De negativa klimatförändringarna är 2000-talets stora moraliska dilemma. Transportsektorn bidrar idag med cirka 27 procent av världens alla utsläpp. Därmed kan det finnas ett stort utrymme för branschen att minska sina utsläpp och därmed sin miljöpåverkan. Syftet med denna studie är undersöka vad som motiverar företag att ta hänsyn till miljön i sina beslut, dagliga som långsiktiga strategiska beslut. Studien är genomförd med en kvalitativ ansats och data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med 8 företag. Samtliga företag är verksamma inom transport- och logistikbranschen. Studien visar att majoriteten av de undersökta företagen idag arbetar med att förbättra miljöprestandan, och en stor del av det miljöarbete som företag gör bottnar i en strävan efter ökad lönsamhet. Företagen förklär sina effektiviseringsåtgärder med en ”grön exteriör” som kommunicerar miljöarbetet. Flera av företagen väljer att addera miljöaspekten till sitt varumärke för att tillföra ett värde som kan ge dem fler ”affärer”. Vad som även visats är att ingen kund betalar mer för en högre miljöprestanda.

Syftet med undersökningen var att ta reda på hur förskolor arbetar med att skapa miljömedvetenhet hos barnen samt om förskolor arbetar med källsortering och återanvändning tillsammans med barnen. Undersökningen är baserad på kvalitativa intervjuer med nio pedagoger från tre förskolor. Resultatet visar att det finns både teoretiska och praktiska aktiviteter förskolorna använder sig av för att skapa miljömedvetenhet hos barnen och att källsortering är någonting som förekommer vid vissa förskolor. Alla tre förskolorna återanvänder material i verksamheten.

Norden är i dagsläget en framstående del av världen när det kommer till hållbar utveckling och hållbar turism. Många satsningar görs för att förbättra de tre dimensionerna, ekonomiskt, socialt och ekologiskt som ingår i begreppet hållbarhet. Uppsatsen har syftet att undersöka hållbar turism och utveckling ur ett nordiskt, svenskt och regionalt perspektiv där Sigtuna kommun står i fokus på det regionala planet. I denna kvalitativa undersökning visas exempel på bra och mindre bra satsningar som görs på nämnda nivåer. Även hur hållbar turismutveckling kan tillämpas ur ett nätverksperspektiv är ett huvuddel. Där Sigtunas hållbarhetsnätverk har visat styrka genom samarbete har Sverige som nation inte samma samordning utan är någonting som i framtiden bör utvecklas. / Scandinavia is in the currently a prominent participant in the world when it comes to sustainable development and sustainable tourism. Many efforts are made to improve the three dimensions, economically, socially and ecologically included in the concept of sustainability. This paper has the objective to investigate sustainable tourism and development from a Nordic, Swedish and regional perspective where Sigtuna is the focus on the regional level. This qualitative study shows examples of successful and less successful stakings made on those levels. Also how sustainable tourism development can be applied from a network perspective is the main aim. The Sigtuna sustainability network has shown strength through cooperation. Sweden as a nation has not shown the same strength, lacking coordination and that is something that should be developed and worked on in the future.

Syftet med examensarbetet är att ge djupare kunskap om sexåringars tankar kring hållbar utveckling med fokus på kompostering. Vidare är syftet att få en inblick i hur sexåringar uppfattar orsaken till att man komposterar samt hur de anser att de tillskansat sig kunskapen på området. Undersökningen genomfördes med hjälp av strukturerade samtal. Tio barn deltog i studien. Resultatet visar att barnen har god inblick i vad komposten används till och även vad man kan använda kompostjorden till, men begränsad inblick i hur jorden bildas. Materiens omvandling i komposten framstår för barnen som abstrakt och svårt att förstå, likaså materiens kretslopp. Sexåringarna uppfattar skolan och syskon i huvudsak som kunskapsförmedlare på området. Slutsatser jag kan dra av mitt arbetar att det behövs ett ökat engagemang från skolans håll, för att göra naturvetenskapliga fenomen mer konkreta och därmed lättare att förstå. Detta skulle underlätta barnens förståelse kring materiens kretslopp. En annan slutsats är vikten av att utgå från barns vardagsföreställningar i det pedagogiska arbetet med lärande för hållbar utveckling.

No description available.

De senaste åren har internationella dokument efterfrågat förtydliganden gällande undervisning om hållbar utveckling. Detta är något som svensk regering och Skolverket tagit till sig och i samband med gymnasiereformen 2011 presenterades nya läro- och ämnesplaner med ett tydligare uppdrag gällande undervisning om hållbar utveckling, men bara i vissa ämnen. Däremot preciseras det inte hur och i vilken omfattning undervisningen ska bedrivas vilket medför svårigheter för lärare att veta hur de ska förhålla sig till undervisning om hållbar utveckling. Syftet med föreliggande studie är att belysa några gymnasielärares attityder gällande undervisning om hållbar utveckling, exempelvis vilka lärarkategorier som anser denna undervisning om hållbar utveckling mest relevant samt skildra några lärares önskan av fortbildning inom ämnet. Jag har genomfört en enkätstudie som till viss del ämnar jämföra resultaten med Waxegårds fem år gamla studie, detta för att se hur lärarnas attityder ändrats i frågor gällande undervisning om hållbar utveckling.Min studie visar att 32 % av lärarna aldrig undervisar om hållbar utveckling, jämförande siffra i Waxegårds studie är 37 %, med andra ord har ingen markant ökning av undervisning om hållbar utveckling skett de senaste fem åren. Lärare i samhällsvetenskapliga ämnen är den grupp som både finner det mest relevant och i störst utsträckning undervisar om hållbar utveckling. 62 % av lärarna i min studie upplever att de har tillräckliga kunskaper för att undervisa om hållbar utveckling, jämförande siffra i Waxegårds studie är 37 %. Detta tyder på att kunskapen om undervisning om hållbar utveckling vidgats de senaste fem åren. Min studie visar att lärare önskar fortbildning om hållbar utveckling i samma omfattning som för fem år sedan, samtidigt som andelen lärare som fått fortbildning ökat i omfattning de senaste fem åren, från 25 % till 36 %. Möjlig förklaring kan vara den internationella FN-satsningen om undervisning för hållbar utveckling.

Tourism in the Arctic and Antarctic is increasing rapidly. In both Polar Regions, the cruise tourism is predominant. Several of the tour operators arrange trips under the banner of ecotourism, meaning that the trips should be ecologically sustainable. To ensure ecotourism standards there are different types of certifications; for cruise travels in the Arctic there is AECO (the Association of Arctic Expedition Cruise Operators) certification, and for travels to the Antarctic IAATO (the International Association of Antarctic Tour Operators). Promoters of ecotourism argue that these trips are important because they create support for conservation work among tourists making them “polar ambassadors”. But no journey, however “sustainably” operated, is without environmental consequences. In this project, the objective was to investigate whether ecotourism is worth its price for nature, by seeking answers to the following questions. 1)      Do the certifications fill their purpose or are they used as a form of “greenwashing”? 2)      Do the tourists become polar ambassadors? 3)      What are the environmental and natural effects of tourism in the Arctic? 4)      Is the ecotourism as operated today sustainable or are further developments necessary?   The project was partly carried out by participation in an “expedition” to the Arctic organized by a tour operator certified by AECO, during which my fellow travellers were asked to answer a couple of questionnaires. The results show that the industry is confident that it promotes conservation work, that the tourists become polar ambassadors, and that there are no visible negative ecological impacts. My observations and the questionnaires do not show that the participants automatically become polar ambassadors. However, the trip seems to affect the perceptions of first-time traveller to the Arctic, and the visitors learned new facts about the region and its wildlife. My observations during the trip also show that ecotourism-certifications do not seem to affect the travel agents work on site to any great extent and in some places land degradation is obvious. My conclusions are that ecotourism certifications have the potential to become an important tool in creating more sustainable travel, but much work remains to achieve this. Very little research has been conducted on the benefits vs. costs to the polar environment of ecotourism. Generally, much more research is needed to ensure sustainable tourism. / Turismen i Arktis och Antarktis ökar i snabb takt. I båda polarområdena är kryssningsturismen helt dominerande. Flera av företagen som arrangerar resor i regionerna bedriver ekoturism, alltså resor som ska vara ekologiskt hållbara. Det finns olika typer av ekoturismcertifieringar, för kryssningsresor i Arktis finns AECOs (the Association of Arctic Expedition Cruise Operators) märkning, och i Antarktis IAATO (the International Association of Antarctic Tour Operators). Förespråkare av ekoturism hävdar att dessa resor spelar en viktig roll i bevarandearbetet, därför att de skapar ett engagemang hos turisterna som de sedan tar med sig hem. Men inget resande, hur ekologiskt man än försöker bedriva det, är utan miljökonsekvenser. I detta projekt har ambitionen varit att undersöka om ekoturismen är värd sitt pris för naturen, genom att söka svar på följande frågor.   1)      Fyller certifieringarna sitt syfte eller leder de till ”greenwashing”? 2)      Blir turister polarambassadörer? 3)      Vilka är effekterna för miljö och natur av turismen i Arktis? 4)      Är ekoturismen hållbar?   Resultaten visar att branschen är övertygad om att den är positiv för bevarandearbetet, att polarambassadörer verkligen skapas, och att de synbara ekologiska konsekvenserna är obefintliga. Mina observationer under deltagande i en expeditionskryssningsresa till Svalbard, arrangerad av ett svenskt ekoturismföretag med medlemskap i AECO, visar inte entydigt på att människor blir polarambassadörer. Däremot verkar en resa påverka förstagångsresenärens uppfattning om Arktis, och besökarna lärde sig nya saker om regionen och dess djurliv. Observationerna under resan visar också att ekocertifieringar inte verkar påverka researrangörens arbete på plats i någon större utsträckning, och att markförslitningen på vissa platser är påtaglig. De slutsatser som kan dras av arbetet är att ekoturismcertifieringar har en potential att bli ett viktigt verktyg i arbetet för ett mera hållbart resande, men det kvarstår mycket arbete för att detta skall uppnås. Väldigt lite forskning har bedrivits om ekoturismens värde och kostnader för naturen i polarområden. Mycket mer forskning behövs för att säkerställa långsiktigt hållbar turism.

Att klimatet har blivit allt mer viktigt har inte undgått någon. Genom en bra cykelplanering kan en stad bli bättre på det hållbara planet och påverka klimatet positivt. Hur ser cykelplaneringen ut i Uppsala? Syftet med denna uppsats är att ta reda på om Uppsala har en bra cykelplanering och om kommunen lägger ner resurser på detta samt vad lånecyklar bidrar med. Två av Europas bästa cykelstäder är Köpenhamn och Amsterdam, vad är det dessa gör som främjar cykling? Cykelplanering anses av vissa som marginaliserat i jämförelse med andra fordons planering såsom bilplanering, samtidigt är cykeln av många inte betraktat som ett alternativt färdmedel då en del städer inte har investerat tillräckligt med resurser för att cyklister enkelt och säkert ska kunna ta sig runt i staden. Kvalitativa intervjuer med trafikplanerare på Uppsala kommun och projektledare på medieföretaget Clear Channel, som för närvarande står för lånecyklarna i Uppsala, innefattas i uppsatsen. Slutsatserna som gjorts efter denna uppsats är att Uppsala lägger mycket resurser på cykelplaneringen i staden, inte bara på nya cykelvägar utan också på underhållning, cykelparkeringar och annat som berörs inom ämnet cykling.

Syftet med denna studie var att analysera livsmedelsföretaget Findus AB och dess arbete med Corporate Social Responsibility i relation till hästköttskandalen. Studien ämnar att undersöka vilka skillnader det finns i deras CSR-kommunikation före respektive efter incidenten, vilket omfattar perioden 2012-2013. Vi vill dock belysa att vi inte ser hästköttskandalen som en självklar orsak till en eventuellt utvecklad CSR-kommunikation. Metod och material: Retorisk textanalys med hermeneutisk ansatsHuvudresultat: Utifrån vårt resultat kan vi urskilja att det finns skillnader i deras sätt att kommunicera CSR mellan 2012 och 2013. Främst syns detta i deras hållbarhetsredovisning, men stor del av deras kommunikation präglas av mer fokus på CSR under 2013. Vi ser även att de retoriska appellerna används mer frekvent, främst pathosargument. Dock drar vi inte slutsatsen att förändringen i deras arbete är en direkt konsekvens av hästköttskandalen.

Dagens konsumtionsmönster är ohållbart och för att lyckas övergå till en hållbar utveckling krävs förändringar i beteenden och livsstilar hos företag och konsumenter. I detta arbete har vi fokus på vad företag kan göra för att vara drivande i att skapa en mer hållbar konsumtion. Mer specifikt ser vi till det personliga säljmötet och hur försäljningen av hållbara varor skulle kunna ökas. Detta är riktat mot detaljhandelsföretag inom kläd- och textilbranschen där vi undersöker Åhléns som fallföretag för att belysa vilka bakomliggande faktorer som kan påverka försäljningen av hållbara varor vid det personliga säljmötet. Vi menar att försäljare är en viktig position att se till då de är länken mellan företaget och kund och därför har de möjlighet att påverka kunders val. Teorierna i detta arbete handlar om olika faktorer som påverkar försäljningsutfallet vid det personliga säljmötet samt förklarar hållbarhetens komplexa natur. Dessa har sedan varit grunden i undersökningen som har varit kvantitativ där den huvudsakliga datainsamlingen skedde via enkäter till 125 försäljare hos Åhléns med kompletterande intervjuer med företagets hållbarhetschef och en varuhuschef. Genom en multipel regressionsanalys framkom signifikanta variabler som förklarar möjliga bakomliggande faktorer som är viktiga för att kunna öka försäljningen av hållbara varor. De främsta visade sig vara att försäljaren skulle ha konkreta riktlinjer att arbeta efter, försäljarens värderingar överensstämmer med företagets, försäljarens anpassningsförmåga i en säljsituation och försäljarens arbetsengagemang. Slutligen visade studien att försäljarna anser att de har en stor påverkan på kundens köpbeslut vilket belyser företags möjlighet att fokusera på sina försäljare som medel i att driva försäljningen av hållbara varor.