I detta projekt har Stora Vikas befintliga småbåtshamn utvecklats till en samlingsplats för de boende i Stora Vika samt övriga Nynäshamns kommun, samtidigt som platsens nuvarande användningsområde i form av lokaler för båtklubben, båtbryggor samt förvaring av båtar hanterats. I programmet återfinns även bland annat en båtverkstad, resturang samt utrymme för försäljning av matvaror och andra produkter vilka kan tänkas behövas till båtar och verkstaden.  Stora Vika uppfördes i samband med etableringen av Cementas fabrik under 40-talet, men är idag framförallt en pendligsort där många arbetar i Nynäshamn och Stockholm. Den tidigare centrumanläggningen med bland annat konsum, bensinstation och biograf är nedlagd, och orten saknar idag samhällsinrättningar. Det finns, utöver småbåtshamnen, även en idrottsplats, och orten har ett aktivt föreningsliv med engagerade invånare.  Närheten till vattnet är en viktig del av både Stora Vikas och Nynäshamns identitet, och den lilla inbuktningen i viken bildar i kombination med dalsänkan en naturlig mötesplats och är den punkt bostadsområdet organiserats kring. Platsen är dock idag endast tillgänglig för båtklubbens medlemmar, vilket innebär att många invånare stängs ute från området, och grunden i detta projekt är att tillgängliggöra denna plats. Att göra platsen offentlig och förtydliga områdets koppling till vattnet kan även tänkas förstärka kopplingen mellan Stora Vika och Fållnäsviken samt övriga Nynäshamn. / The existing harbor in Stora Vika has in this project been developed into a gathering place for the residents of Stora Vika as well as the rest of Nynäshamn municipality. At the same time, the current use of the site, including premises for the boat club, boat docks and boat storage, has been taking into consideration. The program also includes, among other things, a workshop, a restaurant and space for selling groceries as well as products that may be needed for the boats and the workshop.  Stora Vika was built in the 1940s when the cement factory was established, but is now mainly a commuting town where many people are working in either Stockholm or Nynäshamn. The former center with a grocery store, gas station and cinema has been closed, and the town currently lacks public facilities. In addition to the harbor, there is also in Stora Vika a sports field, and the town has an active community life. The proximity to the water is an important part of both Stora Vika’s and Nynäshamn’s identity, and the small indentation in the bay, combined with the small valley, creates a natural meeting place and is the point the residential area is organized around. However, the site is today only reachable for the members of the boat club which means that many people are excluded from the area, and the foundation of this project has been to make this place more accessible. Making the site public and emphasizing the area’s connection to the water could also strengthen the connection between Stora Vika, Fållnäsviken, and the rest of Nynäshamn.

In this paper, I discuss layer 23 from the 2015 excavation at the harbor in the black earth, Birka, through identification and conservation of a number of iron objects from this specific layer. These objects are in many cases broken and worn out, which indicates that they have been thrown away on purpose. Traces of bone and charcoal in the layer supports the idea that the harbor has been a place where people left their waste. Many of these excavated objects can be related to craftsmanship and/or the ships gear.

<p>Denna uppsats behandlar innerstadens kajer i Stockholm. Syftet är att analysera hur innerstadens kajer fungerar som offentliga rum och hur de uppfattas av stadens invånare. Källmaterialet består till stor del av plandokument samt av intervjuer med både tjänstemän och stadens invånare.  En fallstudie vid en av innerstadens kajer har genomförts för att på ett tydligare sätt förstå kajernas dynamik. Resultaten från uppsatsen visar att planeringen kring kajområdena är splittrad och uppdelad mellan många olika instanser. Denna uppdelning tycks ge kajerna dess fysiska och psykiska utseende som antingen uppskattas eller ogillas av stadens invånare. Som offentliga rum fungerar kajerna på flera sätt, bland annat finns en osäkerhet och en kamp om rummet vilket skapar en dynamik som gör platserna levande och fungerande.</p>

<p>Med anledning av ISPS- kodens inträdande 2004 och personliga erfarenheter från fartyg och skyddsvaktsarbete har vi valt att fördjupa oss i ämnet portvaktens arbetsuppgifter. Vad vi har observerat sedan tidigare är att den allmänna uppfattningen bland ombordanställda är att portvakten är i vägen och det tar lång tid att komma till sin arbetsplats på fartyget.</p><p>Detta är en deskriptiv uppsats, där vi gjort en kvalitativ studie som bygger på intervju med vaktpersonal. Intervjun är sedan jämförd med de regler som finns för vakten i porten. Vi har avgränsat oss till att undersöka Göteborgs hamn, då denna var först i Europa att införa ISPS. Vi har intervjuat Magnus Rosenqvist, gruppchef på G4S i Göteborgs hamn. Detta har vi sedan jämfört med vad sjöbefälsstudenter på Högskolan i Kalmar har för erfarenheter och uppfattningar.</p><p>Vakten ansvarar för tillträdet till hamnområdet. Anledningen varför kontrollerna är så höga är för att upprätthålla hamnskyddet, inte fartygsskyddet. Vakten har samma ISPS- utbildning som resterande hamnpersonal, den utbildning en väktare måste inneha, men i Göteborgs hamn måste man dessutom vara skyddsvakt.</p> / <p>In connection with the ISPS- code's arising in 2004 and personal experiences from ships and security guarding, we have selected to deepen ourselves in the matter the gatekeeper’s duties. We have observed already that the general view among the vessel’s apployes, that the gatekeeper is in the way and it takes a long time to get to the workplace onboard the ship.</p><p>This is a descriptive essay, where we have done a qualitative study that builds on interview with local security personnel. The interview is then compared with the rules that are for the security guard in the gate. We have delimited ourselves to examining Gothenburg's port, because this is the first port in Europe to introduce the ISPS- code. We have interviewed Magnus Rosenqvist, squad commander at G4S in Gothenburg’s port. This result is then compared with the experiences and thoughts of students at Kalmar Maritime Academy.</p><p>The security guards are responsible for the access to the port area. The reason why the controls are so high is in order to maintain the port’s protection, not the ship’s protection. The security guard has the same ISPS education that all port personnel have, the education a general security guard must hold, but in Gothenburg’s port a security guard also must have a “skyddsvakt’s” education.</p>

Denna uppsats behandlar innerstadens kajer i Stockholm. Syftet är att analysera hur innerstadens kajer fungerar som offentliga rum och hur de uppfattas av stadens invånare. Källmaterialet består till stor del av plandokument samt av intervjuer med både tjänstemän och stadens invånare.  En fallstudie vid en av innerstadens kajer har genomförts för att på ett tydligare sätt förstå kajernas dynamik. Resultaten från uppsatsen visar att planeringen kring kajområdena är splittrad och uppdelad mellan många olika instanser. Denna uppdelning tycks ge kajerna dess fysiska och psykiska utseende som antingen uppskattas eller ogillas av stadens invånare. Som offentliga rum fungerar kajerna på flera sätt, bland annat finns en osäkerhet och en kamp om rummet vilket skapar en dynamik som gör platserna levande och fungerande.

Med anledning av ISPS- kodens inträdande 2004 och personliga erfarenheter från fartyg och skyddsvaktsarbete har vi valt att fördjupa oss i ämnet portvaktens arbetsuppgifter. Vad vi har observerat sedan tidigare är att den allmänna uppfattningen bland ombordanställda är att portvakten är i vägen och det tar lång tid att komma till sin arbetsplats på fartyget. Detta är en deskriptiv uppsats, där vi gjort en kvalitativ studie som bygger på intervju med vaktpersonal. Intervjun är sedan jämförd med de regler som finns för vakten i porten. Vi har avgränsat oss till att undersöka Göteborgs hamn, då denna var först i Europa att införa ISPS. Vi har intervjuat Magnus Rosenqvist, gruppchef på G4S i Göteborgs hamn. Detta har vi sedan jämfört med vad sjöbefälsstudenter på Högskolan i Kalmar har för erfarenheter och uppfattningar. Vakten ansvarar för tillträdet till hamnområdet. Anledningen varför kontrollerna är så höga är för att upprätthålla hamnskyddet, inte fartygsskyddet. Vakten har samma ISPS- utbildning som resterande hamnpersonal, den utbildning en väktare måste inneha, men i Göteborgs hamn måste man dessutom vara skyddsvakt. / In connection with the ISPS- code's arising in 2004 and personal experiences from ships and security guarding, we have selected to deepen ourselves in the matter the gatekeeper’s duties. We have observed already that the general view among the vessel’s apployes, that the gatekeeper is in the way and it takes a long time to get to the workplace onboard the ship. This is a descriptive essay, where we have done a qualitative study that builds on interview with local security personnel. The interview is then compared with the rules that are for the security guard in the gate. We have delimited ourselves to examining Gothenburg's port, because this is the first port in Europe to introduce the ISPS- code. We have interviewed Magnus Rosenqvist, squad commander at G4S in Gothenburg’s port. This result is then compared with the experiences and thoughts of students at Kalmar Maritime Academy. The security guards are responsible for the access to the port area. The reason why the controls are so high is in order to maintain the port’s protection, not the ship’s protection. The security guard has the same ISPS education that all port personnel have, the education a general security guard must hold, but in Gothenburg’s port a security guard also must have a “skyddsvakt’s” education.

Detta uppdragsbaserade arbete är en del av ett stort projekt som Göteborgs Hamn AB driver, vars syfte är att förnya det nuvarande brandskyddet i Energihamnen och även möta framtida krav. Syftet med föreliggande studie var att undersöka vilka förväntningar personal vid rederier och fartygsbefäl som regelbundet anlöper Energihamnen har på Göteborgs Hamn AB:s brandskyddsutrustning och brandberedskapsplaner. Vidare undersöktes vilken brandskyddsutrustning några av de tankfartyg som regelbundet anlöper Energihamnen har ombord, även vilka krav som ligger till grund för den utrustningen. För att få svar på ovanstående syfte kombinerades intervjuer med personal vid tre rederikontor och fem fartygsbefäl från samma rederier med en litteraturstudie. Litteraturstudien består av en sammanställning av de regelverk som ställer specifika krav och rekommendationer för det brandskydd som ska finnas ombord på tankfartyg. Intervjuerna genomfördes för att bl.a. få fartygsnäringens förväntningar på Göteborgs Hamn AB vid nödsituationer under lastoperationer. Resultatet visar att flertalet informanter förväntar sig att Göteborgs Hamn AB bör ha brandskyddsutrustning på kaj som kan släcka bränder ombord på fartygsdäck. De förväntar sig också att hamnens beredskapsplaner ska vara väl inövade och ska snabbt dras igång vid en nödsituation. / This thesis is part of a major project that the Port of Gothenburg has embarked upon, and is produced as a result of a project directive. The purpose of that project is to renew its current fire protection in Energihamnen (the Energy Port) but also meet future requirements. The purpose of the present study is to examine what expectations shipping companies and ship´s officers, which regularly arrive to the Energy Port, have on the Port of Gothenburg’s fire prevention systems and fire emergency plans. Further investigated are the requirements that form the basis for the fire protection equipment onboard tankers that regularly arrive in the Energy Port. To obtain answers from the above mentioned purpose, interviews were conducted with three ship owners and five ship officers, and this was combined with a literature summary which consists of the regulatory framework that places specific requirements and recommendations for the fire prevention equipment that will be on board tankers. The interviews were conducted to include the shipping industry's expectations of the Port of Gothenburg’s emergency procedures during cargo operations. The result shows that the majority of respondents expected that the Port of Gothenburg should have firefighting equipment on their docks that can extinguish fires onboard the ship’s deck. They also expected that the port's emergency response plans should be well rehearsed and should also quickly come into force during an emergency.

Norrköping är en stad vars historia har haft en stor inverkan på stadens utveckling. Mest framträdande är dess storhetstid som en industristad. När en av stadens mest attraktiva områden blir tillgängliga genom omlokalisering av den inre hamnens aktiviteter, ser jag en möjlighet att fördjupa stadens karaktär som en industristad, genom att förankra ett nytt lager av stadens historia. Den norra delen av Inre hamnen kommer att vara en delvis nybyggd stadsdel i anknytning till innerstaden, men med en genomträngande karaktär av den tidigare hamnen. Spår av den tidigare industriverksamheten kommer att synas i både byggnader och gaturum. Utvalda byggnader kommer att bevaras och ett noggrant arbete med byggprocessen, kommer att bli en två av de viktigaste verktygen i processen för att fördjupa stadens karaktär. Detta historiska lager är det andra planerade bevarandet av ett arkitektoniskt lager i stadens historia, och det är en inbjudan till att ytterligare lager läggs till i framtiden. Allt i syfte att bibehålla stadens karaktär och ta med den med stolthet in i framtiden. / Norrköping is a city with a history which has had a strong impact on the city’s development. Most prominent is its heydays as an industrial city. When one of the city's most attractive areas becomes available through the relocation of the inner harbour activities, I see the opportunity to deepen the city’s character as an industrial city, by adding a new layer of historical impact. The North part of the Inner harbour will be a partly newly built neighbourhood related to the inner city but with a penetrating character of the former harbour. Traces of the past industrial activity will be visible in both the buildings and the street rooms. Specific buildings will be kept and a careful work with the building process, will be a two of the important tools in the process to deepen the city’s character. This historical layer is the second architectural layer planned in the city’s history, and it’s an invitation for further layers to be added in the future. All with the intention to maintain the city’s character and bring it with pride into the future.

Studien syftar till att bidra med kunskap om förskollärares syn på sitt arbete med anknytning i förskolan med fokus riktat mot de yngre barnen. Detta görs genom att beskriva förskollärares roller som anknytningspersoner i förskolan. Studien har sin utgångspunkt i anknytningsteorin, där vi valt ut centrala delar och begrepp för att kunna besvara frågeställning och syfte med studien. Metoden för studien är en blandning av frågeformulär med öppna frågor och semistrukturerade intervjuer där sju förskollärare från olika delar av Sverige deltog. Resultatet analyserades genom två centrala begrepp trygg bas och säker hamn, vi kunde därigenom finna olika kategorier som passade in i förskollärares roller som anknytningsperson. Rollerna pedagogen som trygghet, den närvarande pedagogen och den relationsskapande pedagogen kunde urskiljas under kategorin trygg bas. Under kategorin säker hamn kunde rollerna den lyhörda pedagogen, den avvaktande pedagogen och pedagogen som ger närhet och beröring urskiljas. Resultatet visar sammanfattningsvis att de olika rollerna samspelar med varandra och den ena rollen utesluter inte den andra. En slutsats vi kan dra utifrån resultatet är att respondenterna ser sig själva som anknytningspersoner i förskolan, även om de inte använder just begreppet anknytningsperson. Pedagogen blir i förskolan barnets trygga bas och säkra hamn istället för vårdnadshavaren. Denna trygghet skapas, visar resultat, med hjälp av omsorgsfulla, närvarande och lyhörda pedagoger som också lägger stor vikt vid goda relationer till vårdnadshavare och barn samt har en balans mellan när det är dags att kliva fram och när det är dags att avvakta samt en balans i förhållandet mellan att respektera barns integritet samt ge närhet och beröring.

Enligt en inventering som gjorts av 40 svenska hamnar kommer minst 2,5 miljoner kubikmeter förorenat sediment behöva tas omhand de närmaste åren (Holm, 2011). Stabilisering och solidifiering är idag det mest aktuella alternativet till deponering på land och dumpning till havs, alternativ som enligt avfallslagen i största möjliga mån bör undvikas. Stabilisering och solidifiering av förorenade muddermassor har genomförts i större skala i bland annat USA, men är en i Sverige förhållandevis ny teknik som endast har genomförts i ett fåtal projekt. Tekniken går ut på att man genom tillsättandet av bindemedel i förorenade muddermassor skapar en hållfast monolit på vilken man i framtiden kan använda till att bygga på, samtidigt som föroreningarna kapslas in och spridningen av dessa begränsas. I en rapport från Naturvårdsverket framgår att det finns ett behov av att en svensk vägledning för denna typ av hantering av förorenat sediment tas fram. Syftet med denna studie har varit att genom semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma inom området och genom platsbesök på ett pågående projekt, undersöka hur tekniken används i praktiken, undersöka huruvida tekniken utvecklats under de i Sverige hittills genomförda projekten samt lyfta fram problem och begränsningar som uppkommit i samband med genomförda projekt. Intervjuerna har transkriberats och därefter har det mest relevanta plockats ut och använts som underlag för analys. All information som berör begränsningar i allmänhet eller det praktiska utförandet har ansetts vara av relevans. För att besvara första frågeställningen gällande hur tekniken används i praktiken så har ett platsbesök gjorts i köpings hamn, vilket kompletterats med information från intervju med projektets platschef. Under arbetets gång har fokus kommit att riktas mot främst två projekt, ett i Valdemarsviks kommun och ett i Köping, där det sista fortfarande pågår. Fem separata praktiska problem identifierades vilka i olika grad kunde ha undvikts genom förebyggande åtgärder. En oväntat stor mängd skräp i bottensedimenten ledde i Valdemarsvik till stora förseningar som kunde ha undvikits genom en mer noggrann förundersökning. I Valdemarsvik ledde en för liten rengöringsanläggning till att man inte lyckades begränsa spridningen av föroreningar i den mån man planerat. Transporten av muddermassorna var ett problem i båda projekten. I Köping gjordes försök att pumpa massorna men man fick övergå till lastbilstransport i stället, något som tros kunnat bero på underdimensionerad pumpanläggning. I Valdemarsvik blev också pumpningen ett problem då skräp satte igen pumparna vilket åtgärdades genom byte av slampump. Köld under vinterhalvåret gjorde att man inte kunde fortsätta arbetet, något man räknat med innan projektet startade. Försök att isolera massorna med halm gjordes men detta fick avbrytas då halmen fastnade i blandverktyget. Otillräcklig tillgång på vatten identifierades som den största flaskhalsen i projektet i Köping. Införandet av en bufferttank med vatten gjorde att man begränsade detta problem något. Med erfarenhetsåterföring från tidigare projekt hade några av dessa problem mest troligt kunnat förebyggas. En samverkansform som främjar samarbete mellan entreprenör och beställare har identifierats som en potentiell nyckelfaktor för att öka kunskapen inom området och skapa förutsättning för fortsatt utveckling av tekniken. / According to an analysis of 40 Swedish ports is there a need for over 2,5 million cubic meters of contaminated sediment to be taken care of within the next years to come. Stabilization and solidification are the most up-to-date alternative to deposition, offshore dumping and dumping on land. Stabilization and solidification of contaminated sediment has become an established method of use in the USA but is a relatively new technique in Sweden where it only has been used in a few projects so far. The technique involves the mixing of a cement and granulated blast furnace slag with the contaminated sediment, after which a solid monolith is created that can be used as basis for future construction while at the same time encapsulating the contamination and preventing its leaching. There is a need for Swedish guidelines on how to manage these types of techniques, according to a study made by the Swedish Environmental Protection Agency. The purpose and goal of this study is to (1) investigate how the stabilization and solidification technique is used in practice, (2) explore whether the technique has made any development in the projects done in Sweden so far and (3) search for problems and limitations in the use of stabilization and solidification techniques which could interfere with its development. The method of investigation for this study is semi-structured interviews for all the questions with a sight visit as complement for the first question of study. All the interviews have been transcribed and the most relevant information has been taken out and used as a basis for further analysis. During this study the focus has been aimed at primarily two projects, one in the municipality of Valdemarsvik and the other in Köping where the project at the time of this study is still going on. Five separate issues dealing with the use of the technique have been identified during the study, some of which might have been avoided through preventive actions. An unexpectedly large amount of waste in the sediments in Valdemarsvik led to great delays in production which through a more thorough pre-study of the area might have been prevented. A too small cleaning facility in Valdemarsvik resulted in an unwanted spread of contaminated materials. Transportation of sediments was a problem in both projects. Attempts to pump the sediments were made in Köping but the technique was later replaced with transportation by trucks due to issues which might have been caused by an undersized pump station. The pumping technique was used throughout the project in Valdemarsvik but had to be upgraded at one point because of unwanted waste which clogged the pumps. The cold during winter stopped production, something that was expected already before production started. Attempts to isolate the dredged masses using straw were made in Köping but never successfully so, primarily due to straw getting stuck in the mixing tool. Insufficient access to water was seen as the biggest bottleneck in Köping, an issue somewhat solved by using a buffer tank. Some issues found in this study are thought to have been preventable with proper experience feedback. A form of contract which encourages cooperation between contractor and client has been identified as a key factor to promote the growth of knowledge surrounding the use of the technique and to lay ground for its development in the future. / <p>Examensarbetet är utfört vid Institutionen för teknik och naturvetenskap (ITN) vid Tekniska fakulteten, Linköpings universitet</p>