienter. Innehållsanalys användes för att analysera nio vetenskapliga artiklar. Analysen resulterade i två kategorier och åtta subkategorier. I resultatet framkom vårdpersonals positiva och negativa upplevelser och attityder. En del personal hade respektfullt bemötande samt kände sig trygga och tillfredsställda i vårdarbetet. Något som bidrog till säkerheten var utbildning och erfarenhet. Det som även framkom var att personalen ofta hade fördomar som gav negativa attityder. Vanmakt och frustration upplevdes också i vården, där känslomässig stress var mer oroande än fysisk stress. Resultatet indikerade att det fanns personal som skulle undvika att vårda drabbade personer. Negativa attityder hos vårdpersonal har troligtvis sitt ursprung i bristande kunskaper. Slutsatser som dragits var att framtida forskning torde leda till åtgärder som minimerar vårdpersonals undvikande beteende vilket möjliggör alla människors lika rätt till god vård oavsett diagnos.</p>

<p>Samverkan i Kronobergs län bedrivs mellan försäkringskassa och arbetsförmedling. Verksamheten innebär arbetslivsinriktad rehabilitering för individer. Under 2007 presenterade länet ett mycket gott resultat för verksamheten och låg i topp jämfört med övriga län. Därav finns intresse att studera verksamheten. Studiens syfte är att beskriva det samverkansarbete som sker mellan myndigheterna i verksamheten Samverkan och att generera hypoteser som kan förklara de goda resultatsiffror Kronobergs län har presterat. Studien är utformad som en beskrivande fallstudie med sammansatt design. Det vill säga en studie av ett nutida fenomen som vi i vår forskarroll har haft liten kontroll över, kombinerat med att vi har frågor med ”hur” och ”varför” formulering.  Vi har använt oss utav såväl kvalitativ- som kvantitativ data. För att återge en bred bild har metodtriangulering använts.  Empirisk data har inhämtats genom enkätundersökning samt djupintervjuer. Analys av data har skett genom SPSS (kvantitativ) och Open Code (kvalitativ).</p><p> </p><p>Genom studien framträdde en rad olika faktorer som kan anses mer eller mindre bidragande till länets resultatsiffror. Dessa resulterade i olika konklusioner som kunde kopplas till det presenterade positiva resultatet gällande tydlig och konkret målsättning, ett utvecklat teamarbete och nuvarande ledarstil.</p>

<p>Ortopedkliniken vid Höglandssjukhuset behandlar samtliga extremitets-, rygg- och skallskadefall inom Höglandets sjukvårdsområde. Verksamheten är uppdelad i fyra huvudsakliga enheter; akutmottagning, mottagning, vårdavdelning och operation där läkarna fördelar sin tid mellan de fyra. Under de senaste åren har kliniken haft problem med försämrad tillgänglighet. Detta innebär i sin tur växande vårdköer, till såväl mottagning som operation, samt oförmåga att upprätthålla vårdgarantins mål på specialistvård inom 90 dagar. Syftet med denna rapport är med anledning av ovanstående <em>att ge rekommendationer kring hur ortopedkliniken vid Höglandssjukhuset kan effektivisera utnyttjandet av resurser för att öka tillgängligheten för sina patienter. </em></p><p>För att besvara nyss nämnda syfte görs en uppgiftsprecisering vilket inkluderar en nedbrytning till konkreta undersökningsområden och frågeställningar. Denna grundar sig dels i en förstudie där ortopedkliniken kartläggs för att få en första inblick i verksamheten och de problem som råder. Dels en referensram där logistiska teorier om bland annat processer och olika former av förbättringsfilosofier behandlas. Flertalet av teorierna är hämtade från den industriella världen och därefter tillämpade på hälso- och sjukvården och de speciella förutsättningar som råder inom området. Förstudien och referensramen leder tillsammans fram till den syntetisering som ger följande fyra undersökningsområden: <em>behov</em>, <em>processer</em>, <em>resursplanering </em>och <em>patientplanering</em>.</p><p>Med utgångspunkt i den information som samlats in och analyserats för respektive undersökningsområde har ett antal problem med tillhörande lösningar presenterats och redogjorts för. Utifrån detta har nedanstående slutsatser kunnat dras:</p><p>Ortopedkliniken bör utveckla riktlinjer kring vilka patienter som bör kallas till återbesök för att på så sätt undvika onödiga återbesök. Detta leder i sin tur till ett minskat antal återbesök vilket ger mer utrymme till nybesök och därmed förbättrad tillgänglighet. I samband med detta konstateras att ett ökat ansvar bör läggas på patienten gällande dennas läkeprocess genom att bland annat uppmana patienten att höra av sig vid behov. Ytterligare ett sätt att involvera patienten är att öka delaktigheten i bokningsprocessen genom användning av ett Internetbaserat system där önskemål angående tid kan lämnas. Detta skulle troligtvis resultera i ett minskat antal ombokningar och ett förenklat arbete för klinikens tidsbokning. Förslagsvis datoriseras även bokningen av telefontiderna då detta skulle ge personalen, inklusive läkare och mottagningssköterskor, en bättre överblick samt underlätta tidsbokningens arbete med dessa. Ännu en åtgärd för att förbättra användandet av telefontider är att schemalägga specifika tider för läkarna att hantera dessa, något som bör resultera i bättre kontinuitet.</p><p>Planeringen på kliniken kan i stort sett delas upp i två delar: resurs- respektive patientplanering. Dessa två bör sammanstråla för att uppnå bästa möjliga resultat. Ett steg i att förbättra resursplaneringen, vilket huvudsakligen innebär schemaläggning av läkare, är att i större utsträckning mäta och analysera de efterfrågemönster som kan utrönas ur klinikens behov. Detta möjliggör en mer preventiv planering där schemaläggningen tar hänsyn till exempelvis den behovstopp som återkommer i oktober varje år. Detta tros dessutom kunna skapa en bättre balans mellan återbesök och nybesök vilket i sin tur kan minska antalet återbesök till jourläkare. Övriga lösningsförslag till ortopedklinikens balansproblem inkluderar en standardisering av besökslängderna, mottagningspass med endast en besökstyp och en form av drop-in mottagning som ökar möjligheten för samarbete mellan läkarna på mottagningen. För att underlätta tidsbokningens arbete och därmed även patientplaneringen föreslås dessutom att remissutseendet förändras för att även inkludera uppgifter om mobiltelefonnummer, e-postadress samt villighet att komma med kort varsel.</p><p>Vid en eventuell implementering av ovanstående lösningar är det viktigt att ortopedkliniken har i åtanke att förbättringsarbete tar tid. Det är dock viktigt att man tar sig tid och faktiskt genomför förändringarna då det dels kan spara tid i framtiden och dels är en förutsättning för att kliniken ska kunna leva upp till såväl efterfrågeökningar och som förhöjda krav. Det föreslås således att ortopedkliniken använder sig av nedanstående rekommendationer för att förbättra den nuvarande situationen och skapa möjligheter inför framtiden. De rekommendationer som getts ortopedkliniken i syfte att dem ska uppnå bättre tillgänglighet är följande:</p><p>1. Utveckla riktlinjer som stöd för när en patient bör kallas till återbesök</p><p>2. Kartlägg behoven i större utsträckning, framför allt när det kommer till de korta återbesöken, och ta hänsyn till behoven och deras fördelning i resursplaneringen</p><p>3. Datorisera bokningen av telefontiderna samt ge dem en designerad tid i läkarschemat</p><p>4. Ändra remissutseendet så att även mobiltelefonnummer, e-postadress samt villighet att komma med kort varsel inkluderas</p><p>5. Inför mottagningspass med endast en typ av besök</p><p>6. Gör patienterna mer delaktiga bokningen och ta hänsyn till deras önskemål om besöks- och telefontider</p><p>7. Inför ett nytt system för bokningen av FP- och P-remisser som dessutom inkluderar ett kontrollsystem som varnar när vårdgarantin är på väg att överstigas</p> / <p>The orthopedic section at Höglandet Hospital provides health care for all patients within the Höglandet area suffering from problems with their extremities, backs and skulls. The section is divided into four main units; emergency room, clinic, ward and operating room, and the physicians divide their time between these four. During the last few years the orthopedics section has experienced problems with worsened accessibility. This has lead to a growing cue of patients waiting for appointments as well as operations, but also an inability to achieve the goals concerning accessibility set by the Swedish government. This goal states that patients should have to wait no longer than 90 days to get to see a physician within specialised health care. On account of the factors mentioned above, the purpose of this report is <em>to provide recommendations regarding how the orthopedic clinic at Höglandet Hospital can improve their planning and use of resources in order to achieve a better accessibility for their patients. </em></p><p>To help achieve the purpose mentioned above the study is divided into smaller parts, resulting in issues and areas of investigation that are more concretely formulated. This process requires two things, the first being an exploratory study in which the clinic is mapped and current problems and conditions are investigated. The second is conducting a frame of reference in which logistics theories concerning, among other things, processes and improvement philosophies are included. Many of the theories derive from the industrial world, but are also applied in a health care context and to the special condiditions that abide within the area. The exploratory study and the frame of reference together contribute to a synthesis leading to this study's four main areas of investigation: <em>needs</em>, <em>processes</em>, <em>resource planning </em>and <em>patient planning</em>.</p><p>The information that is gathered and analysed within each area leads to a number of problems and subsequent solutions. These are presented and discussed for each area respectively, leading to the following conclusions for the orthopedic clinic as a whole:</p><p>The orthopedic clinic should develop guidelines concerning which patients that ought to be called back for another appointment, leading to the elimination of unnecessary appointments. This leads to a reduced number of returning patients which enables the clinic to increase their number of first time appointments, resulting in a better accessibility. This also leads to the patient taking responsibility of his or her condition, with the patient having to contact the clinic if necessary. Another way of involving the patient is including the patient in the booking process by using an Internet based booking system that allows the patients to give requests concerning the time and day of their appointment. The result of this would be that fewer patients changing the time of their appointments, letting the booking personnel concentrate on other more important tasks. Also, the booking of telephone appointments should be computerized, leading to a better overview over the bookings and an improvement of the booking personnel's processes. Another solution concerning the problem with the booking of phone calls is making telephone appointments a part of the physicians weekly schedule, which leads to better continuity with the patient calls.</p><p>The orthopedic clinic's planning can be divided into two parts: resource planning and patient planning. These two parts must converge to achieve the best result possible. One way of improving the resource planning, which mainly concerns the scheduling of physicians, is to measure the patterns that can be seen in the needs of orthopedic care. This enables the orthopedic section to plan ahead and be prepared for the reoccuring peak of demand, which is in October. This will also lead to a better balance between the first time appointments and the appointments with patients coming back from either emergency treatment or operations. A better balance, in turn, reduces the appointments that today are performed by physicians who are on call, thereby avoiding the long waiting times associated with said appointments. Other solutions to achieving a better balance between the different types of appointments includes standardisation of the length of appointments, use of clinic hours with only one type of appointment and a modified drop-in clinic, which increases the possibilities for physician's to cooperate in treating the patients.</p><p>When implementing the solutions mentioned above, it is of great importance that the orthopedic clinic is aware of the fact that achieving changes is time consuming. It is however imperative that the orthopedic section finds the necessary time to make these changes. In the end the changes will not only be time saving, but they will also be a prerequisite to be able to handle an increasing demand concerning the needs for orthopedic care and stricter governmental laws and standards. It is thereby recommended that the orthopedic clinic make use of the recommendations below, in order to improve the present situation and create better possibilities for the future.</p><p>In order to achieve a better accessibility the following are recommended to the orthopedic clinic:</p><p>1. Develop guidelines as to which patients that require further appointments</p><p>2. Conduct more useful measurements of the needs, especially when it comes to appointments that must be booked on a short notice, and let the needs guide the resource planning to a greater extent</p><p>3. Computerise the booking of telephone appointments and make them a part of the weekly schedule</p><p>4. Modify the referral appearance to include information regarding mobile number, e-mail address and willingness to come to the clinic in short notice</p><p>5. Use clinic hours that has only one type of appointments</p><p>6. Make the patient more involved in the booking proccess for both clinic and telephone appointments</p><p>7. Establish a new booking system which includes a warning system for when the maximum waiting time is about to be exceeded</p>

<p>Stockholms läns landsting är sedan något år tillbaka nettobidragsgivare till det så kallade landstingskommunala utjämningssystemet. Enligt landstingsförbundets prognoser kommer denna utveckling att fortskrida, ett faktum som fick LO-ekonomerna Fransson och Wennmo att, i en rapport under våren 2003, hävda att utjämningssystemet inom en snar framtid kommer att bli politiskt ohållbart. Som alternativ föreslog rapportens författare att ett system med större, statligt kontrollerade, huvudmannaenheter införs. Uppsatsens syfte är att undersöka hur kostnaderna för hälso- och sjukvården kan komma att påverkas som en följd av att ansvaret överförs till större enheter än i dagsläget. För att uppfylla syftet har multipel regressionsanalys använts. Beroendevariabeln i analysen har konstruerats såsom de respektive hälso- och sjukvårdshuvudmännens avvikelser från ett bruttokostnadsgenomsnitt per capita. Studien kan inte påvisa några resultat som tyder på att hälso- och sjukvårdshuvudmännen skulle kunna åtnjuta stordriftsfördelar till följd av ett förändrat huvudmannaskap. De resultat som framkommer i uppsatsen visar istället att framförallt fyra variabler förklarar merparten av variationen i beroendevariabeln. Dessa förklaringsvariabler är befolkningens medelålder, andelen exporterad vård, den totala arealen och skattekraften i respektive huvudmannaområde. Tre av de fyra parameterskattningarna är förväntade. Det faktum att skattekraften uppvisar ett starkt samband med kostnadsavvikelsen är dock något förvånande. En möjlig förklaring till sambandet är att vårdtagare med en relativt hög skattekraft ställer relativt höga krav på vården jämfört med vårdtagare med en relativt låg skattekraft. De resultat som framkommer i studien tyder således på att de faktorer som påverkar kostnaderna i mer eller mindre utsträckning är strukturella, varför de knappast påverkas av ett förändrat huvudmannaskap.</p>